tuffasaker

PWG Guitarmageddon II

Kvällen startas igång med Ronin mot Scott Lost. Ronin som vad jag förstår plockat upp en hel del segrar den senaste tiden i PWG, han pushas lite i skym undan, ingen direkt fejd utan en serie av välförtjänta segrar. Scott Lost tar micken och börjar tala till den maskerade knubbisen och försöker smöra in honom i fuling stallet "The Dynasty" och Ronin verkar faktiskt tycka att det låter intressant och Lost kastar honom micken för att höra hans svar, Ronins blick och koncentration är nu på en flygande micken han måste fånga när han plötsligt golvas av en ordentlig enzuguri, its on!
Själva matchen börjar med mycket chops och jag måste medge att de var ganska kul när Scott Lost av misstag råkade choppa Ronin i nyllet. Annars var det en riktigt underhållande öppningsmatch där Ronin fick vinna via en roll-up variant, hade helst velat se Scott Lost segra men antar att det skulle satt keppar i hjulet för Ronins push.

Nästa match är Disco Machine vs. Karl "The Machine Gun" Anderson och det är bara att konstatera att Disco Machine är en discomaskin, han gillar att dansa. Detta var en semi-komedi match i brist på bättre ord, en del komedi och minst lika mycket action i denna match, en match där publiken hade stort infytande. Både brottare och publik verkar jämnt ha kul i samban med PWG. Jaja, tillbaka till matche. Karl Anderson är skön, en dryg men rolig big-man som kan drivas med. Stor kropp och bra spännst och kan säkert bli något i framtiden, Disco Machine är jag inte så jätte stort fan av men han kan vara underhållande ibland.
Efter en dels dansande, en del schysst action och en hel del samspel med publiken så vann tillslut "The Machine Gun" med submission.

Match tre bjuder på lite större namn när Joey Ryan och Frankie Kazarian möter varandra, två föredetta PWG World Champs. Joey Ryan som är brottaren som faktiskt förlorade sin titel till den nuvarande mästaren Human Tornado står nu i ringen med sin Tom Selleck mustasch och börjar gnälla på Human Tornado och PWGs ledning, istället för rematch brottas han istället emot Frankie Kazarian. Ryan får sedan reda på att titeln kommer att hållas så långt ifrån heelen som möjligt vilket han såklart inte gillar och som om det inte var nog så bannas medlemmarna ifrån Ryans heelstall "The Dynasty" från ringside. Underhållande när Ryan sen tar micken och hårddissar Kazarian och TNA (och skryter pinsamt nog om sin egen WSX medverkan, förhoppningsvis på skämt).
Frankie blir galen när han tydligen tar attacken personligt och en fight bryter ut med tillslut blir det match av det hela. Joey Ryan är otroligt underhållande och dräggig, ju mer han skryter om sin WSX medverkan (som vid det här laget är ett tydligt skämt) ju roligare blir det, brilliant.
Matchen slutar med att Karl Anderson kommer in och letar efter sin keps, men när han ska hämta den kastar Ryan in Frankie på honom så att "Machine Gun" faller ner från ringen, Kazarian svarar på heelagerandet med en ultra-stiff big-boot variant men börjar sen tjafsa med Karl Anderson, då passar Joey Ryan på att boxa honom i pungen och rulla upp honom för 3.

Match numero fyra på showen är en 3 vs. 3 match med TNA bekantingen TJ Perkins (även kännd som "Puma"), ZOKRE och Phoenix Star mot Super Dragon, Bino Gambino och Rocky Romero. Sitter faktiskt inna matchen och hoppas på en stiff med intensiv spottfest för showen hittils har varit ganska slö och seg, tyvärr. Lite high-spotts och hårda slag ska nog få igång kvällen på allvar. Innan matchen får vi njuta av en skön publik vs. brottare konfrontation, publiken drygar sig med Romero/Gambino/Dragon laget så att Super Dragon tillslut kliver ur ringen och går fram till fanet som drygar, han reser lite oroligt på sig och Super Dragon tar hans stol och lägger den i ringen. Fanet försöker sen ta tillbaka sin stol men Romero är steget före och kastar ut stolen backstage.
Matchen börjar på allvar när Perkins och Romero stiffar på med sparkar, båda är otroligt skickliga när det kommer till sparkar och är duktigt stiffa, TJ Perkins borde verkligen få bokningsförfrågningar överallt. Han är grymm.
Zokre tror jag det var som tillslut, helt oväntat, pinnar Super Dragon. Publiken och jag var lika förvånade, och antagligen lika besikna. Trotts det showens hittils bästa match, matchens MVP var tveklöst Rocky Romero som räddade matchen efter en missad spott, dock får han lite minus för sitt total missade german med brygga.

Nu till match fem, en match som på pappret ser ut att bli sådär bra. Bosh möter Claudio, två riktigt underhållande brottare men jag tvivlar faktiskt på om dom klickar. Matchen börjar med förvånandsvärt bra mattbrottning och Claudio totaldominerar, varför är han så elak? Är inte Chris Bosh heel? Jaja, Claudio verkar super taggad och inleder matchen på en riktigt fint sätt. Showen hittils bästa match, inget super duper men en helt okej singelmatch.
Bosh pinnar till slut europen med en roll-up kontring.

Nästa match är kvällens första titelmatch, Human Tornado försvarar sin nyvunna titel emot fulingarnas fuling nummer ett - Kevin Steen. Mr.Wrestling är självklart ett svin och Human Tornado får inledningsvis genomlida enorma mängder med heelstryk, b la blir han dunkad på ringens utsida riktigt hårt. Dom första 5-7 minuterna får Tornado istortsett se alla sina tappra kontrings försök misslyckas och han fortsätter att vara mottagare av en duktigt wrestlingmisshandel. Tornado får självfallet in sina moves och Steen får smaka på galet dyk till utsidan av ringen, en pounce samt Human Tornados största kännetecken, THE PIMP SLAP! Nu börjar det bli mer match jämfört med inledningen. Båda ligger helt utslagna efter en enorm DDT från ringhörnan, Kevin Steen kommer upp först och ska avsluta titelmatchen med en 450 men blir nedputtad från ringhörnan av Joey Ryan och The Dynasty stormar nu ringen.

Tornado vs. Steen slutar med No Contest verkar det som och Joey Ryan säger att som föredetta champ står det i hans kontrakt att han kan ha en rematch när han vill, samtidigt han säger detta så får Tornado smaka på en Northern Backbreaker(?) av Bosh och Lost. Joey Ryan vill självklart ha sin rematch nu och dommaren vilsen som han är verkar gå med på det och signalerar att dom ska ringa igång matchen. Precis när Ryan ska pinna den utslagna Tornado kommer Top Gun ifrån PWG ledning in och han tappar koncentrationen och blir upprullad för 1-2-3. Vips, Joey Ryan har nu sumpat sin rematch, upplagt för en ordentlig fejd, eller vad tror du?


Mainevent dags och det är den här matchen som ser smaskigast ut på papper och antagligen den som kommer att leverara på allvar. Cape Fear som består av Quicksilver och El Generico ska försvara sina PWG Tag titles emot Roderick Strong och Davey Richards, upplagt för att bli showens pärla. Stora delar av inledningen finner sig Quicksilver i fel del av ringen och fulingarna kan banka på den maskerade mästaren bäst dom vill, allt detta samtidigt som Davey har ett ganska larvigt tjafs med publiken. Misshandeln av Quicksivler består mycket av backbreakers signerat Roddy och såklart sparkar och trashtalk signerat Davey, men vi får även sen en hel del nya moves av Roddy, mesta dels så är det nya spännande submissions han plågar stackars Quicksilver med. Kul med nya grejer.
Efter mycket kämpande av Quicksilver kommer tillslut Generico in till en fin pop och rensar, Roddy vingalr sen tillbaka in ringen och har på något skumt vis pajat ögonbrynet (verkade det som) men blodet ser ut att nästan rinna ifrån ögat. Det här förklarar den feta blåtiran som han fick dras med de kommande indyshowerna den månaden, b la ROH Fifth Year Festival: NYC.

Nu fick vi inte vänta länge tills det började hetta till, intesiv action med väl utförda och snygga spotts. Allt blir så mycket mer dramatiskt med Roddys ögonskada, hans syn måste vara väldigt begränsat på det nerblodade ögat. Skön sekvens när Generico sätter sin suplexvariant på Davey, men han reser sig och attackerar igen men blir snöpligt nog infångad i exakt samma grepp och får smaka på det igen, lite puroreso över att no sella ett move och sen få adrenalinrush. Sånt är jag lite svag för.
Matchen slutar med att Generico pinnar den skadade Roderick Strong med en brainbuster. Matchen tappade lite emot slutet vilket var förståligt då Strongs ögonskada mycket möjligt hindrade dom ifrån en del planerade saker, trotts det en bra match.


SLUTSATS:
Inte den absolut bästa PWG showen jag sett men den var helt okej, inledningsvis var det väldigt slö trotts intressanta parningar. Väldigt besviken på 3 vs. 3 matchen som började riktigt riktigt bra men även den började sen slöa. Verkade som om Super Dragon skadade foten i den här matchen. Skulle nog inte rekomendera det här som första PWG show för folk som är intresserade, det är ingen jätte bra show men en helt duglig. Kolla kanske istället på PWG BOLA-06. Showen bästa match blev helt klart, den stundtals haltande, Cape Fear vs. Roddy & Davey matchen.


Ronin def. Scott Lost
** 2/3
Karl Anderson def. Disco Machine
** 1/2
Joey Ryan def. Frankie Kazarian
** 1/2
TJ Perkins, Zokre & Phoenix Star def. Super Dragon, Rocky Romero & Bino Gambino
***
Chris Bosh def. Claudio Castagnoli
*** 1/4
PWG World Title Match:
The Human Tornado vs. Kevin Steen slutade i oavjort
*** 1/2
PWG World Title Match:
The Human Tornado def. Joey Ryan
-
PWG World Tag Team Match:
Cape Fear def. Roderick Strong & Davey Richards
*** 2/3