Top 10 - Vecka 39
Britten PAC glider för första gången in på listan. Vilket år han har haft hittils.
För tionde veckan irad och tionde fredagen irad kommer nu veckan Top 10 lista som denna vecka har hela sex nykomlingar, vissa har vi sett på listan förut och vissa är nya ansikten. Några högt placerade namn försvinner helt ur listan.
1. (-) NIGEL McGUINNESS, 10 p
Efter flera veckors frånvaro dundrar den teknisktskickliga britten in på listan efter en riktig rökare till match emot Bryan Danielson på ROH Driven. Enligt mig årets bästa drabbning hittils och jag blir enormt påmind om varför han varit så högt placerad tidigare. Så taggad har jag inte sett Nigel sedan starten på året då verkligen alltind handlade om honom.
2. (5) BRYAN DANIELSON, 9 p
Det är så här man gör comeback ifrån skada. Bryan Danielson har återvänt utan minsta spår av ringskada efter bl a axelskada i slutet på 2006 och levererat toppmatcher emot KENTA, Jimmy Rave, Takeshi Morishima, Go Shiozaki och med Morishima mot KENTA och Nigel McGuinness. Nu senast fick vi bevittna årets utan tvekan bästa match mot Nigel McGuiness, hur klarade man sig utan Dragon?
3. (7) SHINGO TAKAGI, 8 p
Efter att ha kollar på ROH GTGM när Shingo utmanar Morishima om ROH-titeln i en fin fin match så stod Dragon Gate Wrestle Jam 2007 på tur. Shingo Takagi imponerade enormt på mig i ShingoShima matchen och under Wrestle Jam turnén var det utan tvekan Shingo som såg hungrigast ut och var i nästan alla matcher matchens MVP. Takagi har utvecklats något enormt det senaste året.
4. (-) PAC, 7 p
En brottare vars karriär gått spikrakt är PAC. Efter att ha varit englands gullegris under en tid så har PAC gjort sig ett namn på allvar över hela världen. Bokningar ifrån ROH, PWG, Chikara-Pro och nu senast även japanska Dragon Gate. På DGs Wrestle Jam tour skötte sig PAC fint och av alla gäster har han utan tvekan störst chans till kontrakt med förbundet.
5. (-) BRENT ALBRIGHT, 6 p
Föredetta WWE brottare som en gång i tiden var pågång på SmackDown, nu ser vi mannen som vi förut kände igen under namnet Gunner Scott i bland annat ROH under sitt riktiga namn Brent Albright, taggad till tusen. I ett förbund där highflyin dominerar ganska stort är en hårdhänt och bumpvillig big-man guldvärd, speciellt om han fortsätter att brottas med en sådan enorm motivation vi vant oss vid på sistone.
6. (-) JIMMY RAVE, 5 p
Jimmy Rave bjöd på den kanske bästa under-fem-minuter matchen iår när han krossades av Morishima. Jimmy Rave deltog även han i Dragon Gates Wrestle Jam turné, faktiskt andra året irad han medverkar. Är det TNA på gång för mästerheelen?
7. (-) MASATO YOSHINO, 4 p
"Speed Star" Masato Yoshino har alltid stått lite i skymundan av Naruki Doi men under Dragon Gates Wrestle Jam tunré så var Masato Yoshino en av de brottarna som verkligen leverade. Yoshino utstrålade en enorm säkerhet i allt han gjorde och en minst lika stor glöd. Väldigt oväntat och väldigt kul att se Yoshino vara pågång.
8. (4) TAKESHI MORISHIMA, 3 p
Andra PPVn för ROH och andra PPVn för Takeshi Morishima och Gabes plan är tydlig. Gabe marknadsför Morishima som ett ostoppbart monster för de nya tittarna som inte är bekanta med Morishima och hans plats på rostern. Första PPV krossades BJ Whitmer i en fräsig match och på ROH Driven mosades Jimmy Rave i väldigt underhållande drabbning.
9. (-) DELIRIOUS, 2 p
Hade i veckan ett mindre "mark-out moment" när jag såg Delirious sammarbeta med Delirious och Delirious i CHIKARA, vilket dreamteam. Delirious som medverkade på Wrestle Jam turnén han med togs emot väl av den japanska publiken som storäslkade hans galna upptåg. Delirious var även riktigt bra i sin riktigt underhållande 3 vs. 3 tag-matchen emot NRC på ROH Driven.
10. (1) CM PUNK, 1 p
ECW titel i all ära men min glädjerush har nu efter 2-3 veckors konstant lyckofnatt lagt sig en aning vilket gör Punks fall på listan oundvikligt. Punk kan förutom ECW titeln även känna sig stolt över att han blivit framvald av medlemmarna på swewrestling.com/forums till deras favoritbrottare i en stor omröstning. Lite överraskande men väldigt glädjande.
Populärast i Sverige?
POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 89 p
2. Takeshi Morishima, 75 p
3. Nigel McGuinness, 68 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. CM Punk, 33 p
7. Claudio Castagnoli, 32 p
8. Kevin Steen, 27 p
9. Mitsuharu Misawa, 25 p
10. Naomichi Marufuji, 19 p
11. Daisuke Sekimoto, 18 p
12. El Generico, 18 p
13. Samoa Joe, 18 p
14. Kota Ibushi, 14 p
15. Shingo Takagi, 12 p
16. Rocky Romero, 9 p
17. Matt Sydal, 9 p
18. Jimmy Jacobs, 9 p
19. Mike Quackenbush, 7 p
20. PAC, 7 p
21. Chris Bosh, 7 p
22. Edge, 6 p
23. Super Dragon, 6 p
24. Eddie Kingston 6 p
25. Jimmy Rave, 6 p
26. Brent Albright, 6 p
27. Randy Orton, 5 p
28. Colt Cabana, 5 p
29. Yoshihito Sasaki, 5 p
30. Masato Tanaka, 5 p
31. KENTA, 4 p
32. Toshiaki Kawada, 4 p
33. Mohammed Yone 4 p
34. Masato Yoshino, 4 p
35. Triple H, 3 p
36. Delirious, 3 p
37. Davey Richards, 2 p
38. Tyler Black, 2 p
39. Taiji Ishimori, 2 p
40. Chris Hero, 2 p
41. Roderick Strong, 1 p
42. El Blazer, 1 p
43. Kazunari Murakami, 1 p
44. Alex Shelley, 1 p
ROH Driven (PPV)
ROH Driven
Ring of Honors andra PPV som äger rum i Chicago och publiken i Windy City är minst lika taggade som PPV-publiken dom hade i Manhatten. En sån här stämning förbättrar matcher, svårt att inte ryckas med. Första matchen som ska öppna PPVn är NRC vs. Matt Cross och Erick Stevens, Stevens och Delirious kräver dock att dom ska fixa om så att vi får en 3 vs. 3 match då Delirious självklart vill lägga vantarna på Roderick Strong.
Som sagt, publiken bidrar något enormt. Alla är väldigt taggade, delvis för att det är PPV och delvis för att publiken lyfter allihopa. Det blir ingen "feeling out process" i denna match vilket är logiskt då alla hatar varandra. Vi får se stiffa sparkar, chops och armbågar signerat NRC och Erick Stevens, atletiska kontringar och fin highflyin av Matt Cross och figthin spirit ifrån Delirious som aldrig ger sig, han ska ha revansch.
Matchen kan jämföras lite med Dragon Gate tag-match som börjar ganska lungt och ökar i tempo vart efter. Lite kaos, men det mesta var otroligt roligt att titta på då dom drog fram sina större moves, publiken älskade det vilket och gjorde sig hörda vilket var underbart. Slutet var inte deras favorit dock då Davey Richards pinnar Matt Cross med en DR Driver II. Fin fint sätt att sparka igång en PPV på annars.
Efter matchen börjar självklart den ounvikliga misshandeln av snällingar för NRC, som älskar sådant. Publiken vänder sig dock emot motsatt håll och tittar ut i publiken, snart hör jag ett massivt "Austin Aries" chant och Aries stormar ringen och rensar, han drar en promo om hur bra ROH är och skriver sen på ROH kontrakt mitt i ringen till en stor pop. Austin Aries är otroligt populät inom Ring of Honor. Börjar dock tvivla på om detta sändes på tv då publiken vid ett tillfälle ropade "Fuck TNA".
Briscoes drar en relativt vilsen promo som inte har något direkt djup eller budskap förutom att dom vill meddela tittarna att dom är bäst. Finns dock en charm över deras redneck-promos.
Efter att Briscoes drog promon som visserligen kanske funkade som uppbyggnad för Japan klippen som dom rullar efteråt.
Match nummer två är Claudio Castagnoli vs. Matt Sydal som på senaste PPVn sammarbetade för att försöka snuva Briscoes på tag-titlarna. De flesta vet att parningen Claudio vs. En bra highflyer är guld vilket det skulle visa sig vara även ikväll. Claudio och Sydal drog på imponerande moves som där de verkligen utnyttjar Claudios storlek och Sydals rörlighet. En väldigt rolig match att titta på med enort fint flyt, Castagnoli hade idag turen på sin sida och kontrade en "rana" för pinfall seger. Gillade verkligen den här matchen.
Efter matchen kommer Claudio Castagnolis fienden Larry Sweeney och Chris Hero, men inte för att attackera eller vara otrevlig emot Castagnoli utan för att försöka värva Matt Sydal till sitt talanfulla stall Sweet & Sour Inc. Claudio blir illa berörd då Sweeney och hans tänkade förstör industrin så han river kontraktet som var tänkt till Matt Sydal. Detta är självklart en handling han måste stå till svars för och blir attackerad av tjocksmocken Bobby Dempsey och Chris Hero, båda får dock smaka på varsin "European Uppercut" och nu är det Sweeneys tur att smaka på det när plötsligt Sydal attacker den snälla europén.
På första PPVn åkte BJ Whitmer på nöten av Takeshi Morishima och ikväll kommer han utan tvekan åka på nöten emot Naomichi Marufuji. Publiken som var vråltaggad i början av PPVn har sakta men säkert svalnat, kanske för att det är naturligt eller kanske för att både Marufuji och BJ verkra väldigt slöa. Matchen var inte direkt en pärla utan en mindre besvikelse, utan tvekan Naomichi Marufujis sämsta match i ROH, tyvärr.
Pelle Primeau är nu bokad att göra sin PPV debut och motståndaren är ingen mindre än föredetta WWE brottaren Brent Albright. Detta var inte mycket av en match då Albright kör över stackars Pelle i den mest brutala sqaushen på väldigt länge.
Nu till en av de matcher som jag själv sett fram emot kanske allra mest, Briscoes vs. Steenerico. På senaste PPVn fick vi se dessa två lag fightas i ett slagsmål som fick publiken att bli vild och helt logiskt så är Briscoes titelförsvar på nästa PPV emot just Steen & Generico.
Dessa två lag klickar oerhört bra och vi fick bevittna ett av de absolut vildaste titelförsvar jag någonsin sett. Steens improvisasion för ytterligare trovärdighet till sin heelkaraktär efter dyket ur ringen var guld. Markade ordentligt när Briscoes bokstavligen talar slänger El Generico över sargen och in i ett hav av stolar, smärtan måste varit enorm för Generico. Steen hämnas sen när han ger tillbaka med samma mynt och "powerbombar" Mark Briscoe in i publikens stolar.
Den här matchen var riktigt bra. Fartfylld, spännande och framförallt vild. Den här matchen får mig att se fram emot deras Street Fight match samt deras Ladder match som antagligen ligger på en ännu högre vild-nivå. Vill egentligen ge matchen lite högre betyg men antagligen bara för att jag är förtjust i dessa två lag. En annan sak som hindrade ifrån ett högre betyg var att det kanske var "lite väl mycket", dom tog kanske i lite för hårt. PPVns utan tvekan bästa match hittils.
Tag-titlarna har försvarats och nu är det dags för den japanska bjässen Takeshi Morishima att försöka försvara sin ROH världstitel. Motståndaren för aftonen är Jimmy Rave, känns på för hand som en otroligt lätt match för Takeshi Morishima som varit riktigt dominant.
Matchen slutar innan den börjar känns det som. Morishima klickar förvånadsvärt bra med Jimmy Rave och jag gillade inledningen skarpt men Morishima som den partypooper han är dödar matchen efter ett tag med en "lariat" tätt följt av en "backdropdriver". Kanske var av sånna här anledningar Rave tillslut lämnade ROH? Byggas upp under flera månader för att sedan bli krossad under 5 minuter.
Efter matchen får vi se Adam Pearce dra en riktigt bra promo om hur BJ Whitmer kämpat för publiken men inte fått något tillbaka, han går se över och talar med honom, dom kramas och Pearce golvar honom med ett slag. I vanliga fall skulle hårdingen Whitmer krossa Pearce men idag ligger han uppgivet kvar på golvet och tar sig för käken, Brent Albright vandrar förbi och garvar åt Whitmer.
Vi beger oss nu till Philly där ROH plockat sitt main event ifrån, lustigt och smart sett att sätta ihop en PPV på. Vi kommer att få se Nigel McGuinness vs. Bryan Danielson en match som jag har otroligt höga förhoppningar på efter deras matchserie ifrån 2006 som bjöd på tekniska wrestlingpärlor. Denna fejd mellan dessa brottare har pågott sedan sommaren 2006 och handlar i första hand inte om hat men när dom möter varandra smäller det, de vill visa vem som är bäst. Denna fejd kommer utan tvekan bli ihågkommen som en av de fejder som producerat bäst matcher och det bästa med fejden är att det verkar sakna slut. Ständiga rivaler vars väger men jämna mellanrum möts.
Matchen börjar som väntat med bra och aggresiv mattbrottning, de här är två väldigt tekniskt skickliga brottare. Det synd klart och tydligt hur bra dom går ihop, allt flyter på vackert. Nej, jag tänker nog inte kommentera matchen mer än så här: Årets hittils bästa match, jag håller med fansen "this is wrestling".
Roderick Strong, Rocky Romero & Davey Richards def. Matt Cros, Erick Stevens & Delirious
*** 1/4
Claudio Castagnoli def. Matt Sydal
*** 1/2
Naomichi Marufuji def. BJ Whitmer
*** 1/4
Brent Albright def. Pelle Primeau
*
ROH World Tag Team Championship Match:
Jay & Mark Briscoe def. Kevin Steen & El Generico
*** 3/4
ROH World Championship Match:
Takeshi Morishima def. Jimmy Rave
** 1/4
Bryan Danielson def. Nigel McGuinness
**** 1/2
Ring of Honors andra PPV som äger rum i Chicago och publiken i Windy City är minst lika taggade som PPV-publiken dom hade i Manhatten. En sån här stämning förbättrar matcher, svårt att inte ryckas med. Första matchen som ska öppna PPVn är NRC vs. Matt Cross och Erick Stevens, Stevens och Delirious kräver dock att dom ska fixa om så att vi får en 3 vs. 3 match då Delirious självklart vill lägga vantarna på Roderick Strong.
Som sagt, publiken bidrar något enormt. Alla är väldigt taggade, delvis för att det är PPV och delvis för att publiken lyfter allihopa. Det blir ingen "feeling out process" i denna match vilket är logiskt då alla hatar varandra. Vi får se stiffa sparkar, chops och armbågar signerat NRC och Erick Stevens, atletiska kontringar och fin highflyin av Matt Cross och figthin spirit ifrån Delirious som aldrig ger sig, han ska ha revansch.
Matchen kan jämföras lite med Dragon Gate tag-match som börjar ganska lungt och ökar i tempo vart efter. Lite kaos, men det mesta var otroligt roligt att titta på då dom drog fram sina större moves, publiken älskade det vilket och gjorde sig hörda vilket var underbart. Slutet var inte deras favorit dock då Davey Richards pinnar Matt Cross med en DR Driver II. Fin fint sätt att sparka igång en PPV på annars.
Efter matchen börjar självklart den ounvikliga misshandeln av snällingar för NRC, som älskar sådant. Publiken vänder sig dock emot motsatt håll och tittar ut i publiken, snart hör jag ett massivt "Austin Aries" chant och Aries stormar ringen och rensar, han drar en promo om hur bra ROH är och skriver sen på ROH kontrakt mitt i ringen till en stor pop. Austin Aries är otroligt populät inom Ring of Honor. Börjar dock tvivla på om detta sändes på tv då publiken vid ett tillfälle ropade "Fuck TNA".
Briscoes drar en relativt vilsen promo som inte har något direkt djup eller budskap förutom att dom vill meddela tittarna att dom är bäst. Finns dock en charm över deras redneck-promos.
Efter att Briscoes drog promon som visserligen kanske funkade som uppbyggnad för Japan klippen som dom rullar efteråt.
Match nummer två är Claudio Castagnoli vs. Matt Sydal som på senaste PPVn sammarbetade för att försöka snuva Briscoes på tag-titlarna. De flesta vet att parningen Claudio vs. En bra highflyer är guld vilket det skulle visa sig vara även ikväll. Claudio och Sydal drog på imponerande moves som där de verkligen utnyttjar Claudios storlek och Sydals rörlighet. En väldigt rolig match att titta på med enort fint flyt, Castagnoli hade idag turen på sin sida och kontrade en "rana" för pinfall seger. Gillade verkligen den här matchen.
Efter matchen kommer Claudio Castagnolis fienden Larry Sweeney och Chris Hero, men inte för att attackera eller vara otrevlig emot Castagnoli utan för att försöka värva Matt Sydal till sitt talanfulla stall Sweet & Sour Inc. Claudio blir illa berörd då Sweeney och hans tänkade förstör industrin så han river kontraktet som var tänkt till Matt Sydal. Detta är självklart en handling han måste stå till svars för och blir attackerad av tjocksmocken Bobby Dempsey och Chris Hero, båda får dock smaka på varsin "European Uppercut" och nu är det Sweeneys tur att smaka på det när plötsligt Sydal attacker den snälla europén.
På första PPVn åkte BJ Whitmer på nöten av Takeshi Morishima och ikväll kommer han utan tvekan åka på nöten emot Naomichi Marufuji. Publiken som var vråltaggad i början av PPVn har sakta men säkert svalnat, kanske för att det är naturligt eller kanske för att både Marufuji och BJ verkra väldigt slöa. Matchen var inte direkt en pärla utan en mindre besvikelse, utan tvekan Naomichi Marufujis sämsta match i ROH, tyvärr.
Pelle Primeau är nu bokad att göra sin PPV debut och motståndaren är ingen mindre än föredetta WWE brottaren Brent Albright. Detta var inte mycket av en match då Albright kör över stackars Pelle i den mest brutala sqaushen på väldigt länge.
Nu till en av de matcher som jag själv sett fram emot kanske allra mest, Briscoes vs. Steenerico. På senaste PPVn fick vi se dessa två lag fightas i ett slagsmål som fick publiken att bli vild och helt logiskt så är Briscoes titelförsvar på nästa PPV emot just Steen & Generico.
Dessa två lag klickar oerhört bra och vi fick bevittna ett av de absolut vildaste titelförsvar jag någonsin sett. Steens improvisasion för ytterligare trovärdighet till sin heelkaraktär efter dyket ur ringen var guld. Markade ordentligt när Briscoes bokstavligen talar slänger El Generico över sargen och in i ett hav av stolar, smärtan måste varit enorm för Generico. Steen hämnas sen när han ger tillbaka med samma mynt och "powerbombar" Mark Briscoe in i publikens stolar.
Den här matchen var riktigt bra. Fartfylld, spännande och framförallt vild. Den här matchen får mig att se fram emot deras Street Fight match samt deras Ladder match som antagligen ligger på en ännu högre vild-nivå. Vill egentligen ge matchen lite högre betyg men antagligen bara för att jag är förtjust i dessa två lag. En annan sak som hindrade ifrån ett högre betyg var att det kanske var "lite väl mycket", dom tog kanske i lite för hårt. PPVns utan tvekan bästa match hittils.
Tag-titlarna har försvarats och nu är det dags för den japanska bjässen Takeshi Morishima att försöka försvara sin ROH världstitel. Motståndaren för aftonen är Jimmy Rave, känns på för hand som en otroligt lätt match för Takeshi Morishima som varit riktigt dominant.
Matchen slutar innan den börjar känns det som. Morishima klickar förvånadsvärt bra med Jimmy Rave och jag gillade inledningen skarpt men Morishima som den partypooper han är dödar matchen efter ett tag med en "lariat" tätt följt av en "backdropdriver". Kanske var av sånna här anledningar Rave tillslut lämnade ROH? Byggas upp under flera månader för att sedan bli krossad under 5 minuter.
Efter matchen får vi se Adam Pearce dra en riktigt bra promo om hur BJ Whitmer kämpat för publiken men inte fått något tillbaka, han går se över och talar med honom, dom kramas och Pearce golvar honom med ett slag. I vanliga fall skulle hårdingen Whitmer krossa Pearce men idag ligger han uppgivet kvar på golvet och tar sig för käken, Brent Albright vandrar förbi och garvar åt Whitmer.
Vi beger oss nu till Philly där ROH plockat sitt main event ifrån, lustigt och smart sett att sätta ihop en PPV på. Vi kommer att få se Nigel McGuinness vs. Bryan Danielson en match som jag har otroligt höga förhoppningar på efter deras matchserie ifrån 2006 som bjöd på tekniska wrestlingpärlor. Denna fejd mellan dessa brottare har pågott sedan sommaren 2006 och handlar i första hand inte om hat men när dom möter varandra smäller det, de vill visa vem som är bäst. Denna fejd kommer utan tvekan bli ihågkommen som en av de fejder som producerat bäst matcher och det bästa med fejden är att det verkar sakna slut. Ständiga rivaler vars väger men jämna mellanrum möts.
Matchen börjar som väntat med bra och aggresiv mattbrottning, de här är två väldigt tekniskt skickliga brottare. Det synd klart och tydligt hur bra dom går ihop, allt flyter på vackert. Nej, jag tänker nog inte kommentera matchen mer än så här: Årets hittils bästa match, jag håller med fansen "this is wrestling".
Roderick Strong, Rocky Romero & Davey Richards def. Matt Cros, Erick Stevens & Delirious
*** 1/4
Claudio Castagnoli def. Matt Sydal
*** 1/2
Naomichi Marufuji def. BJ Whitmer
*** 1/4
Brent Albright def. Pelle Primeau
*
ROH World Tag Team Championship Match:
Jay & Mark Briscoe def. Kevin Steen & El Generico
*** 3/4
ROH World Championship Match:
Takeshi Morishima def. Jimmy Rave
** 1/4
Bryan Danielson def. Nigel McGuinness
**** 1/2
Dragon Gate Wrestle Jam 2007
Dragon Gate Wrestle Jam 2007
Vad jag förstår är detta andra året irad Dragon Gate håller denna spännande tillställning, eller rättare sagt denna spännande tour. Under Wrestle Jam bokas brottare ifrån alla möjliga länder vilket bidrar med nytt blod så att säga och en ordentlig internationel touch till showerna. Bland annat är indybrottare som Roderick Strong, Austin Aries, Jimmy Rave, Matt Sydal, Jack Evans, El Generico, Delirious och den brittiska sensationen PAC bokade. Även en hel del mexikaner bokas till denna turné. Matcherna under är inte ifrån samma show utan är plockade ifrån olika shower ifrån tunrén.
Niniwa Style Elimination 8man Tag 3-way Match
Naruki Doi, Masato Yoshino, Muscle Gang & Jimmy Rave vs. Cyber Kong, SHINGO, El Generico & Jack Evans vs. CIMA, Dragon Kid, Ryo Saito & Matt Sydal
Den här matchtypen är ganska virrig, minst sagt. Det börjar med att en man ifrån sitt stall börjar i ringen och likt en WWE Royal Rumble räknas det ned tills nästa man kan träda in. När elimination sker via övertopprepknuffar samt pinfall och submission. Först i ringen får vi se Jimmy Rave representera Muscle Outlawz, Cyber Kong representera NEW HAZARD och Susumu Yokosuka representera Typhoon. Inget märkvärdigt händer till en början medans det hela tiden kommer in fler och fler brottare. När de 3 lagen sedan har fullt manskap ställer sig de snällt i ringhörnan som om det vore en tag-match, med Dragon Gate Regler. DG-Regler är alltså när man inte behöver göra en tag för att rusa in i ringen så vi se hela tiden folk komma in och ut i ett totalt kaos.
Riktigt roligt när Jack Evans kommer in och direkt hoppar upp på topprepet för att atnagligen göra en shooting star press men blir i sista sekund stoppad av Cyber Kong som förklarar att han skulle blivit utlsagen ifall han gjort det dyket.
En minnesvärd spot var annars när Naruki Doi placerat just Jack Evans och Susumu Yokosuka i ena ringhörnan för att sätta sin "Senton splash" men blir uppfångad i farten av en tillvaknad Yokosuka som fångar honom i en "Exploader" och kastar in honom i Evans.
Nu när lagen är kompletta så verkar inte övertoppreps regeln gälla längre då hela lagen börjar dyka, många spektakulära dyk blir det. Sydal och Dragon Kid sätter två moonsaults, CIMA och Yokosuka sätter varsit dyk tätt följt av ett stort springboard moonsault av El Generico.
Väl inne i ringen lyckas CIMA tillsammans med lagkamraterna Dragon Kid och Susumu Yokosuka få övertag på muskelmostret Muscle Gang, CIMA avslutar allt med en "Package Powerbomb" som på senare tid visat sig vara en riktig matchdödar-avslutare. Monstret är nu ute ur matchen.
Efter CIMAs triumf så fightas Jack Evans och "Speed Star" Masato Yoshino friskt, en duell som slutar med att Yoshino efter lite motgångar och tappert kämpande ifrån amerikanen tillslut pinnat Evans efter en "Gonorrea" (stavning?). Nu har både MO´Z samt NEW HAZARD förlorat en brottare var. Nu står utslagningarna som spön i backen, Jimmy Rave finner sig själv i en fight med föredetta "Open Dream Gate"-mästaren Susumu Yokosuka och jag inser snabbt att det bara är att säga hej då till mäster-heelen Rave som åker på en "Mugen" för tre.
En snabb titt på lagen så ser vi att Typhoon har 4 man kvar, MO´Z har 2 man kvar och NEW HAZARD har 3 man kvar. Hinner bara snabbt konstatera detta då Shingo Takagi från ingenstans stormar en firande Susumu och fångas han likt Naruki Doi tidigare i matchen upp i en "Exploader". Alla som känner Shingo vet att han är stryk tålig och han kommer tillbaka och vi se tillsut både Shingo och Yokosuka golvade efter att gett varandra två "Exploaders" vardera. Iochmed att Susumu fick slå ut Rave kan man räkna ut att Shingo slår ut Susumu, vilket han också gjorde. En fet lariat blev för mycket för Susumu Yokosuka som blir första man ifrån Typhoon-stallet att lämna ringen.
Överraskande nog pinnar Masato Yoshino sin andra man i matchen när han efter fint flyt i kedjebrottningen med Cyber Kong rullat upp bjässen. Cyber Kong är ute. Största skrällen hittils är när min personliga favorit El Generico pinnar affischnamnet CIMA, dock med hjälp av sin kamrat Shingo. Generico bjuder sen på väldigt fin fram-och-tillbaka brottning mot Matt Sydal innan Dragon Kid avslutar kampen mellan Sydal och Generico och pinnar El Generico.
Dragon Kid pinnar även ganska snabbt därefteråt Masato Yoshino med lite hjälp ifrån Matt Sydal.
Efter fin och kreativ brottning bjuds på en av det häftigaste utslagingarna hittils när Shingo fångar Dragon Kid och bombar honom i mattan, Naruki Doi hjälper till. Nu har vi följande tre kvar, Naruki Doi, Shingo Takagi samt Matt Sydal. Doi som hjälpte Shingo tidigare pinnar självklart snällingen med en innovativ lariatkontring. Efter förvånandsvärt slapp brottning av både Sydal och Doi pinnar Matt Sydal Doi med en "belly 2 back moonsault-press". Matt Sydal och hans stall Typhoon tar hem kalaset.
*** 1/4
4 vs. 4 Tag Team Match
Shingo Takagi, Cyber Kong, Jack Evans & El Generico vs. CIMA, Dragon Kid, Susumu Yoksuka & PAC
Matchen börjar med att CIMA och Shingo känner på varandra, det slutar tillslut med att gästerna El Generico och PAC får börja matchen. PAC börjar direkt med sitt highflyin och publiken äter upp det. Tycker personligen att PAC verkligen hör hemma i ett förbund som Dragon Gate.
Jag visste redan innan att detta skulle bli en fartfylld och spottig match utan större tanke bakom sig, med andra ord en typisk Dragon Gate multiman match som vi lärt oss älska de senaste åren. PAC som redan från start visade att han planerade på att charma hem den japanska publiken tvekade inte en sekund när han drog på sina feta, ganska spattiga, highlfyin moves. PAC hade utan tvekan blivit matchens MVP om det inte vore för två missade spots, oavsett vad jag tycker verkade det som om publiken tyckte att britten var kung. Ingen gigantisk pop eller så men visst fasiken gick han hem.
Allt annat som gjordes i denna non-stop action match som mer eller mindre var en uppvisning av kreativa och häftiga wrestlingmoves utfördes med fint flyt, väldigt imponerad för övrigt av El Genericos insats i matchen.
Matchen handlade mest om Cyber Kong, Shingo, El Generico, PAC och CIMA vilket gjorde att Dragon Kid, Susumu Yoksuka tillsammans med Jack Evans kändes väldigt anonyma och blyga. Hade gärna sett att framförallt Dragon Kid och hans föredette fiende Susumu Yokosuka tagit lite mer plats då dom är strålande brottare som hade haft en del att visa upp. Säger visa upp då den här typen av matcher ofta känns som en uppvisning. Dock väldigt kul att se på med jämna mellanrum.
Mot slutet av matchen ser vi CIMA och El Generico ensamma göra upp i ringen och Generico har tillochmed lyckats sparka ur "SCHWEIN" ifrån CIMA. El Generico vill avgöra matchen och gör det han gör bäst, publiken ger ifrån sig en vi blev imponerade pop när Generico sätter sin "Brainbustaaaahh" på publikfavoriten och väljer att följa upp med ett "moonsault", vi som sett El Generico vs. PAC ifrån PWG känner igen kommande spott, PAC rusar upp för ringhörnan sätter en "reverse rana" ifrån top-turnbuckle på Generico och följer upp det med ett snurr-dyk som är tillräckligt för att vinna.
*** 1/2
3 vs. 3 Tag Match
Gamma, Turbo Muscle & Black Thunder vs. Turbo-ness, Turboyan & Lupin Matsu-Turbo
En sexmanna tag-match med en av toppfulngarna i Muscle Outlawz, Gamma tillsammans med två för mig okända vapendragare emot ett gäng turbos. Alla i turbo laget ser ut som varianter på Dragon Gate brottaren The Turboman, Turboman som vad jag förstår ej kunnat medverka på denna tour p ga skada.
Det blir ganska tidigt klart för mig att Turbo-ness(?) använder många moves som Don Fuji använder, han har även samma kropp som Don Fuji. Kan det vara så att föredetta "Open Dream Gate"-mästaren gömt sig under denna dress? Han blir senare av med masken och visst ser det ur som Fuji? Han hinner dock täcka upp sitt ansikte illa kvickt så jag avstår ifrån att dra någon slutsats.
Gamma styr sitt fulinglag i en tvättäkta komedi match som innehållare "oj jag visste inte att vi var i samma lag så jag råkade dunka din arm upprepade gånger emot min axel-spotts", knallpulverpistoler och allmänt festlig brottning. Mot slutet blir det dock lite seriösare brottning och Turbo Muscle (som förövrigt måste vara Magnitude Kishiwada) pinnar Lupin Matsu-Turbo.
** 1/4
Tag Team Match
Super Shenron & Delirious vs. Ryo Saito & PAC
Kul att se Delirious i en Dragon Gate ring, den synen varar dock inte länge då han hör ljudet av klockan som driver honom till vansinne. Samma gamla visa, Delirious rusar och gömmer sig under ringen, Ryo Saito som inte riktigt vet vad han ska göra försöker följa efter, kvar i ringen ser vi Shenron och PAC. Likt den förra matchen PAC var inblandad i rivstartar engelsmannen och publiken ger ifrån sig några "ooh" samtidigt som han skuttar fram. Precis när han ska till att dyka stormar Delirious fram från ringen tätt följd av Ryo Saito som även han bär en Delirious-mask.
Saito och Delirious utbyter otroligt underhållande komedi-spotts som får publiken att skratta friskt. Tråkigt dock om DG flugit in Delirious ändast för att larva omkring, roligt att publiken älskar det Delirious bjuder på. Delirious fick ju mer matchen gick visa sig seriösare, ungefär som hemma i USA. 60 % bussiness och 40 % fooling around. Matchens MVP var utan tvekan Ryo Saito som är en brottare som är otroligt underskattad, fenomenal worker. PAC är dock den mannen som avgär (igen!) när han pinnar Super Shenron med ett snurr-flipp-hopp. Dragon Gate verkar satsa på PAC under Wrestle Jam, minst sagt.
** 2/3
Dragon Gate vs. ROH Match
Shingo Takagi vs. Austin Aries
Här skippar vi "feeling-out process" och går direkt på ordentliga kroppstacklingar. Man ser tidigt att Austin Aries vill visa vad han går för och se mycket mer taggad ut än vad han har gjort på hela året hemma i USA. Märker efter ett tag att matchen är klippt vilket självklart drar ner betyget, riktigt synd då den här matchen var riktigt bra baserat på klippen.
Aries som jag nämde verkade vara monstertaggad drog fram move som Matt "M-Dogg20" Cross välkända fejkdyk, han drog även fram en "Death Valley Driver" på ringens utsida som jag bara sett honom göra emot CM Punk. Båda kämpade tappert och publiken svalde det helt. Hade gärna sett matche i dess helhet. Shingo vinner matchen efter sin avslutare "Last Falconry" (stavning?) efter att Aries kämpat ända in i det sista, publiken älskade det.
** 3/4
Open the Triangle Gate Title Match
SHINGO, Cyber Kong & Jack Evans (c) vs. Magnitude Kishiwada, Masato Yoshino & Naruki Doi
Den här titelmatchen rivstartar medans dom fortfarande utannonserar vilka deltagarna är då Magnitude Kisiwada attackerar NEW HAZARD medlemmarna. Man märker direkt att denna drabbning även den är klippt vilken är otroligt tråkigt. Hatar rent utsagt klippta matcher.
En bit in i matchen inser jag att en highlights-redigerad "Open Triangle Gate" match inte är så olik oredigerat då allt händer hela tiden. Intensiv och explosiv action, det borde jag ha förstått.
Förutom enormt högt tempo bjuds publiken på det vanliga när det kommer till Muscle Outlawz. Jag syftar då på när hela stalllet springer in och en efter en köttar en motståndare som står i ringhörnan, eller när 4 man ifrån MO´Z-stallet omringar en sittandes motståndare och mosar från alla håll med dropkicks, även kasta mjöl på motståndare och lagkamrat sekvens tröcks in i matchen. Standard MO´Z grejer med andra ord.
Efter en enormt intensiv match som verkligen visar vad Dragon Gate gör bra så får vi se "Speed Star" Masato Yoshino sätta en "Gonorrea" på Jack Evans som landar på nacken, publiken som är övertygad om att detta matchdödande move avgjort blir paffa när Evans sparkar ut, Yoshino vägrar acceptera detta och går för samma move igen, Evans lyckas inte sparka ur denna gång. Magnitude Kishiwada, Naruki Doi och Masato Yoshino är nya "Open Triangle Gate" mästare.
Efter matchen verkar stallkompisarna Gamma och Naruki Doi vara osams, kan inte japanska men Doi bör vara lack då Gamma kastade mjöl i sin väns ansikte, såg nästan ut att vara avsiktligt.
*** 1/2
SLUTSATS:
Tråkigt att några av matcherna var klippta, annars var detta en drös matcher som var underhållande. De flesta bjöd på den Dragon Gate stil vi charmats av via Ring of Honor bland annat med non-stop action i ett högt tempo kombinerat med välutförda spotts. Vi bjöd även på en del komedi, otroligt kul att se Dragon Gate debutanterna El Generico och PAC klara sig så bra. Roligt med Dragon Gate, det var ett tag sen senast, annars hade jag nog inte varit lika positiv då det inte var några superbra matcher.
Top 10 - Vecka 38
Samoa Joe finner vi även denna vecka i toppen.
Ytterligare en fredag och ytterligare en top-10 lista. Denna vecka finner vi fyra stycken brottare som aldrig funnits på listan förut tillsammans med sex bekantingar. Mer förklaring än så behövs knappst.
1. (1) CM PUNK, 10 p
Jag gläjder mig något enormt över CM Punks framgång i WWE, jag har hela tiden hoppats att WWE ska förstå vilken "oslipad diamant" (för WWE) dom har i Punk. The big E verkar förtillfället ha stora planer för honom då han idag är the man to beat i Vince McMahons tolkning av ECW. En flytt till RAW eller SmackDown! skulle kännas som en bekräftelse att dom verkligen är intresserade av Punk.
2. (-) JIMMY JACOBS, 9 p
Iår har Jimmy Jacobs varit en av de brottare på indyscenen som levererat de mest personliga, träffsäkra och intressanta promos. Årets hittils bästa promos fick vi avnjuta på ROH All-Star Extravanza III och på ROH Good Times, Great Memories blev vi bjudna på en nästan lika bra promo där frustration stod i centrum. Vad står på tur efter BJ Whitmer fejden? Om bara ROH kunde hitta på något med honom. Wink.
3. (2) SAMOA JOE, 8 p
Som vi alla vet vid det här laget kommer Samoa Joe debutera på ett storstilat vis för Pro-Wrestling NOAH när han omgående slängs in i en stor titelmatch mot vinnaren ifrån Mitsuharu Misawa vs. Vinnaren av GHC-titel tunering. Båda alternativen är något utav drömmatcher. Hur många gaijins har slängts in i titelmatch på sin första turné? Detta ser jag fram emot.
4. (3) TAKESHI MORISHIMA, 7 p
Ytterligare en brottare som går väl borta i NOAHs GHC-titel tunering, det kombinerat med sin matchserie emot Bryan Danielson samt ett enligt uppgifter bra titelförsvar emot Katsuhiko Nakajima i början av månaden gör att Morishima är kvar i topp.
5. (4) BRYAN DANIELSON, 6 p
Den ordentliga comebacken för Danielson efter sin ögonskada som han åkte på emot Morishima gjorde han emot... Takeshi Morihsima. Gabe Sapolsky chockade antagligen samtliga Ring of Honor anhängare när han som en blixt från klarblå himmel meddelade att Morishima vs. Danielson II skulle gå av stapeln på Chicago-PPVn.
6. (-) COLT CABANA, 5 p
Ännu en ROH och indyprofil som säger adjö och lämnar för WWE. Av alla namn på indyscenen har jag alltid inbillat mig själv att Colt Cabana skulle passa in rätt bra i WWE. Inga spattiga "indymoves" och inga headdropper moves och en bra look och tonvis med karisma. Det bör funka. Second City Saints återförening i WWE?
7. (-) SHINGO TAKAGI, 4 p
Efter att tillslut ha sett titelmatchen emot Takeshi Morishima som alla talat om blev jag också imponerad, dels för att jag inte sett Shingo så het och dels för att det var en bra match. Kanske till och med Shingo Takagis bästa match någonsin. Vid den här tidpunkten i Morishimas titlereign var nog Shingo den som var närmt seger. Shingo besegrade även Austin Aries i en singelmatch borta i Dragon Gate på deras Wrestle Jam tour som var väldigt underhållande.
8. (6) NAOMICHI MARUFUJI, 3 p
Vill inte spoila någonting så jag fortsätter att använda uttrycket: "Marufuji går väl i NOAHs stora GHC-titel tunering." Naomichi Marufuji mötte förra veckan min personliga favori El Generico i en singelmatch i ROH som enligt uppgifter skulle varit bättre än väntat. På ROHs andra PPV så får vi se Marufuji vs. Whitmer.
9. (-) TYLER BLACK, 2 p
Tyler Black har under det senaste året gjort sig ett ordentligt namn på indyscenen med bra matcher i IWA-MS mot Low Ki och Josh Abercrombie och medverkar även i PWGs årliga tunering Battle of Los Angeles där han ställs emot Alex Shelley i första rundan. Om bara ROH kunde hitta på någonting med honom. Wink.
10. (5) MITSUHARU MISAWA, 1 p
Mitsuharu Misawa har en stor titelmatch på gång, en match som säkert kan bli hans bästa titelförsvar hittils. Misawa kommer som bekant även att medverka på sin första och ända ROH-tour. Första matchen är även den som bekant med KENTA och mot Morishima och Marufuji.
POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 80 p
2. Takeshi Morishima, 72 p
3. Nigel McGuinness, 58 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. Claudio Castagnoli, 32 p
7. CM Punk, 32 p
8. Kevin Steen, 27 p
9. Mitsuharu Misawa, 25 p
10. Naomichi Marufuji, 19 p
11. Daisuke Sekimoto, 18 p
12. El Generico, 18 p
13. Samoa Joe, 18 p
14. Kota Ibushi, 14 p
15. Rocky Romero, 9 p
16. Matt Sydal, 9 p
17. Jimmy Jacobs, 9 p
18. Mike Quackenbush, 7 p
19. Chris Bosh, 7 p
20. Edge, 6 p
21. Super Dragon, 6 p
22. Eddie Kingston 6 p
23. Randy Orton, 5 p
24. Colt Cabana, 5 p
25. Yoshihito Sasaki, 5 p
26. Masato Tanaka, 5 p
27. KENTA, 4 p
28. Shingo Takagi, 4 p
29. Toshiaki Kawada, 4 p
30. Mohammed Yone 4 p
31. Triple H, 3 p
32. Davey Richards, 2 p
33. Tyler Black, 2 p
33. Taiji Ishimori, 2 p
34. Chris Hero, 2 p
35. Roderick Strong, 1 p
36. El Blazer, 1 p
37. Jimmy Rave, 1 p
38. Kazunari Murakami, 1 p
39. Alex Shelley, 1 p
40. Delirious, 1 p
Guest Booker: Gabe Sapolsky
Jag har sedan den dagen jag blev insatt i ROH beundrat deras bokning och framför allt mannen som ligger bakom allt, mannen som bokat allt, Gabe Sapolsky. I denna DVD ska ROH och FIP bokaren Gabe Sapolsky "fantasiboka" Vince McMahons nyskapad och återupplivade ECW. Gabe Sapolsky ska under den kommande timmen och 40 minutrarna boka ifrån juni 2006 fram till december samma år och WWECW hittils ända PPV, WWECW December to Disremeber.
Gabe Sapolsky berättar tidigt att något som för honom är självklart är att ha med Paul Heyman, han anser att WWE fans har ett ganska stort behov av en makthavare i de olika brandsen, i samband med den diskussionen nämns Heymans namn. Något som Sapolsky också slår fast vid tidigt är att de tre titlarna Heavy-titeln, TV-titeln och tag-titlarna som utgjorde något utav en grund hos standard-ECW ska bevaras. Inledningsvis så hör vi många sunda tankar ifrån Gabe "Jimmy Bauer" Sapolsky som understryker vikten av att hålla fast vid det extreme då Extreme Championship Wresltling ständigt är ett namn att leva upp till.
Gabe berättar även om att ifall han skulle boka och ha hand om WWECW skulle han lägga mycket vikt på att produktens utseende skulle skilja sig då SmackDown! är en blå RAW så att säga. SD! och RAW är väldigt lika utseende mässigt med andra ord. Sapolsky berättar att han skulle inte bara dra ner på pyroteknik utan han skulle faktiskt skippa det helt och hållet och köra showena i mindre arenor.
När Gabe Sapolsky ska plocka ut sitt 29 man breda bas-roster så finner vi av förstårliga anledningar en hel del brottare som han arbetat med förut i Ring of Honor. Gabe plockar på sig CM Punk, Brian "Spanky" Kenrick, Paul London, Jamie Noble, Tony Mamaluke och Gunner Scott under sitt OVW, indy och original namn Brent Albright. Förutom Punk och Albright väljer han att plocka upp Elijah Burke med dåvarande facegimmick och Harry Smith ifrån utvecklings verksamheten. När WWECW kickades igång så var det inte bara folk som var på gång, SmackDown! och RAW jobbers på ECW utan några större WWE namn. Sapolsky väljer även här att gå en liten annan väg en vad "originalet" gjorde, istället för Big Show och Kurt Angle väljer han att plocka på sig Ric Flair tillsammans med Randy Orton som sina stora WWE namn. Självklart är inte ett försök till ECW komplett utan ECW-brottare, Gabe säger att han skulle boka följande extrema klassiker RVD, Sabu, Sandman och Tommy Dreamer och håller dom som babyface. Gamla godingar som Balls Mahoney, Justin Credible, Stevie Richads och CW Anderson skulle också plockas in.
Rörande rostern säger Gabe han är sugen på att bygga det en aning på brottare som fansen och WWE-anhängare tycker är ouppskattade av WWE, opushade och helt enkelt lite bortglömda. Brottare som han valt att boka med den motiveringen är Matt Hardy, Shelton Benjamin och William Regal.
Här har ni December to Disremember, enligt Gabe Sapolsky
När det kommer till titlarna förklarar Sapolsky som sagt att han ska ha kvar samtliga tre titlar och etablera en stark tag-team division som hjälper branden ECW att stå ut ifrån deras lite lyxigare (och tag-team döda) syskon RAW och SmackDown. Gabe berättar om sin tag-team vision och det är bara att konstatera att den skulle ha varit hästlängder vassare än de blåa och röda tillsammans. Lag som Brian "Spanky" Kendrick & Paul London, MNM, Val Venis & Stevie Richards, William Regal & Harry Smith samt Little Guido & Tony Mamaluke får mig att inse att vi tittar på en stark tag-division. Något som låter ännu bättre är att Gabe berättar att han hade låtit MNM och Kendrick & London fejdat om titlarna där titlarna skulle byta ägare väldigt ofta. Han ville att tittarna ska känna att titlarna kan byta ägare i vilken match som helst mellan dessa lag.
Nu till ECW-heavy titeln där en mästare skulle krönas efter en mindre ECW originals vs. ECW nykomlingar tunering. Randy Orton vs. Tommy Dreamer, Sabu vs. Shelton Benjamin samt Matt Hardy vs. Rob Van Dam. Randy Orton, Sabu och Rob Van Dam skulle alla gå segrande ur sina matcher och mötas i en "Three Way Dance" som är en match typ som starkt förknippas med gamla ECW. Randy Orton som ser sin medverkan i ECW som ett straff fular till sig titeln för att han måste vara bäst vart han än är, därav väljer han att satsa i en brand han avskyr. Kommande titelmatcher kommer att innehålla många fultrix och ECW inspererade run-ins ifrån Randy Ortons ECW insperarade fuling-stall.
Heavy-titeln har sina run-ins och fuling-knep med Randy Orton och tag-titlarna byter flitigt ägare mellan två hungriga lag så Gabe Sapolsky berättar att TV-titeln ska handla om brottning. Gabe väljer att sätta titeln på Matt Hardy och låta honom försvara titeln i matcher som fokuserar på wrestling. Tänkbara utmanare enligt honom är Jamie Noble, William Regal, Tony Mamaluke. En fejd mot Shelton Benjamin rörande denna titel är även någonting ROHs bokare vill se.
När Gabe förklarar sina fejder han har planerat rörande titlar, intruduktionen av framtidsnamnen Brent Albright och CM Punk, Randy Ortons stall, vändingen i Kendrick//London vs. MNM-fejden och hela upplägget med CM Punk och hans värderingar som skär sig mot ECWs värderingar så känner jag att det här faktiskt hade fått mig att följa WWE igen. Eller ursäkta, fått mig att följa ECW.
SLUTSATS:
Är du intresserad av wrestlingbokning, hur bokare tänker och allt där till är detta verkligen en DVD för dig. Jag är i allra högsta grad facinerad av bokning och satt klistrad i 1 timme och 23 minuter och lyssnade på hur Gabe Sapolsky hade att äga. Serien "Guest Booker" finns även med Kevin Sullivan som bokar om WWE 1984. För er som inte är intresserad av vad en mullig farbror hade velat gjort med ECW och hur han tänker när han bokar wrestling är denna DVD ingenting för dig.
ROH Good Times, Great Memories
ROH Good Times, Great Memories
Jimmy Jacobs öppnar upp kvällen med en bra promo och det här året har inte bara varit hatfyllt krig mot BJ Whitmer utan Jacobs har sedan februari levererat förbundets överlägset bästa och mest träffsäkra promos. Även denna promo är bra, han får allt att kännas otroligt äkta. Han får gott med tid på sig och gör verkligen det bästa av det, promon tappar lite emot slutet dock.
Nu är det dags för match på denna farväl show dedikerad till Colt Cabana som lämnar för WWE. Första matchen är en sexmanna match med följande deltagare: Delirious, Pelle Primeau, Jigsaw, Hallowicked, Mike Quackenbush samt Gran Akuma. Med andra ord är det rikligt med Chikara regulars vilket får mig att tro att detta kommer bli en utmärkt öppnare. Ett feel-good moment bjuds vi på när Delirious spattar runt som vanligt men stannar upp och tittar ut över Chicagopubliken och börjar ropa "Colt Cabana!" vilket självklart starar ett ordentligt hyllningschant till ROH legenden som gör sin sista match senare på showen, snöpligt nog bestämmer komedikungen Delirious tvärt för sig att tysta ner publiken för att de koncentrera sig på matchen. Delirious är delirous, minst sagt. Det finns vissa brottare som får det dom gör att se snyggt ut men det finns väldigt få som får wrestling att se vackert och magiskt ut men en av dom är Mike Quackenbush. Erfarenhet kombinerat med enorm kreativitet. Vi bjuds även på lite Incoherrence (stavning?) som är laget Hallowicked och Delirous, dock mest aktiva i Chikara. Fin fram-och-tillbaka wrestling av min Chikara-favorit Jigsaw och Gran Akuma, matchen vinns tillslut av Delirious. Hade gärna sett Quackenbush knipa segern, men icke.
Match nummer två är ett möta mellan Erick Stevens och Christopher Daniels och visst är det som kommentatorerna säger, lite av ett möta mellan framtiden och då. Har själv inte sett någon kanon match med Stevens, hört att han gått en superb match emot Roderick Strong borta i FIP. Av alla hans insatset i ROH hittils har han visat fin glöd och motivation. Showerna innan denna har vi sett en Daniels som verkligen agerat tjurigt och frustrerat ju längre matcherna går. Han börjar ofta som den face-Daniels vi vant oss att se de senaste året för att sedan emot matchens slut ibland vara ett riktigt svin. Matchen börjar med att dom på ett bra sett spelar på att Stevens är en bjässa med enorm kraft, Daniels är dock slugare (och elakare tydligen) och jobbar engagerat på ungtuppens mage. Stevens slår i "sargen" vid publiken och får sen uthärda en "Gordbuster" på en stående stol, ser ganska dramatiskt ut när blod faktiskt rinner ifrån Erick Stevens mage efter att ha rivit sig på "sargen". Daniels jobbar flitigt på Stevens mage tills muskelmonstret tappert kämpar emot med en serie powermoves för att sedan försöka avgöra med sin "Choo-Choo kombo", kroppstackling i ringhörnan följt av en halvhjärtad lariat. Daniels lyckas dock sparka ur och tar snabbt komandot igen.
Otroligt bra psykologi och smart brottning av Daniels som bekant jobbar på Stevens mage och ofta använder en "Death Valley Driver" men idag istället använda en "Samoan Drop" för att skada magen. Tiden rinner ut och Stevens vägrar se sig slagen och kämpar tillbaka sig i matchen och med 1 minut kvar av 15-minuters gränsen så är matchen otroligt jämn, när klockan ringer slutar matchen oavjort och vi får se en desperat Daniels försöka skydda sig ifrån Stevens stora powermoves. In med det nya och ut med det gamla känner jag när jag får se en av de mest klassiska ROH brottarna någonsin desperat kämpa för att slippa slängas omkring av en nykomling. Otroligt bra bokat. Efter matchen följer de ounvikliga "5 mor minutes" ropen och vad det verkar accepterar Daniels publiken och Erick Stevens förslag om 5 minuter.
Daniels tackar till vissas förvåning och till vissas förtjusning nej till förslaget och säger att han har något viktigt att säga. Daniels dissar ROH och säger att han inte är tillräckligt uppskattad av fansen och att dom tar honom förgivet. Han tycker även att han bokats otroligt dåligt, om och om igen. Fallen Angel meddelar även publiken att han helt klart gjorde rätt val när han valde TNA framför Ring of Honor för 3 år sedan. Daniels prisar TNA och fortsätter dissa ROH i en absolut ljuvlig promo. Andra guldklimpar är t ex när han säger att anledningen TNA knep Samoa Joe ifrån ROH var ROH fansen då Joe slet sunder sig för att göra dom nöjda, men som Daniels sa inledningsvis så blir de otacksamma fansen aldrig nöjda. Daniels lämnar ROH och arenan till enorma "Fuck you Daniels" rop.
Tredje drabbningen på denna avskedsfyllda show är en fyramanna match mellan Jimmy Rave, Brent Albright, BJ Whitmer samt Homicide. Albrigth och Whitmer bokas alltid mot varandra. Matchen är verkligen öppen med action non-stop, folk kliver in samtidigt som folk åker ur ringen. Jimmy Rave som är tillbaka efter käkskada åker på en "super jawbreaker" ifrån Homicide när 2/3 av matchen paserat och det var det sista vi fick se av honom i matchen. BJ Whitmers enorma svacka fortsätter och framtidsnamnet och föredetta WWE brottaren Brent Albright vinner med ett brutalt "half-nelson suplex".
Vad vore en aktuell ROH show utan en match ifrån stallkriget? Nästa match för aftonen är mellan Austin Aries och Rocky Romero. Den här matchen skulle kunna gå nästan hursomhelst vad gäller matchkvalite. Två väldigt duktiga workers som gjort varierande insatser under året. Matchen börjar skapligt stifft vilket är logiskt då dom hatar varandra ordentligt. Det tar inte lång tid fören den alltid lika hårdhänta och hänsynslösa Rocky Romero tar komandot och minuter efter det gör han nästan vad han vill mot en spöad Aries som med jämna mellanrum försöker försvara sig. Efter att Aries faktiskt lyckats hämta sig en aning får Romero nog och fullkomligt mepprar snällingen med hårda sparkar och avslutar offensivrushen med en spark mot skallen som golvar Austin Aries. Romero som slitit en del i Aries arm försöker avgöra med en fet "Diablo Armbar" men Austin Aries trixar sig ur låset men tji fick han då Romero kvickt drar på ett "Ankle Lock", Aries trixar vidare med sparkas i nyllet och får smaka på "Tiger Suplex". Allt utfört med fint flyt.
Matchen slutar med att Austin Aries inte helt oväntat blixtvänder matchen med en "Brainbuster" och matchdödaren "450 Splash". Enormt tråkigt slut, publiken verkade dock älska slutet.
Lite skum bokning gör att vi som match nummer fem får se Shingo Takagi utmana Takeshi Morishima om ROH titeln. Kul för Shingo att få möta ett av de namn som är på gång att verkligen slå igenom stort borta i Japan i en singelmatch, jag inbillar mig att Shingo är otroligt nöjd med bokningen. Den stora dominanta mästaren låter inte matchen hålla på allt för långa innan han tar kontroll, precis som vi är vana vid att se det. Med andra ord så misslyckades Shingo ta kontroll med sin explosiva och väldigt fysiska brottning, känns dock som att det kommer smälla på bra mellan dessa två japaner väldigt snart. Jag hade inte fel, minuter senare får vi se en otroligt stiff armbågsduell där ett slag faktsikt flyttar Shingo Takagi över halva ringen, otroligt stifft.
Den otroligt kaxiga ROH mästaren golvar sin utmanare och skriker åt domaren: "Count" och han börjar räkna ut den golvade Dragon Gate brottaren, Morishima är kaxig så att det räcker och blir över. Shingo Takagi som visat sig vara en riktig kämpe under sina månader i USA reser sig och försöker sig på ett "vertical suplex" som kontras, Shingo reser sig upp, skam den som ger sig och denna gång lyckas han till en stor pop ifrån publiken. Om det fick publiken att marka så får den följande sekvensen mig att brista, Shingo Takagi sätter en DDT på ringens utsida och följer upp med en enorm "Death Valley Driver" på golvet.
Nu vänder matchen och Shingo är glödhet, han stoppas ett tag av en duktigt stiff Morishima-attack men repar sig snabbt och sätter ett "Superplex" på bjässen. Enorm fighting spirit ifrån Shingo som bombar monstret med lariats och sin finisher "Last Falconry" vilket var riktigt imponerande på en så stor kille som Takeshi Morishima. Shingo kommer tillbaka gång efter gång tills Morishima avgör med en "Backdropdiver". Oväntat bra match, antagligen Shingos bästa match någonsin.
Motor City Machine Guns drar en bra promo, iaf Alex Shelley när ha på ett säkert och otroligt proffsigt sätt kort och gott berättar att han hatar rednecks vilket betyder att ikväll möter dom Jay & Mark Briscoe. Promon avslutas med att Chris Sabin säger "I love your voice" till Shelley, väldigt underhållande. Detta är förresten ett tag-team av enormt högklass. Ska bli kul att se den här matchen som utan tvekan är en drömmatch.
Är det en skam att Bobby Dempsey vs. Alex Payne är högre upp på cardet än Takeshi Morishima vs. Shingo Takagi? Svar ja. Tank Toland avbryter matchen mellan dessa ROH skolade ungtuppar och dissar deras kackiga fysik. Det hela rinner ut till en Toland vs. Payne match. Då kan man ju fråga sig följande. Är det en skam att Tank Toland vs. Alex Payne är högre upp på cardet än Takeshi Morishima vs. Shingo Takagi? Fortfarande... Svar ja.
Tank Toland bollar runt med studenten Alex Payne bäst han vill samtidigt som publiken buar ut honom som om dom fick betalt för det. Allt i anfalls väg ifrån ex-WWEarn bemöts som sagt med feta bu-rop samtidigt som Alex Payne bärs fram av publikens jubel. Tank Toland pinnar självklart Payne, han gör det till och med i kombination med armhävningar. En armade armhävningar.
Det är otroligt många matcher på denna show, en show som hittils varit väldigt bra faktiskt. Sjunde matchen är mellan Roderick Strong mot Jack Evans, Strong har som bekant vänt heel på Aries och Evans bekostnad, hoppas denna match kan hålla samma klass som deras underhållande och brutala match ifrån ROH All-Star Extravaganza III.
Jack Evans stormar ringen och slagsmål bryter ut, Roddy smiter ganska snabbt efter att ha fått smaka på förvånandsvärt stiffa sparkar. Evans är dock svår att smita ifrån och träffar Strong med ett unikt och flashigt dyk. Likt deras drabbning på ROH ASE-III så har inte Evans mycket tid att hurra då Roddy ganska snabbt blir hårdhänt och våldsam utanför ringen. Strong dunkar Jack upprepade gånger emot ringstoplen. Och, likt deras senaste match så kan det inte vara kul att va Evans. Böjd otäckt i submissions, dumpad ifrån ringen ner i golvet, släppt på skallen i ringen och allmän misshandel står på menyn för Jack Evans del.
Roddy torterar Evans i en "Boston Crab" men daredeviln lyckas nå repen men vad hjälper det, Rocky Romero som kvällen innan knockade Evans tar tillfället i akt och köttar en stiff spark rakt i planeten på en redan slutkörd Jack Evans. Roddy drar in en livlös Evans i till mitten av ringen och sätter powebomb/cutter move som pinnar Evans. Matchen förmedlar verkligen hur Roderick Strong är dominant och hur Evans kämparglöd inte räcker till när hans fiender har allierade med sig till matcherna. Publiken får fortsätta att vänta på nyheter om Evans stall. Nu till frågan, var den i samma klass som ROH ASE-III matchen? Nej, tyävrr så var denna lite sämre, Strong verkade faktiskt ganska trött ikväll vilket var väldigt synd.
Evans är däckad i ringen med två No Remorse Corps medlemmar, inte precis det man hoppas på när man går till jobbet. Misshandel är ett faktum och Romero strör salt i såren, eller rättare sagt förvärrar Evans hjärnskakning då han sparkar in en stol i skallen på Evans. Misshandeln upphör då Delirious återigen får agera räddare i nöden och Evans måste få ihop ett stall om han vill överleva den här fejden.
Nu till matchen som jag sett fram emot mest, Briscoes mot Motor City Machine Guns i en drömmatch. Finns det ens minsta lilla chans att den här matchen kommer bli dålig? Är jag för markig när det kommer till Briscoes? Svaren blir såklart antagligen inte och antagligen.
Tag-titel matchen river igång med otroligt fin kedjebrottning som ser vädligt smooth ut. Vi får även se Shelley & Sabin på ett underhållande sett tramsa runt och ta hand om varandra. Shelley tröstar Sabin efter att den sistnämde mötte en motgång i ringen mot en Briscoe, och så fortsätter det. När matchen senare kommer igång lite mer får vi se prov på fina double moves vilken kanske kännetecknar båda lag.
Den här matchen är riktigt bra, 35 minuter flyger förbi och jag inser att jag bevittnat ett klassiskt försvar av ROH tag-titlar. Matchen är absolut bäst ifall (såklart) man inte vet vem som vinner vilket inte Chicago publiken visste, emot slutet stod dom upp och vrålade vid near falls som mycket möjligt skulle kunnat dödat matchen. Två lag som verkligen ville visa varför folk envisas med att kalla dom två av de bästa lagen i världen. Otroligt bra match.
Nu till showens sista match, Colt Cabanas sista ROH match. Han möter sin kompis Adam Pearce, ej kompis inom ROH så att säga. Streamers bombarderar ringen innan Colt ens klivit in i ringen. Fulingen anfaller Cabana medans han vinkar åt publiken och matchen är igång, komedibrottning står inledningsvis på schemat och det finns väl ingen som underhållt oss så mycket sedan december 2002 som Colt Cabana? Publiken jublar något enormt när "Classic" Colt Cabana en bit in i matchen gör en Eddie Guerrero och fejkar att han blivit slagen av en stol vilket får Adam Pearces elev Shane Hagadorn bannad från ringside. Pearce klappar lite väl tidigt ut och Colt Cabana vinner sin sista ROH match, nu är det dags att säga farväl.
Farväl tal inleds av hans kompis i riktiga livet Adam Pearce, hyllningen avslutas tvärt och han spottar Cabana i ansiktet och lämnar ringen. Vilket svin. Som plåster på såren ropar publiken "Please dont go", sekunder efteråt kommer folk som BJ Whitmer, Delirious, Briscoes, Homicide och Shing Takagi för att hylla honom men framför allt mamma och pappa Cabana. Cabana drar en fin promo om hur oddsen var aningen emot honom när han som liten knubbig tandställnings prydd unge drömde om att bli pro-wrestler. Hans förädlrar pushade hårt och trodde på honom och se vart han är idag, se vart han är påväg idag.
Delirious def. Gran Akuma, Mike Quackenbush, Hallowicked, Jigsaw & Pelle Primeau
***
Christopher Daniels vs. Erick Stevens slutade i oavjort
***
Brent Albright def. BJ Whitmer, Homicde & Jimmy Rave
** 3/4
Austin Aries def. Rocky Romero
** 3/4
ROH World Championship Match:
Takeshi Morishima def. Shingo Takagi
*** 3/4
Tank Toland def. Alex Payne
*
Roderick Strong def. Jack Evans
*** 1/4
ROH World Tag Team Championship Match:
Jay & Mark Briscoe def. Alex Shelley & Chris Sabin
**** 1/4
Colt Cabana def. Adam Pearce
** 2/3
Top 10 - Vecka 37
Mark Briscoe och Jay Briscoe gör comeback på listan efter några veckors frånvaro.
1. (2) CM PUNK, 10 p
CM Punk är ECW Champion. Det hade jag aldrig ens vågat fantisera om. Punk kommer att försvara titeln emot Elijah Burk på WWE Unforgiven där han förhoppningsvis lyckas vinna. Nästa steg för CM Punk är väl att bli en ordinarie på SmackDown! eller RAW, känns som han gjort sitt i farmaligan ECW. Jag måste även erkänna att jag kan komma på mig själv dagdrömma om en 15-20 minuters match mot Fit Finlay.
2. (-) SAMOA JOE, 9 p
Det är nu klart när och hur Samoa Joe ska brottas för NOAH och nyheterna förvånade mig på ett minst sagt positivt sett. 27 oktober utmanar Samoa Joe Pro-Wrestling NOAHs GHC-champ för titeln. Det blir antingen Misawa vs. Joe eller Vinnaren av GHC-titel tuneringen vs. Joe. Vilket fall som helst så kommer detta bli minnesvärt, dock väldigt oväntat att han slängs in i titelmatch direkt.
3. (4) TAKESHI MORISHIMA, 8 p
Takeshi Morishima tuffar på i NOAHs GHC-titeltunring samtidigt som han plöjer igenom samtliga utmanare om ROH titeln borta i staterna. Morishima möter Bryan Danielson i en rematch som får folk att bli vilda (det var väldigt oväntat) och folk har börjat göra jämförelser med Vader vs. Flair. Takeshi Morishima har varit glödhet i staterna de senaste månaderna.
4. (6) BRYAN DANIELSON, 7 p
Bryan Danielson senaste match var emot monstret Takeshi Morishima, en match som prisats något enormt, allt har ett pris dock då Dragon skadade ögat ganska allvarligt och varit bänkat hela september. I veckan kom nu nyheten att Bryan Danielson gör comeback imorgon, mot Takeshi Morishima i en rematch.
5. (1) MITSUHARU MISAWA, 6 p
Känns fortfarande ganska overkligt att en av de största namnen inom japanskwrestling, eller rättare sagt en av de största namnen inom wrestling någonsin ska besöka det fjuttiga indy-förbundet Ring of Honor. Overkligt.
Nu väntar vi med spänning för att se vilken den andra Misawa matchen blir.
6. (5) NAOMICHI MARUFUJI, 5 p
Återvänder på stortstilat sett till ROH med en singel-drömmatch för att sedan följa upp det med en stor NOAH-tag team match där han och Misawa möter KENTA och Morishima. Avslutningsvis kan jag meddela att det går fortsatt bra för Naomichi Marufuji i NOAHs GHC-titel tunering, kul för honom efter att han harvat runt i tomma intet efter att han tappat GHC titeln till Misawa.
7. (-) MARK BRISCOE, 4 p
Någon som verkligen får en att längta till Chicago showen som ser grymmt bra ut på papper är ROHs första Ladder Match någonsin. Den sista matchen i Briscoes vs. Steenerico kommer alltså vara en ladder match, jag gissar på att detta kommer vara en av de mest minnesvärda och vildaste matcherna någonsin. Som jag förstår det kommer detta även bli PPV.
8. (-) JAY BRISCOE, 3 p
Jay Briscoe återvänder tillslut in på listan efter att fejden emot Steenerico prisats något enormt och samtliga DVDer innehållandes Briscoes vs. Steenerico matcher kommer att sälja aningen bättre än dom skulle i vanliga fall. En av de bästa fejderna på länge, matchmässigt.
När släpper ROH Straight Shootin med Briscoes?
9. (-) YOSHIHITO SASAKI, 2 p
Nu i veckan kom jag tillslut över matchen som jag letat efter i månader, jag talar givetvis om Yoshihito Sasaki vs. Masato Tanaka. Matchen är bra, inge mer, men det är scenerna som utspelar sig efter att Sasaki förvånande nog pinnar Tanaka som är de minnesvärda. Man får verkligen känslan av att wrestling verkligen betyder allt för ungtuppen.
10. (3) MATT SYDAL, 1 p
Som jag nämnde förra veckan lämnar Matt Sydal indylivet och Dragon Gate för ett försök till framgång i WWE. Sydal, en liten kille med mycket highflyin och fräsiga spotts på schemat borde ha lite problem att smälta in och brottas som WWE vill. Hans tävlingsinriktade fejd emot sin riktiga kompis Delirious avslutar hans indyvistelse.
POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 74 p
2. Takeshi Morishima, 65 p
3. Nigel McGuinness, 58 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. Claudio Castagnoli, 32 p
7. Kevin Steen, 27 p
8. Mitsuharu Misawa, 24 p
9. CM Punk, 22 p
10. Daisuke Sekimoto, 18 p
11. El Generico, 18 p
12. Naomichi Marufuji, 16 p
13. Kota Ibushi, 14 p
14. Samoa Joe, 10 p
15. Rocky Romero, 9 p
16. Matt Sydal, 9 p
17. Mike Quackenbush, 7 p
18. Chris Bosh, 7 p
19. Edge, 6 p
20. Super Dragon, 6 p
21. Eddie Kingston 6 p
22. Randy Orton, 5 p
23. Yoshihito Sasaki, 5 p
24. Masato Tanaka, 5 p
25. KENTA, 4 p
26. Toshiaki Kawada, 4 p
27. Mohammed Yone 4 p
28. Triple H, 3 p
29. Davey Richards, 2 p
30. Taiji Ishimori, 2 p
31.Chris Hero, 2 p
32. Roderick Strong, 1 p
33. El Blazer, 1 p
34. Jimmy Rave, 1 p
35. Kazunari Murakami, 1 p
36. Alex Shelley, 1 p
37. Delirious, 1 p
Året så här långt: Bästa matcherna
Takeshi Morishima har haft en hel del bra matcher så här långt.
Året så här långt: Bästa matcherna
Iår har jag inte kommit över samma mängd wrestling som jag gjorde 2005 och 2006 så denna lista med MOTYC kommer säkerligen sakna några pärlor. Jag listar idag allt ifrån matcher so på allvar är MOTYC till matcher som i vanliga fall skulle placera sig strax utanför en sådan lista i vanliga fall, bloggen har varit ganska död i veckan och ett ordentligt inlägg vore på sin tid.
Samoa Joe vs. Takeshi Morishima, ROH Fifth Year Festival: NYC
En match men ofattbart höga förhoppningar, förhoppningar som matchen tillslut inte levde upp till, det var trotts det en väldigt bra match. En "fejd" som böjade vid oktober 2006 när Takeshi Morishima, Mohammed Yone och Takashi Sugiura var på besök (ej brottas) i ROH. Joe och Morishima började där tjafsa, ett tjafs som ledde till ett stort slagsmål, med andra ord så fanns hatet där vilket bidrog med det lilla extra. Denna match var en av 6 matcher på ROH femårsjubiliems turné, en turné som även kallades "The Samoa Joe Farewell Tour". Helt klart en match värdig att vara en av de sista för Samoa Joe i en Ring of Honor ring.
Jun Akiyama vs. Mohammed Yone, Pro-Wrestling NOAH 2007-04-03
Den här matchen är svår att glömma. Varför? För att av det jag sett iår så finns det ingen match som ens påminner om denna. Matchen exploderar när Yone flyger på legendaren Akiyama i en av de mest intensiva, explosiva och kortaste matcherna på länge. När jag säger kortaste så syftar jag inte på något negativt utan i detta fall så bidrog den korta matchlängden till det positiva helhets intrycket på matchen. Finishers och kraftiga matchavgörande moves stod som spön i backen tillsammans med bumps utanför ringen. Matchen slutade under 10 minuters sträcket. Detta är dock inte årets match på något sett men det var ohyggligt kul att se något så annorlunda.
Jay & Mark Briscoe vs. Kotaro Suzuki & Ricky Marvin, Pro-Wrestling NOAH 2007-01-21
Ja, jag är ganska markig när det kommer till bröderna Briscoe vilket gjorde denna match aningen bättre än vad den var i verkligheten. Inge ont om matchen trotts det, detta var en suverän, speedad spot-fest som fick stora delar av publiken att ge ifrån sig härliga: "Oooh" och "Aaahhh". Många minnesvärda spotts, t ex när Ricky Marvin fångar Mark Briscoe i luften med en hurrancanrana (stavning?) eller som när Mark Briscoe gör ett minst sagt annorlunda dyk över ena ringhörnan. Non-stop action från start till mål.
John Cena vs. Randy Orton, WWE SummerSlam 2007
Förvånandsvärt bra match. Orton jobbar på den ständigt utbuade stackars snällingen John Cenas skalle. De andra matcherna på denna show var väldigt toma så att säga. Headlock, vertical suplex, några slag, sen finisher. Men denna match så fick vi se Randy Orton kämpa för att tidigt försöka bryta ner Cena som de senaste året visat sig vara omänsklig. Om uppbyggnaden var bra så var slutet katastrofalt. Trotts det en av de bättre WWE matcher på väldigt länge.
Samoe Joe & Homicide vs. Nigel McGuinness & Takeshi Morishima, ROH Fifth Year Festival: Chicago
Homicide hatar Morishima, Joe hatar Morishima, Morishima hatar Homicide, Morishima hatar Joe, Nigel hatar Joe samtidigt som självklart Joe hatar Nigel. Denna match var riktigt het. Jag trodde innan jag såg den här matchen att gimmickmatch fantasten Homicide skulle ha problem att hänga med men han skötte sig väldigt bra. Matchen var fylld med hat som jag nämnde och blev därav väldigt stiff på sina ställen. Publiken ansåg antagligen sig själva bli rånade på det bästa när Nigel McGuinness "från ingenstans" pinnade Samoa Joe.
Måste även flika in med att innan matchen började så hyllades Samoa Joe ordentligt av Chicago fansen, hur han lyckades hålla tillbaka tårarna där förstår jag inte.
Team ROH vs. Team Dragon Gate, ROH All-Star Exravaganza III
En match som egentligen heter
Austin Aries, Rocky Romero, Delirious & Claudio Castagnoli vs. Susumu Yokosuka, Dragon Kid, Ryo Saito & CIMA bjöd på precis det vi väntade oss. Högt tempo utan dess like, ROH laget möter ett av Dragon Gates ledande stall, Typhoon, och ingen höll tillbaka. Jag brukar själv försöka välja en MVP i dessa multiman matcher men hade faktiskt väldigt svårt denna gång då alla gjorde en förträfflig insats. Skulle vara kul att se Khali vs. Batista och sen dra på den här matchen för att göra en tempo jämförelse. En av årets absolut bästa matcher.
KENTA, Mohammed Yone & Takeshi Rikio vs. Yoshihiro Takayama, Takuma Sano & SUWA, Pro-Wrestling NOAH
Inte på något sett årets bästa match, inte ens bland toppen. Jag måste dock ta med denna drabbning på listan då jag är otroligt svag för matchen av denna stil. No-nonsense, alla deltagare är här för att slåss och det gjorde dom. Hårda slag, sparkar och örfilar. En av årets absolut hårdaste matcher, utan tvekan.
Jay & Mark Briscoe vs. Shingo Takagi & Naruki Doi, ROH Fifth Year Festival: Liverpool
Den här matchen gav jag väldigt högt betyg när jag recenserade showen, nu i efterhand kan jag tycka att det var aningen för högt av anledningen att jag hade svårt att hålla tillbaka iochmed att jag såg matchen på plats. Den här matchen startade relativt lungt för att ständigt öka tempo. Många i publiken hade svårt att sitta still och samtliga i publiken tappade hakan när Shingo Takagi tillslut pinnade Mark Briscoe. Även om jag tycker att betyget **** som jag gav den var lite för högt är matchen fortfarande en pärla.
Samoa Joe vs. Nigel McGuinness, ROH Fifth Year Festival: Liverpool
Den hårdhänta fejden mellan två av indy-scenens största brottare skulle ta slut i Nigels hemland och jag var där för att se det live. Detta är även Samoa Joes näst sista match för Ring of Honor. Som väntat är denna match stiff och väldsam, b la får McGuinness genomlida en Muscle Buster på ringens utsida. Otroligt häftig sekvens att se live och matchen är jag otroligt tacksam för att jag fick se live. Faktiskt bättre än Joe vs. Morishima.
Bryan Danielson vs. Jimmy Rave, ROH Fight at the Roxbury
Jag var tvungen att se denna show efter att ha sett att Dragon vs. Rave II skulle gå av stapeln. Deras första drabbning höll jag som en stark MOTYC förra året och denna match är detsamma iår, dock så har årets match svagare konkurens än vad förra årets match hade. Danielson och Rave klickar fint i denna match och det är i just sådana matcher man blir påmind om hur mycket man kommer sakna Jimmy Rave i framtiden. Matchen levererade men överträffade dock inte förra årets toppmatch.
Bryan Danielson vs. Go Shiozaki, ROH Live in Tokyo
En tvättäkta drömparning. Efter en del problem innan showen bad ROHs bokare Gabe Sapolsky Bryan Danielson (och antagligen Shiozaki också) att ge publiken något extra. Första av förhoppningsvis många matcher mellan dessa unga framtidsnamn var en helt klart bra match. Tycker att den prisats lite väl mycket men missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att denna match är bra. Hoppas och tror att denna drabbning inte kommer vara den man kommer komma ihåg om 10-15 år när man ser tillbaka på Danielson vs. Shiozaki.
Jay & Mark Briscoe vs. Claudio Castagnoli & Matt Sydal, ROH Respect is Earned
På pappret ser parninge Sydal/Claudio minst sagt udda ut och jag tillsammans med många andra Ring of Honor-fans hade inte speciellt höga förväntningar på denna titelmatch. På ROHs debut PPV så var det just denna match som stal showen. En välutfört spott-fest av enormt högklass. Den här intensiva matchen håller jag som en tveklös Match of the Year Candidate. Rekomenderas verkligen.
Bryan Danielson & Takeshi Morishima vs. Nigel McGuinness & KENTA, ROH Respect is Earned
Det här är vad jag kallar ett match värdig att main eventa en debut PPV. Matchen började lungt och fortsatta relativt lungt fram till slutet. På en PPV som innehållt en del high-spotts och speedade matcher blev denna lite med old-school aktiga matchen en frisk fläkt. Otroligt bra match där Danielson chockar alla när han får rivalen KENTA att ge upp. Även denna match rekomenderas, hela ROHs debut PPV rekomenderas faktiskt.
Naomichi Marufuji & Kota Ibushi vs. KENTA & Taiji Ishimori, Pro-Wrestling NOAH 2007-07-15
Även här har vi en av årets utan tvekan bästa drabbningar. Publiken älskade matchen och dom verkade även älska DDTs golden-boy Kota Ibushi som hade gjorde en strålande insats genom hela denna tag-team tunering. Kota Ibushi stal även showen i denna kvicka spott-fest till match. Allt var välutförd. En riktig Match of the Year candidate. Hoppas vi får se Kota Ibushi mer i Pro-Wrestling NOAH.
Yoshihito Sasaki vs. Masato Tanaka, Zero-1 Max 2007-05-27
Ungtuppen Sasaki möter den minst sagt rutinerad Masato Tanaka. Otroligt imponerad av den nivå Tanaka fortfarande ligger på efter alla år i ECW och FMW. Hur kan han fortfarande ha en fungerande skalle efter alla chairshots? Ingen jätte bra match men visst håller den relativt högklass. Yoshihito Sasaki kämpar sig till en seger efter att Tanaka haft komadot nästan hela tiden, scenerna av en firande Sasaki är något jag sent kommer att glömma. Tro mig.
Har som sagt inte sett på så mycket wrestling iår som jag borde och har därav missat en hel del av 2007s pärlor, jag tänker därför under kommande vecka (förhoppningsvis) posta en artikel om den matchern jag missat iår som jag verkligen borde anstränga mig för att fåtag på.
Tycker ni att det är någon speciell jag borde lägga vantarna på? Skriv i gästboken eller i bloggtråden på swewrestling.com/forums.
Top 10 - Vecka 36
Både KENTA och Naomichi Marufuji finns med denna vecka.
Traditionen fortsätter och för nionde fredagen irad kommer veckans saftiga top 10 lista. Denna vecka kommer listan vara bombad av nykomlingar.
1. (3) MITSUHARU MISAWA, 10 p
Den här veckan har allt handlat om Misawa i min wrestlingvärld. Diskussioner om vem kommer han få möta, en diskussion som sen övergick till kommer Misawa & KENTA vs. Morishima & Marufuji leverera? Mitsuharu Misawa kommer att debutera i USA och Ring of Honor i en match dom kommer bidra med uppmärksamhet från hela världen, framför allt ifrån Japan. Jag vill se Misawa i ROH och jag vill se det nu!
2. (9) CM PUNK, 9 p
Efter att i stora delar av matchen burit Morrison på WWE SummerSlam och förlorat i en något för kort match fick CM Punk äntligen lägga vantarna på WWECW titeln i en match som folk prisat ordentligt. Varje framgång för Punk i WWE känns overkligt. Smygpushen på ECW, PPV debuten med Triple H och Shawn Michaels på Survivor Series, WrestleMania debuten och nu ECW titeln. CM Punk verkar faktiskt ha en framtidn i WWE och jag älskar det.
3. (-) MATT SYDAL, 8 p
Det är återigen dags att säga adjö till en ROH profil och ett stort indynamn, även ett av de större namnen borta i Dragon Gate. Matt Sydal har gått ut med att han ska försöka förverkliga sin pojkdröm och det är likt CM Punks att få chansen att brottas i WWE. Matt Sydals sista ROH match kommer inte helt förvånanadne vara emot kompisen och rivalen Delirious i Chicago.
Lycka till i WWE.
4. (2) TAKESHI MORISHIMA, 7 p
Takeshi Morishima har inte fått några titelförsvar av ROH titeln bokade men är inför kommande Ring of Honor shower bokad vilken ökar spänningen för vad Gabe Sapolsky har på gång. Morishima tuffar även på i Japan och har återigen försvarat ROH titeln på japansk mark. Morishima kommer även medverka i den stora hel-NOAH main eventet i Philly den 2:a november.
5. (-) NAOMICHI MARUFUJI, 6 p
Marufuji återvänder till USA för att möta "The Genetic Luchadore" El Generico i en singelmatch, det kommer vara en liten drömmatch för mig men förhoppningarna är inte jätte höga då jag är osäker på hurvida de två brottarna klickar tillsammans. Naomichi Marufuji har även gått väl i Pro-Wrestling NOAHs stora GHC titel tunering.
6. (1) BRYAN DANIELSON, 5 p
Efter ögonskadan mot Morishima har Bryan Danielson blivit bänkad och hans syn är fortfarande suddig på det skadade ögat. Danielson blir alltså tvungen att hoppa av PWGs tunering Battle of Los Angeles 2007, han hade där bokats emot Doug Williams. Jag och stora delar av wrestlingvärlden håller nog tummarna för att Dragon blir kry till Misawa besöket.
7. (-) TOSHIAKI KAWADA, 4 p
Kollade i veckan på diverse HUSTLE klipp där Kawada medverkar på en massa spex. När jag ser detta känns det i allra högsta grad overkligt och oväntat. Antar att det är kul att purolegenden Kawada kan bjuda på sig, publiken äter upp det. Visst det var underhållande att se Kawada dansa i glittriga kalsonger tyckte halva jag, den andra halvan ville bara se Kawada lacka ur och ge den halvnakna taniga sångfågeln en fet Ganso Bomb.
Länk finns längst ner i posten.
8. (-) KENTA, 3 p
Vi finner för andra gången iår KENTA på veckans top-10 lista. KENTA återvänder till ROH tillsammans med sina NOAH kumpaner Takeshi Morishima, Naomichi Marufuji och självaste Mitsuharu Misawa och slängs in i en stor match. En match som kommer ge ROH uppmärksamhet över hela världen.
9. (-) EL GENERICO, 2 p
The Mexicanadian har sin antagligen största match någonsin framför sig när han av ROH bokats emot ingen mindre än Naomichi Marufuji i en singelmatch. Jag har själv tyckt att detta skulle blivit en intressant och säkert bra parning men inte ansett att Generico varit redo för en match av denna storlek. Gabe Sapolsky och ROH verkar tycka att jag har fel och det glädjer mig.
10. (-) DELIRIOUS, 1 p
Delirious och Matt Sydal kommer i Chicago att avsluta sin tävlingsinriktade fejd i en sista match innan Matt Sydal försvinner till WWE. Jag har haft turen att få bevittna en Delirious vs. Matt Sydal drabbning på plats och blev inte besviken och förhoppningarna för denna sista och avslutande match är höga.
POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 67 p
2. Nigel McGuinness, 58 p
3. Takeshi Morishima, 57 p
4. Jay Briscoe, 38 p
5. Mark Briscoe, 35 p
6. Claudio Castagnoli, 32 p
7. Kevin Steen, 27 p
8. Daisuke Sekimoto, 18 p
9. El Generico, 18 p
10. Mitsuharu Misawa, 18 p
11. Kota Ibushi, 14 p
12. CM Punk, 12 p
13. Naomichi Marufuji, 11 p
14. Rocky Romero, 9 p
15. Matt Sydal, 8 p
16. Mike Quackenbush, 7 p
17. Chris Bosh, 7 p
18. Edge, 6 p
19. Super Dragon, 6 p
20. Eddie Kingston 6 p
21. Randy Orton, 5 p
22. Masato Tanaka, 5 p
23. KENTA, 4 p
24. Toshiaki Kawada, 4 p
25. Mohammed Yone 4 p
26. Triple H, 3 p
27. Yoshihito Sasaki, 3 p
28. Davey Richards, 2 p
29. Taiji Ishimori, 2 p
30.Chris Hero, 2 p
31. Samoa Joe, 1 p
32. Roderick Strong, 1 p
33. El Blazer, 1 p
34. Jimmy Rave, 1 p
35. Kazunari Murakami, 1 p
36. Alex Shelley, 1 p
37. Delirious, 1 p
Kawada-spex:
http://www.youtube.com/watch?v=nbe7TamOI0g
Året så här långt: Bästa heelbrottarna
Edge och Randy Orton, visst hatar vi dom.
Året så här långt: Bästa heelbrottarna.
Förra året var det inte svårt alls att välja en brottare att titulera "Årets Heel". Det självklara valet för mig och många många andra var Minoru Suzuki som verkligen agerade heel så att det stod härliga till. Vare sig Suzuki slog på älskade lättviktare i NOAH som t ex Naomichi Marufuji och KENTA eller gjorde sig till ett stort namn i All Japan så var Minoru Suzuki wrestlingvärldens mest trovärdiga svin året igenom. Nu fortsätter jag min artikelserie där jag kategori för kategori går igenom det bästa hittils och som ni nu förstår är ämnet idag de bästa heelbrottarna, hittils.
Kevin Steen fick i början av året en chans att tillsammans med sin lojala vapendragare El Generico att återigen försöka etablera sig i Ring of Honor. Steen imponerade rätt personer och bokades ganska omgående (med El Generico) in i en stor fejd emot ROH-tag team champs Briscoes där Kevin Steens heelagerande skulle spela en enorm roll. Kevin Steen har i många år gjort sig känd för att kunna agera heel utan att det ser ansträngt ut, att agera heel naturligt helt enkelt. Vi har sett det i CZW och vi har sett det i PWG och vi har fått se det och lite till i ROH. Kevin Steen har iår likt Minoru Suzuki förra året agerat heel på ett enormt trovärdigt och naturligt sett som verkligen får mig att tro att dom måste vara de elakaste personerna på planeten. Kevin Steen kan jämföras med en respektlös, kränkande, våldsam och hänsyslös "bully" ifrån filmer.
Har inte blivit mycket WWE för mig iår men jag har då och då tittat på enstaka segment, matcher och inslag (även vissa shower) och måste berömma Edge. Edge känns som en modern sports-entertainment heel, en heel som kan gå på micken och få vilken stad som helst att bua honom ut ur byggnaden. Vissa brottare ska vara heel och vissa brottare ska vara face. Edge som face kommer aldrig kunna mäta sig med Edge som heel. Varken vad gäller underhållningsvärde eller få igång publik. Åtminstone inte hos mig.
Trotts att det varit ett återigen WWE fattigt år för mig så har det, hör och häpna, tagit sig in hela två WWE namn i denna artikel. Helt välförtjänt. Talar vi om WWE och heels så går det inte att föra den diskussionen utan att nämna namnet Randy Orton, iaf på den senaste tiden. Något som WWE gör riktigt bra är att dom pushar Orton som känslokall, nej, känslolös. Jim Ross och Jerry Lawler nämner hela tiden att hans ögon är tomma när han på ett skrämmande sett stirrar på den skadade brottaren som ligger golvad framför honom. Genialiskt.
Vad är det som faktiskt kan peta Chris Hero från en sån här artikel? Jo, det som faktiskt kan peta Chris Hero är mannen som står vid hans sida och trissar upp honom samtidigt som han drar några av wrestlingvärldens mest underhållande, elaka och mest vassa promos. Jag talar givetvis om "Sweet N Sour" Larry Sweeney. En old-school brottare som är en naturlig heel med en duktig touch av old-school. I ROH känner vi honom som en old-school manager som är en naturlig heel med en duktig touch av old-school. Vart Sweeney än sätter foten känns hans stil och agerande som frisk fläkt.
Denna post skrevs ganska hastigt och jag kan därav missat någon av de som verkligen varit duktig som heel iår.
Hedersomnämnande till följande brottare Kazunari Murakami, Roderick Strong, Davey Richards, Minoru Suzuki, Chris Hero och Joey Ryan.
Mitsuharu Misawa kommer till ROH
Misawa (till vänster) kommer likt Kenta Kobashi dyka upp i ROH för två shower.
Mitsuharu Misawa kommer till ROH
Efter flitiga "kommer Misawa eller ej?" spekulationer sedan årets start istortsett blev det förra veckan officiellt. Den levande legenden, en av de bästa workerna någonsin, GHC World Champion och mannen bakom Pro-Wrestling NOAH Mitsuharu Misawa i egen hög person kommer att välsigna USA med sin närvaro när han brottas för Ring of Honor under två shower den andra och tredje november. Så här glad har en wrestling nyhet inte fått mig sedan nyheten att Samoa Joe ska delta på en turné med just Misawas Pro-Wrestling NOAH under hösten. Den här nyheten likt Samoa Joe nyheten ger liv till andra spekulationer som inte riktigt vågat huggt in i tidigare. Jag talar givetvis om spekulationer om matcher och deltagare i matcherna. Jag tror det inte finns någon på Ring of Honors roster som inte skulle känna sig otroligt hedrad och smickrad om han fick förtroendet att möta Mitsuharu Misawa.
Jag tänker inte vara sen att börja spekulera i vad som på pappret antagligen kommer vara två stycken drömmatcher. Jag stannar dock upp efter någon sekund och tänker för mig själv: "Hur mycket är det egentligen att spekulera om?" Jag menar, Bryan Danielson kommer tveklöst få ta del av dessa minnesvärda Misawa-drabbningar. Det är om hans oturliga ögonskada tillåter villsäga. Jag väljer dock att utgå ifrån att hans tråkiga ögonskada läkt fint och American Dragon är fit for fight. Utgår även ifrån att Ring of Honor och bokaren Gabe Sapolsky gör som när andra legender besökt (syftar på Jushin Liger samt Kenta Kobashi) att dom börjat med en drömsingelmatch för att sedan kvällen efter bjuda på en fin fin tag-team match som även den ser väldigt smaskig ut.
På kväll ett vill jag gärna se Bryan Danielson möta Mitsuharu Misawa man mot man i en singelmatch, förhoppningarna är inte skyhöga då Misawa självklart blivit segare med åren (även om jag vill tro det så är inte Misawa en supermänniska) men frukta icke, Misawa kan om det kniper dra fram rykare till matcher. Ett bevis på det är hans möte med Morishima ifrån 2006. Bryan Danielson har som de flesta vet varit oerhört motiverad (som vanligt) direkt efter sin comeback iår och kombinationen Danielson/Misawa kan bjuda på en minnesvärd match om Misawa vill och orkar. Tror inte det är många wrestlingfans som tjafsar emot den här parningen jag just önskat för kväll ett.
Natt två ska då (enligt mig själv, inga rapporter tyder på det ännu) bjuda på en tag-match innehållandes Mitsuharu Misawa. Efter en tids intensiv-funderande kom jag fram till följande parning. Bryan Danielson och Mitsuharu Misawa på olika sidor även denna gång, i Bryan Danielson ringhörna hittar vi om du frågar mig ingen mindre än den lite bortglömda Roderick Strong. Strong har pga av sitt stallkrig emot Jack Evans och Austin Aries två stall hamnat i skym undan lite där det mer hanlar om att hans stall NRC ska skina istället för han själv. Glöm ej 2005 och 2006 då Strong var en av de viktigaste brottarna på indyscenen, den här kvällen är det äntligen den ganska underskattade Roderick Strongs tur att skina igen. Kombon Danielson/Strong möter Misawa med sin parner för aftonen, Nigel McGuinness! Nigel har svalnat en del på senare tid och behöver likt Roddy kanse en sån här match för att påminna publik och fans om vad dom två kan prestera. Detta känns även naturligt då det kan spinna vidare lite på Bryan Danielsons och Nigel McGuinness ständiga fejd.
Där har du det, jag har nu spekulerat i möjliga matcher till den här minst sagt minnesvärda ROH helgen. Vill du också spekulera kan du göra det i tråden som berör detta ämne på Sveriges internethak för wrestling fans, www.swewrestling.com/forums
