tuffasaker

PWG Battle of Los Angeles 2007: Night 2
Då var det dags för andra kvällen av tävlande i PWGs stora Battle of Los Angeles turnering, showen startar dock med en tag-match mellan Ronin och TJ Perkins mot Bino Gambino och Karl "The Machine Gun" Anderson. Fyra brottare som om nått år kommer vara fyra av de större namnen i förbundet, TJ Perkins som jag vanligtvis gillar kändes ganska slarvig och ointressant i en match som tillskillnad ifrån förra showen tag-öppnare saknade ganska mycket flyt.
Den hårdpushade Ronin pinnar Bino Gambino, Gambino som för det vetgirige varit en del i Mexiko på sistone.

Showe är nu öppnad och det är dags för turnering, första matchen denna natt är mellan förra årets finalist CIMA och wrestlingvärldens största pimp, The Human Tornado. Tornado tar micken och försöker sälja sin managers "vuxna" tjänster till CIMA, inga konstigheter här. CIMA som givetvis har en del problem med språket lyckas trots det bidra med en del roligt medans Tornado svinar sig på micken.

CIMAs första match i denna turnering blir tyvärr ingen minnesvärd, matchen känns väldigt slarvig tackvare Tornado. Tornado är en riktigt underhållare men är faktiskt ständigt slarvig i ringen, pimpen stod dock för en makalöst dyk ur ringen som platsar i vilket "highlight reel" som helst. CIMA vinner efter att Candace svek sin pimp. Ni kan hoppa upp och sätta er på att hon fick däng efter matchen, mannen som kommer till hennes undsättning är lite överraskande nog Chris Hero som får en stor pop.

Tredje matchen för aftonen och den andra i turneringen är mellan Scott Lost och Shingo Takagi. Riktigt kul att se Shingo Takagi in action igen, håller tummarna för att han går långt i turneringen trots att Scott Lost kanske behöver den här segern lite. Jag tycker det känns som om Lost inte etablerats som singelbrottare riktigt.

Det är inte svårt att slå fast vid att Shingo och Scott Lost inte klickar i ringen, tydliga komunikations problem uppstår när Scott Lost ibland står och väntar på Shingos moves, såg riktigt dåligt ut på sina ställen. Lost såg vilsen ut, Shingo Takagi såg väldigt bra ut med sina powermoves och vann matchen, baserat på deras insatset vann rätt man.

Nästa match i turneringen är en drabbning mellan Kevin Steen och Necro Butcher. Väldigt lustig början på matchen där dom gör en komisk grej av att Necro Butcher inte kan wrestla för fem öre utan bara är en brawler. Tillskillnad ifrån 9 av 10 Necro matcher försöker dom hålla fighten i ringen samtidigt som Steen jobbar på Necros skadade knä, i ringen utan vapen blir Nercos svagheter och brister smärtsamt uppenbara. Tyvärr.

Trotts att det är två utmärtka brawlers i matchen fortsätter dom att hålla saker och ting i ringen fast än det bara en av dom som ser vettig ut. Necro vinner en otroligt dålig match via roll-up, den var på sätt och vis underhållande men hade kanske räknad med en brawling urladdning som t ex Super Dragon vs. Necro Butcher ifrån förra årets Battle of Los Angeles.

Den här showen har nu startat med tre riktigt medelmåttiga matcher som sedan följs upp med en fjärde dålig match, hittils är utan tvekan natt ett hästlängder bättre än natt två. Lite besviken är jag faktiskt.

Besvikelsetrenden på denna show borde kunna ändras i den här matchen då Nigel McGuinness tar sig ann fjolårets Battle of Los Angeles vinnare Davey Richards. Efter turnerings bästa feeling-out process floppar det ordentligt med nakna rumpor och torra sexskämt. Ligger det en förbannelse över denna show?

Trotts att matchen hettar till en aning så fnissar folk fortfarande från skämten, matchen repar sig aldrig ifrån det, plussa även på att det hela känns som en lång och utdragen squash - av fjolårets vinnare, jag förstår ingenting. En riktigt besvikelse till match.

Nästa turneringsmatch är mellan El Generico och Tony Kozina, måste erkänna att jag inte sett så mycket med Kozina så detta ska bli intressant. Hoppas att El Generico håller tillbaka med sin komedi brottning och drar på en riktigt match, Generico är nämligen en kille som sällan kör på halvfart så länge hans matcher inte är komeditillställningar. Showen behöver en bra match för att inte total floppa!

Matchen känns tyvärr ganska ointressant, känns även som publiken börjar få nog av alla halvhjärtade matcher och stolpskott. Dom verkar riktigt uttråkade med jämna mellanrum. Precis när det börjar tråka till på tok för mycket sätter Tony Kozina en "Rana" från ringhörnan ur ringen på El Generico, som tur var missades den lite annars vet jag inte hur det där galna movet hade slutat. Publiken tänder åtminstone till igen. Den här matchen visade sig vara ytterligare en besvikelse, riktigt riktigt tråkigt. Generico vinner en slö match med två brottare som verkade vara otroligt omotiverade.

Turneringen fortsätter med en match som jag verkligen hoppas ska bryta trenden. Dragon Kid möter Susumu Yokosuka, nuvarande partners och föredetta rivaler. Deras match om Open the Dream Gate titeln i Dragon Gate ifrån sommaren 2006 höll jag som en kandidat till årets match det året. Hoppas den här matchen åtminstone kan bli hälften så bra.

Tycker lite synd om Dragon Kid som uppenbarligen inte alls gillar att publiken är slöa, han försöker upprepade gånger aktivera dom men lyckas bara få liv i dom under några sekunder. Susumu Yokosuka försöker även han att få igång publiken vilket visar sig vara näst intill omöjigt.

De båda Dragon Gate profilerna får igång publiken allt mer tackvare deras fina flyt och spännande spots, dessa två brottare klickar otroligt bra, riktigt kul att titta på den här typen av wrestling när allt flyter. Dragon Kid vinner matchen emot Susumu Yokosuka, en match som tillsammans med Austin Aries vs. Roderick Strong är turneringens hittils bästa.

Efter att varmt rekomenderat natt ett så blir natt två något som jag råder er att avstå ifrån, får ni tag på Dragon Kid vs. Susumu Yokosuka så se den, men låt bli showen som helhet. Om du gillar Davey Richards nakna röv och slöa matcher kan detta nog vara något för dig trotts allt.
Nu håller jag tummarna för att natt tre kan mäta sig med natt ett.



Ronin & TJ Perkins def. Bino Gambino & Karl Anderson
** 1/4
CIMA def. The Human Tornado
** 1/4
Shingo Takagi def. Scott Lost
** 1/4
The Necro Butcher def. Kevin Steen
* 3/4
Nigel McGuinness def. Davey Richards
**
El Generco def. Tony Kozina
** 1/2
Dragon Kid def. Susumu Yokosuka
*** 1/4

PWG Battle of Los Angeles 2007: Night 1
Pro Wrestling Guerilla har de senaste åren lyckats etablera BOLA som turneringen kallas för som en av indyscenens största turneringar tillsammans med IWA-MS TPI turnering. Årets upplaga innehåller en otrolig line-up av det bästa ifrån indyscenen, namn som Chris Hero, Austin Aries, Necro Butcher tillsammans med PWG regulars som Joey Ryan, Scott Lost och Human Tornado tillsammans med utländska stjärnor som CIMA, Doug Williams, PAC och Dragon Kid. På pappret ser det här ut att bli tre riktigt spännande och underhållande shower.

PWG ser otroligt proffsigt ut med en ny hall vad det verkar. PWG har även börjar med stängsel för publiken vilket gör att det ser mycket mycket proffsigare ut än innan, även belysningen och kamera ser känns otroligt proffsigt. Annars måste jag beröma PWG designers då förbundet alltid har snygga logotyper, t-shirtar och grafik mellan matcherna. Ingen av indy-konkurenterna är i närheten.

Första matchen på showen är dock ingen drabbning ifrån den stora turneringen utan en kamp mellan två unga tag-team som börjat göra namn för sig i PWG, The Young Bucks tar sig ann Los Luchas iform av Phoenix Star och Zokre. De båda lagen startar matchen snabbt med en del lucha moves som armdrags och headscissors, stundtals väldigt fint flyt och genomgående högt tempo inledningsvis, allt avslutas med ett stort "moonsault" ur ringen.

Matchen förstör ganska mycket av en kille utan t-shirt och hans brud som förmodligen försöker sabba genom att skrika och ställa sig upp, antingen det eller så har dom inte hållit tillbaka på knarket dagen till ära. Båda lagen bjuder på spännande moves och riktigt högt tempo, underhållande öppningsmatch, inge mer än så.

Battle of Los Angeles turneringen startar nu och den första matchen är mellan "The Greatest Athlete in Pro Wrestling" Chris Hero mot "Magnum" Joey Ryan. Chris Hero har den fräsiga nya dressen i lila och svart, men den överträffar inte Joey Ryans imponerande brösthår.
Chris Hero dominerar matchen väldigt mycket till än början då Joey Ryan agerar pajas för fulla muggar, Chris Hero lever även upp till sitt nya ROH smeknamn "Greatest Athlete in Pro Wrestling" men en del imponerande "tricks".

Knarkbruden i publiken är fortfarande dryg och jag försöker med tankekraft bryta hennes ben men misslyckas gång på gång. Ryan har svårt att få grepp om matchen och det ser mörkt ut då hans compandre Scott Lost kommer till ringen och glider in ett knogjärn som Chris Hero fångar upp och trät på sin näve och jagar bort Scott Lost med. Hero pinnar sen Ryan med "Heros Welcome", domaren vänder dock beslutet när han ser att Hero har knogjärn på sig då han misstänker fusk, Joey Ryan avancerar med nöd och näppe vidare.

Match nummer två i denna stora turnering är mellan Austin Aries och hans förra stallkompis Roderick Strong, i ROH har dessa herrar vid den här tiden en hatfylld fejd, ska bli intressant att se om det är någon som uppmärksammas här i PWG och kanske något dom spelar på. Matchen börjar med aggresiv mattbrottning, hela matchen känns på sina ställen som en japanskmatch. Dom använder de stora movsen sparsamt och agerar väldigt fokuserade, Roddy pinnar Aries med en "small package" i en riktigt bra match. En rolig händelse i matchen var när publiken drygade och ropade "Austin Starr", Aries drar då på en "The Stroke" på Roddy och följer upp med Jeff Jarretts klassiska moves.

Tredje matchen i turneringen är mellan den nu WWE anställde brottaren (hittas dock i utvecklingsverksamheten OVW) Matt Sydal och föredetta ROH och FIP profilen och nuvarande(?) TNA-brottaren Jimmy Rave. Något som glädjer mig är att jag märker att heroins talesman och hans flickvän inte längre är kvar i publiken, tack gode gud. Matchen var inledningsvis ganska intressant med slarvades bort med en del missar och slarv. Kul att se Jimmy Rave igen, annars ingenting att minnas tyvärr.

Som de flesta vet har TNA brottarna nu för tiden ett förbud när det kommer till att brottas på indyscenen, förbudet gäller åtminstone för ROH och PWG så därför är jag lite fundersam hur det gick till då PWG favoriten och TNA profilen Alex Shelley ska göra sitt sista framträdande för PWG, ikväll möter han en brottare som många talar väl om, den unga och talangfulle Tyler Black.

Matchen har nu hållt på ett tag och jag märker till min förskräckelse att de dryga paret i publiken tydligen är tillbaka, det som var så lungt och skönt utan dom. Alex Shelley vinner en ganska lång match som inte riktigt kom igång emot slutet, matchen hade trotts det helt klart sina stunder när den var riktigt underhållande. Shelley vinner och går vidare, Tyler Black kämpade ända in i det sista och fick se riktigt bra ut.

Fjärde turneringsmatchen är mella två Europeer, Claudio Castagnoli möter Doug Williams i vad som på pappret ser ut som en väldigt intressant match. Matchen startar precis så jag hade hoppas, kreativ och säker kedjebrottning som möts av publikens applåder. Efter brottningen utbryter ett enormt krig om vem som är bäst på "European Uppercut" och dom bankar på varandra länge och mycket med olika varianter av uppercuten. Båda däckar tillslut i ringen. Claudio vinner tillslut en väldigt annorlunda match efter "Riccola Bomb" och avancerar i turneringen.

Nästa match är en match som förmodligen inte kommer bjuda på samma inledning som Doug vs. Claudio, det vill säga "kreativ och säker kedjebrottning". Anledningen är att spotfantasterna och hög-flygarna PAC och Jack Evans möts. PAC kan se riktigt bra ut mot bra motstånd, frågan är hur det blir när han möter någon som är en lite sämre, slarvigare variant av han själv i Jack Evans. PAC och Evans börjar matchen lite retsamt med just kedjebrottning, Evans sköter sig faktiskt förvånandsvärt bra, detta är dock inget som varar länge utan deras kvicka action drar igång ganska omgående.

Tidigt i matchen tar Jack Evans ett ordentligt bump när han står på ringens utsida, PAC greppar hans fötter och rycker ner honom vilket leder till att Jack slår i rygg/nacke på ringens hårda utsida. Evans tar sen ytterligare ett stort bump när britten PAC sätter någon typ av "Neckbreaker" ifrån topprepet, PAC vinner matchen och går vidare, Evans åker ut.

Jag har länge länge drömt om att få se Kevin Steen och El Generico mot Dragon Kid och Ryo Saito, en match som jag än idag drömmer om, denna match kommer dock stilla den hungern en aning. Kevin Steen och El Generico ska försvara sina tag-titlar emot Dragon Gate-duon Dragon Kid och Susumu Yokosuka i kvällens main event.

Riktigt kul att se Dragon Kid igen, det var ett bra tag sedan jag såg en match med denna lillkille senast. Han är mästare på att få folk att se farliga ut vilket blir påmind när han säljer en Kevin Steen chop som om han vore ett fallande träd. Bra flyt genom hela matchen även om jag anser att dom kanske gick lite för fort ifrån "feeling out process" till stora moves. Annars som sagt, fint flyt, två tag-team som verkligen klickar. Matchen bjöd på en hel del spännande spots, Steenerico vinner matchen och försvarar titlarna i kvällens bästa match.

Senaste PWG showen jag såg var PWG Guitarmaggedon II som var en besvikelse med en del halvhjärtade insatser, den här showen, första natten av Battle of Los Angeles var riktigt bra. Spännande och underhållande matcher som alla fick god tid på sig, ser fram emot att plöja igenom de andra två showerna också som väntar på mig.



The Young Bucks def. Phoenix Star & Zokre
** 2/3
Joey Ryan def. Chris Hero
** 2/3
Roderick Strong def. Austin Aries
*** 1/4
Matt Sydal def. Jimmy Rave
**
Alex Shelley def. Tyler Black
** 3/4
Claudio Castagnoli def. Doug Williams
** 1/2
PAC def. Jack Evans
** 1/2
PWG World Tag Team Championship Match:
Kevin Steen & El Generico def. Dragon Kid & Susumu Yokosuka
*** 1/2

FIP Stronger than Ever
Denna show som för er nyfikna är ifrån maj iår öppnas med en match mellan Steve Madison och föredetta TNA-brottaren Jerrelle Clark. Steve Madison har en skön old-school look och såg riktigt vass ut i denna match som utöver det inte var något att hänga i granen. Madison som medlem i YRR-stallet försöker upprepade gånge pinna Clark med hjälp av repen utan större framgång. Madison vinner tillslut en jämn och relativt slapp öppningsmatch.

Efter matchen meddelar han de resterande medlemmarna av YRR (Young, Rich, Ready) att det här fuling stilen med att försöka pinna folk med hjälp av repen och så vidare inte längre är hans kopp av te vilket Kenny King, Sal Rinauro och Chasyn Rance verkar acceptera... Tills Madison vänder ryggen till och då smäller det. Steve Madison får stryk av sina forna compandres. YRR är ett sjukt underhållande stall, Kenny King och Sal Rinauro är speciellt bra i rollen som rika, dryga snorvalpar.

Showen fortsätter med att en av Dave Prazaks (som är en heel manager i FIP) brottare Jimmy Rave ska gå en match mot Trik Davis. Jimmy Rave tramsar runt otroligt mycket och känner inte riktigt för att brottas och drar ut på inledningen fruktansvärt mycket. Matchen är slapp och rätt seg från början och den annars väldigt duktiga Jimmy Rave verkar gå på halvfart här nere i Florida men vad gör det när han har "Heel Hook Submission", Trik Davis klappar ut.

Tempot på showen ökar några snäpp i match tre då tre stycken FIP-nykomlingar möter varandra i en match, Danny Daniels är den ända liraren jag sett förut. Danny Daniels är förövrigt den ända jag skulle ge fortsatta FIP-bokningar baserat på insatsen i denna match. Rex Sterling och Damien Wayne kändes väldigt gröna och ibland slarviga och oförsiktiga ijämförelse med den (förmodligen) mycket mer rutinerade Danny Daniels. Lite spottigare och lite kvickare en de två tidigare matcherna, en helt okej undercard match. Publiken verkade digga Danny Daniels dom med.

Ute på "entrérampen" står nu Black & The Brave och börjar rabbla om att dom borde vara FIP tag champs då plötsligt Jay och Mark Briscoe kommer ut och utmanar de båda på match, vilket inte går då Marek Brave fejkar en armskada. Istället får vi se Jay Briscoe ta sig ann stjärnskottet Tyler Black.

Tyler Black och Jay Briscoe bjuder på en ganska jämn fram-och-tillbaka match där Jay Briscoe har publiken bakom sig. Märks även här att det inte riktigt är någon som ger järnet men tillskillnad ifrån Jimmy Rave vs. Trik Davis så bjuder de upp till dans ändå. Mot slutet kommer Marek Brave till ringen och Jay Briscoe tappar koncentration vilket ger Tyler Black möjlighet att döda matchen och säkra en enorm skräll när han besegrar Jay Briscoe med "Small Package Driver". Riktigt snyggt move.

The YRR som består utav Sal Rinauro, Chasyn Rance och Kenny King tillsammans med Becky Bayless tar sig ann The Heartbreak Express tillsammans med Lacey i en "Bunkhouse Brawl Match", en match som istortsett är vad man brukar kalla en "Street Fight".

Det tråkiga med den här matchen och speciellt inledningen är hur de äldre, nästan gamla, brottarna i Hearbreak Express vägrar låta YRR-killarna se bra ut. Young, Rich & Ready får agera slagpåsar och blir "bodyslamade" ner i det hårda golvet, får feta stolslag i skallen vilket sen Heartbreak Express inte vill vara med på när YRR tar komandot. Veka stolslag som tjockisarna blockar med händerna. Kan inte annat än att får känslan av att Hearbreak Express inte vill att YRR ska få se bra ut.

Lacey vänder mot Express och allierar sig med de något snyggare killarna i YRR, Sean "X-Pac" Waltman kommer sen till deras unsättning vilket inte hjälper så mycket. De unga rika glidarna vinner en hyggligt underhållande match efter en assisterad "Piledriver". Steve Madison räddar Hearbreak Express och Sean "X-Pac " Waltman efter matchen.

Showen fortsätter och Mark Briscoe kräver att Marek Brave ska sluta larva sig och brottas vilket han tillslut går med på och vi får se ytterligare en singelmatch mellan The Briscoe Brothers och Black & The Brave. En kille som inte håller tillbaka någonting är Mark Briscoe som dyker för kung och fosterlang och sätter ett "Moonsault" ifrån publikstängslet.
Tyler Black ska ner och bråka och försöka få Brave att vinna matchen med Jay Briscoe är tätt bakom honom och hindrar honom från att lägga näsan i blöt, Mark Briscoe vinner en hygglig match.

Erick Stevens ska nu försvara sin Florida Heritage titel emot ytterligare en av Dave Prazaks mannar, Delirious. Ja, Delirious ska alltså i FIP föreställa något utav en heel. Matchen är ganska seg och haltar en aning och Delirious bjuder på mer komedi en bra brottning vilket tyvärr varit ett signum för honom de senaste månaderna. Länge sedan jag såg en bra Delirious singelmatch, tyvärr. Stevens försvarar titeln, tur var väl det då Prazak lovat att smälta ner titeln och göra en golfklubba utav den om Delirious vann den.

Hög tid för main event, Roderick Strong ska försvara sin kära FIP titel mot Necro Butcher. Roddy går innan match ut och säger till publiken, domaren och framför allt Necro Butcher som väntar i ringen att detta ska bli en No DQ, must be a winner match. Smart av Gabe att boka det så då Necro inte riktigt skulle kunna hänga med i en vanlig match. Inte alls.

Strong och Necro stiffar på varandra utanför ringen och bumpandet står inte helt förvånande Necro Butcher för och han slängs på stolar, får en papperskorg som sitter på skallen hårt sparkad och mycket annat. Minst sagt en vild match och utan tvekan showens bästa. Strong släpper Necro på två stående stolar som har ryggarna emot varandra, Necro landar otäckt och smärtsamt med sin rygg på stolryggarna. Strong är snabb och följer upp med "Strong Hold" vilket är för mycket för Necro som klappar ut.

Detta var en show som hade en dugligt undercard men när showen kom till de tyngre matcherna så var det inte riktigt något skillnad, matcherna kändes rakt igenom (nästan) som undercard matcher bortsett ifrån main eventet. Ganska besviken, ingen show jag rekomenderar. Strong vs. Necro Butcher var rätt bra men ingen anledning att skaffa hela showen för.



Steve Madison def. Jerrelle Clark
** 1/4
Jimmy Rave def. Trik Davis
**
Danny Daniels def. Rex Sterling & Damien Wayne
** 1/2
Tyler Black def. Jay Briscoe
** 1/2
Bunkhouse Brawl Match:
The YRR def. The Heartbreak Express & Sean Waltman
** 3/4
Mark Briscoe def. Marek Brave
** 2/3
FIP Florida Heritage Championship Match:
Erick Stevens def. Delirious
** 2/3
FIP World Championship Match:
Roderick Strong def. The Necro Butcher
*** 1/4

IWA-MS Ted Petty Invitational: Night 2
Skulle gärna velat se hela tuneringen som antagligen är en av de största tuneringarna i USA, en indyklassiker. Tuneringen skadades en del när bland annat Samoa Joe och Low Ki var tvugna att hoppa av, två stjärnor som för övrigt var bokade att möta varandra i en match som fick många att snegla över mot årets upplaga av TPI. Trotts en del avhopp och motgångar så ser årets Ted Petty Invitational ändå bra ut med namn som Davey Richards, Joey Ryan, Mike Quackenbush, Nigel McGuinness, Claudio Castagnoli, Brent Albright och 2 Cold Scorpio (faktiskt!) för att nämna några.

Måste innan matchen säga att det är hyggligt mycket publik och en riktigt fräsch ring, något som jag inbillar mig själv var ett tag sen jag såg i IWA-MS. Väldigt glädjande, det mesta ser förvånandsvärt proffsigt ut.

Första matchen på natt två av TPI-tuneringen är Josh Abercrombie mot Devon Moore, den sistnämnda är väldigt främmande för mig, första gången jag ser honom in action. Gillar hans motståndare, den sliskliga whitetrashen Josh Abercrombie och han känns som ett större namn så om jag ska göra några predictions innan matchstart så tror jag Josh avancerar i tuneringen. Moore och Abercrombie bjuder upp till bra kedjebrottning men efter det får jag känslan av att Moore inte riktigt hänger med i matchen, killen känns väldigt grön.
Josh vinner en väldigt kort match efter ett häftigt och antagligen väldigt smärtsamt submission. Heja Josh Abercrombie!

Andra matchen för aftonen är Brent Albright mot Joker. Även fast Albright är en favorit för mig så tror jag att utanför ROH så är Joker ett större namn på indyscenen och kniper en semifinalplats på "The Gun for Hire" Brent Albrirghts bekostnad. Joker blir nekad att skaka hand med Brent innan matchen och försöker matchen igenom erbjuda Albright att skaka hand med honom efter att "yxmördaren" golvat Albright, men icke. När Albright väl går med på att skaka hand får Joker smaka på en fet "Exploader".
Brent Albright vinner en jämn, underhållande och hyfsat hård fight mot Joker, ganska överraskande. "Half-Nelson Suplex" blev för mycket för Joker.

Tredje kvartsfinalen innehåller The Human Tornado och "Spyder" Nate Webb. Kan bli en rätt underhållande match, hoppas själv på en gnutta glad komedi wrestling varvat med lite högre tempo. Inledningsvis är det precis vad som erbjuds. Webb kör lite smygdans bakom Tornados rygg som sen bryter ut i "Hockey Fight", allt slutar med ett enormt dyk av Tornado ut bland stolarna.
Tornado vinner en halvkackig match som det slarvades hej villt i, dock lite uppfriskande med lite lite komedi efter två seriösare matcher. Det bjuds på dans efteråt.

Nu är det dags för en match som på pappret ser riktigt bra ut med två skickliga brottare, CHIKARA-Pro´s "affischnamn" Mike Quackenbush tar sig ann PWGs "affischnamn" Joey Ryan i IWA-MS. Kna man något annat än älska Ryan? Hans themesong, outfit, gimmick och brösthår är allt underbart. Quack är otroligt över hos fansen samtidigt som jag har otroligt svårt att avgöra vem jag håller tummarna för. Quack vinner hursomhelst en ganska underhållande match där han visar många spännande submissions och Ryan bjuder på underhållningen. Quack skadar skallen när ett dyk misslyckas, såg riktigt otäckt ut. Annars gjorde Chris Hero för andra matchen irad ett strålande jobb som kommentator.

Återigen dags för en match om på pappret ser riktigt riktigt bra ut, "Double C" Claudio Castagnoli möter Davey Richards. Kan som sagt bli riktigt bra. Den här matchen levererade verkligen. Två ursinnigt talangfulla brottare som inte håller tillbaka något, hårdhänt, stifft och spännande från start till mål. Showens hittils bästa drabbning. Även denna gång är "Riccola Bomb" Claudio Castagnolis bästa kompis när han pinnar Davey Richards.

Nu är det dags för en match som jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig av, 2 Cold Scorpio möter Chuck Taylor. Kul parning vilket fall som helst. 2 Cold Scorpio är det mest välkända namnet i tuneringen samtidigt som Chucky T faktiskt är storfavorit att vinna TPI då han försvarar sin IWA-MS titel under hela tuneringen. Hur ska det här gå? Chucky är otroligt underhållande och måste vara kul att se live men jag kan inte riktigt med delen där han skriker som en tant. Chuck Taylor vinner tillslut en ganska seg kamp mot den betydligt mer erfarne 2 Cold Scorpio.

Publiken blir nu informerad att smällen mot huvudet som "Lighting" Mike Quackenbush hade oturen att åka på när han misslyckades med ett dyk i kvartsfinalen mot Joey Ryan är så allvarlig att han nu bänkas och hans tänkta motståndare Josh Abercrombie blir direkkvalificerad för Ted Petty Invitational final, ganska tråkigt då Quack är en av de bästa brotarna och en brottare som skulle kunna ha en bra match mot vem som helst i denna tunering.

Semifinal nummero ett innehåller Claudio Castagnoli och Brent Albright, Claudio har likt kvartsfinalen otur med lottningen och möter en svår motståndare. Faktum är att Claudio haft otur med lottningen tuneringen igenom då han mötta Nigel McGuinness i matchen innan Davey Richards. Den här matchen kan likt Claudio vs. Davey även den bli bra.

Brent Albright tar kommando direkt och kontrollerar Claudio Castgnoli och matchen under en lång lång tid med simpla moves, framför allt ett headlock. Albright vänder sen uppmärksamheten mot Claudios arm och skadar den inför en ett försök till "Armbar". Med publiken stöd i ryggen kämpar sig "Double C" sig tillbaka in i matchen och kniper tillslut segern. Bra och framförallt riktigt spännande match.

Dags för andra semifinalen, den här tuneringen har vanligtvis tre semifinaler med Quacks skallskada är för allvarlig för fortsatt deltagande och bänkas vilket för att Josh Abercrombie redan nu är klar för final tillsammans med Claudio Castagnoli och vinnaren av denna match mellan The Human Tornado och Chuck Taylor.

Chucky T och Tornados tidigare matcher var inga höjdare och jag tvivlar på att detta kommer bli "showens match" då Tornado indeed är underhållande med ingen klippa i ringen. Spattiga dyk och regelbundet slarv. Denna match bjuder på en skön blanding av riktig wrestling och självklart en gnutta välbehövlig komedibrottning, Taylor har en ständig beef med en liten pojke i publiken. Taylor hatar verkligen barn. Taylor tar sig väldigt väntat förbi Tornado också och är även han klar för final.

Josh Abercrombie står nu i ringen medans ring announcern meddelar att på grund utav Quacks skada är Abercrombie finaklar då man hör "Lighting" Mike Quackenbushs themesong dra igång, dommaren Bryce Remsburg försöker få Quack att stanna backstage fast Quack vandrar med enorm glöd i blicken upp till ringen. Publiken jublar "Quack" i kör, verkar som det blir en tredje semifinal ändå.

Josh går inte helt oväntat till attack mot Quacks skalle samtidigt som Quack försöker döda matchen tidigt med en hel del kreativa submissions. Vi finner en bit in i matchen Josh utaför ringen och Quack ska dyka ut och publiken ställer sig upp och ropar "No, Quack!", alla minns dom de otäcka dyket mot Joey Ryan, Ryan som förövrigt är med och kommenterar denna match.

Quackenbush vinner matchen efter att han själv varit otroligt nära på att bli pinnad men sparkat ur till publikens stora förtjusning. Claudio vs. Quack vs. Chucky T i finalen, detta kan verkligen bli en spännande final, vi vet ju alla vad Claudio vs. Quack kan bjuda på.

Högtid för lite icke-tunerings matcher, vi bjuds nu på ett nytt kapitel ifrån den minnesvärda Hero vs. Kingston fejden, NO DQ, Last Man Standing. Hade inga speciella förhoppningar på denna match men den är hittils en favorit. Förmodligen en av mina favorit matcher på hela året.

En sån lång och hatfylld fejd. Riktigt bra match, alla moves kändes farliga och till och med ett "Backsuplex" skulle kunnat döda matchen. Spännande, brutalt och hänynslöst där hatet mellan dom ständigt var i fokus. Riktigt bra match, showens bästa match hittils, utan tvekan.

Ytterligare en icke tunerings match, Iron Saints ska försvara sina tag-titlar emot ett Ring of Honor lag iform av Nigel McGuinness och BJ Whitmer, Whitmer har väldigt ful frilla bör nämnas. Nigel och BJ har svårt att lita på varandra vilket tillslut sumpar matchen för dom. ROH bekantingarna dominerade IWA-MS mästarna länge och väl tills sammarbetet slutade och fight mellan bjässarna utbröt. Albright som i ROH är stallkamrat med BJ kommer in och får Nigel & BJ diskade och dom misshandlar Nigel innan Iron Saints slänger ut dom.

Finaldags, Claudio Castagnoli, Chuck Taylor och Mike Quackenbush ska göra upp i 2007 års final av Ted Petty Invitational. Matchen börjar med underhållande och ibland ganska komisk tremanna brottning. Det mesta har fint flyt och publiken är taggad. Quackenbush eliminerar Caudio efter en "Quackendriver" och kvar är IWA-MS Light HW Champion Quackenbush och IWA-MS HW Champion Chuck Taylor.

Publiken är kraftigt bakom Quackenbush samtidigt som kommentatorerna säger att oddsen minst sagt är emot Quack då han med hjärnskakning brottas emot favoriten att vinna hela tuneringen. När Quack lyckas snärja in Chucky T i ytterligare ett unikt submission hör man hur publiken högljudd vrålar "TAP!". Ljudnivån höjs dock avsevärt när Quackenbush mirakulöst sparkar ur en fet och vanligtvis matchdödande "Omega Driver" ifrån Taylor. Publiken blir vild. Väldigt trevlig stämning.

Med publiken i ryggen vinner Quackenbush tillslut en spännande match, och tunering, efter en "Chikara Special" och publiken ropar högt "Thank you Quack" samtidigt som en rörd och känslosam Mike Quackenbush nu håller upp båda IWA-MS titlarna. Quackenbush håller efteråt ett fint tal, Quack har haft en strålande år.



Josh Abercrombie def. Devon Moore
* 3/4
Brent Albright def. Joker
** 3/4
The Human Tornado def. Nate Webb
* 3/4
Mike Quackenbush def. Joey Ryan
** 2/3
Claudio Castagnoli def. Davey Richards
*** 1/4
Chuck Taylor def. 2 Cold Scorpio
**
Claudio Castagnoli def. Brent Albright
***
Chuck Taylor def. The Human Tornado
** 2/3
Mike Quackenbush def. Josh Abercrombie
** 3/4
No DQ, Last Man Standing Match:
Eddie Kingston def. Chris Hero
*** 1/2
IWA Mid-South Tag Team Championship Match:
The Iron Saints vs. Nigel McGuinness & BJ Whitmer slutade i No Contest
** 3/4
Ted Petty Invinational 2007 Final:
Mike Quackenbush def. Chuck Taylor & Claudio Castagnoli
*** 1/4

CHIKARA-Pro Cibernetico & Robin
Var ett tag sedan jag kollade på CHIKARA sist och nu är det dags igen och jag sitter nu här med showen Cibernetico & Robin som fått bra kritik och verkar vara en storshow så att säga. Ska bli otroligt roligt att göra CHIKARA-comeback, sällan tråkigt. Måsta bara inleda med att säga att det är väldigt mycket folk i publiken och entrérampen ser otroligt proffsig ut.

Showen startar med Brodie Lee mot Mike Stevens, Brodie Lee är antagligen heel då publiken välkomnar honom med burop. Tror jag har sett en filmsnutt med just denna Brodie Lee när han golvar Tim Donst med en spark i nyllet som var otäckt stifft, ska bli intressant att se vad som händer mot Mike Stevens. Älskar hur CHIKARA-kommentatorer kan segla iväg hur mycket som helst men ändå ha viss fokus på matchen, nu var detta inte mycket till match då den skönt smutsiga Brodie Lee krossar stackars Stevens ganska omgående.

Dammatch på G, Daizee Haze möter Candace LaRae. Yes! Larry Sweeney sitter nu i kommentatorbåset. Otroligt underhållande. Matchen börjar med att kommentatorerna förklarar hur bra det gått för Haze i CHIKARA, en pinfall torsk på två år vilket får henne att framstå som en stjärna samtidigt som LaRae får sig själv att framstå som osäker och klumpig när hon missar en serie av moves. LaRae får möta burop nästan varje gång hon slarvar samtidigt som Sweeney försöker plåstra ihop misstagen. Haze vinner. Gillar Haze men det hjälpte inte riktigt, otroligt klen match.

UltraMantis Black med sin lojala vapendragare Hydra tar sig ann Hallowicked och Delirious i vad som borde vara en otroligt underhållande komedimatch. Efter en väldigt underhållande match som innehöll minst lika mycket komedi som vanlig wrestling vann Incoherence vilket innebär att dom tjänat ihop en titelmatch mot Gran Akuma och Icarus.

Dags för Mike Quackenbush mot Tim Donst, känns väldigt intressant faktiskt. Hört mycket bra om Donst och sett honom ta ordentligt stryk av Brodie Lee och Eddie Kingston, ska bli intressant. Quack är ju inte helt överraskande otroligt över och jag måste medge att jag de senaste 6 månaderna har börjat gilla Quackenbush väldigt mycket.

Tim Donst blir ju mycket mer imponerande när det nämns att "The Rookie Sensation" faktiskt bara är 19 år, han är alltså lika gammal som jag. Spelar han sina kort rätt så att säga har han säkert en lång och framgångsfylld karriär då man klart och tydligt kan se potential hos killen. Quack vinner en fin fram-och-tillbaka match på mattan. Ingen superbra match men helt klart underhållande. Kul att det blir en Kingston vs. Donst II, såg deras första match, en match där Donst åker på spö big time, hårdhänt och stifft.

Tag-team match mellan Olsen Twins och Cheech & Cloudy. Olsen Twins dress är otroligt fräsiga bör nämnas. Matchen börjar kvickt utan någon större "feeling-out process" och båda lagen bjuder upp till ganska snabb och fräsch wrestling med spännande armdrags och dom använder repen flitigt. Markar en aning när Jimmy Olsen dyker ur ringen och väldigt oväntat greppar Cheech om nacken och sätter en DDT på betongen.

Matchen fortsätter och bjuder på en del komiska inslag, kreativa moves och relativt högt tempo. Cheech som fick smaka på en betong DDT och senare även en elak neckbreaker säljer sin skada otroligt bra och misslyckas med att hålla brygga i ett pinförsök, smärtan är för stor.
Efter att Olsen Twins kotrollerat stora delar av matchen vinner tillslut Cheech & Cloudy i en match där Olsen Twins såg riktigt bra ut. Showens hittils bästa match, skulle mycket väl kunna vara en showstealer. Efter en bra match som denna är man väldigt tacksam för att CHIKARA inte har lika efterbliven publik som till exempel ROH och TNA, finns det något värre än "This is awesome" chants? Antagligen inte, otroligt skönt att slippa dom. Tack Chikara.

Kris Chambers möter nu Super Xtremo, kan inte säga att jag har sett någon av dessa två brottare förut, vet inte alls vad jag ska förvänta mig av det här. Den maskerade Super Xtremo tar snabbt kommandot mot Chambers. Matchen är ganska ointressant trotts att brottarna gör sitt bästa, glädjs dock åt kommentatorerna som babblar om datorer, Rihanna och Halo 3. Xtremo vinner en hygglig fram-och-tillbaka aktig match.

Jigsaw och Shane Storm möter något slags egyptiskt lag som jag inte riktigt är bekant med, gillar dock Jigsaw skarpt och anser att han är en riktigt talang. Dock ganska kass på promos baserat på de 2-3 promos jag sett med honom, kvällens promo inräknad. Måste säga att den där Funky Pharao har en hel del moves som påminner om en viss Human Tornado.

Egyptsierna vinner en underhållande tag-team match som bjöd på lite komedi och lite action. En hygglig drabbning, hoppades ändå lite på Jigsaw men måste medge att The Osirian Portal imponerade en del.

Rätt schysst promo ifrån BLK OUT lägger upp för matchen mellan The Colony och just BLK OUT, Eddie Kingston är inte nöjd med hur han bokas, han vill ha Hallowicked, omgående!
Ingen av myrorna tänker vara lustiga ikväll och stormar ringen och fight utbryter, BLK OUT får tillslut övertaget efter att Sabian fejkar en skada vilket ger Joker en perfekt lucka att smyga in en lariat på.

Elakingarna fular sig och Eddie Kingston stiffar flitigt på de stackars myrorna som vid det här tillfället inte har mycket att säga till om. Myrorna lyckas tagga in Soldier Ant och dom kommer snabbt tillbaka i matchen och bjuder på ett fräsigt och väldigt underhållande dyk när Worker Ant och Soldier Ant agerar platform för Fire Ant som dyker ifrån dom och ur ringen. Publiken uppskattar myrornas comeback. Ganska överraskad blir jag när The Colony tar hem segern efter att ha pinnat Joker mitt i ringen, Joker var dock otroligt nära på att sparka ut. Nu har BLK OUT ännu mer att gnälla om.

Dags för det stora main eventet. Enormt många brottare i båda lagen gör upp i en match där det måste vara en vinnare, fler regler finns sjävlklart också men orkar inte riktigt förklara dom.
Facelaget innehåller Magno och Incognito som jag antar är inflygna ifrån Mexiko, Incognito har jag sett i TNA förut, mycket möjligt att jag sett Magno där också under deras världsmästerskap i X-divisionswrestling.

Gillar Lince Dorado en del, har iofs inte sett så mycket av honom men baserat på det jag sett verkar han vara en ung och hungrig brottare som nu tydligen har (för mig) nya brallor. Mycket snyggare än hans tidigare. Alltid lika irriterad över hur lik Chuck Taylor är en lärare jag hade förut, men nog om det. Dorado mot Taylor öppnar denna match. Kul även att UltraMantis Black smugit sig in i kommentator båset för att krydda till detta main event.

Matchen inleds med att alla brottare istortsett får möta sin motståndare i ordningen i andra laget och jag får då bekräftat att ja, jag har sett Magno i TNA. Magno som förövrigt har en kvick duell med Castagnoli, vädligt säker i luften. Incognito verkar även han likt sin mexikanska compandre väldigt säker och nu börjar det om, Lince Dorado möter Chucky T igen.

Rudolaget dominerar matchen när det kommer till elimeneringar. I denna 8 vs. 8 match så har vi vid detta tillfälle 3 vs. 5 till rudosarnas fördel, Magno elimenerar dock Shayne Hawke ganska kvickt efter att denne Hawke slagit ut Chiva 4 och Ice Cream Jr. Måste nästan ta tillbaka det jag sa om mexarna Magno och Incognito, stundals säkra och stundtals slarviga, dock är svårighetsgraden på det dom gör enorm. Dom tillsammans med nån glass och Shayne Hawke missar en del i denna match.

Rudolaget fortsätter att kontrollera matchen när det kommer till antal brottare som är tillgängliga, matchen börjar röra sig emot slutet och rudolaget har Chris Hero, Claudio Castagnoli och lagkaptenen Mitch Ryder samtidigt som snällingarna består av Incognito och lagkapten Lince Dorado. Incognito åker dock ur matchen snabbt efter en "European Uppercut" singerat Claudio. Hela main eventet har även Hero vs. Claudio som är i samma lag legat och puttrat med missförstånd, dålig kommunikaton och frustration.

Dålig kommunkaton mellan Hero och Castagnoli leder till att Lince sätter en "Dropkick" på Hero och de båda grundarna av Kings of Wreslting tjafsar utanför ringen samtidigt som Mitch Ryder smiter in och pinnar Lince Dorado efter en "Pilerdriver". Men i firandes stund vänder Claudio face, eller tecnico, och tar ut Hero via "Chikara Special" och Ryder via "Riccola Bomb". Antar dock att KOW tar hem matchen, eller? Väldigt oväntat.

Väldigt kul show överlag. Inga supermatcher men istortsett alla var underhållande och jag kan utan tvekan tänka mig att börja följa CHIKARA i framtiden, ett förbund med väldigt mycket talang. Går inte att beskriva hur skönt det är för mig som oftast tittar på ROH att slippa deras stundtals efterblivna publik. Bra show, bra publik och "Chikara Special" som Heros kryptonit är något av det intressantaste jag hört på senare tid.

Brodie Lee def. Mike Stevens
*
Dazee Haze def. Candace LaRae
1/2*
Delirious & Hallowicked def. UltraMantis Black & Hydra
** 1/2
Mike Quackenbush def. Tim Donst
** 1/2
Cheech & Cloudy def. The Olsen Twins
*** 1/2
Super Xtremo def. Kris Chambers
**
The Osirian Portal def. Jigsaw & Shane Storm
** 1/4
The Colony def. BLK OUT
** 3/4
Torneo Cibernetico:
Kings of Wrestling def. Team Mega Mucha Lucha (antar jag)
*** 1/4

PWG Guitarmageddon II

Kvällen startas igång med Ronin mot Scott Lost. Ronin som vad jag förstår plockat upp en hel del segrar den senaste tiden i PWG, han pushas lite i skym undan, ingen direkt fejd utan en serie av välförtjänta segrar. Scott Lost tar micken och börjar tala till den maskerade knubbisen och försöker smöra in honom i fuling stallet "The Dynasty" och Ronin verkar faktiskt tycka att det låter intressant och Lost kastar honom micken för att höra hans svar, Ronins blick och koncentration är nu på en flygande micken han måste fånga när han plötsligt golvas av en ordentlig enzuguri, its on!
Själva matchen börjar med mycket chops och jag måste medge att de var ganska kul när Scott Lost av misstag råkade choppa Ronin i nyllet. Annars var det en riktigt underhållande öppningsmatch där Ronin fick vinna via en roll-up variant, hade helst velat se Scott Lost segra men antar att det skulle satt keppar i hjulet för Ronins push.

Nästa match är Disco Machine vs. Karl "The Machine Gun" Anderson och det är bara att konstatera att Disco Machine är en discomaskin, han gillar att dansa. Detta var en semi-komedi match i brist på bättre ord, en del komedi och minst lika mycket action i denna match, en match där publiken hade stort infytande. Både brottare och publik verkar jämnt ha kul i samban med PWG. Jaja, tillbaka till matche. Karl Anderson är skön, en dryg men rolig big-man som kan drivas med. Stor kropp och bra spännst och kan säkert bli något i framtiden, Disco Machine är jag inte så jätte stort fan av men han kan vara underhållande ibland.
Efter en dels dansande, en del schysst action och en hel del samspel med publiken så vann tillslut "The Machine Gun" med submission.

Match tre bjuder på lite större namn när Joey Ryan och Frankie Kazarian möter varandra, två föredetta PWG World Champs. Joey Ryan som är brottaren som faktiskt förlorade sin titel till den nuvarande mästaren Human Tornado står nu i ringen med sin Tom Selleck mustasch och börjar gnälla på Human Tornado och PWGs ledning, istället för rematch brottas han istället emot Frankie Kazarian. Ryan får sedan reda på att titeln kommer att hållas så långt ifrån heelen som möjligt vilket han såklart inte gillar och som om det inte var nog så bannas medlemmarna ifrån Ryans heelstall "The Dynasty" från ringside. Underhållande när Ryan sen tar micken och hårddissar Kazarian och TNA (och skryter pinsamt nog om sin egen WSX medverkan, förhoppningsvis på skämt).
Frankie blir galen när han tydligen tar attacken personligt och en fight bryter ut med tillslut blir det match av det hela. Joey Ryan är otroligt underhållande och dräggig, ju mer han skryter om sin WSX medverkan (som vid det här laget är ett tydligt skämt) ju roligare blir det, brilliant.
Matchen slutar med att Karl Anderson kommer in och letar efter sin keps, men när han ska hämta den kastar Ryan in Frankie på honom så att "Machine Gun" faller ner från ringen, Kazarian svarar på heelagerandet med en ultra-stiff big-boot variant men börjar sen tjafsa med Karl Anderson, då passar Joey Ryan på att boxa honom i pungen och rulla upp honom för 3.

Match numero fyra på showen är en 3 vs. 3 match med TNA bekantingen TJ Perkins (även kännd som "Puma"), ZOKRE och Phoenix Star mot Super Dragon, Bino Gambino och Rocky Romero. Sitter faktiskt inna matchen och hoppas på en stiff med intensiv spottfest för showen hittils har varit ganska slö och seg, tyvärr. Lite high-spotts och hårda slag ska nog få igång kvällen på allvar. Innan matchen får vi njuta av en skön publik vs. brottare konfrontation, publiken drygar sig med Romero/Gambino/Dragon laget så att Super Dragon tillslut kliver ur ringen och går fram till fanet som drygar, han reser lite oroligt på sig och Super Dragon tar hans stol och lägger den i ringen. Fanet försöker sen ta tillbaka sin stol men Romero är steget före och kastar ut stolen backstage.
Matchen börjar på allvar när Perkins och Romero stiffar på med sparkar, båda är otroligt skickliga när det kommer till sparkar och är duktigt stiffa, TJ Perkins borde verkligen få bokningsförfrågningar överallt. Han är grymm.
Zokre tror jag det var som tillslut, helt oväntat, pinnar Super Dragon. Publiken och jag var lika förvånade, och antagligen lika besikna. Trotts det showens hittils bästa match, matchens MVP var tveklöst Rocky Romero som räddade matchen efter en missad spott, dock får han lite minus för sitt total missade german med brygga.

Nu till match fem, en match som på pappret ser ut att bli sådär bra. Bosh möter Claudio, två riktigt underhållande brottare men jag tvivlar faktiskt på om dom klickar. Matchen börjar med förvånandsvärt bra mattbrottning och Claudio totaldominerar, varför är han så elak? Är inte Chris Bosh heel? Jaja, Claudio verkar super taggad och inleder matchen på en riktigt fint sätt. Showen hittils bästa match, inget super duper men en helt okej singelmatch.
Bosh pinnar till slut europen med en roll-up kontring.

Nästa match är kvällens första titelmatch, Human Tornado försvarar sin nyvunna titel emot fulingarnas fuling nummer ett - Kevin Steen. Mr.Wrestling är självklart ett svin och Human Tornado får inledningsvis genomlida enorma mängder med heelstryk, b la blir han dunkad på ringens utsida riktigt hårt. Dom första 5-7 minuterna får Tornado istortsett se alla sina tappra kontrings försök misslyckas och han fortsätter att vara mottagare av en duktigt wrestlingmisshandel. Tornado får självfallet in sina moves och Steen får smaka på galet dyk till utsidan av ringen, en pounce samt Human Tornados största kännetecken, THE PIMP SLAP! Nu börjar det bli mer match jämfört med inledningen. Båda ligger helt utslagna efter en enorm DDT från ringhörnan, Kevin Steen kommer upp först och ska avsluta titelmatchen med en 450 men blir nedputtad från ringhörnan av Joey Ryan och The Dynasty stormar nu ringen.

Tornado vs. Steen slutar med No Contest verkar det som och Joey Ryan säger att som föredetta champ står det i hans kontrakt att han kan ha en rematch när han vill, samtidigt han säger detta så får Tornado smaka på en Northern Backbreaker(?) av Bosh och Lost. Joey Ryan vill självklart ha sin rematch nu och dommaren vilsen som han är verkar gå med på det och signalerar att dom ska ringa igång matchen. Precis när Ryan ska pinna den utslagna Tornado kommer Top Gun ifrån PWG ledning in och han tappar koncentrationen och blir upprullad för 1-2-3. Vips, Joey Ryan har nu sumpat sin rematch, upplagt för en ordentlig fejd, eller vad tror du?


Mainevent dags och det är den här matchen som ser smaskigast ut på papper och antagligen den som kommer att leverara på allvar. Cape Fear som består av Quicksilver och El Generico ska försvara sina PWG Tag titles emot Roderick Strong och Davey Richards, upplagt för att bli showens pärla. Stora delar av inledningen finner sig Quicksilver i fel del av ringen och fulingarna kan banka på den maskerade mästaren bäst dom vill, allt detta samtidigt som Davey har ett ganska larvigt tjafs med publiken. Misshandeln av Quicksivler består mycket av backbreakers signerat Roddy och såklart sparkar och trashtalk signerat Davey, men vi får även sen en hel del nya moves av Roddy, mesta dels så är det nya spännande submissions han plågar stackars Quicksilver med. Kul med nya grejer.
Efter mycket kämpande av Quicksilver kommer tillslut Generico in till en fin pop och rensar, Roddy vingalr sen tillbaka in ringen och har på något skumt vis pajat ögonbrynet (verkade det som) men blodet ser ut att nästan rinna ifrån ögat. Det här förklarar den feta blåtiran som han fick dras med de kommande indyshowerna den månaden, b la ROH Fifth Year Festival: NYC.

Nu fick vi inte vänta länge tills det började hetta till, intesiv action med väl utförda och snygga spotts. Allt blir så mycket mer dramatiskt med Roddys ögonskada, hans syn måste vara väldigt begränsat på det nerblodade ögat. Skön sekvens när Generico sätter sin suplexvariant på Davey, men han reser sig och attackerar igen men blir snöpligt nog infångad i exakt samma grepp och får smaka på det igen, lite puroreso över att no sella ett move och sen få adrenalinrush. Sånt är jag lite svag för.
Matchen slutar med att Generico pinnar den skadade Roderick Strong med en brainbuster. Matchen tappade lite emot slutet vilket var förståligt då Strongs ögonskada mycket möjligt hindrade dom ifrån en del planerade saker, trotts det en bra match.


SLUTSATS:
Inte den absolut bästa PWG showen jag sett men den var helt okej, inledningsvis var det väldigt slö trotts intressanta parningar. Väldigt besviken på 3 vs. 3 matchen som började riktigt riktigt bra men även den började sen slöa. Verkade som om Super Dragon skadade foten i den här matchen. Skulle nog inte rekomendera det här som första PWG show för folk som är intresserade, det är ingen jätte bra show men en helt duglig. Kolla kanske istället på PWG BOLA-06. Showen bästa match blev helt klart, den stundtals haltande, Cape Fear vs. Roddy & Davey matchen.


Ronin def. Scott Lost
** 2/3
Karl Anderson def. Disco Machine
** 1/2
Joey Ryan def. Frankie Kazarian
** 1/2
TJ Perkins, Zokre & Phoenix Star def. Super Dragon, Rocky Romero & Bino Gambino
***
Chris Bosh def. Claudio Castagnoli
*** 1/4
PWG World Title Match:
The Human Tornado vs. Kevin Steen slutade i oavjort
*** 1/2
PWG World Title Match:
The Human Tornado def. Joey Ryan
-
PWG World Tag Team Match:
Cape Fear def. Roderick Strong & Davey Richards
*** 2/3