tuffasaker

Efter att ha ?gjort London? med flickvännen blev det tillslut min tur att njuta utav England, till tåget och Liverpool med andra ord. Väl framme i Liverpool är man lagom trött och seg efter att ha åkt tåg i 3.5 timmar, jag samtalar med min dam och vänder mig om och får ögonkontakt med Jay Briscoe, på tågstationen. Helt oväntat. Jag är inte riktigt med på vad som händer och lyckas inte få fram något att säga till honom, med i gänget som alla bar på reseväskor var BJ Whitmer och Sara Del Rey, även några mindre snubbar i klädda ROH-merch promenerade med wrestlingprofilerna.
Flera timmar innan showen och jag har redan stött på två stycken wrestlers, perfekt start på vårat Liverpool besök.

Vi spolar fram tiden med några timmar och vi befinner oss nu utanför Olympia Hall och väntar på att få bli insläppta tillsammans med en minst sagt udda samling människor. Det fanns folk med dyra kameror, hårdrockare, totala wrestlingnördar, barn och 60+ tanter med sina 60+ gubbar. Vi stod och räknade minuter till insläppet, inte enbart för att vi (nåja, jag) byggt upp en enorm ROH-hunger utan även för att det blev bara kallare och kallare utomhus. Vi blev tillslut insläppta, hela 35-40 minuter senare än vad som var sagt, riktigt kasst. Om man skulle se det hela från den ljusa sidan så fick man njuta av synen av wrestlingnördar med frusna, iskalla, röda näsor. It was a sight to see så att säga.. Nu när jag väl är inne på ämnet fansen så envisades hela tiden min flickvän med att hon hörde folk som pratade svenska, så om det är någon är på SW som gick runt med en signerad Dragon Gate handuk ala Jack Evans och Matt Sydal och pratade svenska så kan du erkänna i denna tråd.







































Vi blir guidade till våra platser och mycket riktigt är det andra raden precis bredvid ringen vi sitter på, riktigt nära ringen. Nästan lite för nära skulle vi få upptäcka senare. Självklart hinner vi bara njuta av våra platser i 3-5 minuter tills England längsta man sätter sig framför oss, det slutar inte där. Englands bredaste man, som pratar med alla fast att han märker att dom inte vill prata med honom sätter sig bredvid mig och börjat prata. Vilken tur för mig att jag ?inte kan engelska?, otur för han som satt på andra sidan av kolossen som blev den personen som fick lov att lyssna på Englands bredaste mans oändliga babbel. Om ni köper DVDn och ser att Julius Smokes säger ?Bob Marley? till en snubbe i publiken och noterar att till höger om honom sitter något som kan vara Englands längsta man, och kanske även lyckas se att det sitter en bjässe vars käft inte är tyst en sekund snett bakom honom, mitt i smeten sitter jag och försöker avnjuta showen.

Homicide def. Davey Richards
*** ¼
Publiken satt och väntade på Sara Del Rey vs. Allison Danger men fick istället se något som på pappret var bokad som semi-mainevent som öppningsmatch. Skumt. Hursomhelst så kommer Davey ut och rå-heelar och hela Liverpool hatar honom och när Homicides theme drar igång står alla upp. ?187? chants staras ganska snabbt och det är inte alls svårt att se vem som är face.
Matchen kändes lite slapp i början men kom igång mer och mer. Matchens häftigaste händelse var när Homicide placerade Davey på stänglset och saftade på en Topé Con Hilo (stavning?). Publiken blev helt vilda.

Sara Del Rey def. Allison Danger
** 1/2
Helt okej match. Drygt när några idioter i publiken började skrika saker istil med ?Where is Joe?? och ?Joe!?.
Publiken var igång, men inte alls lika mycket som i de andra matcherna.


Min kompis ifrån tågstationen, BJ Whitmer, håller här upp Jacobs för Colt Cabana.

Jimmy Jacobs & Jimmy Rave def. BJ Whitmer & Colt Cabana
** 2/3
Inte alls någon supermatch, inte heller vad något hade räknat med. Matchen börjar med att Rave och Whitmer samt Jacobs och Cabana börjar brawla i varsin sida utav publikhavet, de förstnämnda dundrar fram emot oss och flickvännen blir übernervös, BJ Whitmer gör inget för att lugna henne när han slänger in Jimmy Rave i stolarna aldeles bredvid så att allt välter, totalt kaos. BJ försöker sen ha ner Rave ifrån en trappa upp tillbalkongerna.
Minnesvärt var även när BJ powerbombade Jacobs in i stängslet, Jacobs fick dock sista ordet när han pinnar BJ efter en top-rope Contra Code.
Kul med lite brawl i publiken.


Matt Sydal def. Delirous (2-1)
*** 2/3
Riktigt bra match. Dessa två brottare klickar riktigt bra. Sydal är dryg som fan och tycker att han är riktigt bra. Matchen börjar dock med lite komedi som det ofta är med Delirious och han bjuder engelsmännen på lite underhållning. Sydal får första pinfallet via fultrix, vill minnas att det var en lowblow han använde. Sydal vinner tillslut matchen med 2-1, vid den här tiden var det utan tvekan showens bästa match. Kan ha glömt en massa nämnvärda spots och händelser.

PAUS!
Om jag minns rätt så var det här det var intermission och efter att ha slagit en båge och nöjt traskat ifrån toalett området så inbillade även jag mig höra svenskar prata. Så återigen, om det var några SW-svenskar där är det bara att erkänna.
Jag och flickvännen (hör och häpna) köpte oss en varsin ROH t-shirt, jag tjackade en Briscoes tröja och hon en Samoa Joe tröja. Vem var stod bakom kassan om inte Allison Danger i egen hög person? Lite små häftigt.


Roderick Strong, mannen som gjorde FIP-titeln till en världstitel.

Roderick Strong def. PAC
***2/3
Innan showen så ville jag ?heja? på Roddy men efter att den engelska utmanaren och publiken stora gullegris gjort entré så märkte jag att några ?Roddy?-chants inte skulle startas ikväll. PAC var riktigt över faktiskt, chansen till Roderick Strong chants total dog direkt efter att hans gjort entré då han heelade på som fasiken.
Bra match, Roderick är ritkigt bra heel med många kraftig moves och han verkar jämnt (även som face) inte bry sig ett skit om motståndarna. Ett exempel på det var när dom sabbade en spot när PAC skulle slängas över repen men istället fastnade i ringhörnan, iställer för att låta matchen lida av det så saftar Roddy på med en spark rakt i nyllet på ungtuppen PAC som verkade få ganska ont av det. En av hela showens höjdpunkter var när PAC gjorde en sjukt dyk ur ringen och slog i backen hårt. Flickvännens favorit match på showen förövrigt. Efter matchen så ligger en totalt mörbultad PAC i ringen och Roddy torterar honom med en Strong Hold, gud så heel han är.

Naruki Doi & Shingo def. The Briscoe Brothers (Nya ROH-tag champs!)
****
Oerhört bra match. Hade väntat mig att detta kunde bli en showsteeler likt Austin Aries & Roderick Strong vs. Briscoes på förra Liverpool showen i somras. Mest över hittils kan jag avslöja är Briscoe Brothers, överlägset. Visst Colt Cabana, PAC och Homicide i all ära min jag måste säga att Briscoes helt välförtjänt var mest över.
Matchen var jämnt och händelserik, jag liksom alla andra i publiken visste ju att Briscoes skulle vinna matchen men trodde ibland att japanerna skulle få 1-2-3. När Shingo tillslut pinnade Mark Briscoe efter en jämn, intensiv och händelserik match så stod folk och gapade och man hörde folk säga ?What the fuck!??. Jag hade heller inte alls räknat med att Briscoes skulle tappa titeln i första försvaret. Jag markade faktiskt rätt ordentligt här.
Jay Briscoe snackade eftermatchen om att dom blivit mjukisar och skulle man-up och utmanade brorsan Mark Briscoe till en match på söndagsshowen. Publiken markade.



Samoa Joe och Nigel McGuinness bjöd upp till dans så att säga.

Samoa Joe def. Nigel McGuinness
****
Så kom matchen alla längtat efter. Nigel vs. Joe! Det jag var nyfiken på innan matchen var vem som skulle vara mest över, det var en brottare som var överlägset mest över. Samoa Joe! Matchen var otroligt stiff och det small ordentligt. Oerhört kul när Joe skriker till några bredvid oss att ge honom en stol då han ska köra en ?Olé-olé Kick?, dom i publiken blir helt till sig och försöker rycka loss stolarna ifrån varandra (dom satt ihop), detta måste se otroligt kul ut på DVDn. Som jag nämnde tidigare så small det ordentligt i den här matchen och något snubbe skrek hela tiden ?Stiff him, stiff him up Nigel!?. Senare i matchen när Nigel teasade en ?Tower of London? på utsidan av ringen ala Nigel vs. Marufuji vrålade publiken som fan, inget hände. Dom slåss vidare och nu är det Nigel som sitter uppe i ringhörnan och inte Joe, Joe plockar upp Nigel i en Muscle Buster och krossar honom mot utsidan av ringen och kanske golvet (gick inte att se då alla stod). Nigel blir utburen men Joe vill att han ska skaka hand och kallar honom för en ?brittish pussy? och Nigel får en enormt eldig-look och publiken blir vilda och vem är mest över nu? Lite drygt med fejkad skada i en sån här stor match men konsekvenserna var genialiska. Nigel kommer tillbaka och fighten är igång, den här gången är Nigel favoriten. Häftigt som fan hur dom leker med publiken och kontrollerar vilka som ska hejas på osv osv. Matchen kan ha fått lite förhögt betyg men det var enorm stämning när Nigel kom tillbaka och jag njöt som fan.


ÖVRIGT:
Den här recensionen skrevs 5:e mars 2007 och en del betyg är lite för höga, mycket pågrund utav att det var otroligt mycket häftigare att se dom på plats än på DVD.
Bilderna är tagna av mig och min flickvän vilket säkert nämts i denna text. Den här texten skrevs förövrigt som ett inlägg på SweWrestling.coms forum, därav kan den kännas lite konstig på sina ställen.