ROH Respect is Earned (Debut PPV)
Detta är mitt första blogg inlägg och jag tänkte ganska snabbt recensera ROHs första PPV. Jag kommer några gånger när jag kommenterar matcher att segla iväg en del med egna tankar och lite historia, hoppas att det är acceptabelt.
Älskade hela början på showen, publiken är taggade till tusen och man ser BJ Whitmer stå mitt i ringen, minst lika taggad vilket gör mig som tittare minst lika taggad. BJ Whitmer slänger ut utmaningen, publiken taggar till ännu mer, Morishima kommer ut och publiken är nu jättetaggade - och varken matchen eller PPVn har officiellt börjat ännu. Underbart!
Takeshi Morishima vs. BJ Whitmer
Matchen i sig är en kortare öppnare, publiken svalde den hel, även jag. Absolut ingen toppen match eller så men funkade riktigt bra som öppningsmatch. Explosiv och kort drabbning.
BJ Whitmer som har svårt att få publiken med sig ibland, trotts att han byggds upp underbart som face (CZW-fejden samt Jimmy Jacobs-fejden) borde mer spela på maffiga andrenalin utbrott och explosiv brottning, det fick mig verkligen att hålla på honom.
** 2/3
Rocky Romero vs. Naomichi Marufuji
Romero vs. Marufuji var en riktigt bra match, hade om jag ska vara gnällig gärna sett mer heelbeteende ifrån Rocky Romero som fick lite hetta när han brutalt började mangla en liggande Marufuji med slag emot nyllet för att sedan spotta emot dommaren som bröt upp misshandeln. Mer sådant efterlyser jag. Men som sagt, en riktigt bra match, kul att se Marufuji brottas och vinna i ROH igen.
*** 3/4
Jay & Mark Briscoe vs. Claudio Castagnoli & Matt Sydal (ROH World Tag-Team Title Match)
Tag-titelmatchen var hittils den bästa matchen på showen. Hade innan jag sett showen läst på nätet att den på pappret kanske lite udda parningen Claudio & Sydal gått en kanon match emot Briscoes, visst var det så. Den här matchen fick faktiskt mina förbi paserande icke-wrestlinginsatta bröder att stanna upp och vila sina ögon på lite stundtals stiff, ganska kvick highspot-action av högklass.
Älskade den här matchen, kanske årets bästa?
(Har dock inte sett så mycket wrestling som jag önskar att jag har iår.)
Efter att Sydal pinnades kunde jag andas ut då jag kände mig minst lika utmattad som brottarna efter denna match som höll härligt högttempo, men icke. Kevin Steen högger tillsammans med sin maskerade vapendragare El Generico micken och börjar snacka med deras tillfälliga (förhoppningsvis ständiga) rivaler Briscoes. Snacket utrbyrter som så många gånger förr inom wrestling i slagsmål. Såna här brawls kan vara otroligt tråkiga att se men den här typen älskar jag, om jag iställer för att målande beskriva slagsmålet kan jag ge exemel ifrån liknande: Finlay och Lashley samt Samoa Joe och Kurt Angle hade liknande brawls (ej matcher) där funktionärer och väktare var tvungna att separera de två sidorna som sedna bryter sig loss och flyger på varandra, allt tillsammans med publikens övertaggad gormande.
Highlighten i slagsmålet måste vara när überheelen Kevin Steen och (nyblivna heelen?) El Generico läxar upp väktarna som som vanligt är folk ifrån ROH Wrestling School.
****
Roderick Strong vs. Delirious
Den här matchen brydde jag mig inte så mycket om, dock blev det en helt okej drabbning. Rätt man vann, säger mest så då jag gillar Strong skarpt och då och då kan tycka att Delirious kan vara ganska ojämn, och ibland tråkig. Det som gjorde den här matchen sämre än Strong vs. Evans (en annan match där Strong ställs mot (enligt mig) en ganska tråkig brottare) var att i Strong vs. Evans bjöds det på brutalitet som hette duga, både Evans och Strong fick ta duktiga smällar utanför ringen, varför? Dom hatar varandra, vilket Strong och Delirious också gör...
*** 1/4
Takeshi Morishima & Bryan Danielson vs. Nigel McGuinness & KENTA
Så kom tillslut maineventet. Väldigt fint bokat, att istället för att slösa stora singelmatcher brottarna emellan som publiken tillslut skulle bli mätta på så bokas Morishima ofta i härliga tag-team kombinationer vilket inte känns uttjatat, detta resulterar ofta i bra matcher också. Visst fasiken blev det match av det här, 4 st ordentliga ROH main eventers i samma ring och alla bjöd upp till dans så att säga. Efter att det köttiga ekot av handflator som saftar på människoansikten lagt sig så fick vi, väldigt oväntat, se KENTA klappa ut.
Efter att KENTA två gånger pinnat Bryan Danielson rent i ROH under 2006 så fick Dragon "vinna tillbaka" i en otroligt bra match på ROH Glory by Honor, också det under 2006. Senare samma år flög den amerikanska indyguden över till Japan för att delta i en tour med NOAH som senare skulle sluta med att han fick stort förtroende och fick inför storpublik möta KENTA i en singelmatch, en singelmatch som han självklart förlorade. Innan matchen (KENTA & Nigel vs. Morishima & Dragon) visste samtliga i publiken att KENTA och Dragon ständigt varit fiender och att ställningen varit 3-1 i matcher till den relativt dominanta KENTA, den sistnämnda fick dock se sig slagen och iochmed det kan vi räkna med en rematch på deras två singelmatcher, förhoppningarna är SKYhöga.
*** 3/4
SLUTSATS:
En riktigt bra PPV debut enligt mig, dom blandade de klassiska ROH stilarna tekniskbrottning, stiffborttning och high-spotts och den betalande publiken älskade det, det gjorde förhoppningsvis alla förstagångstittare också.
Många bra matcher bjöds det vilket fall som helst på, Maineventet tillsammans med Briscoes titelförsvar hållet jag nog högst, Romero vs. Marufuji är också väldigt bra och sevärd.
Rekomenderar denna PPV skarpt.
Älskade hela början på showen, publiken är taggade till tusen och man ser BJ Whitmer stå mitt i ringen, minst lika taggad vilket gör mig som tittare minst lika taggad. BJ Whitmer slänger ut utmaningen, publiken taggar till ännu mer, Morishima kommer ut och publiken är nu jättetaggade - och varken matchen eller PPVn har officiellt börjat ännu. Underbart!
Takeshi Morishima vs. BJ Whitmer
Matchen i sig är en kortare öppnare, publiken svalde den hel, även jag. Absolut ingen toppen match eller så men funkade riktigt bra som öppningsmatch. Explosiv och kort drabbning.
BJ Whitmer som har svårt att få publiken med sig ibland, trotts att han byggds upp underbart som face (CZW-fejden samt Jimmy Jacobs-fejden) borde mer spela på maffiga andrenalin utbrott och explosiv brottning, det fick mig verkligen att hålla på honom.
** 2/3
Rocky Romero vs. Naomichi Marufuji
Romero vs. Marufuji var en riktigt bra match, hade om jag ska vara gnällig gärna sett mer heelbeteende ifrån Rocky Romero som fick lite hetta när han brutalt började mangla en liggande Marufuji med slag emot nyllet för att sedan spotta emot dommaren som bröt upp misshandeln. Mer sådant efterlyser jag. Men som sagt, en riktigt bra match, kul att se Marufuji brottas och vinna i ROH igen.
*** 3/4
Jay & Mark Briscoe vs. Claudio Castagnoli & Matt Sydal (ROH World Tag-Team Title Match)
Tag-titelmatchen var hittils den bästa matchen på showen. Hade innan jag sett showen läst på nätet att den på pappret kanske lite udda parningen Claudio & Sydal gått en kanon match emot Briscoes, visst var det så. Den här matchen fick faktiskt mina förbi paserande icke-wrestlinginsatta bröder att stanna upp och vila sina ögon på lite stundtals stiff, ganska kvick highspot-action av högklass.
Älskade den här matchen, kanske årets bästa?
(Har dock inte sett så mycket wrestling som jag önskar att jag har iår.)
Efter att Sydal pinnades kunde jag andas ut då jag kände mig minst lika utmattad som brottarna efter denna match som höll härligt högttempo, men icke. Kevin Steen högger tillsammans med sin maskerade vapendragare El Generico micken och börjar snacka med deras tillfälliga (förhoppningsvis ständiga) rivaler Briscoes. Snacket utrbyrter som så många gånger förr inom wrestling i slagsmål. Såna här brawls kan vara otroligt tråkiga att se men den här typen älskar jag, om jag iställer för att målande beskriva slagsmålet kan jag ge exemel ifrån liknande: Finlay och Lashley samt Samoa Joe och Kurt Angle hade liknande brawls (ej matcher) där funktionärer och väktare var tvungna att separera de två sidorna som sedna bryter sig loss och flyger på varandra, allt tillsammans med publikens övertaggad gormande.
Highlighten i slagsmålet måste vara när überheelen Kevin Steen och (nyblivna heelen?) El Generico läxar upp väktarna som som vanligt är folk ifrån ROH Wrestling School.
****
Roderick Strong vs. Delirious
Den här matchen brydde jag mig inte så mycket om, dock blev det en helt okej drabbning. Rätt man vann, säger mest så då jag gillar Strong skarpt och då och då kan tycka att Delirious kan vara ganska ojämn, och ibland tråkig. Det som gjorde den här matchen sämre än Strong vs. Evans (en annan match där Strong ställs mot (enligt mig) en ganska tråkig brottare) var att i Strong vs. Evans bjöds det på brutalitet som hette duga, både Evans och Strong fick ta duktiga smällar utanför ringen, varför? Dom hatar varandra, vilket Strong och Delirious också gör...
*** 1/4
Takeshi Morishima & Bryan Danielson vs. Nigel McGuinness & KENTA
Så kom tillslut maineventet. Väldigt fint bokat, att istället för att slösa stora singelmatcher brottarna emellan som publiken tillslut skulle bli mätta på så bokas Morishima ofta i härliga tag-team kombinationer vilket inte känns uttjatat, detta resulterar ofta i bra matcher också. Visst fasiken blev det match av det här, 4 st ordentliga ROH main eventers i samma ring och alla bjöd upp till dans så att säga. Efter att det köttiga ekot av handflator som saftar på människoansikten lagt sig så fick vi, väldigt oväntat, se KENTA klappa ut.
Efter att KENTA två gånger pinnat Bryan Danielson rent i ROH under 2006 så fick Dragon "vinna tillbaka" i en otroligt bra match på ROH Glory by Honor, också det under 2006. Senare samma år flög den amerikanska indyguden över till Japan för att delta i en tour med NOAH som senare skulle sluta med att han fick stort förtroende och fick inför storpublik möta KENTA i en singelmatch, en singelmatch som han självklart förlorade. Innan matchen (KENTA & Nigel vs. Morishima & Dragon) visste samtliga i publiken att KENTA och Dragon ständigt varit fiender och att ställningen varit 3-1 i matcher till den relativt dominanta KENTA, den sistnämnda fick dock se sig slagen och iochmed det kan vi räkna med en rematch på deras två singelmatcher, förhoppningarna är SKYhöga.
*** 3/4
SLUTSATS:
En riktigt bra PPV debut enligt mig, dom blandade de klassiska ROH stilarna tekniskbrottning, stiffborttning och high-spotts och den betalande publiken älskade det, det gjorde förhoppningsvis alla förstagångstittare också.
Många bra matcher bjöds det vilket fall som helst på, Maineventet tillsammans med Briscoes titelförsvar hållet jag nog högst, Romero vs. Marufuji är också väldigt bra och sevärd.
Rekomenderar denna PPV skarpt.
Kommentarer
Trackback
