ROH Race to the Top Tournament: Night 1
![image45](https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/285355/images/2007/rtttt_night1_1191440952_11576038.jpg)
ROH Race to the Top Tournament: Night 1
IWA-MS har TPI och PWG har Battle of Los Angeles men ROH har länge varit utan en tunering av det slaget tills nu, Race to the Top. Det som gör de andra förbundens tuneringar spännande är iofs att dom ofta bokar outside-talent tillskillnad ifrån ROH som kör helt på brottare ifrån sitt eget roster. Hoppas att detta kommer bli någon som kommer tillbaka varje år likt Survival of the Fittest.
Första matchen får vi se mannen som blivit skolad i ROH Wrestling School Pelle Primeau möta den stora frustrerade BJ Whitmer som mött motgång efter motgång på senare tid. Frustrationen gör sig påmind när BJ flyger ur ringen och stöter i en annan ROH student vid namn Rhett Titus som arbetar som vakt på vissa shower, BJ börjar gorma och slita i honom. Pelle utnyttjar det och sätter en dropkick ifrån ringens utsida på Whitmer. Pelle vinner matchen inte helt oväntat efter bara någon minut, snart måste BJs "losing streak" vända. BJ Whitmer snappar och sätter en "powerbomb" in i ring hörnan och en "brainbuster" på stackars Peller samtidigt som publiken vrålar: "BJ blew it!".
Här har vi en match med två riktiga talanger, Davey Richards möter Jigsaw i den andra matchen ifrån första rundan. När Davey Richards går till ringen ser han heel ut, hans blick säger att han är heel och publikreaktionen är "Han är heel", jag är även beredd på att gissa på att han faktiskt luktar heel. Davey kan utan problem vara en face av klass eller heel om det så är. Davey vägrar skaka hand och spottar Jigsaw rakt i nyllet. Den här matchen skulle kunnat blivit väldigt bra om den hade fått mer tid men iochmed att det är 10 matcher som ska klaras av den här kvällen så är tid inget som växer på träd. Väldigt underhållande match. Davbey Richards tvingar CHIKARA-brottaren Jigsaw att klappa ut.
Tredje matchen i denna tunering är Claudio Castagnoli mot Hallowicked. Det här kan bli väldigt intressant. Sjukt hur över Claudio är, alla älskar honom automatiskt. Jag stor myser när jag ser att två CHIKARA brottare möter varandra av anledningen att dom känner varandra bra och bjuder ofta på väldigt kreativ och glad wrestling. Så var självklart fallet här.
Ett regn av spännande armdrags och kontringar, slutet kom när Claudio tröck Wicked mot mattan för ett pinfall försök samtidigt som han grejat med maskmannens armar och drog upp honom högt i luften. Nu förstod jag vad Claudio pysslade med, "Riccola Bomb" blev för mycket för Hallowicked. Otroligt skön match, älskar den här typen av gladwrestling.
Nu är det dags för den relativt etablerade Matt Sydal mot ROH nykomlingen men ack så populära Mike Quackenbush att göra upp. Den här matchen får lite mer tid på sig än de tidigare och börjar lite försiktigt. Inte förens slutet på matchen försöker dom sig på lite större moves, tidigare har dom försökt slita ut varandra med diverse submissions. Quack vinner matchen tillslut till publikens stora förtjusning. Härligt!
Två hyfsat stora killar, Erick Stevens och Chris Hero möter nu varandra i fjärde matchen i tuneringens första runda. Matchen börjar med att Hero larvar sig som fasiken och retar upp publiken när han visar hur duktig han är. Stevens kroppstacklar Hero till en stor pop och tramset är nu över. Chris Hero och Choo-Choo Stevens klickar bättre än vad jag hade väntat men Chris Heros goofygimmick bjuder inte riktigt upp till match som jag hade hoppats på. Stevens kan mycket väl vara ett namn för framtiden. Chris Hero vinner efter att Larry Sweeney och company distraherat Stevens.
En paus ifrån tuneringen nu när vi får se Roderick Strong försvara sin FIP titel i en såkallad 4-way Fray match som är väldigt vanlig borta i FIP. Reglerna är simpla, detta är en utslagsmatch, du åker ut via pinfall och/eller submission. Aries första match tillbaka och han verkar riktigt taggad, även Gran Akuma verkar väldigt taggad. Dessa två stiffar på varandra när Aries tillslut sätter en "Brainbuster" men stoppas ifrån en "450 splash" och samtliga män hoppar på och lägger sig på Austin Aries och han pinnas. Roderick Strongs reaktion är guld, han hytter med näven och vrålar "YES!!!".
Det tar inte lång tid efter att Austin Aries överraskande nog åkt ut förens Jimmy Rave tvingar Gran Akuma att klappa ut till sitt hemliga vapen, "Heel Hook". Roderick Strong och Jimmy Rave är kvar och gör upp om FIP titeln. Rave och Strong bjuder upp till dans men Strong är inte intresserad av en längre match så han börjar mangla Rave med "backbreakers", 4-5 stycken varav tre direkt efter varandra. Roddy följer upp det med "Strong Hold" och Rave klappar snällt ut.
Maskderby blir vi nu bjudna på när vi får se det otroligt populära brottarna El Generico och Delirious göra upp om fortsatt deltagande i tuneringen. Delirious blir vild när han hör att klockan ringer men istället för att tramsa runt allt för länge tar han komandot. Inledningsvis turas dom om att kontrollera matchen tills Generico sätter en stor "Swinging DDT" som följs upp med "Arabian Press" till en Delirious som står utanför ringen. Generico tar för sig och sätter större moves som "Spin-Out Powerbomb" och en "Big Splash", Delirious krigar sig ganska omgående tillbaka och de maskerade brottarna försöker fram och tillbaka sätta sina större moves men försöken kontras oftast. El Generico tar hem matchen efter 3 stycken "Bigboots" och en "Brainbuster". Kul att Generico avancerar, ett riktigt framtidsnamn.
Jag markar faktiskt när jag inser att uppbyggnaden av Brent Albright verkar ha lyckats fenomenalt. Publiken ropar faktiskt "Albrigths gonna kill you", har inte hört detta sedan Samoa Joe brottades för förbundet. Riktigt roligt.
Efter att de flesta matcher i tuneringen varit relativt lugna så exploderar den här till en början. Albright visar upp sin aggresiva stil och råa styrka medans Cross landar på fötterna hela tiden och får dyka snyggt. Brent Albright är för dominant för Cross och den sistnämde domineras hårt emot slutet och tvingas klappa ut. Albright är glödhet och kanske en av de absolut intressantaste brottarna just nu. Hade den här matchen pågott längre hade det blivit en riktigt riktigt bra match.
Kevin Steen buas ut av vissa i publiken medans han tar sig till ringen men väl i ringen hör man hans fans ropa: "Mr Wrestling!". Steen likt Hero som båda är ruggigt bra heels kan hur dryga dom än är alltid räkna med att ha en relativt stor del av publiken bakom sig. Ganska rolig match där Jack Evans självklart får ta otroligt mycket styk för att sedan komma igen. Det gamla vanliga med andra ord. Dom sabbar en stor spot emot slutet så att Steen lite läskigt landar på huvudet, har inte en aning om vad Evans försökte göra. Nu så blixtrar det till med "630 Splash" och jag ser redan nu fram emot Albright vs. Evans. "Albrights gonna kill you!"
Showens på pappret vädligt stora main event ligger nu runt hörnet. Rivalerna med stort R, Nigel McGuiness och Bryan Danielson beslutar sig för att tillsammans utmana Briscoes om tag-titlarna. Väldigt oväntat att se dom tillsammans. Hur ska publiken ta det här? Dessa frya brottare är utan tvekan de fyra brottare som är mest över i hela förbundet. Vem/vilka kommer ha stödet av publiken?
Efter att de båda lagen känt på varandra en del så kontrolerar Dragon Jay Briscoe i ett armlås då bror Briscoe springer och bryter upp enbart för att få Nigel McGuinness på sig, det hela slutar med ett galet dyk ifrån Mark Briscoe. Nigel McGuinness fejk-rulla in i ringen move han brukar göra framstår ofta mongo i brist på bättre ord men han lyckas golva "Crazy" Mark Briscoe med en ordentlig fejk-rulla-in-i-ringen lariat som inte alls ser larvig ut. Otroligt stiff och väldigt häftigt.
Några highlights utöver den välutförda "Rebound Lariat" så satte Nigel McGuiness en ruggig "Tower of London" som nästan såg ut att knocka ut Jay Briscoe helt. Jay Briscoes dag skulle dock bli värre då han senare i matchen nästan blev halshöggd av en ultra-stiff "Lariat" som såg ut att träffa rakt i ansiktet. Mark Briscoe pinnar tillslut Nigel McGuinness efter dålig komunikation hos utmanar laget, såklart. Danielson visar tydligt hur frustrerad och besviken han är på Nigel McGuinness trotts att det var han själv som råkade golva britten med en "Roaring Elbow".
Pelle Primaeu def. BJ Whitmer
*
Davey Richards def. Jigsaw
** 2/3
Claudio Castagnoli def. Hallowicked
***
Mike Quackenbush def. Matt Sydal
***
Chris Hero def. Erick Stevens
** 3/4
FIP World Championship Match:
Roderick Strong def. Jimmy Rave, Gran Akuma & Austin Aries
*** 1/4
El Generico def. Delirious
** 3/4
Brent Albright def. Matt Cross
** 2/3
Jack Evans def. Kevin Steen
***
ROH World Tag Team Championship Match:
Jay & Mark Briscoe def. Nigel McGuiness & Bryan Danielson
*** 2/3
Kommentarer
Trackback