tuffasaker

WWE WrestleMania 2008
Då var det dags för wrestlingens SuperBowl som iår tydligen hålls utomhus, fasiken vad jag har missat grejer. Detta hade jag inte en aning om. Nåja. Ett hype-montage och John Legend öppnar upp tillställningen, nu är det dags. WrestleMania 2008!

Första matchen för aftonen är emellan JBL och Fit Finlay, bakom matchen ligger en minst sagt efterbliven historia om att en dvärg är son till Vince McMahon och sen son till Fit Finlay. Bara i WWE, och det är vi tacksamma för. Brawl utbryter utanför ringen vilket är lugna puckar då detta är en slags "Street Fight" match. En tidig höjdpunkt förutom dvärgmisshandel från JBLs sida är när Finlay försöker dyka ur ringen men möts av ett soptunnelock. Matchen slutar ganska snabbt därefter via "Clotheline from Hell". Fulingen vinner.


Nu är det dags för den årliga "Money in the Bank" laddermatchen. Även denna WrestleMania är detta den ända matchen jag egentligen ser fram emot och visst fasiken håller vi tummarna för CM Punk? Deltagarna i matchen får mig att tro att vi kan få se en laddermatch att minnas, en potentiel show-stealer.

Vi bjuds i vanlig ordning på en car-crash spot-och-bumpfest utöver det vanliga. Tycker att matchens MVP även detta år är Shelton Benjamin som aldrig har chans att ta hem matchen men alltid leverar hisnande spots. Bra match men en del intressanta spots och bumps. Skulle inte förvåna mig om detta blir en av WWEs bättre matcher detta år.
Och ja, jag markade ordentligt när CM Punk grabbade väskan till publikens jubel.

Nästa match är mellan två bjässar, Batista ställs emot Umaga. Detta skulle kunna bli ett trevligt brawl där man döljer deras svagheter eller så skulle det kunna bli mer av en WWE match där deras brister blir smärtsamt uppenbara. Håller givetvis mina tummar för att detta blir en trevlig tillställning. Matchen är ganska tråkig på det viset att jag kommer ha glömt allt som hände om 1-2 timmar. Skulle lika gärna kunnat vara ett Monday Night RAW main event.



Chavo Guerrero ska nu försvara sin titel emot den röda maskinen Kane. Har ni någon gång undrat hur man får en mästare att se larvigt svag ut? Då har jag svaret åt er, ni låter honom förlora sin titel på WrestleMania inför 73.600 åskådare på under fem sekunder. Gräsligt!

Matchen som nu ligger runt hörnet är en drabbning mellan de två levande legenderna "Nature Boy" Ric Flair och "The Heartbreak Kid" Shawn Micheals. Enligt videomontaget som hajpar matchen verkar uppbyggnaden bra, väldigt bra faktiskt. Matchen börjar underbart nog med fram-och-tillbaka kedjebrottning, vi får även se Ric Flair dyka från ringhörnan med en "Cross Body" men matchen snackis blir förmodligen Shawn Michaels "Moonsault" ur ringen när han landar hårt på kommentator bordet bakom. Ett ordentligt bump.

Hade inte väntat mig en sån här bra match, en bra match med vad som verkar vara en suverän story. Slutet är ett av de bästa jag sett. Ric Flair kan onekligen gå matcher fortfarande, det är ett som är säkert. Jag är kort och gott imponerad. Bra match, suveränt slut. En enorm hyllning till Ric Flair bryter såklart ut med applåder, tårar och "Wooooo"-rop. Det är vackert.



Dags för WWE titelmatch, RAWs toppgubbar gör upp om titeln. Självklart är Triple H som vanligt med i matchen. Allt annat skulle vara vansinne. Matchen igenom möts John Cena som vanligt av både bu-rop och heja-rop, sitter även ett gäng på första raden med "We hate John Cena"-tröjor. John Cena delar som vanligt publiken i två läger. Randy Orton snuvar tillslut Triple H på segern i en match som kändes öppen men trotts det saknade allt vad spänning heter, tyvärr.

Förra året hade vi Donald Trump, iår har vi Floyd Mayweather. Varken då eller nu är kändismatchen något jag vill se, vill egentligen spola förbi hela matchen men iochmed att det är en av de mer hajpade matcherna känner jag mig mer eller mindre tvungen att glo på den. Rolig uppbyggnad, var det tänkt att Mayweather skulle slå Big Show så hårt när han stod på knä? Det var "stifft" för att snacka wrestlingspråk.

Mayweather bjuder faktiskt upp till mer wrestlingmatch än vad jag väntade mig, trotts det är detta självklart en seg match som inte vill komma igång riktigt, det är ju trotts allt bara en av dom som är en wrestler. Floyd Mayweather vinner efter att ha slaktat Big Show med stolslag och en saftig smäll med knogjärn. Förvånandsvärt bra match, dock ingen bra match, bara bättre än väntat.



Kul att SmackDowns titelmatch är maineventet på denna show, oväntat och kul. En snabb fråga som en snäll läsare kanske kan svara på. Jag följer inte WWE så flitigt och undrar därför vilka lirare som var klädda i Edge-dress var? Dom syntes i hajpfilmen innan denna titelmatch som alltså är titel vs. winning streak.

Tidigt i matchen försöker sig fulingen Edge på ett dyk från ringhörnan men Undertaker kastar ner honom på marken för att sedan följa upp med ett stort dyk. Är det WrestleMania så är det.
Känns som temat i matchen är att Edge kontrar allt, åtminstone det mesta.
Ganska bra flyt i matchen faktiskt men återigen saknas spänningen då Undertaker aldrig förlorar på WrestleMania. Hade spänningen funnits hade matchen varit betydligt mer minnesvärd, trotts det en bra match. Helt klart!

En bra wrestlingshow får jag faktiskt lov att säga att detta var, den bästa WWE showen sedan WrestleMania 2006 enligt mig, till saken hör givetvis att jag inte följer WWE regelbundet och inte ser många av deras PPVs. Ska du se en av WWEs senaste PPVs så se den här, tre bra matcher.




JBL def. Fit Finlay
**
Money in the Bank Ladder Match:
CM Punk def. Chris Jericho, Carlito, John Morrison, Ken Kennedy, Shelton Benjamin & MVP
*** 1/2
Batista def. Umaga
**
ECW Championship Match:
Kane def. Chavo Guerrero
-
Shawn Michaels def. Ric Flair
*** 1/2
WWE Championship Match:
Randy Orton def. John Cena & Triple H
** 1/4
Floyd Mayweather def. Big Show
* 1/2
WWE World Heavyweight Championship Match:
Undertaker def. Edge
***

En av de allra första favoriterna jag hade när jag 2004 började slötitta på wrestling var Rob Van Dam, han stod ut, lite sparkar och lite high-flyin. Det var ingenting man som dåvarande WWE fan var bortskämd med. Hans wrestlingoffensiv innehöll en del annorlunda moves jämfört med andra SmackDown kollegor, hans matcher hade även lite högre tempo, även det var något jag fastnade för.

Jag höll länge Rob Van Dams matcher emot Jeff Hardy under 2001 väldigt högt, jag talar då om Hardcore matchen på WWF InVasion samt stegmatchen på WWF SummerSlam 2001. Idag är dessa matcher inte samma personliga klassiker som förut, tycker däremot att RVDs stegmatcher emot både Christian och Eddie Guerrero minst sagt minnesvärda matcher och några matcher som jag än idag kan finna mig själv avnjuta, trotts att jag sett dem båda ett antal gånger.

När jag väl är inne på favoritmatcher som jag tittat på om och om igen så blir jag självfallet tvungen att nämna Rob Van Dams nu klassiska drabbningar emot rivalen Jerry Lynn i ECW. Matcherna mellan Lynn och honom själv ska enligt han själv vara hans personliga favoriter, skulle han vara tvungen att visa en person som är nyfiken på RVD en ända match skulle Rob Van Dam stolt visa upp en Rob Van Dam vs. Jerry Lynn match (källa: RVD - One of a Kind). "Mr Monday Night" säger även att matcherna emot Lynn drog ut de bästa ur dem båda, något som kan jämföras med Danielson vs. McGuinness idag, dom klickar helt enkelt. Är du sugen på spännande matcher med skapligt tempo, kreativ kedjebrottning och stora bumps hänvisar jag till RVD vs. Lynn-fejd i ECW.

Andra minnesvärda matcher från det extremaförbundet är Rob Van Dams match emot Tommy Dreamer där Dreamer representerar ECW och Rob Van Dam representerar WWF, stämningen gick att ta på och publiken var otroligt taggad. Matchmässigt ingen pärla men om man räknar med stämningen och bokningen är detta mer eller mindre vad jag skulle kalla en pärla i wrestlingsammanhang. Jag låter mig nu ännu en gång segla iväg, jag talar om laddade matcher med ECW publik. John Cena vs. Rob Van Dam på ECW One Night Stand 2006 kommer jag föralltid komma ihåg som ett mark-out moment för min del, RVD med hela publiken i ryggen snuvar John Cena på WWE titeln i vad som mycket väl kan vara en av de bästa matcherna med John Cena jag någonsin sett.

Nu till frågan. Varför har jag lagt upp detta inlägg som så att jag nämner en drös med matcher? Svaret är att jag ville variera mig. Frågan är då, vart vill jag komma med texten?
Det har de senaste åren blivit otroligt mycket indy-wrestling och puroresu (japansk wrasslin) vilket självklart påverkar innehållet i min blogg. Jag fick den här veckan någon slags nytänding på Rob Van Dam, en brottare som jag håller som en av mina all-time favoriter inom wrestling, en brottare som jag i havet av indy och puro helt glömt bort. Även om RVD den sista tiden i WWE har kunnats beskriva som slarvig och oengagerad så kan jag bland annat baserat på den här texten konstatera att Rob Van Dam bjudit på en hel del minnesvärda wrestlingstunder för min del. RVD kommer förmodligen alltid vara en personlig favorit, tyvärr en ganska bortglömd personlig favorit.

WWE is Jericho!
Sommaren 2005, närmare bestämmt den 22:a augusti 2005 var sist vi såg Chris Jericho i WWE senast. Efter att Chris Jericho lämnat förbundet följde en våg av stjärnor som försvann ifrån förbundet, alla av olika anledningar. Namn som Christian, Eddie Guerrero, Kurt Angle, Big Show, Booker T, JBL, Chris Benoit och Rob Van Dam är några av de större namnen som försvunnit från WWE efter sommaren 2005. WWE är idag inte alls ett förbund utan main eventers, WWE är däremot ett förbund som idag tillskillnad ifrån 2005 har tre brands och trotts det lite mindre bredd när det kommer till toppbrottare (aka main eventers) idag i jämförelse med 2005.

Efter att ha tagit en lite mer än en två år lång paus där han bland annat lagt ner tid på sitt rockband Fozzy och även varit med på både tv-program och radioprogram rörande hans stora intresse, musik, framför allt rock, gör Y2J comeback. Chris Jericho återvänder nu efter sin två års långa rast tillbaka till ett WWE som inte kan göra annat än att tacka och ta emot. Efter massflykten av upper-midcarders och main eventers har två av WWEs stora main event projekt mer eller mindre floppat. Jag talar då om den väldigt medelmåttige supermänniskan och pillerfantasten Black Lesnar, ursäkta, Bobby Lashley. De andra projektet är The Great Khali, här känns det som om en halv spydig summering av honom inte behövs, han håller helt enkelt inte måttet. Maint-eventers av klass växer inte på träd i "The Big E".

Allt det jag nämnt tidigare kan man sen plusa på att WWE oturligt fått sin stora stjärna John Cena långtidsskadad, det jag försöker komma till är att Chris Jerichos comeback kommer väldigt lägligt. WWE har inte bara fått tillbaka en potentiell main eventer utan en brottare som verkligen känns larger-than-life med sin superstar look, karisma och micskills, låt oss inte heller glömma att Chris Jericho är en hyggligt vass worker i den fyrkantiga ringen. Jericho kommer inte att ensam frälsa WWE, Jericho kommer inte ensam få mig att följa WWE igen, Jerichos comeback är inte årets händelse men det är en av de mest glädjande, mest överraskande och mest välkommna (och välbehövligt för WWE) händelsen iår. Även om jag inte kommer följa WWE som förbund med RAW, SmackDown och ECW så kommer Chris Jericho, speciellt nu efter comebacken, vara någon jag håller ögonen på.

RAW is Jericho!

WWE Survivor Series 2007
Då var det hög tid för lite WWE igen, sist jag kollade på en WWE PPV blev jag duktigt besviken trotts att main-eventet var överraskande bra. Jag talar då om sommarpartajet WWE SummerSlam 2007. Idag tittar vi på en show vars line-up faktiskt ser mycket intressantare ut med den ständigt återkommande "Survivor Series"-matchen, Orton vs. Michaels samt min första "Hell in a Cell"-match på evigheter. Det här ser på förhand onekligen ut att kunna bli en vass show. Lägg sen på att Västmanlands stoltheter The Hives står för aftonens themesong.

Kvällens öppningsmatch är överraskande (och dumt) nog om ECW titeln, hur värdefull känns den titeln om den slängs in som öppningsmatch? Har en känsla av att matcher som bokas efter denna utan tvekan skulle kunnat funkat som öppnare, och inte fått ECW titeln att verka som en B-titel. Nog om detta, nu håller vi tummarna för att CM Punk ger Morrison och Miz på nöten.

CM Punk har ut sina motståndare ur ringen, följer upp med ett dyk och skriker något i stil med "Whats my name?", publiken börjar då självklart vråla "CM Punk!". Snacka om en ego-boost för Punk. Grabbarna bjuder på hygglig tremanna action, rätt underhållande. Matchen kommer inte riktigt igång och får fart vilket antagligen var tanken, det är ju ändå bara en öppningsmatch och inget annat. Annars är det kul att höra det stabila publikstödet Punk har, med det i ryggen pinnar Punk The Miz med en "Go to Sleep".

Lance Cade med sin partner Trevor Murdoch ska försvara titlarna mot Hardcore Holly och hans betydligt ynre partner Cody Rhodes. Hardcore Holly choppar för kung och fosterland samtidigt som Cody Rhodes känns väldigt grön. Hur länge har han sysslat med rasslin? Till hans försvar så verkar han vara väldigt ung. Vill även flika in med att Trevor Murdoch förmodligen har den skönaste looken i hela förbundet. Favoriten Murdoch pinnar Rhodes i en match jag kommer att glömma om 5 minuter.





Nu vankas det Survivor Series utslagsmatch, facelaget mot heellaget. Inga konstigheter här. MVP är en stjärna, åtminstone utanför ringen (har inte sett så många matcher med honom), man vill verkligen hata honom när han gör entré. Elakingarna får lite burop medans snällingarna får publiken att glatt gorma. Inga konstigheter som sagt. Fulingarna har dock en mans övertag då Matt Hardy ej kan delta, fråga MVP varför. Han är så elak.

En bit i in matchen ser vi bjässarna Kane och Big Daddy V utbyta slag och jag inser hur tacksam jag är att Big Daddy V inte använder sig av samma moveset som American Ballon gör. Daddy V pinnar Kane efter att droppat armbågen på honom. Klent är ett ord som väl beskriver den sekvensen, speciellt då jag gärna hade sett Kane ha ut Daddy V och det illa kvickt.

Umaga och Rey Mysterio bjuder på hygglig action i ringen tillsammans tills Umaga eliminerar publikfavoriten efter att ha tacklat honom med sin tumme. Triple H och Jeff Hardy är ensamma kvar emot hela fulinglaget. Låt underdog storyn börja. "Twist of Fate" är för mycket för MVP och han åker ut. Missförstånd gör att Daddy V krossar Kennedy med en armbåge, HHH pinnar Mr.Kennedy. En dubbel-DDT på Big Daddy V är allt kolossen klarar av och han åker också ur matchen. Triple H och Jeff Hardy är nu kvar emot Umaga och Fit Finlay.

Skrev tidigare att Trevor Murdoch förmodligen hade den skönaste looken i förbundet, vilket antagligen stämmer, men tätt bakom honom hittar vi Fit Finlay. Finlay är ruggigt rutinerad och säker i ringen och det känns som det här är första gången i matchen han kommer in, äntligen. Vilken skillnad. Finlay hade komandot länge och styrde matchen på ett underhållande sett, han slåss som en vilde. Allt detta tills Hunter skickar ut honom med en "Pedigree". Umaga kommer in, taggat till tusen, får smaka på samma medicin som Finlay tätt följt av "Swanton Bomb". Spänning: Noll.



Nu dags för The Great Khali mot Hornswoggle och jag undrar varför jag inte spolar förbi den här matchen också (likt dammatchen). Det här kan inte bli bra. Vad ska jag skriva? Finlay kommer tillsist in och klubbar på bjässen med sin klubba och kalaset slutar i DQ. På nått sett är jag rätt glad över hur saker och ting gick till. Inte den katastrofen jag förutspådde men fortfarande illa, speciellt att dom anser att detta är något som ska upp på PPV. Var detta en komedimatch? Jag fattar noll.

Ja, nu är det dags för den matchen jag sett fram emot allra mest. "The Heartbreak Kid" Shawn Micheals utmanar "Legend Killer" Randy Orton. Randy Orton lyfte John Cena till en förvånandsvärt bra match på WWE SummerSlam 2007 samtidigt som Shawn Michaels är en kille som aldrig är att räkna ut, Michaels kan när som helst blixtra till med en pärla till match, detta kan bli bra.

Shawn Michaels som inte alls får använda sig av "Sweet Chin Music" använder många klassiska submissions som "Sharpshooter", "Crossface" och "Ankle Lock" och det är nästan lika spännande varje gång. Michaels drar till och med fram ett "Moonsault" ur ringen. Orton vinner dock en ganska spännande och underhållande fight om titeln lite snöpligt via "RKO". Spännande flera gånger men slutet kom ganska tvärt vilket är ganska negativt, annars var det en bra match.



Main event tajm och ett det blir ett main event som heter duga, två av de största namnen i förbundet idag (och i Undertakers fall, ett av de största namnen någonsin) i en "Hell in a Cell"-match. De båda brottarna har haft en jämn fejd som ikväll som ska avgöras. Kan Taker lyfta den smärtsamt medelmåttige mästaren i gimmickmatchernas gimmickmatch? Jag tror det, ska sanningen fram har jag ganska höga förhoppningar.

Klippen innan matchen visar att dessa killar inte alls gillar varandra men i själva matchen så känns det som om det skulle kunna varit vilken match som helst. Det här skulle lika gärna kunna varit en match mellan två killar som aldrig mött varandra, den här matchen tillskillnad ifrån Orton vs. Michaels tycker jag saknade känsla.

Allt börjar bra och långsamt och bumpen ökar i antal och i "Holy Shit"-nivå ju mer tiden går och en match som verkade ganska ointressant i brist på känsla blev faktikt mer och mer spännande. Trodde matchen var över när Batista bombade "Deadman" genom ett bord, likaså trodde jag matchen vad död efter Takers "Tombstone Piledriver". Matchen känns faktiskt väldigt öppen.

Taker sätter i frustration en ytterligare en "Tombstone Piledriver", denna gång på ringtrappan och matchen är indeed över då plötsligt Edge drar ut domaren ur ringen och pulvriserar Undertaker. Kul som fasiken att se Edge igen men detta var inget som lyfte matchen alls, snarare tvärtom. Batista vinner efter att Edge snuvade Undertaker på segern, men varför?

Två bra titelmatcher att avsluta showen med gör att jag ändå kommer se tillbaka på den här showen som en hygglig wrestlingshow. Bättre än WWE SummerSlam 2007 men inte mycket mer än så. Nästan mest besviken på den klassiska "Survivor Series"-matchen som saknade allt vad spänning heter.
Ska du bara lägga vantarna på en wrestlingshow iår så är detta ingenting jag rekomenderar.




ECW Championship Match:
CM Punk def. The Miz & John Morrison
** 1/4
WWE World Tag Team Championship Match:
Trecor Murdoch & Lance Cade def. Cody Rhodes & Hardcore Holly
* 3/4
Triple H, Jeff Hardy, Rey Mysterio & Kane def. Umaga, Finlay, Big Daddy V, Ken Kennedy & MVP
** 1/4
The Great Khali def. Hornswoggle (via DQ)
-
WWE Championship Match:
Randy Orton def. Shawn Michaels
*** 1/4
WWE World Championship, Hell in a Cell Match:
Batista def. Undertaker
*** 1/4

WWE SummerSlam 2007
Var ett långt tag sedan jag såg en WWE PPV senast och jag är lite ovan med den flashiga och lyxiga packeteringen, mycket pengar. Dom hajpar några matcher i förväg, Mysterio vs. Chavo, Khali vs. Batista, Cena vs. Orton samt HHH vs. King Booker. Nog om det, nu startar "sommarens största partaj".

Första matchen blir Fit Finlay mot Kane, känns redan innan matchen som att Fit Finlay inte har mycket mer här att göra än att få Kane se bra ut. Matchen börjar med att monstret Kane dominerar Finlay i hörnen med slag och sparkar. Kane fortsätter att gå på offensiv och slår ner Finlay från ringhörnan ut utanför ringen, nästa bump på schemat är en bigboot ifrån Kane som golvar irländaren utanför ringen. Finlay har nu övertaget och jobbar på Kanes skadade kropp och stampar, vrider och bombar monstret med en senton, allt avslutas när Kane lite oväntat kontrar med en enzuguri. Matchen är förvånandsvärt underhållande tills en dvärg springer fram under ringen, vafan? Dom teasar chokeslam, på både dvärgen och Finlay, men icke. Fin pop av publiken dock. Finlays "stav" blir beslagtagen av dommaren men det gör inget då hans dvärg självklart har en i reserv och han köttar på ett slag på Kanes revben men lyckas inte pinna honom. Strax därefter vinner Kane med en chokeslam, helt väntat.

En promo med i finklädda WWE hotshots bjuds vi nu på, Vince McMahon börjar snacka om något barn och jag spolar direkt. Pallar inte med det där.

Nästa match är mellan Mister Kennedy......... Kennedy! och Carlito samt Umaga. Tre personer som antagligen och förhoppningsvis kommer att utgöra en stor del av förbundet i framtiden. Just denna match är om Umagas Intercontinental titel. Carlito och Kennedy försöker fuling snacka till sig mindre stryk av Umaga, Umaga är ingen bra lyssnar och smackar på Ken Kennedy så han dimper i backen. Nästa man som får smacka på snytingar ifrån den stora samoanen är Carlito. Känns som ett sammarbete mellan Carlito och Kennedy hänger i luften.
Umaga åker ur ringen och får smaka på lite trappa och fighten handlar nu helt om Kennedy och Carlito, hittils inge sammarbete. Umaga rensar tappart i ringen tills Kennedy drar undan Carlito ifrån ringhörnan så att Umaga kraschar, Kennedy börjar sen klä av ECWs kommentator bord vilket kan betyda att det är ett bordbump på gång. Ingen bordbump den här gången utan Kennedy bestämmer sig för att slåss med monitorn istället, strax därefter kommer fulingarna fram till (surprise, surprise) att dom ska sammarbeta. Matchen slutar med adrenalin utbrott ifrån Umaga som rensar allt och pinnar tillslut Ken Kennedy efter en tumme?


Dagen till ära hade Mysterio silverfärg över hela kropen.

Nu hajpas matchen mellan Rey Mysterio och Chavo Guerrero som faktiskt kan bli riktgit bra. Både är dugliga brottare och dom känner varandra väl, så dom bör ju klicka utan problem. Vad kan gå fel? Här kan vi nog ha PPVns showstealer. Chavo verkar på bilderna i montaget att dömma skött sig riktigt bra med att skaffa hetta, hoppas han får mer förtroende av WWE. För att denna fejd ska vara intressant så behöver faktiskt Chavo vinna, enligt mig.

Har jag fel på ögonen eller är Mysterio silvermålad över hela kroppen? Ser väldigt larvigt ut. När jag väl är inne på larvigt så har vi några citat ifrån kommentatorerna: "He was a great champion" samt något i stil med "Han är en av de bästa flyers någonsin i wrestling." Kan inte släppa att Mysterio är silvermålad över hela kroppen. Vad tänkte han på? Efter att ha visat prov på fin kemi i inledningen och lite cheapshots emot Mysterios knä så drar matchen igång på riktigt med en flygnummer av Mysterio. Chavo Guerrero tar efter ytterligare ett försök till att flyga som stoppas snabbt över matchen och lägger såklart fokus på Reys knä. Efter några minuters intesvijobb på knä så få Mysterio guldläge på en 619 men klarar inte av att utföra den då knät ger vika. Mysterio vinner sen, tyvärr matchen med en 619. Hittils showens bästa match.


Nästa match är en dammatch vilket jag, precis som du, spolar iochmed att dom alltid har varit katastrofalt dåliga vad gäller WWE. För mycket silikon och för lite wrestling.
MVP kommer nu till ringen med sin titel och två gubbar. MVP utmanar Matt Hardy på en ölhävar tävling, bara i WWE. Matt Hardy tillrättavisar MVP med några visa ord. Han är så klok. Det visar sig sen att Hardy tagit in Stone Cold, en av världens bästa beerdrinker någonsin. Frågan är nu, kommer han ge en stunner till MVP eller till MVP och Matt Hardy?

Nu hajpas matchen mellan Morrison och Punk och jag markar! CM Punk! CM Punk! CM Punk! Den här matchen likt Intercontinental titelmatchen innehåller brottare som jag hoppas och tror kommer utgöra en stor del av förbundet i framtiden.

Själva matchen börjar med några försiktiga CM Punk chants, skönt att höra, och fin mattbrottning som inte fick vara för länge. Efter 1-2 minuters mattbrottning, max, så började suplexes och andra stora moves ta fram och allt slutade med en stor neckbreaker på ringens utsida signerat Morrison. Dessa två unga brottare verkar klicka rätt bra faktiskt och matchen är väldigt öppen så här långt, precis när jag tänker det sätter CM Punk en enzuguri på Morrison som får stora delar av publiken att ge ifrån sig ett "ooohhh". CM Punk får i ett försök till attack sin Pepsi Twist kontrad till en backbreaker men frukta icke, CM Punk får litet tag senare in sin Pepsi Twist och följer snabbt upp med ett moonsault. Punk bjuder på moves du inte ser varje dag i WWE. Efter en Nigel McGuinness-aktig lariat på en Morrison som siter på repen och ett tappart försök till en hurrancanrana så pinnar Morrison Punk med fötterna på repet. Tazz säger sedan: "Punk got robbed" och det är bara att hålla med, Punk bar hela matchen, vi blev även snuvade då detta kunnat bli en fin fin match med tiden.


Triple H avslutar matchen med sin pedigree.

Nu vankas det kung vs. kung match när den återvändande Triple H ska möta King Booker och vilkt pampig entré den sistnämde gör. Classy. Jag är nu innan matchen nyfiken på hur stor pop Hunter kommer få nu när han äntligen kommer tillbaka efter 8 månaders frånvaro. Redan när Bookers musik slutat så börjar jublet, tätt följt av Triple H chants. Går inte att jämföra Mysterios och HHHs comeback när det kommer till det dom lagt ner entrémässigt med promofilm, pyro och liknande. Gissa vem som dom la ner mest på? Väl inne i matchen hör man ordentliga HHH chants, även fast Triple H är över som face så har jag alltid föredragit honom som heel, finns få som är en mer trovärdig heel än honom.
Fram och tillbaka, lite Booker, lite Triple H. Varenda gång Hunter får in några slag här man publilken ge ifrån sig ett belåtet ljud och dom fullkomligt äter upp allt som Triple H gör.
Triple H vinner tillslut med en pedigree till en bra pop, matchen kändes väldigt kort och på sina ställen väldigt slö.


Nu är det dags för titelmatch nummer 3 för aftonen, efter att ha sett Intercontinental titeln samt ECW titeln försvarats så ska vi nu få se The Great Khali försvara sin titel emot Batista. Två bjässar som egentligen inte har så mycket i wrestlingring att göra, åtminstone inte Khali.
Matchen börjar med att den gigantiska Khali dominerar Batista, Khali ser inte ens farlig ut i sin brottning, slappt, omotiverat och så ostifft som det bara kan bli. Khali torterar snällingen Batista i ett nerve hold och man har publiken börjar ropa något, jag kan inte riktigt höra vad det är men sitter och hoppas på att det är bullshit dom ropar. Matchen slutar ganska tvärt, och skönt, med DQ efter att Khali bankar på Batista med en stol. Vilket fegis. Är väldigt snäll när jag ger den här matchen betyg.


Det blev mycket fokus på Cenas skalle i maineventet, här försöker Orton med en DDT.

Nu till showens sista match, John Cena ska försvara sin WWE titel emot "Legend Killer" Randy Orton. Showen hittils har faktiskt varit ganska dålig som wrestlingshow, som WWE show vet jag inte riktigt hur det står sig då jag inte tittat på WWE på ett bra tag. Hoppas att maineventet kan leverara och kanske ändra intrycket av den här showen till något mer positivt. När John Cena tar sig till ringen så hör och ser man en sällsynt blanding av jubel och hat, sånt ser man inte varje dag. Samma sekund som domaren signalerar att dom ska klocka igång matchen så konstaterar jag att stämningen är på topp, publiken gör sig verkligen hörd oidentifierbara ljud. En livlig publik bevittnar John Cena ta komando med ett headlock, Orton glider ur och drar själv på ett headlock och möts med jubel. Vad är det här, är inte Orton heel?
Sekunder efteråt så bombarderas en vilt kämpande Cena med "Cena sucks!" chants. Jobbig dag på jobbet. En bit in i matchen och publiken är fortfarande lika het och taggad, sånt här är verkligen härligt och kan lyfta en match. Orton och Cena börjar nu använda sig av lite tyngre grepp istället för headlocks och andra submissions och visar fint flyt i det mesta dom gör.

Randy Orton missar sin "Punt Kick" som förövrigt är ett move som jag älskar att se brottare använda, finns det något mer effektivt och hårdare än en spark mot skallen? Som sagt, Randy Orton missar sin "Punt Kick" och John Cena trixar in sin STFU på fulingen och Orton kämpar för att nå repen och får en stor face reaktion ifrån publiken som verkligen vill att han ska nå bottenrepet. Sekunder efter att Randy når repen så sätter han en RKO ifrån ingenstans på stackars Cena och möter en ännu större face reatkion, Cena sparkar iofs ut ur Ortons avslutningsgrepp och möter en välbehövlig pop som överträffar de två face reaktionerna Orton fick innan. Cena reser sig blixt snabbt och tar Orton med sig och bombar honom i mattan med en lam FU och jag känner en enorm besvikelse som smyger upp på mig, Cena pinnar Orton.
När blir han av med titeln? När?
Showen absolut bästa match fick vi iaf se.


Kane def. Fit Finlay
**
WWE Intercontinental Championship Match:
Umaga def. Ken Kennedy & Carlito
** 1/2
Rey Mysterio def. Chavo Guerrero
***
ECW Championship Match:
John Morrison def. CM Punk
** 3/4
Triple H def. King Booker
** 1/4
World Heavyweight Championship Match:
Batista def. The Great Khali (via DQ)
1/2*
WWE Championship Match:
John Cena def. Randy Orton
*** 1/2