tuffasaker

Tyler Black, en supertalang?
Nu i fotbollens silly season tider läser man hur unga fotbollsspelare skriver på för storklubbar, supertalanger skriver på för storklubbar. Wrestlingskadad som jag är börjar jag direkt att tänka i just wrestlingbanor, hur ser det idag ut, vilka "supertalanger" finns det?

Visst finns "supertalanger", vissa längre fram i utvecklingen som wrestlers och andra lite mer oerfarna och omogna i sitt sett att brottas, vissa i stora förbund och andra i betydligt mindre indyförbund. Det alla har gemensamt är en ung ålder, stor talang och förhoppningsvis en strålande framtid som wrestlers runt hörnet.

En brottare som jag kommer att tänka på direkt är givetvis den numera populära indyprofilen Tyler Black. Idag är han blott 22 år gammal och hans karriär har gått spikrakt uppåt efter debuten 2005, då 19 år. Populär i unga år (eehh, yngre år) i IWA-MS där han verkligen gjorde ett namn för sig själv med ofattbara spots, kreativ brottning, stora bumps men framför allt sin enorma potential, en oslipad diamant. Ynglingen fortsatte sin karriär i det kortlivade MTV-projektet Wrestling Society X tillsammans med Jimmy Jacobs.

Tyler Black debuterade på Ring of Honors PPV ROH Man Up tillsammans med just Jimmy Jacobs som en av de mest framstående medlermarna i Jacobs heelstall, The Age of the Fall. Efter Ring of Honor debuten har Tyler Black tystat många på internet som ifrågasatt honom genom mogna promos, bra heelagerande men framförallt matcher av riktigt högklass, speciellt av en 22 år gammal grabb. Tyler Black har pushats ordentligt med tanke på sin korta tid i förbundet av bokaren Gabe Sapolsky, i matcher mot självaste Bryan Danielson och ROH World Champion Nigel McGuinness har Tyler Blacks stjärna lyst klart.



Black har även som tag-team brottare fått glänsa, något som han alltid gjort, även innan sin tid i Ring of Honor tillsammans med Jimmy Jacobs (WSX, PWG) och Marek Brave (IWA-MS, FIP, NWA Midwest). Några godbitar på tag-team fronten är bland annat matcherna med Jimmy Jacobs mot den japanska duon BxB Hulk och Shingo Takagi, i matchen i Hammerstein Ballroom mot Jay Briscoe och Austin Aries glänste även våran yngling.
Som pricken över i:t har Tyler Black fått så pass mycket förtroende av ROHs ledning att han vid två tillfällen fått lyfta ROHs tag-team titlar tillsammans med, vem annars, Jimmy Jacobs, faktum är att dom just nu är förbundets tag-mästare.

Tyler Black, utvecklas ständigt i sitt sett att brottas, framförallt i tajmingen tycker jag, han använder inte galna spotts på samma sätt som han gjorde för något år sedan, Black lyckas även agera heel ganska trovärdigt tillsammans med sin städniga vapendragare Jimmy Jacobs. Tyler Black är bra, och utvecklas ständigt. Promos till brottning, utvecklingskurvan går spikrakt uppåt, och om du frågar mig så är det nivån av talang, den unga åldern och den imponerande utvecklingskurvan som definerar en supertalang.

Visst, det finns fler, det kanske till och med kryllar av supertalanger i dagens wrestling. Namn som Kota Ibushi, Tim Donst, Harry Smith, Katsuhiko Nakajima, Lince Dorado och PAC ploppar givetvis upp i huvudet ganska omgående, men jag väljer ändå att skirva om Tyler Black. En man som jag tror kommer dominera indyscenen om 2-3 år, om 4-6 år, ja, vem vet vad denna supertalang gör då.

ROH A New Level
Jag har länge tyckt Ring of Honors shower i Manhatten Center varit enorma, nästan olsagbara. Dom dagarna är nu förbi, ROH debuterar i den klassiska hallen Hammerstein Ballroom. Det är bara att beundra hur detta independent förbund har växt.
Hela introt på showen är upplagt som så att man ser der ur ett fans ögon, går igenom ingången och sätter sig på sin stol i den mäktiga Hammerstein Ballroom. Det finns nämligen inget annat ord som är mer passande för hela den här Hammerstein upplevelsen, mäktigt, mäktigt, mäktigt... Äntligen ROH!

Matchen som får äran att sparka igång denna minnesvärda show är rörande FIP World Championship, Roderick Strong möter Go Shiozaki... och självklart Erick Stevens. Känns på förhand som detta kan bli en ordentligt fysisk match.

Titelmatchen är en drabbning mellan tre av de stiffaste brotarna i ROH just nu, tveklöst. Det märks i matchen, stiffa sparkar och enzuguris, köttiga chops. Märks tydligt att detta är en stor show när Gabe Sapolsky bokar en match av denna typ som öppnare, högt tempo, men framförallt, stiff!


Showen fortsätter med en intressant match mellan glödhete duon Kevin Steen & El Generico och No Remorse Corps brottarna Davey Richards och Rocky Romero.
Matchen saknade ibland flyt och var ibland suverän. Det som gjorde den bättre än väntat var att dom inte höjde tempot till ett galet högt tempo vilket inte är helt ovanligt i Steenerico matcher. Bra match.

Dags för en tag-team scramble som det kallas. Chris Hero och Brent Albright möter The Vulture Squad som idag representeras av Jack Evans och Jigsaw samt det trejde tag-teamet av Delirious och Pelle Primeau.

Högt tempo från start till mål, underhållande match men kanske inte den bästa. Älskar hur Brent Albright äntligen får se ut som en stor, stark elak jävel. Högt tempo, mycket moves, precis som vi är vana vid att tag-team scramble matcher ska vara, inga konstigheter.
Efter matchen får Albright order av sin "boss" som han själv kallar sig, Larry Sweeney att sänka Bobby Dempsey som även han är medlem i deras stall (tillsammans med 2-3 brottare till som står i ringen), anledningen till detta är att Albright sumpade matchen för Sweet & Sour Inc. Albright "snappar" och spöar upp hela Sweet & Sour Inc och publiken exploderar, verkligen exploderar.



Denna enorma show fortsätter med en enorm match. Sist vi såg denna absoluta drömparning i en singelmatch var på ROH Final Battle 2005 om jag inte missminner mig helt och håller, den matchen vann Bryan Daneilson mot Naomichi Marufuji.

Den här matchen är bra, det blir lätt så när två av dom tveklöst bästa brottarna idag möts inför en så stor, så taggad publik på en så här stor show. Kreativ, stiff, teknisk, spännande, suverän.. Ja, det är alla ord som skulle kunna beskriva matchen bra, men jag väljer ändå att just nu kalla den för: "Årets hittils bästa match!".
Bryan Danielson vinner. Se matchen!

Tredje NOAH brottaren går sin match ikväll och temat drömmatcher fortsätter. Detta var en match som innan Necro Butcher ens blev en del av ROH fans på internet bad om. Necro Butcher möter självaste Takeshi Morishima.
Morishima svinar och publiken vrålar "You fat fuck!" och jag önskar att det var möjligt att Morishima på något vis serverade alla fans en varsin "Backdrop Driver".

Matchen är seg och Necro får som vanligt se väldigt svag ut, Morishima vinner denna drömmatch aldeles för fort och jag tror nästan alla kände att den här matchen hade kunnat vara så mycket mer. Tyvärr en besvikelse.



Andra titelmatchen på showen. The Age of the Fall bestående av Jimmy Jacobs och Tyler Black ska till att utmana Briscoes för deras tag-titlar, Mark Briscoe är skadad och Austin Aries ersätter honom för att göra matchen möjlig, Jay Briscoe och Austin Aries är två brottare som Age of the Fall på olika vis lyckats blivit fiender med. Dagen till ära är denna hatfyllda fight en NO DQ match, kan bli kul.

Ett bord dras fram på golvet och Jacobs och Aries faller från ena ringhörnan ut och igenom bordet. Var detta en botch eller en underlig spott? Matchen fortsätter och Jacobs golvar Jay Briscoe med sin trademark railroadspike, en stor jävla spik alltså. Briscoe blejdar och blöder. Blöder som bara fasiken faktiskt, påminner lite om den på många sätt klassiska burmatchen mot Samoa Joe från 2003.. Eller var det 2004? Har du sett matchen minns du hur ofattbart blodig den var. Här har vi en light version av den matchen.

Jay Briscoe blöder och Jimmy Jacobs leker med blodet.. Jimmy Jacobs gimmick är ibland väldigt obehaglig. Den här matchen har mycket. Publiken är sjukt taggad, blod i mängder, minnesvärda bumps och feta spots. Mot slutet kutar Age of the Fall medlemen Necro Butcher ner till ringen men blir stoppad av den skadade Mark Briscoe som kommer till undsättning med skadad hand. Mark Briscoe blir hjälte i denna blodiga historia och Briscoes har kvar titlarna, åtminstone för tillstället.
Publiken höjde denna match, riktigt bra men någonting saknades för att den skulle upp och sniffa på dom riktigt höga betygen.


Nu är det äntligen dags för matchen vi alla väntat på. Main eventet.
Nigel McGuinness försvarar sin ROH titel mot Claudio Castagnoli, ett riktigt europaderby. England mot Schweiz.
Nigel McGuinness jobbar länge och flitigt på Double C´s arm och vinner matchen med sitt arm submission "London Dungeon". Bra match, fint flyt men hettade tyvärr, trotts den fina uppbyggnaden, aldrig till mot slutet. Publiken älskar Claudio Castagnoli.

En riktig supershow, bra matcher blandade med hyfsade men fortfarande underhållande matcher. Kan absolut inget annat än att rekomendera denna show. Kanske en framtida klassiker, om inte matchmässigt så kommer den föralltid vara en klassiker då detta var showen då ROH debuterade i mäktiga Hammerstein Ballroom.
Känns som showen som helhet kan beskrivas och sammanfattas med just det ordet, mäktigt!




FIP World Championship Match:
Roderick Strong def. Erick Stevens & Go Shiozaki
*** 1/4
Kevin Steen & El Generico def. Davey Richards & Rocky Romero
***
Delirious & Pelle Primeau def. Chris Hero & Brent Albright, Jack Evans & Jigsaw
** 1/2
Bryan Danielson def. Naomichi Marufuji
****
Takeshi Morishima def. The Necro Butcher
** 1/2
ROH World Tag Team Championship, NO DQ Match:
Jay Briscoe & Austin Aries def. Jimmy Jacobs & Tyler Black
*** 1/4
ROH World Championship Match:
Nigel McGuinness def. Claudio Castagnoli
*** 1/4

ROH Dragon Gate Challange II
Vid varje WrestleMania-weekend det senaste 2-3 åren har ROH medvetet hållt sina shower på samma ort som WWE, och varje år har dom dragit stora publiker (för att vara ett indyförbund), delvis pågrund utav att alla WrestleMania-weekend shower är fullproppade min influgna Dragon Gate brottare från Japan. Dessa shower bjuder ofta på intressanta och efterlängtade matchningar och oftar väldigt bra matcher, några av Ring of Honors shower som jag ser fram emot mest på hela året.

Showen startar med att britten, och ROHs världsmästare Nigel McGuinness möter Delirious i en non-title match. Nigel möts av ett John Cena välkomnande, en frisk blandning av pops och burop, något som Nigel McGuinness får vänja sig vid efter hans välbokade heelturn i Manhatten. Nigel säger till publiken att ingen kan ta bältet av honom och säger sen till en man i publiken att "You want to have a go? Step in and I will break your f*n jaw!". Nigel McGuinness är heel, det är ett som är säkert.

Delirious möts som vanligt av publikens jubel och det är nu dags att starta ROHs debut show i Orlando, en stad som denna helg hade rikligt med wrestling då utöver WWE och deras WrestleMania spektakel och ROHs två shower är det just i denna stad TNA spelar in sina veckoshower och flesta PPVs. Delirious busar med Nigel, publiken älskar det min Nigel hatar det. Kul match som funkar som perfekt öppnare, Nigel vinner via sitt nya farliga submissionhold "London Dungeon".


Andra matchen för aftonen innehåller FIP stallet YRR som står för "Young, Rich & Ready for action". Ett gäng unga, rika brats, det är deras gimmick. Den funkar fint, jag vill jämnt att dom ska få stryk, jämnt! FIP gänget möter mitt "hatstall", The Vulture Squad, jag kan inte med dom. Ruckus och Jigsaw, Jigsaw utan mask hör och häpna. Matchen börjar med högt tempo och spotts, ganska stora spotts med tanke på att matchen är ung, något som spotfantasten Ruckus borde gilla men trotts det hänger han inte med. Varför vill Ruckus att jag ska avsky honom?

Jigsaw pinnar Sal Rinauro efter en "Jig N Tonic/Double Stomp", spottig och riktigt tråkig match. Verkligen ingenting av värde, tyvärr. Ibland kan man i The Vulture Squad matcher trösta sig med att Jigsaw blixtrar till och visar hur duktig han kan vara, men icke, inte ens det den här gången.

Nästa match sparkar igång temat ROH vs. Dragon Gate.
Dragon Gates största heelstall Muscle OutlawZ´s senaste medlem Genki Horuguchi möter publikfavoriten Austin Aries. Genki ser ganska svag ut i jämförese med Austin Aries i denna match, en match som Aries vinner via "Horns of Aries". En del fina sekvenser som när brottarna oavbrutet kontrade varandras roll-ups, men kändes som Aries var bokad att se tydligt starkare ut, eller så är det bara jag som fick det intrycket.

Efter matchens slut fortsätter Age of the Fall sin intensiva satsning att rekrytera Austin Aries till sitt stall, först börjar stallets ledare Jimmy Jacobs babbla om deras revolution, sen kommer Lacey till ringen följt av Tammy Sytch, Tammy vill att Aries ska nobba Age of the Fall. Det hela leder till tjafs mellan Tammy och Lacey som slutar med att Tammy käkar matta efter en DDT från Lacey. Så kan det gå.

Dags för en av de bästa matcherna som går att boka i detta hav av ROH och dagen till ära Dragon Gate talang. Kevin Steen och El Generico mot Muscle Outlawz, Naruki Doi och Masato Yoshino. Ser på pappret riktigt, riktigt bra ut. Matchen blir som väntat en uppvisning i "movez", en aldeles underbar uppvisning. Det jag kommer minnas mest, utöver den vansinniga tempot och alla fräna spotts är när Naruki Doi sätter en "Senton Bomb" på Kevin Steen som kryper in i ringen, såg ut att ta riktigt illa på Steens rygg.

Men som sagt, riktigt bra match, gillade hur man helt trodde att Steenerico vann efter sin feta, "Top-rope Gutbuster, Senton, Big Splash"-Kombo. Masato Yoshino måste ha sparkat ut på 2.9999999. En klassiker i sin changer, enligt mig.


Showen fortsätter nu med temat dröm-tagteam matcher, NEW HAZARD representanterna BxB Hulk och ROH bekantingen Shingo Takagi mot Jimmy Jacobs och Tyler Black. Återigen en match som på pappret är väldigt väldigt intressant. Alla brottare gav allt i en match som påminde lite för mycket av den tidigare, en light version av den tidigare skulle man kunna säga. Bra match.

Dags för den sista matchen i Dragon Gate Challange, en tävling som ROH just nu leder med 2-1. Den Avgörande matchen i serien blir Briscoe Brothers mot Dragon Kid och Ryo Saito, den här kan bli bra, riktigt bra. Kommer dock vara en match i stil med de två tidigare, högt tempo med feta movez.

Hygglig match, kändes ändå som denna drabbning var den svagaste av de tre tag-team matcherna mellan förbunden ikväll. Fick även känslan av att Briscoes inte var sig själva riktigt, dom såg ganska slöa och omotiverade ut, tråkiga helt enkelt.
ROH vinner äntligen denna serie och gör det med 3-1 i matcher. Bara att konstatera att detta är en underbar wrestlingtradition.



Main event dags med en minst sagt internationell touch, Roderick Strong, Davey Richards och Rocky Romero möter ROHs Erick Stevens, Dragon Gates CIMA och Pro-Wrestling NOAHs Go Shiozaki. Men innan härligheten börjar kommer givetvis världens största party-pooper Larry Sweeney kommer ut och försöker värva hela NRC, ingen är intresserad. Förutom Davey Richards som Sweeney smyger en lapp till utan att någon märker det, väldigt snyggt gjort. Räknar med en intressant storyline här.

Matchen hade som väntat mycket, ibland var den kvick med mycket action och ibland var den härligt stiff, en sekvens mellan Davey Richards och Go Shiozaki fick mig nästan att marka ut helt. CIMA pinnar lite oväntat Roderick Strong av alla människor efter en som väntat bra match.

Bra show, som vanligt när ROH och Dragon Gate går ihop, som Dave Prazak sa så är den egentliga vinnaren vid dessa tillställningar fansen, jag kan inget annat än att hålla med.
Rekomenderar denna show, vill bara höja ett varningens finger för att de flesta matcherna är Dragon Gate aktiga med spotts, högt tempo och allmänt kaos, ingen vanlig ROH show med andra ord.




Nigel McGuinness def. Delirious
** 1/4
Jigsaw & Ruckus def. Sal Rinauro & Kenny King
* 1/2
Austin Aries def. Genki Horuguchi
** 3/4
Kevin Steen & El Generico def. Naruki Doi & Masato Yoshino
*** 1/2
BxB Hulk & Shingo Takagi def. Jimmy Jacobs & Tyler Black
***
Jay & Mark Briscoe def. Ryo Saito & Dragon Kid
** 3/4
Erick Stevens, CIMA & Go Shiozaki def. Roderick Strong, Rocky Romero & Davey Richards
*** 1/4