tuffasaker

ROH Manhatten Mayhem II
Denna stora Manhattenshowerna är alltid fint ihopsnickrade vad gäller bokning, något som man klart och tydligt märker när vi bjuds på en på pappret mycket intressant öppningsmatch mellan de två relativrt nya ROH lagen Stevens & Cross samt Quackenbush & Jigsaw. Skulle man ta bort alla efterblivna "this is awesome" rop så skulle jag fullkomligt älska ROHs Manhattenpublik, dom kan få vilken match som helst att bli snäppet bättre.

Denna match är det fart i från start till mål, Resilience jobbar på den mindre erfarne Jigsaw tills han kommer loss och taggar in sin mentor Quackenbush, publiken poppar. Spännande match då båda lagen ligger på ungefär samma nivå, på förhand väldigt svårttippad. Erick Stevens pinnar tillslut Jigsaw med en "Doctor Bomb", matchen höjdpunkt i spot-väg var när en "Jig N Tonic" kontrades till en "Canadian Destroyer"-variant. Väldigt oväntat.

Jimmy Jacobs comeback-turné fortsätter och han möter oetablerade ROH brottare och folk ifrån ROHs wrestlingskola. Idag möter Jacobs Mitch Franklin, mannen som håller "Top of the Class" trofén. Inte lika svårtippat som matchen innan. För er som inte är så insatta i Ring of Honor så åkte Jimmy på en allvarlig knäskada i en stålburs match mot BJ Whitmer i april iår och testar nu knät i lite lättare matcher. Den föredetta heelen Jacobs får mycket kärlek ifrån publiken vilket bevisar att han utan problem skulle kunna funka som face igen nu efter skadan.

Jacobs vinner väldigt väntat den här matchen emot eleven Mitch Franklin som verkligen kändes som en elev. För andra showen irad så drar Jacobs fram en ny avslutare ifrom av en "Choke", knät kanske inte håller för "Contra Code", vad vet jag.

Fulingstallet Hangmen 3 kommer nu ut och det syns verkligen att hur elaka dom är, ett gäng brawlers rakt igenom. Adam Pearce, BJ Whitmer och Brent Albright. Minst sagt en frisk fläkt bland alla high-flyers.

Publiken var taggad inledningsvis i denna match men försvann in mot mitten för att komma tillbaka mot slutet, precis som matchen. Hangmen 3 fick se riktigt riktigt bra ut i sin debut match tillsamans, BJ Whitmer pinnar Pelle för att sedan förstöra honom efter matchen. Pelle Primaeu kommer antagligen vara bänkad ett tag i denna angle då han blev ordentligt misshandlad.

Match nummer fyra på denna storshow är en match mellan den brittiska sensationen PAC och Davey Richards. Denna match har fått både bra och dålig kritik, framför allt för att folk påstår att Davey avsiktligt imiterar Chris Benoit matchen igenom. Detta blev jag påmind av då jag hörde publiken ropa "Benoit" efter att Davey satt en serie av "German Suplexes", vilket han brukar göra.

Hursomhelst så brukar PACs matcher i USA kännas som uppvisningsmatcher där PAC visar upp vad han går för och imponerar på publik, det här kändes tvärtom. Davey Richards imponerade någon enormt. Fint flyt i allt han gjorde, älskade även hans stiffa armbågs-utbrott han fick på en liggande PAC. Riktigt hårdhänt. Matchen var stiff och hård och när matchen väl var slut blödde PAC ut munnen och Davey Richards blödde lätt ifrån skallen efter en headbutt-attack. Davey Richards vann välförtjänt denna underhållande fight.

Nästa match på showen är en match mellan de föredetta vännerna och medlemmarna i stallet Generation Next som idag är fienden och rivaler. Roderick Stong, Jack Evans och Austin Aries möter varandra i en tremanna match. Innan matchstart presenterar Jack Evans den förste medlemmen i hans nya stall, Vulture Squad, Julius Smoke.

Matchen är ganska spattig och spottig, ett stort plus är dock att Roderick Strong tidigt i matchen ställer upp ett bord mellan ringens utsida och publiksargen. 2-3 gånger i matchen så kämpar olika deltagare för att slänga en annan genom bordet men misslyckas, lika spännande varje gång.

Matchen sjunker mycket när Aries råkar golva domaren, väldigt olikt ROH och Jack Evans nya stallkompis Ruckus kommer. Jag avskyr Ruckus. Ring of Honor behöver icke fler high-flyer, speciellt inte Ruckus. Austin Aries vinner den här matchen efter att totalt kaos utbryter då Ruckus, Richards, Stevens och Cross alla stormat ringen för att skydda sina kumpaner.

Sjätte matchen på showen är tyvärr en match innehållandes Ruckus. Jag kan faktiskt inte med honom alls. Snubben som ska jobba åt honom är tydligen stackars Eddie Edwards som visat sig vara riktigt intressant, tråkigt att han ska behöva jobba åt sånt skräp som Ruckus.

Dave Prazak berättar för tittarna att Ruckus är känd för sin "flipping ability". Inte riktigt vad ROH behöver idag, fler brawler färre flyers om du frågar mig. Ruckus vinner efter någon slags "corkscrew", Eddie Edwards såg åter igen bra ut annars inget positivt.

Nu är det äntligen dags för matchen Claudio Castagnoli längtat efter länge, han ska efter 8-9 månaders uppbyggnad äntligen få lägga vatnarna på rivalen Chris Hero. Hero har under året vänd många Hero-hatare till Hero-fans vilket märks tydligt, innan matchen hör man deullerande chants för Chris Hero. "Fuck you Hero" kontras med "Lets Go Hero".

Claudio får svårt att ta kontrollen och Hero dominerar stora delar av matchen, mycket tackvare sina kumpander utanför ringen, Daizee Haze springer ner till ringen för att hålla ett öga på Chris Heros kumpan och hennes rival Sara Del Rey. Matchen var hygglig men jag är övertygad om att de båda kan leverera en några snäpp bättre match, efter matchen säger Claudio som vann matchen efter "Riccola Bomb" att fejden är över. Han har bevisat för alla att han kunnat slå sin rival. Jag gissar på att Hero och Sweet & Sour Inc vägrar att fejden slutar så här.

Dags för aftonen första titelmatch då Bryan Danielson äntligen utmanar Takeshi Morishima om ROHs världstitel. Märker direkt när Dragon drar av sig sin entrédress att han av någon konstig anledning har "kick pads" på sig. Varför? Visar sig sen att han har tagit sig ann en slags "semi-shooter" stil med några verklighetstrogna submissions och sparkar i mängder. Smakar ganska surt när jag inser att världens kanske bästa tekniker försöker modernisera sin wresltingoffensiv med för mycket MMA-influenser. Känns inte helt rätt om jag ska vara ärlig.

Trots Bryan Danielsons oväntade byte av wrestlingstil så är matchen otroligt spännande och hård och tillsammans med en glödhet publik blir det här en av årets bästa matcher och förmodligen ett av de bästa försvaren av ROH titeln någonsin. Rekomenderar denna match i allra högsta grad. Varken Danielson eller Morishima håller tillbaka ett skvatt, det negativa med det var att Danielson åkte på en duktig ögonskada.

Vi har sett dom i vanliga tag-matcher ett antal gånger, i har sett dom i en Street Fight, vi har sett dom i en Steel Cage och vi ska nu se dom i en 2/3 Falls Match. Om sanningen ska fram så är jag ganska mätt på Briscoes vs. Steenerico och framför allt på Briscoes, hoppas att den här matchen varierar sig en aning ifrån de tidigare krigen.

Matchen går i vågor, ibland är jag helt inne i den och köpte det mesta dom gör och tycke att det är en allmänt bra match. Ibland känns det verkligen segt och upprepande. Början och slutet är det positiva med matchen, framför allt scenera som utspelar sig efter drabbningen som lägger upp för deras kommande Ladder Match. Annars kan man summera denna relativt underhållande match som en vild bumpig spotfest med en lätt touch av overkill, tyvärr.

 


Erick Stevens & Matt Cross def. Mike Quackenbush & Jigsaw
** 3/4
Jimmy Jacobs def. Mitch Franklin
* 2/3
Adam Pearce, Brent Albright & BJ Whitmer def. Delirious, Pelle Primaue & Nigel McGuinness
** 2/3
Davey Richards def. PAC
*** 1/4
Austin Aries def. Roderick Strong & Jack Evans
** 1/2
Ruckus def. Eddie Edwards
* 3/4
Claudio Castagnoli def. Chris Hero
*** 1/4
ROH World Championship Match:
Takeshi Morishima def. Bryan Danielson
**** 1/2
2/3 Falls ROH World Tag Team Championship Match:
Jay & Mark Briscoe def. Kevin Steen & El Generico (2-0)
*** 2/3