tuffasaker

Jag har nu aktivt bloggat i ett halvår ungefär och har tagit beslutet att fortsätta under 2008 så länge jag orkar, kanske inte lika aktivt dock.
Tänkte bara i detta inlägg tacka alla läsare, måste säga att när jag startade bloggen i somras hade jag inte räknat med så många unika besökare. I detta inlägg postar jag även lite smått och gott.

Jag har sedan jag startat blogga varje fredag (ibland lördag eller söndag) postat en top-10 lista med brottare. Bloggen drog igång vecka 28 vilket innebär att det blivit en hel del listor, en total toplista kan hittas vid senaste listan jag postade men för er nyfikna kommer nu en kort lista som visar vilka ettor jag valde under året.

Vecka 28 - Nigel McGuinness
Vecka 29 - Nigel McGuinness
Vecka 30 - Bryan Danielson
Vecka 31 - Bryan Danielson
Vecka 32 - Kevin Steen
Vecka 33 - Claudio Castagnoli
Vecka 34 - Bryan Danielson
Vecka 35 - Bryan Danielson
Vecka 36 - Mitsuharu Misawa
Vecka 37 - CM Punk
Vecka 38 - CM Punk
Vecka 39 - Nigel McGuinness
Vecka 40 - Brent Albright
Vecka 41 - Nigel McGuinness
Vecka 42 - Takeshi Morishima
Vecka 43 - Mike Quackenbush
Vecka 44 - Samoa Joe
Vecka 45 - Chris Hero
Vecka 46 - Bryan Danielson
Vecka 47 - Chris Jericho
Vecka 48 - CIMA
Vecka 49 - Kenta Kobashi
Vecka 50 - Kenta Kobashi
Vecka 51 -
Vecka 52 -

När jag väl är inne på ämnet min blogg så känner jag mig tvungen att välja ut min favorit post (värt att inte vara divig). Valet är otorligt enkelt, valet gör jag inte baserat på att jag tycker texten är välskriven utan snarar för att det var en sann upplevelse.
Jag snackar givietvis om min summering av ROH Fifth Year Festival: Liverpool, en show som jag i mars var och såg på plats.
En fullständig recension/rapport med egna foton kan hittas här
http://tuffasaker.blogg.se/2007/august/roh-fifth-year-festival-pa-plats.html


Annars kan jag inte göra någonting annat än att önska er alla en god jul!

Listan blev uppskjuten några dagar pga tidsbrist men återvänder nu med ytterligare en lista fylld av japaner.


1. (1) KENTA KOBASHI, 10 p
Kenta Kobahsis efterlängtade comeback håller fortfarande ikonen på första platsen, Kobashi tillsamans med Takayama mötta Misawa och Akiyama i en rökare till match där publiken gjorde sitt för att göra Kobashis comeback till en av de mest minnesvärda någonsin enligt mig.
KOBASHI! KOBASHI! KOBASHI!

2. (3) CIMA, 9 p
CIMA likt Alex Shelley kändes under PWG Battle of Los Angeles som en tvättäkta superstjärna. CIMA och Human Tornado bjöd på en väntat slarvig match men trotts det en otroligt underhållande där CIMA trotts språksvårigheter bjöd på komik med Tornado.
CIMA är en stor anledning varför årets upplaga av BOLA är glödhet.

3. (-) ALEX SHELLEY, 8 p
Den otroligt talangfulla och teknisktskicklige Alex Shelley säger på PWG Battle of Los Angeles farväl till ett förbund som i vått och tårt gett Shelley chans att visa vad han går för, PWG var även ett av de första förbundet som hårdsatsade på Shelley och Sabin som lag.
Shelley mötte Black i BOLA i en hygglig match där Shelley kändes som en superstjärna.

4. (-) DRAGON KID, 7 p
Riktigt kul att se denna duktiga high-flyer igen på PWG Battle of Los Angeles, Dragon Kid kommer själv stiga in i denna turnering i match mot nuvarande partner och föredetta rival Susumu Yokosuka i vad som säkert kommer bli en fartfylld match. Likt 2006 en av årets vassast flygare.

5. (7) NARUKI DOI, 6 p
Ett enormt framtidsnamn i Dragon Gate som jag stolt kan säga att jag tidigare iår såg på plats i Liverpool.
Tillsammans med sin ständige vapendragare Masato Yoshino har dom etablerat ett av japans hetaste lättviktar tag-team med tag-titlar från både Dragon Gate och NOAH. Naruki Doi gick även en spännande match mot Austin Aries i King of Gate turneringen borta i Dragon Gate.

6. (-) SUSUMU YOKOSUKA, 5 p
Dragon Gates lariatmästare teamade upp med Dragon Kid för att utmana PWGs tag-team mästare om titlarna på PWG Battle of Los Angeles i en match som kändes väldigt "Dragon Gate", sköna spots och fint flyt och högt tempo. Yokosuka kommer att starta 2008 med ett ytterligare ett besök i PWG för att möta Super Dragon.

7. (-) HYDRA, 4 p
En av de mest underhållande brottarna du kan hitta om du frågar mig.
Muskelmonstrets entré till Amy Winehouses"Rehab" var otroligt underhållande.
Utan tvekan årets komedibrottare 2007.

8. (-) SCOTT LOST, 3 p
En av de sex delägarna av förbundet Pro Wrestling Guerilla och medlem i heelstallen som nu bara är ett tag-team (pga Chris Boshs avhopp från wrestling) The Dynasty är en brottare som kan vara något att hålla ögonen på. Mötte Shingo Takagi i första rundan av BOLA i en hygglig match, trotts en del slarv.

9. (4) NAOMICHI MARUFUJI, 2 p
Fler datum med ROH bokade då Marufuji kommer återvända till staterna för Ring of Honors två avslutande shower för året. Nyligen släppta ROH DVDer innehåller även Misawa & KENTA vs. Morishima & Marufuji och snackisen Claudio vs. Marufuji.
Matchen mellan Marufuji och Morishima ifrån december finns på YouTube, se den!

10. (9) MITSUHARU MISAWA, 1 p
Pro-Wrestling NOAHs gigant har hållt GHC titeln i över ett år, Misawa blev även utnämnd till årets MVP i 2007 Tokyo Sports Awards. Den nu 45 årige legendaren går ett intressant 2008 till mötes.




POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 119 p
2. Takeshi Morishima, 114 p
3. Nigel McGuinness, 107 p
4. Claudio Castagnoli, 42 p
5. CM Punk, 42 p
6. Jay Briscoe, 41 p
7. Mark Briscoe, 39 p
8. Mike Quackenbush, 35 p
9. Chris Hero, 31 p
10. Mitsuharu Misawa, 31 p
11. Brent Albright, 30 p
12. Naomichi Marufuji, 28 p
13. Samoa Joe, 28 p
14. CIMA, 27 p
15. Kevin Steen, 27 p
16. Randy Orton, 27 p
17. Daisuke Sekimoto, 25 p
18. El Generico, 25 p
19. Kenta Kobashi, 20 p
20. Davey Richards, 20 p
21. Roderick Strong, 15 p
22. Kota Ibushi, 14 p
23. PAC, 14 p
24. Austin Aries, 13 p
25. Chris Jericho, 13 p
26. Shawn Michaels, 13 p
27. Joey Ryan, 13 p
28. Shingo Takagi, 12 p
29. Edge, 11 p
30. Naruki Doi, 10 p
31. Delirious, 10 p
32. Eddie Kingston 10 p
33. BJ Whitmer, 10 p
34. Umaga, 9 p
35. Rocky Romero, 9 p
36. Matt Sydal, 9 p
37. KENTA, 9 p
38. Jimmy Jacobs, 9 p
39. Alex Shelley, 9 p
40. Kurt Angle, 8 p
41. Kensuke Sasaki, 8 p
42. Togi Makabe, 7 p
43. Hirooki Goto, 7 p
44. Finlay, 7 p
45. Dragon Kid, 7 p
46. Chris Bosh, 7 p
47. Chuck Taylor, 7 p
48. Christian Cage, 6 p
49. Ryuji Sai, 6 p
50. Super Dragon, 6 p
51. Jimmy Rave, 6 p
52. Jigsaw, 6 p
53. Jun Akiyama, 5 p
54. Colt Cabana, 5 p
55. Yoshihito Sasaki, 5 p
56. Masato Tanaka, 5 p
57. Christopher Daniels, 5 p
58. Susumu Yokosuka, 5 p
59. Josh Abercrombie, 5 p
60. Erick Stevens, 5 p
61. Lince Dorado, 5 p
62. Sal Rinauro, 5 p
63. Tigers Mask, 5 p
64. Toshiaki Kawada, 4 p
65. Tim Donst, 4 p
66. Mohammed Yone 4 p
67. Masato Yoshino, 4 p
68. Hydra, 4 p
69. Triple H, 3 p
70. Yoshihiro Takayama, 3 p
71. Chris Sabin, 3 p
72. Scott Lost, 3 p
73. The Necro Butcher, 3 p
74. Low Ki aka Senshi, 2 p
75. Undertaker, 2 p
76. Hallowicked, 2 p
77. Tyler Black, 2 p
78. Taiji Ishimori, 2 p
79. Ryo Saito, 1 p
80. El Blazer, 1 p
81. Kazunari Murakami, 1 p
82. Kenny King, 1 p

PWG Battle of Los Angeles 2007: Night 1
Pro Wrestling Guerilla har de senaste åren lyckats etablera BOLA som turneringen kallas för som en av indyscenens största turneringar tillsammans med IWA-MS TPI turnering. Årets upplaga innehåller en otrolig line-up av det bästa ifrån indyscenen, namn som Chris Hero, Austin Aries, Necro Butcher tillsammans med PWG regulars som Joey Ryan, Scott Lost och Human Tornado tillsammans med utländska stjärnor som CIMA, Doug Williams, PAC och Dragon Kid. På pappret ser det här ut att bli tre riktigt spännande och underhållande shower.

PWG ser otroligt proffsigt ut med en ny hall vad det verkar. PWG har även börjar med stängsel för publiken vilket gör att det ser mycket mycket proffsigare ut än innan, även belysningen och kamera ser känns otroligt proffsigt. Annars måste jag beröma PWG designers då förbundet alltid har snygga logotyper, t-shirtar och grafik mellan matcherna. Ingen av indy-konkurenterna är i närheten.

Första matchen på showen är dock ingen drabbning ifrån den stora turneringen utan en kamp mellan två unga tag-team som börjat göra namn för sig i PWG, The Young Bucks tar sig ann Los Luchas iform av Phoenix Star och Zokre. De båda lagen startar matchen snabbt med en del lucha moves som armdrags och headscissors, stundtals väldigt fint flyt och genomgående högt tempo inledningsvis, allt avslutas med ett stort "moonsault" ur ringen.

Matchen förstör ganska mycket av en kille utan t-shirt och hans brud som förmodligen försöker sabba genom att skrika och ställa sig upp, antingen det eller så har dom inte hållit tillbaka på knarket dagen till ära. Båda lagen bjuder på spännande moves och riktigt högt tempo, underhållande öppningsmatch, inge mer än så.

Battle of Los Angeles turneringen startar nu och den första matchen är mellan "The Greatest Athlete in Pro Wrestling" Chris Hero mot "Magnum" Joey Ryan. Chris Hero har den fräsiga nya dressen i lila och svart, men den överträffar inte Joey Ryans imponerande brösthår.
Chris Hero dominerar matchen väldigt mycket till än början då Joey Ryan agerar pajas för fulla muggar, Chris Hero lever även upp till sitt nya ROH smeknamn "Greatest Athlete in Pro Wrestling" men en del imponerande "tricks".

Knarkbruden i publiken är fortfarande dryg och jag försöker med tankekraft bryta hennes ben men misslyckas gång på gång. Ryan har svårt att få grepp om matchen och det ser mörkt ut då hans compandre Scott Lost kommer till ringen och glider in ett knogjärn som Chris Hero fångar upp och trät på sin näve och jagar bort Scott Lost med. Hero pinnar sen Ryan med "Heros Welcome", domaren vänder dock beslutet när han ser att Hero har knogjärn på sig då han misstänker fusk, Joey Ryan avancerar med nöd och näppe vidare.

Match nummer två i denna stora turnering är mellan Austin Aries och hans förra stallkompis Roderick Strong, i ROH har dessa herrar vid den här tiden en hatfylld fejd, ska bli intressant att se om det är någon som uppmärksammas här i PWG och kanske något dom spelar på. Matchen börjar med aggresiv mattbrottning, hela matchen känns på sina ställen som en japanskmatch. Dom använder de stora movsen sparsamt och agerar väldigt fokuserade, Roddy pinnar Aries med en "small package" i en riktigt bra match. En rolig händelse i matchen var när publiken drygade och ropade "Austin Starr", Aries drar då på en "The Stroke" på Roddy och följer upp med Jeff Jarretts klassiska moves.

Tredje matchen i turneringen är mellan den nu WWE anställde brottaren (hittas dock i utvecklingsverksamheten OVW) Matt Sydal och föredetta ROH och FIP profilen och nuvarande(?) TNA-brottaren Jimmy Rave. Något som glädjer mig är att jag märker att heroins talesman och hans flickvän inte längre är kvar i publiken, tack gode gud. Matchen var inledningsvis ganska intressant med slarvades bort med en del missar och slarv. Kul att se Jimmy Rave igen, annars ingenting att minnas tyvärr.

Som de flesta vet har TNA brottarna nu för tiden ett förbud när det kommer till att brottas på indyscenen, förbudet gäller åtminstone för ROH och PWG så därför är jag lite fundersam hur det gick till då PWG favoriten och TNA profilen Alex Shelley ska göra sitt sista framträdande för PWG, ikväll möter han en brottare som många talar väl om, den unga och talangfulle Tyler Black.

Matchen har nu hållt på ett tag och jag märker till min förskräckelse att de dryga paret i publiken tydligen är tillbaka, det som var så lungt och skönt utan dom. Alex Shelley vinner en ganska lång match som inte riktigt kom igång emot slutet, matchen hade trotts det helt klart sina stunder när den var riktigt underhållande. Shelley vinner och går vidare, Tyler Black kämpade ända in i det sista och fick se riktigt bra ut.

Fjärde turneringsmatchen är mella två Europeer, Claudio Castagnoli möter Doug Williams i vad som på pappret ser ut som en väldigt intressant match. Matchen startar precis så jag hade hoppas, kreativ och säker kedjebrottning som möts av publikens applåder. Efter brottningen utbryter ett enormt krig om vem som är bäst på "European Uppercut" och dom bankar på varandra länge och mycket med olika varianter av uppercuten. Båda däckar tillslut i ringen. Claudio vinner tillslut en väldigt annorlunda match efter "Riccola Bomb" och avancerar i turneringen.

Nästa match är en match som förmodligen inte kommer bjuda på samma inledning som Doug vs. Claudio, det vill säga "kreativ och säker kedjebrottning". Anledningen är att spotfantasterna och hög-flygarna PAC och Jack Evans möts. PAC kan se riktigt bra ut mot bra motstånd, frågan är hur det blir när han möter någon som är en lite sämre, slarvigare variant av han själv i Jack Evans. PAC och Evans börjar matchen lite retsamt med just kedjebrottning, Evans sköter sig faktiskt förvånandsvärt bra, detta är dock inget som varar länge utan deras kvicka action drar igång ganska omgående.

Tidigt i matchen tar Jack Evans ett ordentligt bump när han står på ringens utsida, PAC greppar hans fötter och rycker ner honom vilket leder till att Jack slår i rygg/nacke på ringens hårda utsida. Evans tar sen ytterligare ett stort bump när britten PAC sätter någon typ av "Neckbreaker" ifrån topprepet, PAC vinner matchen och går vidare, Evans åker ut.

Jag har länge länge drömt om att få se Kevin Steen och El Generico mot Dragon Kid och Ryo Saito, en match som jag än idag drömmer om, denna match kommer dock stilla den hungern en aning. Kevin Steen och El Generico ska försvara sina tag-titlar emot Dragon Gate-duon Dragon Kid och Susumu Yokosuka i kvällens main event.

Riktigt kul att se Dragon Kid igen, det var ett bra tag sedan jag såg en match med denna lillkille senast. Han är mästare på att få folk att se farliga ut vilket blir påmind när han säljer en Kevin Steen chop som om han vore ett fallande träd. Bra flyt genom hela matchen även om jag anser att dom kanske gick lite för fort ifrån "feeling out process" till stora moves. Annars som sagt, fint flyt, två tag-team som verkligen klickar. Matchen bjöd på en hel del spännande spots, Steenerico vinner matchen och försvarar titlarna i kvällens bästa match.

Senaste PWG showen jag såg var PWG Guitarmaggedon II som var en besvikelse med en del halvhjärtade insatser, den här showen, första natten av Battle of Los Angeles var riktigt bra. Spännande och underhållande matcher som alla fick god tid på sig, ser fram emot att plöja igenom de andra två showerna också som väntar på mig.



The Young Bucks def. Phoenix Star & Zokre
** 2/3
Joey Ryan def. Chris Hero
** 2/3
Roderick Strong def. Austin Aries
*** 1/4
Matt Sydal def. Jimmy Rave
**
Alex Shelley def. Tyler Black
** 3/4
Claudio Castagnoli def. Doug Williams
** 1/2
PAC def. Jack Evans
** 1/2
PWG World Tag Team Championship Match:
Kevin Steen & El Generico def. Dragon Kid & Susumu Yokosuka
*** 1/2

En av de allra första favoriterna jag hade när jag 2004 började slötitta på wrestling var Rob Van Dam, han stod ut, lite sparkar och lite high-flyin. Det var ingenting man som dåvarande WWE fan var bortskämd med. Hans wrestlingoffensiv innehöll en del annorlunda moves jämfört med andra SmackDown kollegor, hans matcher hade även lite högre tempo, även det var något jag fastnade för.

Jag höll länge Rob Van Dams matcher emot Jeff Hardy under 2001 väldigt högt, jag talar då om Hardcore matchen på WWF InVasion samt stegmatchen på WWF SummerSlam 2001. Idag är dessa matcher inte samma personliga klassiker som förut, tycker däremot att RVDs stegmatcher emot både Christian och Eddie Guerrero minst sagt minnesvärda matcher och några matcher som jag än idag kan finna mig själv avnjuta, trotts att jag sett dem båda ett antal gånger.

När jag väl är inne på favoritmatcher som jag tittat på om och om igen så blir jag självfallet tvungen att nämna Rob Van Dams nu klassiska drabbningar emot rivalen Jerry Lynn i ECW. Matcherna mellan Lynn och honom själv ska enligt han själv vara hans personliga favoriter, skulle han vara tvungen att visa en person som är nyfiken på RVD en ända match skulle Rob Van Dam stolt visa upp en Rob Van Dam vs. Jerry Lynn match (källa: RVD - One of a Kind). "Mr Monday Night" säger även att matcherna emot Lynn drog ut de bästa ur dem båda, något som kan jämföras med Danielson vs. McGuinness idag, dom klickar helt enkelt. Är du sugen på spännande matcher med skapligt tempo, kreativ kedjebrottning och stora bumps hänvisar jag till RVD vs. Lynn-fejd i ECW.

Andra minnesvärda matcher från det extremaförbundet är Rob Van Dams match emot Tommy Dreamer där Dreamer representerar ECW och Rob Van Dam representerar WWF, stämningen gick att ta på och publiken var otroligt taggad. Matchmässigt ingen pärla men om man räknar med stämningen och bokningen är detta mer eller mindre vad jag skulle kalla en pärla i wrestlingsammanhang. Jag låter mig nu ännu en gång segla iväg, jag talar om laddade matcher med ECW publik. John Cena vs. Rob Van Dam på ECW One Night Stand 2006 kommer jag föralltid komma ihåg som ett mark-out moment för min del, RVD med hela publiken i ryggen snuvar John Cena på WWE titeln i vad som mycket väl kan vara en av de bästa matcherna med John Cena jag någonsin sett.

Nu till frågan. Varför har jag lagt upp detta inlägg som så att jag nämner en drös med matcher? Svaret är att jag ville variera mig. Frågan är då, vart vill jag komma med texten?
Det har de senaste åren blivit otroligt mycket indy-wrestling och puroresu (japansk wrasslin) vilket självklart påverkar innehållet i min blogg. Jag fick den här veckan någon slags nytänding på Rob Van Dam, en brottare som jag håller som en av mina all-time favoriter inom wrestling, en brottare som jag i havet av indy och puro helt glömt bort. Även om RVD den sista tiden i WWE har kunnats beskriva som slarvig och oengagerad så kan jag bland annat baserat på den här texten konstatera att Rob Van Dam bjudit på en hel del minnesvärda wrestlingstunder för min del. RVD kommer förmodligen alltid vara en personlig favorit, tyvärr en ganska bortglömd personlig favorit.

Som vanligt en lista med otroligt många nykomlingar, nio av tio brottare är japaner vilket måste vara någon typ av rekord här på bloggen. Så här lätt att välja en etta har det aldrig varit, betänketid behövdes inte.


1. (-) KENTA KOBASHI, 10 p
Behövs motivation?

2. (-) TAKESHI MORISHIMA, 9 p
Det japanska monstret skadade Bryan Danielson på riktigt på ROH Manhatten Mayhem II och tog i Danielsons återvändande sig ann honom i ytterligare en titelmatch på ROH Man Up, inte lika bra match som den tidigare men fortfarande något att spana in.
Morishima mötte återigen Marufuji i en singelmatch i NOAH, en match som när som helst kommer börja cirkulera på YouTube. En sån match var det.

3. (1) CIMA, 8 p
Dragon Gates ace och affiscnamn har de senaste åren gjort sig ett ordentligt namn på USAs independentscen med regebundna besök i både Ring of Honor och PWG. Dragon Gates Open Dream Gate Champion kommer att likt många andra DG-stjärnor starta 2008 med besök i USA, PWG All-Star Weekend 6 och ROHs WrestleMania Weekend i Orlando står på schemat.

4. (-) NAOMICHI MARUFUJI, 7 p
Kärt återseende på listan för Naomichi Marufuji, en halva av NOAHs GHC Tag Team Champions om på Ring of Honors tredje pay-per-view visade sig klicka väldigt bra med bland annat Claudio Castagnoli. Marufuji gick nyligen en vass rematch emot Takeshi Morishima ifrån titel-turneringen i NOAH.

5. (-) BRYAN DANIELSON, 6 p
American Dragon Bryan Danielson drog även en trovärdig, äkta och personlig promo på ROHs tredje pay-per-view ROH Man Up och följde upp den med att återigen utmana Takeshi Morishima för ROH titeln i en spännande match.

6. (-) JUN AKIYAMA, 5 p
En brottare som borde kommit med på listan mycket tidigare. Älskade hans korta och explosiva match emot Mohammed Yone tidigare iår. Jun Akiyama stod vid Mitsuharu Misawas sida i Kobashis stora comeback match, en match som inte bara var mäktig med publikreaktion och stämning utan en match som också levererade.

7. (-) NARUKI DOI, 4 p
En av de mest underhållande heelbrottarna i Japan, ett framtida stornamn hos Dragon Gate (utan tvekan!) och den ena halvan i en av de hetaste tag-teamen i dag. Tillsammans med Masato Yoshino så är han GHC jr Tag Champion samt den första Dragon Gate Twin Gate Champion någonsin, 2008 startar i USA för Naruki Doi och Masato Yoshino när dom invaderar PWG.

8. (-) YOSHIHIRO TAKAYAMA, 3 p
Har haft en ständigt pågående fejd/rivalitet med lättviktaren KENTA där de under matcher mot varandra stiffat för kung och fosterland, dom har inte hållt tillbaka ett dugg och dom har bombarderat varandra med hårda sparkar och ordentliga örfilar. Takayama var även på Kobashis sida i den minnesvärda comeback matchen för Kobashi.

9. (-) MITSUHARU MISAWA, 2 p
Misawa tillsammans med Akiyama tog sig den andra december ann Takayama tillsammans med den återvändande Kenta Kobashi en av årets mest minnesvärda matcher, en av de mest minnesvärda matcherna jag någonsin sett. Rekomenderar den drabbningen, har du inte sett den bege dig genast till YouTube.

10. (10) HIROOKI GOTO, 1 p
Har inte sett så otroligt mycket av Hirooki Goto iår men om man jämför Goto idag med den Goto som jag för två år sedan för första gång kom i kontakt med är det verkligen två helt skilda brottare. Hirooki Goto blir utan tvekan nån att hålla ögonen på under kommande år.




POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 119 p
2. Takeshi Morishima, 114 p
3. Nigel McGuinness, 107 p
4. Claudio Castagnoli, 42 p
5. CM Punk, 42 p
6. Jay Briscoe, 41 p
7. Mark Briscoe, 39 p
8. Mike Quackenbush, 35 p
9. Chris Hero, 31 p
10. Mitsuharu Misawa, 30 p
11. Brent Albright, 30 p
12. Samoa Joe, 28 p
13. Kevin Steen, 27 p
14. Randy Orton, 27 p
15. Naomichi Marufuji, 26 p
16. Daisuke Sekimoto, 25 p
17. El Generico, 25 p
18. Davey Richards, 20 p
19. CIMA, 18 p
20. Roderick Strong, 15 p
21. Kota Ibushi, 14 p
22. PAC, 14 p
23. Austin Aries, 13 p
24. Chris Jericho, 13 p
25. Shawn Michaels, 13 p
26. Joey Ryan, 13 p
27. Shingo Takagi, 12 p
28. Edge, 11 p
29. Kenta Kobashi, 10 p
30. Delirious, 10 p
31. Eddie Kingston 10 p
32. BJ Whitmer, 10 p
33. Umaga, 9 p
34. Rocky Romero, 9 p
35. Matt Sydal, 9 p
36. KENTA, 9 p
37. Jimmy Jacobs, 9 p
38. Kurt Angle, 8 p
39. Kensuke Sasaki, 8 p
40. Togi Makabe, 7 p
41. Hirooki Goto, 7 p
42. Finlay, 7 p
43. Chris Bosh, 7 p
44. Chuck Taylor, 7 p
45. Christian Cage, 6 p
46. Ryuji Sai, 6 p
47. Super Dragon, 6 p
48. Jimmy Rave, 6 p
49. Jigsaw, 6 p
50. Jun Akiyama, 5 p
51. Colt Cabana, 5 p
52. Yoshihito Sasaki, 5 p
53. Masato Tanaka, 5 p
54. Christopher Daniels, 5 p
55. Josh Abercrombie, 5 p
56. Erick Stevens, 5 p
57. Lince Dorado, 5 p
58. Sal Rinauro, 5 p
59. Tigers Mask, 5 p
60. Naruki Doi, 4 p
61. Toshiaki Kawada, 4 p
62. Tim Donst, 4 p
63. Mohammed Yone 4 p
64. Masato Yoshino, 4 p
65. Triple H, 3 p
66. Yoshihiro Takayama, 3 p
67. Chris Sabin, 3 p
68. The Necro Butcher, 3 p
69. Low Ki aka Senshi, 2 p
70. Undertaker, 2 p
71. Hallowicked, 2 p
72. Tyler Black, 2 p
73. Taiji Ishimori, 2 p
74. Ryo Saito, 1 p
75. El Blazer, 1 p
76. Kazunari Murakami, 1 p
77. Alex Shelley, 1 p
78. Kenny King, 1 p

ROH Man Up
Ring of Honors tredje pay-per-view, denna går under namnet Man Up vilket kan vara aningen förvirrande då ROH förut hade en show som gick under namnet ROH Time to Man-Up. Denna show ser på pappret väldigt intressant ut med första och sista ladder matchen i ROHs historia, Morishima vs. Danielson II, ytterligare ett PPV besök av Naomichi Marufuji samt stallkriget verkar hetta upp.

Publiken är het men inte dryg, underbar kombination. Den publiken som varit på de två tidigare PPVerna har varit glödheta dom med men varit väldigt dryga med sina "This is awesome"-chants och allt vad det innebär. Den taggade publiken bjuds nu på PPV och öppningsmatchen är en internationell fyramanna match där Marufuji representerar Japan, Nigel England, Claudio Schweiz och Chris Hero representerar USA.

Matchen börjar relativt långsamt för att sedan öka i tempo ganska mycket, Marufuji bjuder inledningsvis på en skum duell emot Claudio med någon "springboard-klämma-skalle"-move. Det märks att det är PPV då både Naomichi Marufuji och Nigel McGuinness dyker ur ringen, dessa herrar dyker istortsett aldrig ur ringen i sina ROH matcher, kändes lite onödigt, inget som varken höjde eller sänkte matchen, kändes bara ondödigt.

Efter att Claudio och Marufuji haft ett spännande krig om vem som ska få övertag, lite lariat spots från Nigel så fångar Claudio tillslut upp Marufuji i "Riccola Bomb" och bombar NOAH-profilen i mattan. Chris Hero, Claudios dödsfiende, hinner inte bryta räkningen så han slänger sig på domaren istället, Claudio blir upprörd, får sen smaka på "Lariat" av Nigel och förlorar. Chris Hero snuvar alltså Claudio på seger och gör att schweizaren torskar. Fejden mellan de forna lagkamraterna Chris Hero och Claudio Castagnoli fortsätter.

Tre matcher på gång, någonting som beskrivs som "Challange Series" mellan stallen Resillience och No Remorse Corps, första matchen blir snällingarnas flygare Matt Cross emot elakingarnas striker Rocky Romero.
Kul början på matchen när dom stiffar på med örfilar och chops. Matt Cross har agerat slagpåse genom hela fejden och det fortsätter här, Romero knockar Cross med sin "KO Kick" och säkrar en poäng till No Remorse Corps.

Nästa match i denna singelmatch duell är Austin Aries mot Roderick Strong, dom meddelar genom speakern att Aries representerar Resilience men då hoppar Roddy finurligt nog ur ringen och skickar in sin kompis Davey Richards att anta utmaningen istället.
Bortsett ifrån slutet var detta en otroligt omväxlande match, ofta som matcherna rivstartar och håller högt tempo i ROH (kanske inte matcherna med Aries och Davey nödvändigtvis) från start till mål. Jämn och underhållande match som Austin Aries tillslut vinner efter en "450 Splash" vilket innebär att det är kvitterat mellan stallen.

Nu är det dags för Erick Stevens att försöka göra sin ledare och mentor Austin Aries stolt när han möter Roderick Strong i sista och avslutande singelmatchen i denna "Best of 3 Series". Hört mycket bra om Strong och Stevens match nere i FIP och har därav ganska höga förhoppningar ändå. Matchen är hårdhänt och stiff från start till mål, Roderick Strong har de senaste månaderna verkligen lyckats med att framstå som en kille som har en kärlek till att skada folk. Erick Stevens som tappert försöker göra sin mentor stolt sparkar ur stora moves upprepade gånger, Strong är dock för hårdhänt och rutinerad och vinner en väldigt underhållande match. No Remorse Corps besegrar Resilience i denna utmaning med totalt 2-1 och har fortsatt övertag i denna hatfyllda fejd.

Danielson åkte på en ordentlig ögonskada emot Takeshi Morishima i New York på showen ROH Manhatten Mayhem II i vad jag anser är en av årets bästa matcher, ikväll återvänder Danielson efter viss tid på bänken och utmanar återigen Takeshi Morishima i en rematch. Detta kommer säkerligen bli en spännande match, chanserna att den kommer upp i samma nivå eller överträffar nivån på deras första match är inte stora, då jag som bekant tyckte den var fenomenalt bra.

Bryan Danielson kommer till ringen med lapp för ögat för att skydda och dels för att förtydliga att ögat är skadat. Morishima har innan PPVn gått ut med att han inte kommer att attackera Danielsons skadade öga. Publiken är het och matchen är fysisk, mot slutet tror publiken vid ett antal gånger att Danielson vinner, men Morishima är svårpinnad. Morishima är nära att torska några gånger och tänker säkert "Orka fairplay" och attackerar American Dragons skadade öga med ett regn av armbågar, domaren är tolerant men blir efter ett tag tvungen att stoppa matchen, Morishima vinner återigen. Kändes dock som att utmaren för första gången under Morishimas title-reign lyckades styra matchen och mot slutet så var det den annars så dominanta Takeshi Morishima som i panik avslutade matchen på ett fult sätt för att hålla kvar titeln. Riktigt bra match, även en väldigt bra bokad match.

Nu är det dags för en av årets mest hajpade matcher, jag är nu innan matchen ganska mätt på Briscoes och Steenerico, speciellt emot varandra vilket är ganska synd då deras fejd kanske är årets bästa, riktigt bra bokad fejd. De senaste matcherna har tyvärr kännts upprepande och overkill, blir svårt för den här matchen att bli upprepande då detta är första och ända gången en laddermatch tar plats i ROH, men overkill står nog på kvällens schema.

Matchen börjar med brawling utanför ringen, precis som det vi sett i det tidigare fighterna och det känns nu inledningsvis väldigt upprepande då dom använder spots som de använt 2-3 gånger förut, tyvärr. Väl i ringen får vi se en hel del fräscha ladder-spots, det som är tråkigt med detta är publikens alltid lika efterblivna "This is awesome"-chants. Man behöver inte alls vara ett geni för att konstatera att detta är fyra lirare som kommer ha riktigt ont i kroppen när de vaknar dagen efter, dom bumpar för kung och fosterland.

Matchen kunde inte leva upp till den enorma hajpen men var fortfarande en bra laddermatch. Aningen overkill var det negativa, det positiva var att dom med hjälp av bland annat stiff brawling lyckades förmedla hatet mellan de två lagen. Måste även säga att matchen verkligen kändes farlig när brottarna gick fram till varandra då och då och kollade hur sina lagkamrater mådde. En bra laddermatch som sagt, men inge ***** eller **** 1/2 som folk på ROHs forum säger, men glöm inte att jag som sagt är ganska mätt på Briscoes vs. Steenerico. Skulle du plocka upp enbart den här matchen och inte alla de tidigare matcherna (de är många, 5-6 stycken ungefär som alla påminner om varandra) så skulle du nog uppskatta denna drabbning mycket mycket mer.

Efter matchen avslöjas Project 161 och stallet Age of the Fall träder fram och attackerar Briscoes samtidigt som deras maskerade anhängare vrålar att dom vill se Briscoes dö. Necro Butcher stormar in i ringen och ansluter sig till det nya stallet Age of the Fall. Slutscenerna går att se på ROHs hemsida, de är bortklippta ifrån showen då det är aningen stötande.
Avslutningsvis så var detta en bra show, håller dock ROH Driven som Ring of Honors hittils bästa PPV.



Nigel McGuinness def. Claudio Castagnoli, Naomichi Marufuji & Chris Hero
***
Rocky Romero def. Matt Cross
** 1/2
Austin Aries def. Davey Richards
***
Roderick Strong def. Erick Stevens
*** 1/4
ROH World Championship Match:
Takeshi Morishima def. Bryan Danielson
*** 1/2
ROH World Tag Team Championship, Ladder War Match:
Jay & Mark Briscoe def. Kevin Steen & El Generico
****