tuffasaker

Samoa Joe vs. Kenta Kobashi ifrån ROH


Ända sedan jag först kom i kontakt med Samoa Joe har man lekt med tanken att se Joe i Japan, helst NOAH. Hans wrestlingstil skiljer sig mot den WWE-fantasten till exempel är van vid att se, den knubbige samoanen använder mycket sparkar och submissions och CM Punk säger i en shoot-intervju att visst fasiken känner man att man brottas mot Samoa Joe, med andra ord så har hans signum ofta varit att han är duktigt "stiff".
Den brottningsstilen jag nu beskrev kan ha stora problem att bli över i USAs stora förbund (nåja, åtminstone WWE) och det har därav alltid kännts naturligt att dagdrömma om Samoa Joe i Japan, ett land där hans wrestlingstil skulle accepteras och uppskattas direkt. Men trotts att Samoa Joes brottningsstil och karaktär blev populär och älskad i både USA, trotts att han pushas som en main eventer och ostoppbar wrestlingmaskin i alla förbund han bokas i, trotts det så har jag aldrig kunnat släppa tanken av Samoa Joe i Pro-Wrestling NOAH. En tanke och fantasi som nu är nämrare verklighet en någonsin.

Samoa Joe vs. NOAH har vi visserligen fått ett smakprov på vid ett antal tillfällen, ett smakprov som inte mättar utan snarar river upp hungern mer. Jag talar då om hans möten med NOAH stjärnor i ROH, Samoa Joe mötte en levande legend 2005 när han vid två tillfällen fick stå öga mot öga med Kenta Kobashi i egen hög person. Matchen Joe vs. Kobashi är riktigt bra, så simpelt är det, det är en klassiker. Men själva matchen, vad som händer i ringen är inte en ensam faktor till klassikerstämpeln som den här drabbningen fått. Publiken som är så otroligt taggade, som rest ifrån hela USA, rest ifrån Europa för att se den bidrar enomt till matchen. Samoa Joe möter en legend, en brottare av enorm klass ifrån outforskad mark för Samoa Joe, Kobashi är ifrån Japan och NOAH, Samoa Joe är ifrån USA och ROH och möter nu varandra i en annars helt omöjlig match, allt var overkligt.

Ingenting är nu omöjligt, ingenting är nu overkligt och jag och tusentals andra wrestlingfans slipper fantisera mer. Samoa Joe kommer till hösten ge sig ut på sin första NOAH tour i vad som förhoppningsvis bara kommer vara en av många turer till Japan. Ett helt hav av nya motståndare breder ut sig framför Samoa Joe, ett helt hav med vad som för några veckor sedan var omöjliga fantasimatcher som idag är fullt möjliga drömmatcher. Samoa Joe har redan i olika matchtyper mött Kenta Kobashi, Noamichi Marufuji, KENTA och Takehsi Morishima, brottare som han gärna får möta igen. Det faktum att Samoa Joe "bara" mött fyra av NOAHs många toppbrottare får mig att se fram emot möten med Jun Akiyama, Mohammed Yone, Yoshihiro Takayama, Takashi Sugiura och Mitsuharu Misawa.
Ni kanske får känslan av att jag överdriver det här men för mig är detta enormt då detta, som jag nämnt många gånger, varit en dagdröm i många år och alternativet att hålla tillbaka gädjen finns inte i min bok.

Takeshi Morishima, när rycker han på listan?


För tredje fredagen irad kommer veckans top-10 med brottare som under veckan gjort sig förtjänt av att kalla sig en av de tio hetaste brottarna vecka 30. Listan baseras visserligen inte helt på saker som tog plats under den gågna veckan utan saker som hänt under den senaste tiden.

1. (5) BRYAN DANIELSON, 10p
Dragon har efter sin comeback varit glödhet. Jag tror faktiskt att Bryan Danielson tillslut kommer lyckas vinna tillbaka sin titel och bli första man att hålla ROH titeln mer än en gång. Dragon har många fräscha parningar kvar som han kan försvara titeln emot som t ex Kevin Steen, Briscoes, El Generico, CIMA, Shingo Takagi, Matt Sydal, Davey Richards, Rocky Romero, Erick Stevens, Claudio Castagnoli och Brent Albright.
Danielson for champ.. Snart.

2. (4) MARK BRISCOE, 9p
Efter en stabil insats på ROHs Tokyo Show så får Mark Briscoe micken basktage, den annars ganska mickskygge brottaren som förlitar sig på Jay Briscoe som har betydligt mycket bättre micskills än sin tandlösa bror Mark. I Tokyo fick vi dock se en av de mest underhållande och mest personliga promos iår när Mark Briscoe försöker snacka med sig Naomichi Marufuji på en fet krogrunda efter showen. Klassiskt.

3. (3) JAY BRISCOE, 8p
Briscoes har många tunga matcher på gång, tunering i Japan samt den flitigt hajpade Street Fight mot ärkerivalerna Steenerico. ROH gick i veckan också ut med att Briscoes vs. Steenerico kommer att bli en serie, dom kommer utöver street fighten även mötas i en burmatch och en 2/3 falls match. Det slutar inte här, på ROH Race to the Top Tourney möter Briscoes det på pappret bästa laget på länge, Bryan Danielson & Nigel McGuinness.

4. (1) NIGEL McGUINNESS, 7p
Efter två veckor irad som etta på min top-10 lista faller McGuinness ganska ordentligt ner till en fjärde plats. Anledningen till fallet är dels att Briscoes och Danielson är ostoppbara och leverar guld i ringen den senaste tiden. En liten del av fallet är även det faktum att jag är lätt besviken på Morishima vs. McGuinness II ifrån ROH Tokyo Show. Det var en stabil match men jag tycket att den påminde på tok för mycket om deras första drabbning för att bli nöjd. Tyvärr.

5. (6) KOTA IBUSHI, 6p
När Kota Ibushi först smög sig in på listan för för två veckor sedan efter att ha imponerat på mig i en match tillsammans med Marufuji mot Briscoes trodde jag hans vistelse på listan skulle vara ganska tillfällig, men icke. Efter att ha sett årets bästa match hittils, Marufuji & Ibushi vs. Ishimori & KENTA har den unga lättviktaren förtillfället cementerat sig fast på listan. Rekomenderar alla att se den relativt spottiga, actionpackade pärlan.

6. (2) EL GENERICO, 5p
Efter att ha blivit veckans raket förra veckan när han dundrat in på en andra plats så gör Generico ett ganska väntat fall men stannar fortfarande kvar på listan. Kommer "The Genetic Luchadore" tillsammans med Kevin Steen faktiskt vinna ROH tag-titlarna? Jag tror faktiskt inte det är omöjligt nu när dom möter Briscoes i en serie av matcher. El Generico blir även en person att hålla ögonen på i ROH Race to the top Tournament.
Ser även fram emot att se matcher med honom ifrån Dragon Gate där han förövrigt tog med PWG titeln.

7. (7) TAKESHI MORISHIMA, 4p
Den gigantiska japanen har svårt att klättra på listan, ungefär lika svårt som han har att åka ur den. Morishima ligger säkert runt plats 6-7 och vi väntar på rycket, ett ryck som jag tror kommer i samband med titelförsvaren emot Claudio Castagnoli och Brent Albright. Takeshi Morishima ska även ha skadad tummen under ROHs Tokyo Show med verkar trotts det vara fit for fight. Läste någon stans att Morishima skulle göra 40+ shower i USA under 2007 och att han inte skulle vara ROH exklusiv, tänkt er en match i PWG mellan Morishima och Super Dragon, eller varför inte mot Necro Butcher?

8. (-) NAOMICHI MARUFUJI, 3p
Marufuji för efter en veckas frånvaro comeback på listan, stabil match på ROHs Tokyo Show plussa sen på att Marufuji reste 5 timmar dagen efter för att "rädda" ROHs Osaka Show, vilken kompis. Men den störtsa anledningen till hans återvändande på listan är att han levererade årets bästa match hittils med Ibushi mot Ishimori & KENTA. Wow.

9. (-) TAIJI ISHIMORI, 2p
Kallas av YouTubes egna purofantast "billzeroision" för en av de kreativaste brottarna i Japan och jag kan faktiskt inte annat än hålla med. Första gången jag blev imponerad av Ishimori var i matchen Ishimori & Romero vs. Suzuki & Marvin. Nu till matchen KENTA & Ishimori vs. Marufuji & Ibushi, fokus hamnade självklart på Marufuji och KENTA och deras match i machen men Ishimori och Ibushi stal showen, stiffa dueller och kvick action av högklass.

10. (-) KENTA, 1p
Skadade sig under Budokan showen men leverarade trots det årets match. Oerhört tråkigt att KENTA pågrund utav skadan inte kunde medverka på ROHs Japan shower, KENTA berättar för den japanska publiken hur det ligger till i en väldigt ledig klädsel, så ledig att han faktiskt, tro det eller ej, har foppatofflor på sig vilket stoppar honom från högra placering.


POÄNGLIGAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 27 p
2. Jay Briscoe, 25 p
3. Mark Briscoe, 24 p
4. Bryan Danielson, 22 p
5. Kota Ibushi, 14 p
6. El Generico, 14 p
7. Takeshi Morishima, 13 p
8. Rocky Romero, 9 p
9. Naomichi Marufuji, 5 p
10. Edge, 4 p
11. Mike Quackenbush, 3 p
12. Taiji Ishimori, 2 p
13. KENTA, 1 p
14. El Blazer, 1 p
15. Kazunari Murakami, 1 p

Eddie Kingston med titel.


Vi sparkar igång veckans bloggskrivande med en post ifrån artikelserien: "Året så här långt", ämnet som kommer att behandlas idag är "Bästa fejder hittils". 2007 har inte bjudit på samma smörgåsbord av välbokade fejder som 2006 gjorde, men det var det nog ingen som heller förväntde sig. 2006 bjöd på Lashley vs. Finlay (faktiskt), Colt Cabana vs. Homicide, Homcide vs. Cornette och co, Styles vs. Samoa Joe vs. Daniels, Aries & Strong vs. Briscoes och den numera klassiska fejden ROH vs. CZW fejden.
Måste dock medge att jag tyvärr inte kommit över samma mängd wrestling 2007 som jag gjorde under 2006 så det finns en stor risk att bra fejder i vissa förbund inte nämnts för att jag inte sett tillräckligt, i vissa fall kanske jag inte sett något alls av förbundet ifråga.


No Remorse Corps vs. Resilience, Ring of Honor

Föredetta tag-mästarna Austin Ares och Roderick Strong började 2-3 månader efter att dom tappat sina titlar till "The Kings of Wrestling" i en godännd match börjat harva runt mer och mer och kom inte riktigt till rätta, deras matcher hade efter den suveräna champerioden börjat kännas ganska uttjatade och det nu hetaste teamet i ROH var utan tvekan Briscoes. Med andra ord, kombon Strong & Aries glansdagar var förbi vilket blev uppenbart för omvärlden när dom förlorade en titelmatch där dom utmanade mästarna Sydal & Daniels och förlorade, som en blixt från klar blå himmel vänder Strong emot sin kompis och lagkamrat och allierar sig med stjärnskotten Davey Richards som i samma veva även han vänder heel.

Ett nytt stall är format, ledaren Roderick Strong och hans vapendragare Davey Richards har format det mega-brutala stallet No Remorse Corps medans en ensam och förvirrad Austin Aries värld är helt upp-och-ner vänd. 2 mot 1 är det tills Aries går ut med att det kommer att bli mer än en fejd, det kommer vara ett stalkrig, kort därefter plockar han som första medlem in spotmonkeyn Matt Cross, till mångas förvåning. De båda stallen rustar upp lagen ganska snabbt och heelstallet plockar in den återvändande Rocky Romero samtidigt som Austin Aries tar in ROH nykomlingen Erick Stevens som imponerat med segrar.
Fejden tog enormt med stryk när Austin Aries förbjöds att brottas för ROH av TNA, det var dock en tidsfråga innan Aries skulle komma loss. Austin Aries är nu tillbaka och fejden ser ut att kunna ta fart igen, en het street fight är på gång mellan NRC & Matt Sydal vs. Resilence & Delirious.


Jay & Mark Briscoe vs. Kevin Steen & El Generico, Ring of Honor

Vad som började med ett eldprov för de återvändande ROH brottarna Generico och Steen ifrom av en tag-match på Ring of Honors "Fifth Year Festival"-tour mot stjärnorna Briscoes har nu utvecklats till något mer än bara en tävlingsinriktad fejd. Efter Mark Brirscoes otäcka SSP som total krashade ner i betonggolvet och splittade upp Marks huvud till den grad att blod friskt började sippra ut har han vandrat runt med en stor bullseye på huvudet. I den otäcka matchen så vann den ensamma Jay Briscoe (Mark skadade som sagt huvudet allvarligt och bars ut omgående) tillbaka tag-titlarna till Briscoes vilket även det bidrar till att Steen och Generico vill ha rematch. Alla som känner Kevin Steen ifrån PWG eller CZW vet att han inte är den som sitter och väntar på en titelmatch.

Efter ett makalöst försvar av titlarna på ROHs debut PPV så kunde inte Steen tätt följd av sin lojala vapendragare El Generico inte titta på mer och stormade ringen och ett stort och otroligt väl genomfört slagsmål bryter ut. Det hela slutar med att Mark Briscoes huvud får ta stryk backstage och Briscoes är rosenrasande. En av årets mest efterlängtade matcher enligt mig är street fighten som jag inte kan hajpa nog mellan dessa två lag på kommande Death before Dishhonor-show. Snackas även om att den finns en chans att vi får se fejden avslutas i en stålbur vilket även det är en miljö där dessa kreativa wrestlers bör passa i.


Jimmy Jacobs vs. BJ Whitmer, Ring of Honor

Fejden började på allvar redan april 06 och ligger nu på is en aning efter Jacobs nackskada som han fick under deras senaste drabbning. Den djupt förälskade Jimmy Jacobs styrs som med en järnhand av sin kärlek Lacey och gör precis allt hon begär, iår har hennes begäran mest varit att ta slut på BJ Whitmers karriär. Lacey som inte alls har några känslor vad gäller hennes känslomässigt vilsna legosoldat Jimmy Jacobs, hon bryr sig bara om segrar, vinner Jacobs sina matcher betyder det ju självklart att hon är en suverän manager vilket är allt som betyder något för henne, åtrminstone var det så förr, nu är krossa Whitmer allt som beytder något.

Lacey ger stackars Jimmy falska förhoppningar vilket driver honom till att göra det mesta livsfarliga sakerna i ringen. Vi har iår fått se Lacey, Brent Albright & Jimmy Jacobs vs. Daizee Haze, Colt Cabana & BJ Whitmer i en NO DQ match, Jimmy Rave & Jimmy Jacobs vs. Colt Cabana & BJ Whitmer samt Jimmy Jacobs vs. BJ Whitmer i en "Falls Count Anywhere" match. Jacobs har gått segrande ur de två första matcherna för att sedan torska den vilda "FCA" matchen, Jacobs som vid det här laget utvecklat en oberäknelig, samvetslös och otroligt mörk heelkaraktär är inte alls den pajas han var vid början av fejden, en fejd som 1 år efter dess start avgjordes i en stålbur som många anser vara årets hittils bästa match. Själv tror jag vi får se fler matcher ifrån denna fejd som bidragit enormt mycket till skapandet av BJ Whitmer karaktären och Jimmy Jacobs karaktären. Den här fejden är om inte en indy-klassiker utan tvekan en ROH-klassiker.


Chris Hero vs. Eddie Kingston, CZW

En fejd som vad jag förstår det började 2005, det var en en så kallad doubleheader med en Chikara-Pro show först för att sedan avsluta aftonen med en CZW show. På en första showen, Chikara showen, vann den självklara heelen Chris Hero mot "The King of Diamonds" Eddie Kingston, orent dessutom. En rasande "King" börjar dra en frustrerad promo om vad som har hänt och där startar den numera klassiska fejden. Kingston försöker gång på gång att få Hero att komma ner till ringen och fightas med Hero vägrar och slänger ut hinder i vägen, "blast from the past" så att säga. Kingston blir tvungen att möta gamla fiender som Super Dragon och Gran Akuma istället för att faktiskt kunna lägga vantarna på Chris Hero himself. I kombination med att Hero tillsammans med den andra halvan av "The Kings of Wrestling" Claudio Castagnoli attackerar folk ifrån Kingstons stall "BLK OUT" och att Eddie Kingston aldrig lyckas fåtag på Hero bryter han snart ihop totalt och sitter i en underbar promo på knä och vädjar om en match med Chris Hero.

Kingston får tillslut händerna på Hero och fejden rullar vidare, efter några möten mellan KoW och BLK OUT så finner vi tillslut Chris Hero med CZW titeln och den dras omedelbart in i fejden, titeln tar fejden till en ny nivå som behövs för att hålla den het.
Eddie Kingston vinner titeln ifrån Hero men skadar sig sen. "The Last of a Dying Breed" Eddie Kingston kommer sen tillbaka galen som fasiken och det är nu (om inte tidigare) vänt, Chris Hero är nu face och Eddie Kingston är heel.
Allt hat leder till en match, en match där verkligen allt eller inget gäller. 7:e april förlorar tillslut Chris Hero en "Loser Leaves CZW" match och tackar förbundet i ett känslomässigt laddat tal, trotts det vägrar Eddie Kingston skaka hand. Vad jag förstår var det tänkt att CZWs ägare John Zandig som prisar Hero och tackar han för han insats i b la ROH vs. CZW-fejden skulle kötta på den tjuriga heelen Eddie Kingston när den sistnämda är sur efter matchen, något som Eddie inte köpte alls och lämnade ringen. Eddie Kingston fick sen sparken direkt, vad jag förstår. Det vill säga forumsnack senare bekräftat via wikipedia.

För andra veckan irad postar jag nu min Top 10 lista. Listan baseras på brottares insats den senaste tiden (behöver inte vara just den här veckan), dom kanske har visat enorm passion för wrestling, imponerat med att mjölka bra matcher ur en kass worker eller kanske fått välförtjänt uppmärksamhet av sitt föbund. Det finns även ett poängsystem i denna lista som funkar som följer, väldigt simpelt, ettan får 10 pinnar, tvåan 9 pinnar, trean 8 pinnar osv osv.. Detta är enligt mig (förutom ganska nördigt) ett roligt tidsfördriv i arbetslöshetens dagar.
Det finns tre nykomlingar på veckans lista varav en nårpade en riktigt högplacering.

1. (1) NIGEL McGUINNESS, 10p
Svårt att hitta någon anledning att peta Nigel ifrån första platsen. Han fortsätter producera i ringen, han fortsätter bokas i stormatcher i ROH och även NOAH fortsätter att fltigt boka den tekniska britten. Allting verkar gå upp för Nigel iår, skulle bli förvånad om inte Europas hetaste wrestlingnamn kommer vara ROH champ innan 2008. Jag tror Morishima får se upp på nästa UK-tour.

2. (-) EL GENERICO, 9p
Veckans raket bli denna vecka utan tvekan Generico som nästan på egenhand får mig att kolla igenom timmar med PWG film på YouTube. Den mexikanska kanadensaren visar gång på gång att han är så mycket mer än en simpel spottmonkey som kan göra ett snyggt springboard-moonsault ur ringen. Generico kan "wrestlingtänket" och är utöver det trotts sina icke existerande engelska-skills väldigt karismatisk. En av de matcher jag ser mest fram emot är den hajpade ROH streetfighten mellan Briscoes och Steenerico.

3. (2) JAY BRISCOE, 8p
Briscoes tuffar på som dom gjort sedan comebacken i början av 2006. Med titlar och tunga titelförsvar, plussa sedan på en av ROHs hetaste fejder, emot Kevin Steen och El Generico. Briscoes ska om jag förstod Gabe rätt varit några av de populäraste brottarna på ROH/NOAH-showen (av jänkarna) och publiken skyndade för att kunna klappa på dom när dom lämnade ringen efter matchen.

4. (3) MARK BRISCOE, 7 p
Den tandlösa daredivelen fick tillsammans med brorsan gå hela tre matcher på de två ROH showerna i Japan.
Även Briscoes fortsätter att bokas av NOAH och deltar i Nippon TV Cup Jr. Heavyweight Tag League där de senast mötte Kotaro Suzuki & Ricky Marvin i en rematch sedan titelförlusten på en mäktig Budokan Hall-show.
Måste även avsluta här med att jag ser galet mycket fram emot Briscoes vs. Steenerico i en Street Fight på ROH Death before Dishonor.

5. (5) BRYAN DANIELSON, 6p
Deltog på senaste Budokan Hall-showen för NOAH i vad som på pappret ser ut som en glödhet 6-manna tagmatch. Morishima, Yone & Shiozaki vs. Danielson, McGuinness & Romero. NOAH vs. ROH kort och gott.
Verkar onekligen som att ROH bygger upp deras nästa stora "moneymatch"
vilket kommer att bli monstret Takeshi Morishima mot den sluga och taktiska Bryan Danielson om ROH titeln. Visst Morisima har kört över alla men Danielson är Danielson, ROH hade innan Dragons skada planer på att Homicide skulle vinna titeln ifrån honom i december för att sedan förlora tillbaka den till "The Best Wresling in the World" som han kallar sig själv. Ser även grymmt mycket fram emot Danielson vs. Quackenbush.

6. (8) KOTA IBUSHI, 5 p
Efter att Kota Ibushi charmat sunder mig för någon vecka sedan kan jag inte få nog av honom och jag älskar det faktum att NOAH har bokat honom som en deltagare i deras Nippon TV Cup Jr. Heavyweight Tag League. Kota ska enligt många internetfans gått en MOTYC tillsammans med Naomichi Marufuji mot Taiji Ishimori och KENTA inför 14.600 personer på senaste Budokan Hall. Räkna med framtida NOAH bokningar, han har även charmat ROH bokare Gabe Sapolsky s Kota i ROH i framtiden är nog inte omöjligt.

7. (6) TAKESHI MORISHIMA. 4p
Det har nyligen släppts en ROH DVD som går under namnet ROH Good Times, Great Memories där monstret Morishima försvarar titeln emot Shingo Takagi i vad som beskrivs som detas bästa ROH match någonsin. Anledingen till att Morishima inte placerar sig högra trotts att han är en skräckinjagande, välbokad ROH-champ är att hans matcher i USA ofta är bra, eller riktigt bra, hittils inga suveräna som kan kallas MOTYC.
Jämför man matchkvaliten med Danielsons matcher som champ ser du stor skillnad, men inga ont om Morishima som måste tycka det känns ovant och främmande att arbeta i USA. Morishima producerar ALDRIG dåliga matcher och är inte på något sett dålig, han är till och med så bra så att han enligt mig är den sjunde hetaste brottaren just nu.

8. (-) MIKE QUACKENBUSH, 3p
Här har vi en indygud. Jag kommer nog aldrig förstå varför det tog ROH 5 år att boka Quackenbush som ständigt varit ett av de största namnen på indyscenen och fått folk att tappa hakan i förbund som bland annat IWA-MS, CZW och Chikara-Pro. Quackenbush har en enormt het match på gång emot en annan indygud, Bryan Danielson. En match som säkert kommer sälja några DVDer till indynördar som längtar efter den här matchen lika mycket som jag. Håller även tummarna för att Quack går långt, om inte vinner ROH Race to the top Tourney och på allvar etablerar sig i USAs största indyförbund, det är inte mer än rätt.

9. (4) ROCKY ROMERO, 2p
Romero gör ett duktigt fall på min lista, tyvärr. Romero är glödhet i övrigt och har vart överallt, PWG, ROH, CMLL, NJPW, IGF och NOAH. Han har varit överallt. Jag hoppas att Romero, antagligen efter No Remorse Corps historian, pushas som en äkta toppgubbe i ROH. Skon klämmer kanske på hans mic-skills, har aldrig i hela mitt liv sett honom dra en promo och jag är rädd för att det finns en anledning bakom det.

10.(-) KAZUNARI MURAKAMI, 1p
Hade glömt bort hur härligt elak Murakami är. Jag blev ordentligt påmind om hur ond han är när han bokstavligen talat körde över NOAHs oskyldiga publikfavorit och gullegris nummer ett - Naomichi Marufuji. En längre rematch efterlyser jag, jag vill se Murakami åka på nöten. Ska även tillägga att jag markade som fan när den hetsiga Mohammed Yone kom till undsättning, Mohammed Yone som precis missar att ta sig in på veckans lista. Känns dock som hans afto kommer att dyka upp här förr eller senare.



POÄNGLIGAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 20 p
2. Jay Briscoe, 17 p
3. Mark Briscoe, 15 p
4. Bryan Danielson, 12 p
5. Takeshi Morishima, 9 p
6. Rocky Romero, 9 p
7. El Generico, 9 p
8. Kota Ibushi, 8 p
9. Edge, 4 p
10. Mike Quackenbush, 3 p
11. Naomichi Marufuji, 2 p
12. El Blazer, 1 p
13. Kazunari Murakami, 1 p

Halva året har gått och för att inte bli helt ställd när året börjar röra sig emot sitt slut och det ska röstat bland massa awards så börjar jag med en serie när jag går igenom det bästa hittils inom olika kategorier. Kategorin som fokus ligger på just idag är "Bästa highflyers - hittils".
Här kommer en bunt namn som har varit i en klass för sig själva... Hittils.
Jag är medveten om att många av dessa namn kanske är namn som WWE och TNA-fantasten känner till, men frukta icke! Tackvare YouTube kan jag länka några minuter långa montage med brottaren som det rör sig om så att alla kan få ett smakprov.


PAC
"The Man Gravity Forgott", den brittiska sensationen PAC har imponerat stort hittils. Killen kan utföra alla flippar och volter som Jack Evans kan men gör det med mer precision och koncentration (Evans kan lätt uppfattas som slarvig) samtidigt som allt ser riktigt snyggt ut. När jag tidigare iår såg ROH på plats i Liverpool var det bara att konstatera att engelsmännen älskar sin PAC och det var en riktig upplevelse att se honom live. Hans karriär går spikrakt uppåt med bokningar utanför England i bland annat PWG och Chikara-Pro, han är just nu i Japan och brottas sin första tour med Dragon Gate vilket passar honom perfekt. Personligen håller jag tummarna för att karriären fortsätter att gå uppåt för en av englands största daredevils, jag ser gärna att han t ex bokas av ROH på amerikansk mark och fortsatt jobb i Dragon Gate utöver alla jobb hemma i England.



EL GENERICO
Den kanadensiske mexikanen är för tillfället "the man to beat" i PWG och har gjort sig ett namn på allvar i ROH tillsammans med sin kanadensiska vapendragare Kevin Steen. Karisma och enormt snygga flygmoves är något som ständigt kännetecknat den maskerade publikfavoriten. El Generico har genom sina övertygande insatser under 2007 hittils även han bokats av det japanska förbundet Dragon Gate. Jag tvivlar inte en sekund på att Generico snabbt kan bli lika över i DG med sina "Ole!" som han är i staterna och kanada.
Jag ser spännt fram emot Kevin Steen & El Generico vs. Briscoes uppkommande "Street Fight Match" som hajpas ordentligt på ROHs forum.

El Generico vs. PAC (Musikvideo)
http://www.youtube.com/watch?v=Lu5eLV-QKvs

KOTA IFUSHI
Här kan vi snacka om kärlek vid första ögonkast. Första gången jag såg en Kota Ifushi match vilket bara var någon vecka sedan blev jag helt mega-imponerad. I matchen Ifushi & Marufji vs. Briscoes i NOAH så visade han vad han gick för och drog fram moves jag aldrig sett förut. Jag hoppas att det bara är en tidfråga innan något större förbund (NOAH, NJPW eller AJPW... helst NOAH) plockar upp honom och hans karriär tar fart på allvar.
Purofantasten och wrestlingmontage guden "billzeroision" skriver på youtube: "Music video of the best young junior in Japan, IBUSHI KOTA!" samtidigt som ROHs bokare Gabe Sapolsky skriver "It was my first time seeing Ibashi and this guy is Japan's next huge star."

Kota Ifushi (Musikvideo)
http://www.youtube.com/watch?v=3lcUa_qZLgw

RICKY MARVIN
Marvin har verkligen blommat ut under 2007 och blivit mångas gullegris. Marvin använder kvick och kreativ high-flyin som ofta får mig att tappa hakan. Här kan vi tala om precision, allt ser otroligt proffsigt ut och trotts svårighetsgraden så missar han sällan sina spektakulära moves. Vann tillsammans med Kotaro Suzuki GHC Jr Heavyweight titlarna ifrån Briscoes tidigare iår i en högtflygande spottfest av högklass. Det här är även en brottare som jag hoppas vi får se på amerikanska indy-shower för att gå några matcher emot folk han aldrig mött, jag vet bland annat att Gabe Sapolsky är ett stort Ricky Marvin-fan.

Briscoes vs. Ricky Marvin & Kotaro Suzuki (Musikvideo)
http://www.youtube.com/watch?v=CPlDOUn8s9Q

MATT SYDAL
Matt Sydal är också en kille som får allt se vädligt snyggt och smooth ut, men framför allt väldigt enkelt. Utan större ansträngning kan han leverera wrestlingvärldens absolut snyggaste "standing moonsault". Sydals push började 2006 och fortsätter genom 2007 med titlar och Dragon Gate bokningar. Sydal och gått och blivit ett stort namn borta i Japan och Dragon Gate där han bland annat fått möta och teama med Jushin Liger i olika tag-matcher och även fått äran att hålla Open the Brave Gate-title vilket är förbundets näststörsta singeltitel. Matt Sydal är en brottare, oavsett vart hans match är bokat på cardet, öppnare eller mainevent, som man måste hålla ögonen på. Killen har många många showstealer matcher under i bagaget.

CIMA & Matt Sydal vs. Jushin Liger & BxB Hulk
http://www.youtube.com/watch?v=2eF0bsQWtWU


Andra brottare som förtjänar att nämnas är Kotaro Suzuki, Taiji Ishimori, Lince Dorado, Dragon Kid och Matt Cross.

Ända sedan 1:a april 2006 har Delirious Ring of Honor karriär gått spikrakt uppåt, och då överdriver jag inte det minsta. Innan förtsa april 2006 var den otroligt skickliga komedibrottaren inget hot mot nån i ROH. För att förtydliga hur "ofarlig" han vid det tillfället var kan jag till exempel nämna att han ALDRIG vunnit en match, någon tag-match hit eller dit men han var aldrig personen som avgjorde, inte heller några singelmatcher hade han vunnit. Något som dock följt med "Lizard Face" hela tiden, oavsett hårdpush eller superjobber är det ständiga publikstödet. Vare sig han drog en obergriplig promo eller syltade på en heel med en serie slag så var stödet massivt. Delirious har alltid varit över.

Iochmed att ROH enligt dom själva är ett förbund där allt i slutändan handlar om "wins and losses" så förstod dom att det inte skulle funka att Delirious skulle jobba i all evighet, då han dels var tvungen att få sparken enligt deras egna inofficiella slogan och dels att en push, av vilken storlek som helst var något som den maskerade komedistjärnan gjort sig förtjänt av. Den dåvarande bossen (minns ej hans titel) Jim Cornette berättar för Delirious på showen ROH Better then our Best (1 april, 06) att det är just "wins and losses" som räknas och att Delirious inte har många "W" i sitt bagage. Delirious har nu helt plötsligt en allt eller inget match, en do or die batalj framför sig när han möter den lätthatade heelen Ricky Reyes i vad som vid förlust skulle vara hans sista ROH match. Men med publiken i ryggen så vinner Delirious matchen och en hårdpush har där med startat.

Många kunde redan innan ROH Better then our Best lukta en push för Delirious del då han fick förtroendet att teama med Bryan Danielson i tag-match under Dragons korta fejd emot The Embassy (Alex Shelley och Jimmy Rave). Bryan Danielson skulle visa sig vara en stor del av pushen och han drog några strån till stacken som gjort Delirious till vad han är idag.
Redan showen efter ROH Better then our Best, på showen ROH 100th Show (22 april, 06) där Bryan Danielson chockar alla i publiken när han vinner mot Colt Cabana i en titelmatch på under fem minuter. Senare på kvällen får American Dragon, Delirious tillfälliga tag-partner i en "oplanerad" match försvara sin titel för andra gången på kvällen emot just Delirious. En match som för alltid skulle bryta vänskapen mellan de två brottarna, Bryan Danielson visar ingen respekt emot publikfavoriten och framtidsprojektet Delirious och vinner efter några brutala UFC-armbågar, efter matchen försöker Danielson rycka av masken ifrån en totalt ner blodad Delirous medans kommentatorerna låter äcklad och publiken uttrycker livligt sitt förakt emot super-tweenern Bryan Danielson. Denna match skadar förövrigt Delirious sig på riktigt när han skär upp sin hand på ringstolpen.

Under de kommande showerna får publiken se den maskerade hjälten pinna namn som Jimmy Rave och Chris Sabin i singelmatcher, Delirious pinnade även komedikungen Kikutaro i en underhållande match som även innnehöll Nigel McGuinness. Mannen från träsket var glödhet och en av de brottarna som hade en ordentlig "winning streak", här kan vi snacka om "from zero to hero".. Ursäkta alla amerikanska uttryck, nåja, tillbaka till ämnet. Efter att fått triumfera i mediokra singelmatcher på shower som ledde fram till ROH Ring of Homicde (13 maj, 06), en show där Delirious äntligen skulle få revansch på Bryan Danielson i en titelmatch. När jag själv såg cardet var jag tveksam. Tji fick jag, Bryan Danielson vinner mot Delirious i en klassisk titelmatch och Delirious kanske bästa match i karriären. Publiken tror vid några tillfällen att deras träskman till och med skulle vinna. Bryan Danielson säger senare i en intervju med den brittiska tidningen PowerSlam Magazine att han är oerhört nöjd vad gäller den här matchen, ingen hade några speciellt höga förväntningar på matchen men fick se en klassiker.



Delirious push fortsätter med en stormatch mot Samoa Joe som han självklart förlorar, en match som tyvärr inte håller så hög klass som önskat. Förlusten emot Joe var ganska oviktig och våran segermaskin tuffar vidare med segrar emot Seth Delay och Claudio Castagnoli och två tappra insatser i två bra matcher som han finner sig själv slagen i, en mot Nigel McGuinness om pure-titeln, och en emot Matt Sydal, hans rival sedan flera år tillbaka. Dagarna där Delirious är förbundets jobber är nu över, han är nu ett namn att räkna med. Det är nu dags för Ring of Honors årliga elimination match, ROH Survival of the Fittest (6 okt, 06) och visst finner vi Delirious i en av kvalificeringsmatcherna emot Jimmy Rave, en man som han tidigare under året pinnat. Många fruktade Raves revansch men den uteblev och komedigeniet är för första gången klar för 6-manna utslagningsmatchen (2006 var det dock bara 5 deltagare pga att Samoa Joe och Dragon fightades till en draw) Survival of the Fittest tillsammans med Matt Sydal, Mark Briscoe, Jay Briscoe, Austin Aries. Briscoes blir direkt giftiga i matchen då dom är ett team och sammarbetar matchen igenom vilket Delirious och Matt Sydal, de ständiga rivalerna också gör. Ungtupparna Matt Sydal och Delirious finner sig tillslut ensamma kvar och det är nu må bäste man vinna som gäller. Sydal och maskmannen utför det strålande och bygger upp en enorm spänning, enorm spänning. Delirious får tillslut revansch på Sydal och kan titulera sig till Survival of the Fittest 2006.

Året fortsätter med fler segrar och några riktigt bra matcher emot Matt Sydal med jämna mellanrum, här kan vi snacka om två brottare som klickar tillsammans. 2006 börjar nu röra sig emot sitt slut och ROH The Chicago Spectacular Night 2 (9 dec, 06) bjuder på ett rafflande main event där två lag möts i en utslagsmatch. Facelaget innehåller Delirious, Colt Cabana, BJ Whitmer och Nigel McGuinness och ställs emot ett heellag innehållandes Bryan Danielson, Shingo Takagi, Jimmy Rave och Jimmy Jacobs.
En match som är medelmåttig till slutet, nämnas bör att bara någon show innan denna fick den maskerade träskmannen för en tredje gång se sig slagen på mållinjen i en titelmatch mot Bryan Danielson. Slutet ja, slutet på matchen var det två brottare kvar, Delirious och ROH World Champion Bryan Danielson. Publiken var bakom Delirious till 100% och efter en välutförd fram-och-tillbaka fight mellan de två brottarna fick publiken se Danielson förtvivlat klappa ut i mitten av ringen. Delirious fick efter cirka 8 månader sin efterlängtade revansch på "American Dragon" Bryan Danielson.

Nu under 2007 har Delirious bland annat gått en riktigt bra 2/3 Falls Match (som jag förövrigt såg på plats) emot ständiga rivalen Matt Sydal, representerat ROH i en suverän 4 vs. 4 match mot Dragon Gate och harvar i en medioker och stundtals tråkig fejd med No Remorse Coprs stallet, speciellt deras ledare Roderick Strong.
Det ska onekligen bli intressant att följa komedispecialistens ROH framtid, måste dock medge att jag tycker att hans in-ring prestationer varit ojämna. Vissa stunder går han kanon matcher emot kanon workers som Bryan Danielson, Nigel McGuinness och Matt Sydal för att sedan floppa en aning emot kanon workers som Samoa Joe, Roderick Strong och Chris Sabin. Det man kan slå fast vid är att Delirious är en oslipad diamant, det är även bara att konstatera att hans utveckling som wrestler 2006 saknar motstycke just de året. Ser fram emot hans drabbning emot KENTA som nyligen släppts på DVD och hans matcher på den japanska touren. Efter ett superbt 2006 så kan man bara fråga sig: är 2007 Delirious år?

Tänkte varje fredag posta en Top 10 med 10 brottare som kanske gjort en tung comeback, brottare som kanske mjölkat ut en förvånandsvärt bra match ur en kass worker eller bara brottare som förtillfället  är "on fire". Brottaren som placeras på första plats får 10 p, den på andra får 9 p osv osv, detta ska sen förhoppningsvis hjälp mig när bland annat ska rösta på "Årets Brottare" i www.swewrestling.com s årliga awards. Annars är det en tidfördriv här i arbetslösheten som heter duga.

1. NIGEL McGUINNESS, 10 p
Ända sedan superpushen i ROH i slutet av sitt pute-titeläventyr har Nigel bokats i stora matcher, stora matcher som han övertygat och levererat i. Engelsmannen var under en kort period Ring of Honors största namn i Samoa Joe och Bryan Danilsons frånvaro, detta hade han förtjänat ihop genom hyggliga promos men framför allt genom bra matcher och hans ständigt återkommande "fighting spirit". Alla ser vi fram emot Morishima vs. McGuinness II, en match som blivit mycket mer trovärdig nu när han smygpushas av NOAH.

2. JAY BRISCOE, 9 p
En tidsfråga innan Briscoebröderna skulle få titlarna, nu har dom titlarna och detta året verkar bli ännu bättre än deras annars helt suveräna 2006. Märks även att Gabe lägger fokus på mer tunga titelförsvar vilket får titlarna att verka viktigare samtidigt som Briscoes känns som riktiga stjärnor. Håll ögonen på Jay och Mark Briscoe under 2007.

3. MARK BRISCOE, 8 p
Det mesta jag skrev under Jay Briscoe gäller självklart här. Anledningen till att Mark Briscoe finner sig själv en placering lägre än brorsan är att Jay enligt mig är snäppet vassare som singelbrottare, de funkar dock suveränt som en enhet där de kompleterar varandra bra. Mark är en daredevil och Jay Briscoe är stenhård med stiffa elbows och en brutal runningboot. Som sagt, håll ögonen på Jay och Mark Briscoe under 2007.

4. ROCKY ROMERO, 7 p
Fan vad jag vill att den här svinheelen ska torksa... Nej förresten, han måste vinna, han är grymm! Så går mina tankar under alla Romeros matcher. Ofta väldigt bra heelbeteende, semi-shooter stil tillsammans med wrestlingvärldens snyggaste tights, där har vi ett framgångsrecept som inte går att ifrågasätta. Romero får kort efter sin ROH comeback enormt förtroende när han slängs in i heelstallet NRC och matchas emot världstjärnorna Marufuji och KENTA i varsin singelmatch. Romero är glödhet.

5. BRYAN DANIELSON, 6 p
Vilken efterlängtat comeback, vilken välförtjänt pop. Bryan Danielson ägde hela ROH Respect i Earned. Bryan Danielson har en titelmatch på gång, 25 Augusti i Manhattan. Stämningen kommer vara på topp när American Dragon möter (antagligen) det japanska mostret Takeshi Morishima i en drömmatch. Känns annars ovant och spännande att se Danielson utan titeln.

6. TAKESHI MORISHIMA, 5 p
Ett monster, har snart bulldozrat igenom hela ROHs roster. Allt ifrån Aries, McGuinness till Pearce och Whitmer.   Finns det någon som kan vinna emot honom? Det är antagligen det Gabe vill att vi ska tänka, och visst gör jag det åtminstone. Andra titelförsvar som är på gång är mot Jmmy Rave, Jay Briscoe, Roderick Strong och Claudio Castagnoli bland annat (vissa har redan gått av stapeln men ej släppts på DVD). Morishima är "the man to beat i ROH".

7. EDGE, 4 p
Jag är inte ett stort fan av WWE, men Edge kan jag inte låta bli att älska. Har inte sett mycket av hans senare bravader men om han kör vidare på Rated R-Superstar gimmicken på SmackDown! som han gjorde så drygt, svinigt och helt perfekt på RAW så kan Edge mycket väl vara WWE guldklimp No.1. Undertaker skadad, av med titeln, vem sätter vi den på då? Edge!
Där har vi ett beslut som jag måste ge WWE kredd för, fler beslut av den sorten kanske får mig att börja slö titta på WWE igen, vem vet?

8. KOTA IIFUSHI, 3 p
Såg han för förtsta gången under Nippon Jr Heabyweight Cup (hette den så?) i NOAH tillsammans med Noamichi Marufuji. Som jag förstår det är han både DDTs golden boy och snygging samtidigt. Otrolig high-flying skills tillsammans med det som kännetecknar de flesta japanska lättviktare - stiffa sparkar. Såg några moves i matchen emot Briscoes som jag aldrig sett förut. Kota Iifushi imonerade som fan. Jag vill se mer.

9. NAOMICHI MARUFUJI, 2 p
Så skönt att se föredetta GHC-champen i ROH igen, ännu härligare att se honom vinna. Skulle vara sugen på en titelmatch mellan Morishima och Marufji fast en sådan match vill nog inte NOAH av förståliga skäl att ett annat förbund ska använda. En sådan match vill dom antagligen ska gå av staplen hemm i NOAH då det självklart är en drömmatch. Läste dock att hans match emot ungtuppen Matt Sydal skulle ha floppat ganska duktigt, Matt Sydal misslyckades enligt mig även med att övertyga emot KENTA.

10. EL BLAZER, 1 p
Har sett många highlights videos med den här killen och fick se liraren in-action emot Rocky Romero på IGF-showen. Matchen vart kort, mer eller mindre en squash där Romero dominerade men Blazer drog fram det jag sett i videos. Vilka moves.


Där har ni min top-10 för vecka 28 och här är toplistan poängmässigt, visserligen exakt likadan då det är första gången men den kommer ändras med tiden.

POÄNGLISTAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 10 p
2. Jay Briscoe. 9 p
3. Mark Briscoe, 8 p
4. Rocky Romero, 7 p
5. Bryan Danielson, 6 p
6. Takeshi Morishima, 5 p
7. Edge, 4 p
8. Kota Iifushi, 3 p
9. Naomichi Marufuji, 2 p
10. El Blazer, 1 p

ROH ska under denna månad tillsammans med de japanska förbunden NOAH och Dragon Gate ha sina två första shower i Japan. En show i Tokyo tillsammans med Pro-Wrestling NOAH, den andra showen kommer att ta plats i Osaka hand i hand med Dragon Gate.
Ända sedan jag läste den då färska nyheten i januari har jag längtat efter dessa två shower, antar att ingen hade kunnat gissa på detta när ROH startade 2002. Hela sammarbetet mellan ROH och de två japanska förbunden kändes i början overklig då ROH "bara" är ett indyförbund som håller shower i gympasalar, men åren gick och alla ROH supportrar har nu vant sig med finbesök ifrån Japan, och nu kom det, för mig var det lite oväntat med väldigt välommet, ROH, Dragon Gate och NOAH tar nu sammarbetet till en ny nivå iform av två shower tillsammans. Två shower jag kommer att följa med spänning.



Differ Ariake
July 16, 2007



----------------------------------------------

Osaka Furitsu Taiikukan
July 17, 2007

Minns ni när Samoa Joe nyligen signats av TNA? Minns ni när TNA inte var det förbundet som när en polare råkade se det på EuroSport frågade han dig sen: "Vafan tittar du på wrestling för, jag såg igår och då hade dom en sexdocka med i matchen". Minns ni den korta perioden då man följde TNA?
Detta kanske inte alls gäller för alla, men för mig så minns jag detta, det var som sagt vid slutet på 2005 (när Joe signades) som jag faktiskt såg fram emot nästa TNA PPV. Varför? Jo, den absolut största anledningen var en enligt mig otroligt välbokad fejd...

... Allt började med finalen i TNAs X-divisiontunering, Super X Cup, där förbundets stora affischnamn inom såväl X-divisionen som NWA-divisionen AJ Styles skulle möta Samoa Joe. Jag tittade på endast denna match ifrån en TNA PPV. Samoa Joe vinner matchen som var bra och är nu utmanare till Christopher Daniels X-titel, deras match kommer att gå av stapeln på kommande PPV, TNA Unbreakable.

På något vis så snackar AJ Styles till sig en plats i matchen och Daniels blir otroligt sur för att han känner att ständigt har AJ efter sig, från att vara en singelmatch mellan de båda heelsen så är det nu en tremannadans, jag minns att många på forumet (www.swewrestling.com/forums) blev besvikna, alla var dock överens om att Samoa Joe vinner titeln. Ett tecken på att denna tremanna match skulle bli något extra var att den som första X-division match main eventade en TNA PPV. Mycket riktigt, matchen var suveräna, enligt mig 2005 års bästa match och TNAs bästa match genom tiderna, den fick även 5 stjärnor av Dave Meltzer, men inte vann Samoa Joe titeln inte. AJ Styles kontrat ett försök till "Angel Wings" ifrån Daniels till en trixig pin och vinner titeln, och vips är en ny brottare med i en fejd som såg ut att handla om Joe vs. Daniels.

Nästa PPV försvarar AJ titeln emot Petey Williams samtidigt som de andra deltar i en stor "Elimination X" match, Samoa Joe och Daniels är i samma lag och är de ända två kvar när denna Survivor Series-liknande matchen är slut, vänskapen varar dock inte länge då Samoa Joe übermisshandlar Daniels med en stol, allt avslutar med en brutal Muscle Buster på stolen och stackar Daniels är "out of action" på obestämd tid vilket gör Samoa Joe chans att fokusera på den återstående mannan i fejden, den kanske just nu viktigaste mannen iochmed att det är han som förtillfället har titeln - AJ Styles.

PPV som följer har vi en rematch ifrån Super X-finalen, AJ vs. Joe för titeln. En kanon match, otroligt bra. Mycket bättre än deras första match. Alla vet att denna gång, denna gång kan inte Joe förlora. Den här gången har faktiskt publiken rätt, Joe vinner, men AJ Styles kämpar in i den sista. Efter matchen står Joe med titeln i handen och ser ut att vända face efter den otroligt tuffa matchen, men icke, AJ Styles får smaka titeln rakt i ansiktet. Daniels kommer till publikens förtjusning tillbaka och brawlar med Joe tills väktarna ingriper.

På tur står nu ett saftigt titelförsvar emot Daniels på Samoa Joes lista, en match som han vinner när AJ Styles kastar in handuken för Daniels efter ett otroligt brutalt slut. Samoa Joe knäar en "medvetslös" Daniels till superfacen AJ Styles inte klarar av att se på mer, något som det kommer visa sig att Daniels inte alls uppsattade.

Fejden fortsätter nu under de två kommande PPVerna i två tremannamatcher. En av dom var en simpel 3-way och en av dom var en hett efterlängtad Ultimate X-match. Den vanliga tremanna matchen var bra, men i jämförelse med deras minnesvärda tremannaklassiker på TNA Unbreakable året innan så var den mycket sämre. Ultimate X-matchen var det mycket snack om, speciellt om hurvida Joe skulle klara av att klättra. Matchen i sig höll relativt hög klass och vi fick efter matchens slut se X-divisionlegenden och den mest rutinerade brottaren höja titeln - Christopher Daniels var återigen champion. Daniels tappade senare titeln till Samoa Joe i en match på TNA iMPACT som mycket möjligt kan vara en av det bästa iMPACT! matcherna de året, kanske till och med någonsin.

Nu har jag säkert missat en del promos och andra backstageaktiviteter som kryddade upp den här fejden, men det var inte dom sakerna som fick mig att följa TNA under dessa månader, det var vad som hände i den sexkantiga ringen mellan dessa tre brottare.
Finns en liten risk att jag kan ha blandat ihop ordningen på de två tremanna matcherna, finns även en chans att jag glömt relativt stora matcher inom denna fejd (fjuttiga tag-matcher ifrån iMPACT! räknas självklart inte som stor match). För att avsluta detta inlägg så var detta en fejd som nästan ensam höll mig fast vid TNA, kan på pappret se väldigt ur mjölkat ut med så många matcher men nivån på dom var höga genom hela fejden. TNA har gjort mycket dåligt, men om du skulle fråga mig vad dom har gjort bra tror jag du vet vad jag skulle svara.

MATCHERNA:

AJ Styles vs. Samoa Joe (Super X Cup Final)
*** 2/3
Christopher Daniels vs. Samoa Joe vs. AJ Styles
***** (faktiskt)
AJ Styles vs. Samoa Joe
**** 1/4
Samoa Joe vs. Chrisopher Daniels
*** 3/4
Samoa Joe vs. Christopher Daniels vs. AJ Styles
*** 1/2
Samoa Joe vs. AJ Styles vs. Christopher Daniels (Ultimate X)
*** 2/3
Christopher Daniels vs. Samoa Joe (TNA iMPACT!)
*** 1/2

Detta är mitt första blogg inlägg och jag tänkte ganska snabbt recensera ROHs första PPV. Jag kommer några gånger när jag kommenterar matcher att segla iväg en del med egna tankar och lite historia, hoppas att det är acceptabelt.

Älskade hela början på showen, publiken är taggade till tusen och man ser BJ Whitmer stå mitt i ringen, minst lika taggad vilket gör mig som tittare minst lika taggad. BJ Whitmer slänger ut utmaningen, publiken taggar till ännu mer, Morishima kommer ut och publiken är nu jättetaggade - och varken matchen eller PPVn har officiellt börjat ännu. Underbart!

Takeshi Morishima vs. BJ Whitmer
Matchen i sig är en kortare öppnare, publiken svalde den hel, även jag. Absolut ingen toppen match eller så men funkade riktigt bra som öppningsmatch. Explosiv och kort drabbning.
BJ Whitmer som har svårt att få publiken med sig ibland, trotts att han byggds upp underbart som face (CZW-fejden samt Jimmy Jacobs-fejden) borde mer spela på maffiga andrenalin utbrott och explosiv brottning, det fick mig verkligen att hålla på honom.
** 2/3

Rocky Romero vs. Naomichi Marufuji
Romero vs. Marufuji var en riktigt bra match, hade om jag ska vara gnällig gärna sett mer heelbeteende ifrån Rocky Romero som fick lite hetta när han brutalt började mangla en liggande Marufuji med slag emot nyllet för att sedan spotta emot dommaren som bröt upp misshandeln. Mer sådant efterlyser jag. Men som sagt, en riktigt bra match, kul att se Marufuji brottas och vinna i ROH igen.
*** 3/4

Jay & Mark Briscoe vs. Claudio Castagnoli & Matt Sydal (ROH World Tag-Team Title Match)
Tag-titelmatchen var hittils den bästa matchen på showen. Hade innan jag sett showen läst på nätet att den på pappret kanske lite udda parningen Claudio & Sydal gått en kanon match emot Briscoes, visst var det så. Den här matchen fick faktiskt mina förbi paserande icke-wrestlinginsatta bröder att stanna upp och vila sina ögon på lite stundtals stiff, ganska kvick highspot-action av högklass.
Älskade den här matchen, kanske årets bästa?
(Har dock inte sett så mycket wrestling som jag önskar att jag har iår.)

Efter att Sydal pinnades kunde jag andas ut då jag kände mig minst lika utmattad som brottarna efter denna match som höll härligt högttempo, men icke. Kevin Steen högger tillsammans med sin maskerade vapendragare El Generico micken och börjar snacka med deras tillfälliga (förhoppningsvis ständiga) rivaler Briscoes. Snacket utrbyrter som så många gånger förr inom wrestling i slagsmål. Såna här brawls kan vara otroligt tråkiga att se men den här typen älskar jag, om jag iställer för att målande beskriva slagsmålet kan jag ge exemel ifrån liknande: Finlay och Lashley samt Samoa Joe och Kurt Angle hade liknande brawls (ej matcher) där funktionärer och väktare var tvungna att separera de två sidorna som sedna bryter sig loss och flyger på varandra, allt tillsammans med publikens övertaggad gormande.
Highlighten i slagsmålet måste vara när überheelen Kevin Steen och (nyblivna heelen?) El Generico läxar upp väktarna som som vanligt är folk ifrån ROH Wrestling School.
****

Roderick Strong vs. Delirious
Den här matchen brydde jag mig inte så mycket om, dock blev det en helt okej drabbning. Rätt man vann, säger mest så då jag gillar Strong skarpt och då och då kan tycka att Delirious kan vara ganska ojämn, och ibland tråkig. Det som gjorde den här matchen sämre än Strong vs. Evans (en annan match där Strong ställs mot (enligt mig) en ganska tråkig brottare) var att i Strong vs. Evans bjöds det på brutalitet som hette duga, både Evans och Strong fick ta duktiga smällar utanför ringen, varför? Dom hatar varandra, vilket Strong och Delirious också gör...
*** 1/4

Takeshi Morishima & Bryan Danielson vs. Nigel McGuinness & KENTA
Så kom tillslut maineventet. Väldigt fint bokat, att istället för att slösa stora singelmatcher brottarna emellan som publiken tillslut skulle bli mätta på så bokas Morishima ofta i härliga tag-team kombinationer vilket inte känns uttjatat, detta resulterar ofta i bra matcher också. Visst fasiken blev det match av det här, 4 st ordentliga ROH main eventers i samma ring och alla bjöd upp till dans så att säga. Efter att det köttiga ekot av handflator som saftar på människoansikten lagt sig så fick vi, väldigt oväntat, se KENTA klappa ut.

Efter att KENTA två gånger pinnat Bryan Danielson rent i ROH under 2006 så fick Dragon "vinna tillbaka" i en otroligt bra match på ROH Glory by Honor, också det under 2006. Senare samma år flög den amerikanska indyguden över till Japan för att delta i en tour med NOAH som senare skulle sluta med att han fick stort förtroende och fick inför storpublik möta KENTA i en singelmatch, en singelmatch som han självklart förlorade. Innan matchen (KENTA & Nigel vs. Morishima & Dragon) visste samtliga i publiken att KENTA och Dragon ständigt varit fiender och att ställningen varit 3-1 i matcher till den relativt dominanta KENTA, den sistnämnda fick dock se sig slagen och iochmed det kan vi räkna med en rematch på deras två singelmatcher, förhoppningarna är SKYhöga.

*** 3/4

SLUTSATS:
En riktigt bra PPV debut enligt mig, dom blandade de klassiska ROH stilarna tekniskbrottning, stiffborttning och high-spotts och den betalande publiken älskade det, det gjorde förhoppningsvis alla förstagångstittare också.
Många bra matcher bjöds det vilket fall som helst på, Maineventet tillsammans med Briscoes titelförsvar hållet jag nog högst, Romero vs. Marufuji är också väldigt bra och sevärd.
Rekomenderar denna PPV skarpt.