tuffasaker

Senast vi såg honom in action var 4:e juni 2006 i en tag-team match med Tamon Honda mot Mohammed Yone och Takeshi Morishima, en match de båda vann och därav blev GHC Tag Team Champions. Kenta Kobashi hade oturen att åka på cancer och titlarna fick släppas, Kobashi-anhängare runt om i världen var oroliga, en oro som lagt sig den senaste tiden då Kobashi visat sig vara tillräckligt kry för comeback, en comeback som är bokad till 2:a december i en tag-team match där Yoshihiro Takayama och Kobashi tar sig an den enormt tunga duon Mitsuharu Misawa och Jun Akiyama.

Nyheten rörande Kobashis efterlängtande åretvändande i den fyrkantiga ringen fick liv 8:e september och jag förstår nu allvaret, mannen som fick mig att få upp ögonen för puro, mannen som fick mig att helt ge upp de ständigt matchkvalitetmässigt svikande förbunden WWE och TNA, mannen som får mig att marka som en fjant trotts att jag troligtvis bara sett en tredje del så många Kobashi-matcher som du, den mannen årervänder i slutet av detta år.

Min första wrestlingshow på plats, Misawa till ROH, avslöjandet av Project 161, Misawa vs. Samoa Joe, eventuellt återvändande av Chris Jericho (vet inte hur det står till riktigt, har inte så stor WWE-pejl tyvärr) är alla enorma händelser som i årets slut kommer stå i skuggan av Kenta Kobashis comeback, åtminstone enligt mig. Anledningen till att jag ser fram emot Kobashi återvändande så pass är inte enbart för att matchen han bokats i ser minst sagt kul ut utan även för att Kobashi verkligen framstår som en omänsklig krigare, nästan en superhjälte, i brist på bättre ord.

Oslagbar i ringen under flera år, pungar non-stop upp matcher av högkvalitet och kan tydligen spöa cancer också. Jag kommer antagligen marka lika mycket som ett litet barn på ett WWE-event ner kletad i facebrottar merchendise när John Cena gör entré.
Säger inte att Kenta Kobashi är min favorit brottare all-time men det är bara att konstatera, Kobashi är Kobashi, vem kan låta bli att reagera så här?

Jag är otroligt svag för välredigerade musikmontage så medans folk räknar dagar till comebacken så rekomenderar jag detta Kobashi-montage:
http://www.youtube.com/watch?v=YYqUYC6LMgs

En del sprillans nya brottare som aldrig varit på listan förut tillsammans med  ett par kära återseenden, så kan denna veckas lista kvickt sammanfattas. Vissa brottare glider in för att dom året igenom varit duktiga och presterat bra grejer men jag har inte riktigt gett dom uppmärksamheten dom förtjänat, Chris Sabin (på bilden) bland annat.


1. (-) MIKE QUACKENBUSH, 10 p
Många säger att det är idiotiskt och vissa säger att det är typiskt Quack, jag tänker inte säga mer än att det visar vilket enormt hjärta och vilken passion han har för vad han sysslar med. Dock ett beslut man inte vill se wrestlers ta. Som jag förstår detta drog Quack på sig en hjärnskakning i efter det totalmissade dyket emot Joey Ryan i TPI men fortsatte trotts hjärnskakningen hela tuneringen. Ett riktigt ointelligent beslut kan tyckas, men jag kan inte låta bli att bli imponerad. Quack hade även en enormt trevlig match emot Tim Donst på CHIKARA-Pro Cibernetico & Robin. Tidigare denna månad bokades Quack även av Michinoku-Pro för två shower.

2. (4) NIGEL McGUINNESS, 9 p
Nigel McGuinness har en av de största månaderna framför sig i sin karriär och drar då oturligt nog på sig en hand/armskada (minns inte vilket i skrivandets stund). Skadan verkar deppigt nog inte vara något att skaka av sig bara och kräver antagligen tid på bänken. Samoa Joe sa i en intervju tidigare att Nigel hållt ihop sin kropp med tejp istortsett, varit fallfärdig en längre tid. Hoppas att Nigel McGuinness missar så lite som möjligt pga denna snöpliga skada.

3. (-) CHRIS HERO, 8 p
Chris Hero kändes som en riktig stjärna på CHIKARA Cibernetico & Robin samtidigt som han i ROH levererat allt ifrån underhållande (vs. Stevens, vs El Generico) till förvånandsvärt bra matcher (med Jigsaw vs. Nigel & Claudio, vs. Nigel McGuinness). Ett av de mest eftertraktade namnen på indyscenen kommer antagligen blomma ut till en tvättäkta indystjärna under kommande år.

4. (-) CHUCK TAYLOR, 7 p
En brottare som gjort sig ett namn på allvar under detta år, främst i IWA-MS och CHIKARA-Pro. Tveklöst en av de mest populäraste ikonerna på indyscenen. Taylor var en del av det stora rudolaget i CHIKARAs Cibernetico & Robin och gick även väldigt väl i IWA-MS årliga tunering TPI. På tiden att Chucky T dyker upp här.

5. (3) RODERICK STRONG, 6 p
Två senaste ROH-showerna hade Roddy två heta matcher emot två namn som mycket väl kan vara framtiden för förbundet, talar då om Brent Albright samt Claudio Castagnoli, allt detta samtidigt som Roddy stormar emot 12 månadersmilstoplen som FIP World Champion. Kommande ROH show innehåller Roddy vs. Quack vilket bör vara underhållande.

6. (-) LINCE DORADO, 5 p
En ung och hungrig och ibland väldigt intressant mexare som är en brottare som jag inte alls kände till innan 2007. CHIKARA verkar gilla det dom ser och ha relativt stora planer för detta högtflygande kattdjur, Lince Dorado var kapten i tecnico laget på CHIKARA Cibernetico & Robin och stod för en helt klart bra insatts. Även en av wrestlingindustrins fräsigaste dresser.

7. (-) TIM DONST, 4 p
Ung och talanfull och tränas av Mike Quackenbush. Det här känns idag som något att verkligen hålla ögonen på under kommande år. Intrycket jag fått av Donst är att han är en "klock-wrestler" som inte vill stressa och är hyfsad på mattan. Allt detta som 19 åring, ska bli intressant att se folk skriver om honom om 2-3 år. Matchen mot Quack på CHIKARA Cibernetico & Robin gav mersmak, riktigt fin mattbrottning.

8. (1) TAKESHI MORISHIMA, 3 p
Efter två riktigt bra titelförsvar av ROH titeln, kanske till och med de två bästa titelförsvaren av ROH titeln för Morishimas del emot Claudio Castagnoli och Brent Albright svalnar mästaren men vi vet alla vad som ligger runt hörnet. Matcher mot bland annat Bryan Danielson, Katsuhiko Nakajima, Nigel McGuinness, Erick Stevens och Kevin Steen. Visst fasiken bör vi återigen få se en pärla till titelförsvar?

9. (-) CHRIS SABIN, 2 p
Sabin dyker inte upp på listan baserat på hans prestationer just precis denna vecka utan hans prestationer de senaste månaderna. Tillsammans med Alex Shelley har Sabin iår etablerat ett mer eller mindre nytt tag-team på den amerikanska indyscenen, i Japan och i TNA. Negativt är väl dock att en fejd mot Team 3D verkar ligga runt hörnet för MCMGs. Sabin har även upprepade gånger testat lyckan borta i AJPW vilket är glädjande.

10. (-) CLAUDIO CASTAGNOLI, 1 p
Okej, "Roaring European Uppercut" må vara ett otroligt efterblivet move. Mer än så kan jag inte gnälla på Claudio 2007, han har förbättrat allt. Fixat frillan, ny outfit och är otroligt mycket säkrare än vad han var förra året. Claudio är iår en toppbrottare vilket som klart bevisades mot Takeshi Morishima. Stort Hero vs. Claudio upplägg på gång i CHIKARA hoppas jag på, verkar onekligen så. Claudio är verkligen en av de intressantaste gubbarna på indyscenen idag.


POÄNGLISTAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 103 p
2. Bryan Danielson, 96 p
3. Takeshi Morishima, 88 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. Claudio Castagnoli, 34 p
7. CM Punk, 33 p
8. Brent Albright, 30 p
9. Kevin Steen, 27 p
10. Mitsuharu Misawa, 25 p
11. El Generico, 25 p
12. Mike Quackenbush, 20 p
13. Naomichi Marufuji, 19 p
14. Daisuke Sekimoto, 18 p
15. Samoa Joe, 18 p
16. Davey Richards, 17 p
17. Roderick Strong, 15 p
18. Randy Orton, 14 p
19. Kota Ibushi, 14 p
20. PAC, 14 p
21. Austin Aries, 13 p
22. Shingo Takagi, 12 p
23. Delirious, 10 p
24. Chris Hero, 10 p
25. Rocky Romero, 9 p
26. Matt Sydal, 9 p
27. KENTA, 9 p
28. Jimmy Jacobs, 9 p
29. Chris Bosh, 7 p
30. Chuck Taylor, 7 p
31. Christian Cage, 6 p
32. Edge, 6 p
33. Super Dragon, 6 p
34. Eddie Kingston 6 p
35. Jimmy Rave, 6 p
36. Jigsaw, 6 p
37. Colt Cabana, 5 p
38. Yoshihito Sasaki, 5 p
39. Masato Tanaka, 5 p
40. Erick Stevens, 5 p
41. Lince Dorado, 5 p
42. Toshiaki Kawada, 4 p
43. Tim Donst, 4 p
44. Mohammed Yone 4 p
45. Masato Yoshino, 4 p
46. Triple H, 3 p
47. Low Ki aka Senshi, 2 p
48. Chris Sabin, 2 p
49. Tyler Black, 2 p
50. Taiji Ishimori, 2 p
51. Ryo Saito, 1 p
52. El Blazer, 1 p
53. Kazunari Murakami, 1 p
54. Alex Shelley, 1 p

CHIKARA-Pro Cibernetico & Robin
Var ett tag sedan jag kollade på CHIKARA sist och nu är det dags igen och jag sitter nu här med showen Cibernetico & Robin som fått bra kritik och verkar vara en storshow så att säga. Ska bli otroligt roligt att göra CHIKARA-comeback, sällan tråkigt. Måsta bara inleda med att säga att det är väldigt mycket folk i publiken och entrérampen ser otroligt proffsig ut.

Showen startar med Brodie Lee mot Mike Stevens, Brodie Lee är antagligen heel då publiken välkomnar honom med burop. Tror jag har sett en filmsnutt med just denna Brodie Lee när han golvar Tim Donst med en spark i nyllet som var otäckt stifft, ska bli intressant att se vad som händer mot Mike Stevens. Älskar hur CHIKARA-kommentatorer kan segla iväg hur mycket som helst men ändå ha viss fokus på matchen, nu var detta inte mycket till match då den skönt smutsiga Brodie Lee krossar stackars Stevens ganska omgående.

Dammatch på G, Daizee Haze möter Candace LaRae. Yes! Larry Sweeney sitter nu i kommentatorbåset. Otroligt underhållande. Matchen börjar med att kommentatorerna förklarar hur bra det gått för Haze i CHIKARA, en pinfall torsk på två år vilket får henne att framstå som en stjärna samtidigt som LaRae får sig själv att framstå som osäker och klumpig när hon missar en serie av moves. LaRae får möta burop nästan varje gång hon slarvar samtidigt som Sweeney försöker plåstra ihop misstagen. Haze vinner. Gillar Haze men det hjälpte inte riktigt, otroligt klen match.

UltraMantis Black med sin lojala vapendragare Hydra tar sig ann Hallowicked och Delirious i vad som borde vara en otroligt underhållande komedimatch. Efter en väldigt underhållande match som innehöll minst lika mycket komedi som vanlig wrestling vann Incoherence vilket innebär att dom tjänat ihop en titelmatch mot Gran Akuma och Icarus.

Dags för Mike Quackenbush mot Tim Donst, känns väldigt intressant faktiskt. Hört mycket bra om Donst och sett honom ta ordentligt stryk av Brodie Lee och Eddie Kingston, ska bli intressant. Quack är ju inte helt överraskande otroligt över och jag måste medge att jag de senaste 6 månaderna har börjat gilla Quackenbush väldigt mycket.

Tim Donst blir ju mycket mer imponerande när det nämns att "The Rookie Sensation" faktiskt bara är 19 år, han är alltså lika gammal som jag. Spelar han sina kort rätt så att säga har han säkert en lång och framgångsfylld karriär då man klart och tydligt kan se potential hos killen. Quack vinner en fin fram-och-tillbaka match på mattan. Ingen superbra match men helt klart underhållande. Kul att det blir en Kingston vs. Donst II, såg deras första match, en match där Donst åker på spö big time, hårdhänt och stifft.

Tag-team match mellan Olsen Twins och Cheech & Cloudy. Olsen Twins dress är otroligt fräsiga bör nämnas. Matchen börjar kvickt utan någon större "feeling-out process" och båda lagen bjuder upp till ganska snabb och fräsch wrestling med spännande armdrags och dom använder repen flitigt. Markar en aning när Jimmy Olsen dyker ur ringen och väldigt oväntat greppar Cheech om nacken och sätter en DDT på betongen.

Matchen fortsätter och bjuder på en del komiska inslag, kreativa moves och relativt högt tempo. Cheech som fick smaka på en betong DDT och senare även en elak neckbreaker säljer sin skada otroligt bra och misslyckas med att hålla brygga i ett pinförsök, smärtan är för stor.
Efter att Olsen Twins kotrollerat stora delar av matchen vinner tillslut Cheech & Cloudy i en match där Olsen Twins såg riktigt bra ut. Showens hittils bästa match, skulle mycket väl kunna vara en showstealer. Efter en bra match som denna är man väldigt tacksam för att CHIKARA inte har lika efterbliven publik som till exempel ROH och TNA, finns det något värre än "This is awesome" chants? Antagligen inte, otroligt skönt att slippa dom. Tack Chikara.

Kris Chambers möter nu Super Xtremo, kan inte säga att jag har sett någon av dessa två brottare förut, vet inte alls vad jag ska förvänta mig av det här. Den maskerade Super Xtremo tar snabbt kommandot mot Chambers. Matchen är ganska ointressant trotts att brottarna gör sitt bästa, glädjs dock åt kommentatorerna som babblar om datorer, Rihanna och Halo 3. Xtremo vinner en hygglig fram-och-tillbaka aktig match.

Jigsaw och Shane Storm möter något slags egyptiskt lag som jag inte riktigt är bekant med, gillar dock Jigsaw skarpt och anser att han är en riktigt talang. Dock ganska kass på promos baserat på de 2-3 promos jag sett med honom, kvällens promo inräknad. Måste säga att den där Funky Pharao har en hel del moves som påminner om en viss Human Tornado.

Egyptsierna vinner en underhållande tag-team match som bjöd på lite komedi och lite action. En hygglig drabbning, hoppades ändå lite på Jigsaw men måste medge att The Osirian Portal imponerade en del.

Rätt schysst promo ifrån BLK OUT lägger upp för matchen mellan The Colony och just BLK OUT, Eddie Kingston är inte nöjd med hur han bokas, han vill ha Hallowicked, omgående!
Ingen av myrorna tänker vara lustiga ikväll och stormar ringen och fight utbryter, BLK OUT får tillslut övertaget efter att Sabian fejkar en skada vilket ger Joker en perfekt lucka att smyga in en lariat på.

Elakingarna fular sig och Eddie Kingston stiffar flitigt på de stackars myrorna som vid det här tillfället inte har mycket att säga till om. Myrorna lyckas tagga in Soldier Ant och dom kommer snabbt tillbaka i matchen och bjuder på ett fräsigt och väldigt underhållande dyk när Worker Ant och Soldier Ant agerar platform för Fire Ant som dyker ifrån dom och ur ringen. Publiken uppskattar myrornas comeback. Ganska överraskad blir jag när The Colony tar hem segern efter att ha pinnat Joker mitt i ringen, Joker var dock otroligt nära på att sparka ut. Nu har BLK OUT ännu mer att gnälla om.

Dags för det stora main eventet. Enormt många brottare i båda lagen gör upp i en match där det måste vara en vinnare, fler regler finns sjävlklart också men orkar inte riktigt förklara dom.
Facelaget innehåller Magno och Incognito som jag antar är inflygna ifrån Mexiko, Incognito har jag sett i TNA förut, mycket möjligt att jag sett Magno där också under deras världsmästerskap i X-divisionswrestling.

Gillar Lince Dorado en del, har iofs inte sett så mycket av honom men baserat på det jag sett verkar han vara en ung och hungrig brottare som nu tydligen har (för mig) nya brallor. Mycket snyggare än hans tidigare. Alltid lika irriterad över hur lik Chuck Taylor är en lärare jag hade förut, men nog om det. Dorado mot Taylor öppnar denna match. Kul även att UltraMantis Black smugit sig in i kommentator båset för att krydda till detta main event.

Matchen inleds med att alla brottare istortsett får möta sin motståndare i ordningen i andra laget och jag får då bekräftat att ja, jag har sett Magno i TNA. Magno som förövrigt har en kvick duell med Castagnoli, vädligt säker i luften. Incognito verkar även han likt sin mexikanska compandre väldigt säker och nu börjar det om, Lince Dorado möter Chucky T igen.

Rudolaget dominerar matchen när det kommer till elimeneringar. I denna 8 vs. 8 match så har vi vid detta tillfälle 3 vs. 5 till rudosarnas fördel, Magno elimenerar dock Shayne Hawke ganska kvickt efter att denne Hawke slagit ut Chiva 4 och Ice Cream Jr. Måste nästan ta tillbaka det jag sa om mexarna Magno och Incognito, stundals säkra och stundtals slarviga, dock är svårighetsgraden på det dom gör enorm. Dom tillsammans med nån glass och Shayne Hawke missar en del i denna match.

Rudolaget fortsätter att kontrollera matchen när det kommer till antal brottare som är tillgängliga, matchen börjar röra sig emot slutet och rudolaget har Chris Hero, Claudio Castagnoli och lagkaptenen Mitch Ryder samtidigt som snällingarna består av Incognito och lagkapten Lince Dorado. Incognito åker dock ur matchen snabbt efter en "European Uppercut" singerat Claudio. Hela main eventet har även Hero vs. Claudio som är i samma lag legat och puttrat med missförstånd, dålig kommunikaton och frustration.

Dålig kommunkaton mellan Hero och Castagnoli leder till att Lince sätter en "Dropkick" på Hero och de båda grundarna av Kings of Wreslting tjafsar utanför ringen samtidigt som Mitch Ryder smiter in och pinnar Lince Dorado efter en "Pilerdriver". Men i firandes stund vänder Claudio face, eller tecnico, och tar ut Hero via "Chikara Special" och Ryder via "Riccola Bomb". Antar dock att KOW tar hem matchen, eller? Väldigt oväntat.

Väldigt kul show överlag. Inga supermatcher men istortsett alla var underhållande och jag kan utan tvekan tänka mig att börja följa CHIKARA i framtiden, ett förbund med väldigt mycket talang. Går inte att beskriva hur skönt det är för mig som oftast tittar på ROH att slippa deras stundtals efterblivna publik. Bra show, bra publik och "Chikara Special" som Heros kryptonit är något av det intressantaste jag hört på senare tid.

Brodie Lee def. Mike Stevens
*
Dazee Haze def. Candace LaRae
1/2*
Delirious & Hallowicked def. UltraMantis Black & Hydra
** 1/2
Mike Quackenbush def. Tim Donst
** 1/2
Cheech & Cloudy def. The Olsen Twins
*** 1/2
Super Xtremo def. Kris Chambers
**
The Osirian Portal def. Jigsaw & Shane Storm
** 1/4
The Colony def. BLK OUT
** 3/4
Torneo Cibernetico:
Kings of Wrestling def. Team Mega Mucha Lucha (antar jag)
*** 1/4

ROH Death before Dishonor V: Night 1
Denna show är en av de shower jag sett fram emot mest iår med matcher som den uppskjutna Danielson vs. Sydal, Hero vs. McGuinness under Puretitle-rules, Morishima vs. Castagnoli samt Briscoes vs. Steenerico i en Street Fight. Måste även prisa ROHs webbutik innan jag börjar denna recension, utöver deras ständiga rabatter och kampanjer så är leveransen vansinnigt snabb, ifrån Bristol Pennsylvania till Västerås Västmanland på 5 dagar.

Denna show som är förbundets stora sommarshow börjar med att Davey Richards ifrån det elaka och brutala fulingstallet No Remorse Corps mot en av stallets stora fiender, Jack Evans. Davey avbryter elak som han är direkt Evans breakdance-rutin han kör innan matchstart och de börjar vilt slåss. Högt tempo och mycket fram och tillbaka, Davey ser hungrig ut precis som han gjort de senaste månaderna. Kan inte riktigt med Evans och förstår inte varför han är så över som han är i både USA och Japan, han slarvar som vanligt en del även i denna match.

Evans ska avsluta efter en jämn kamp med sin matchdödare "630 Splash" men precis när han ska splasha Richards kommer de andra medlemarna ifrån Richards stall Roderick Strong och Rocky Romero in och puttar ner Jack ifrån ringhörnan och börjar misshandeln. En typsik dag på jobbet för en elak No Remorse Corps medlem, men misshandeln avbryts då Austin Aries, Erick Stevens och Matt Cross kommer till Evans undsättning. Evans säger till The Resilience att han faktiskt inte alls behöver någon hjälp och snart kommer fixa ett eget stall.

Showen fortsätter med en No1 Contender Match för damtiteln SHIMMER Championship, deltagarna är Lacey och Daizee Haze som året igenom haft en hatfylld fejd i ROH. Matchen är bra och vi bjuds på stabil dambrottning, det ända jag kan klaga på i just denna fight är att dom ibland är väldigt försiktiga i utförandet av grepp och direkt efter det stiffar på varandra hårt med armbågar och chops. Är väl egentligen ett lyxproblem om man kan klaga på sånna saker i en dammatch. Lacey vinner matchen, denna match är dock snäppet sämre än deras drabbning som slutade oavjort på ROH Domination.
Lacey möter "American Angel" Sara Del Rey på nästa show.

Match tre på denna show är Nigel McGuinness mot Chris Hero i en match med regler ifrån Puretiteln. Utöver att typen av wrestling som används i dessa matcher är klassisk teknisk brottning, brottning med lite europeisk touch nästan är att man har 3 ropebreaks var, när man använt dom har man självklart inga kvar alls och får klara sig bäst man kan. Knytnäveslag är strängt förbjudna, blir du påkommen att boxa sin motståndare får du en varning, gör du det ytterligare en gång snuvas du på ett dyrbart ropebreak.

Detta är en match som då och då skadas väldigt mycket av Chris Heros smålöjliga ROH-gimmick där han jämnt måste visa upp sina trix han kan göra. Det bjuder sällan upp till match. Hero och McGuinness bjuder efter en del oundvikligt trams ifrån hero på fin fin teknisk brottning och man får flashbacks ifrån alla McGuinness titelförsvar av den nu pensionerade puretiteln. Mitt i matchen släcks hela arenan ner och en röst meddelar alla tittare och publik att "Project 161 is coming, Project 161 is real!".

Chris Hero vinner tillslut denna tekniska tillställning efter att ha fuskat bort samtliga av McGuinness ropebreaks med hjälp av sina lakejer Larry Sweeney och Tank Toland. McGuinness kämpar som vanligt tappert men får tillslut klappa ut till "Hangmangs Clutch". Stor seger för Hero och ytterligare en torsk för McGuinness. Bra match dock, kul med en purewrestling match igen.

6-Man Mayhem står på schemat som är en väldigt vanlig utfyllnadsmatch i ROH där en massa brottare, ofta ny talang får chans att visa publik och DVD-köpare vad dom går för. Något som brukar vara ett signum för dessa multiman matcher är högt tempo och bra action men idag funkade det inte riktigt. Matchen fick dock ut ett upplägg mellan Delirious och Brent Albright samtidgt som Matt Cross fick pinna en brottare i en ROH ring efter att non-stop fått agera slagpåse åt No Remorse Corps.

Jigsaw som jag prisar ofta och flitigt var ganska dålig i denna match tillsammans med Pelle Primeau, Cross vann som sagt efter att ha pinnat NOAH-bekantingen Eddie Edwards. De senaste fyra-fem 6-Man Mayhem matcher jag sett har varit väldigt bra så mina förhoppningar var kanske lite för höga på denna match.

Varje show, eller nästan varje show åtminstone har en Resillience vs. No Remorse Corps match och det har även denna, tredje showen irad Austin Aries får chans att lägga vantarna på Roderick Strong när Aries och Stevens möter Strong och Romero. Austin Aries som varit glödhet sedan sitt återvändande till ROH såg ganska vilsen ut i denna annars ganska roliga match, han verkade även dragit på sig en skada. Skulle dock kunnat vara en välutförd work lika gärna.

Erick Stevens visar återigen varför folk kallar honom "framtiden för Ring of Honor" i en match där både Rocky Romero och Roderick Strong stiffar för kung och fosterland. Matchen slutar när Austin Aries trotts skada lyckas sätta sin "450 Splash" på Romero. Aries har aldrig riktigt lyckats få en duglig revansch på sitt superfiende Roderick Strong. Resillience tar en viktig seger emot No Remorse Corps inför deras stora Street Fight som äger rum på nästa show.

Matt Sydal mot Bryan Danielson som är nästa match på showen bokades ursprungligen till en annan show men blev vad jag förstår uppskjuten till denna show. Många ROH-fans såg fram emot ett eventuellt titelförsvar av ROH-titeln när Dragon var champ mot just Matt Sydal vars karriär gick spikrakt uppåt vid den tiden.

Denna match domineras ordentligt av den tekniske Bryan Danielson efter att de båda brottarna startat på Matt Sydals vilkor med lite högre tempo ala Dragon Gate för att sedan sakta ner ordentligt, precis så Danielson gör när han tar kontroll i matcher. Denna match som såg ut att bli en livad fight var ganska seg på sina ställen och Sydal hade förvånadsvärt lite att säga till om, Matt Sydal som förövrigt sett riktigt matt och nästan deppig ut de senaste 3-4 showerna är även här slö för att vara Sydal i denna match. Danielson drar fram en ny finsiher "Triangle Choke" med inbakad armbågsattack som verkar vara en finisher han kommer använda mycket i framtiden.

Nu är det dags för ett titelförsvar av ROH titeln när Takeshi Morishima tar sig an den glödheta publikfavoriten Claudio Castagnoli. Visst, BJ Whitmer och Nigel McGuinness har fått på nöten av Morishima i titelförsvar men annars har monstret ifrån Japan klarat sig undan de större brottarna men ikväll är det två big men som gör upp om titeln.

Hade inte speciellt höga förhoppningar med Claudio på ROH Respect is Earned, ROH Driven, ROH Race to the Top Night 1 & 2 och förhoppningarna för ikväll var inte speciellt höga heller. Jag får nu tänka om och höja ribban lite grann när det kommer till hur jag ser på Claudio då denna match likt hans tidigare visar sig vara riktigt bra, ett av de absolut bästa titelförsvaren för Morishima.

Claudio som är sjukt över visar prov på enorm styrka när han utan större problem sätter en fet "Giant Swing" på Morishima, publiken blir helt vild. Morishima och Claudio bjuder verkligen upp till dans och jag tappar fullkomligt hakan när Morishima kontrar en "Riccola Bomb" till ett "sitta-på-bröstet-pin-försök" som om det vore Claudio vs. Random Highflyer.

Jämn och tight match och en hårt kämpande Claudio ser en lucka och drar på en stor stor "Riccola Bomb" och går för pinfall, 1.... 2.... 3! NEJ! Det var inte 3, det var 2.999 men stora delar av publiken tror fortfarande att Claudio vunnit men lugnar ner sig när det ser att Morishima sakta reser sig. Ord kan inte beskriva hur nära Claudio var på att snuva Takeshi på titeln, Morishima är nu en utsliten och mer mänsklig champ än Morishima för ett halvår sedan. Morishima går segrande ur denna fight med nöd och näppe, hur länge kan den tidigare så dominanta mästaren hålla titeln? Folk kommer allt närmare seger än någonsin.

Här har vi en match som är en av de matcher jag sett fram emot mest under detta år, Briscoes vs. Steenerico i en Street Fight. Och ja, den var så vild som vi räknat med. Ja, ingen höll tillbaka. Ja, det här är en av årets bästa matcher. Nej, den var inte bättre än Briscoes vs. Samoa Joe & Homicide Street Fighten på ROH Motor-City Madness. Eller var den?

Hela jag vill ge matchen högre betyg men av någon anledning kan jag inte. Matchen innehåller två lag som verkligen hatar varandra till max, finns inte mycket mer att säga. Steen och El Generico tar hem en stor och för fejdens del viktig seger i en helt galen Street Fight.



Jack Evans def. Davey Richards (via DQ)
** 3/4
Lacey def. Daizee Haze
** 1/2
Chris Hero def. Nigel McGuinness
*** 1/4
Matt Cross def. Eddie Edwards, Pelle Primeau, Jigsaw, Brent Albright & Delirious
** 2/3
Austin Aries & Erick Stevens def. Rocky Romero & Roderick Strong
***
Bryan Danielson def. Matt Sydal
***
ROH World Championship Match:
Takeshi Morishima def. Claudio Castagnoli
*** 3/4
Boston Street Fight:
Kevin Steen & El Generico def. Jay & Mark Briscoe
*** 3/4

Roderick Strong, 11 månader som FIP World Champion.

Mitt år så här långt har inte innehållit så mycket sedd wrestling som jag önskat men denna vecka har jag plöjt igenom tre hela wrestlingshower. Denna lista kommer att som vanligt får man nästan säga innehålla en del nykomlingar, mycket tackvare den 3 showerna jag kollat igenom. Recension på TNA Bound for Glory ligger som bekant uppe, recensioner på ROH Death before Dishonor V natt 1 och 2 samt CHIKARA-Pro Cibernetico & Robin kommer att dyka upp med tiden.


1. (-) TAKESHI MORISHIMA, 10 p
Två riktigt riktigt bra titelförsvar emot två av Ring of Honors störregubbar ifrom av Claudio Castagnoli och Brent Albright på de båda ROH Death before Dishonor-showerna. Publiken var glödhet, likaså Morishima och utmanarna. Håller tummarna för att de bättre titelförsvaren kommer fortsätta att rulla in nu när motståndarna får mer tid med mästaren samtidigt som Morishima börjar vänja sig mer med ROH och sina amerikanska motståndare.

2. (5) BRENT ALBRIGHT, 9 p
"The Gun for Hire" Brent Albright börjar göra sig ett namn på allvar i wrestlingvärlden när han på ROH Driven PPVn krossade Pelle Primaeu i en imponerande squash, på ROH Race to he top Tournament visade Albright vilken toppen bra bruiserwrestler han är och nu senaste på ROH Death before Dishonor V var han en klippa och Morishima fick det riktigt hett om öronen. Håll ögonen på denna brottare på ROHs Survival of the Fittest som de senaste åren varit en tunering för brottare som varit på gång.

3. (-) RODERICK STRONG, 8 p
När Roddy i februari vände heel vägrade publiken bua honom, intelligent bokande och bra utförande av Gabes "No remorse" order skulle tillslut ge Roddy den välfötjänta heelhetta han kämpat för och idag så ser jag motsatta problem, ifall Roddy någon gång skulle vändas face igen. ALLA hatar honom. Jag har klagat en hel del på Strong iår men de senaste 2 månaderna har han varit riktigt bra, Roddy har även hållt FIP World Championship i 11 månader.
Roderick Strong gjorde Erick Stevens till publikfavorit "the hard way" i Philly på ROH Death before Dishonor V Night 2.

4. (1) NIGEL McGUINNESS, 7 p
Nigel McGuinness åkte snöpligt på däng av Chris Hero i en "Pure Title Rules Match" på ROH Death before Dishonor V Night 1. I ett förbund som idag har lite mer high-flyin än vad dom borde så var denna underhållande teknikfest väldigt välkommen. På senaste ROH PPV inspelningen så utmanar Nigel återigen monstret Morishima för ROH titeln, blir det trede gången gilt?

5. (-) CHRISTIAN CAGE, 6 p
På en PPV som hade sina stunder... Väldigt sällan, så bjöd Christian Cage tillsammans med förbundets framtid Samoa Joe upp till dans, en match som verkligen hör hemma på "TNAs WrestleMania". Stor show, stor match. Denna drabbning var en av de bästa singelmatcher med Christian jag har sett. Cage var även en av de brottare som låg bakom TNAs välbehövliga krismöte i Atlanda, bra initiativ.

6. (-) ERICK STEVENS, 5 p
Erick Stevens har efter sin ROH debut tidigt iår imponerat, imponerat och imponerat, i det tysta. Han har aldrig gjort något som man riktigt kan sätta fingret på utöver att som ROH rookie (även ganska ny inom wrestling också) agera säkert, motiverat och hungrigt. Efter mycket fejdande med Strong, Richards och Romero så fick Stevens ta emot Philly-publikens jubel och de massiva "Erick Stevens"-ropen efter att ha visat enorm "fighting spirit" emot den minst sagt oförsiktiga heelen Roderick Strong. Det här var ett sådant ögonblick som om nån frågar: "När blev Stevens så här populär?" så vet jag exakt vad jag ska svara.

7. (2) AUSTIN ARIES, 4 p
Otroligt över hos Ring of Honor publiken vilket behövs då han mer eller mindre bär stallfejden på sina axlar. Efter sin comeback från TNA verkar onekligen Gabe bestämt sig för att pusha Aries som en stjärna, så som en föredetta ROH World Champ borde pushas. Vinnaren av den tävlingsinriktade bäst av tre fejden mot Bryan Danielson får en titelmatch.

8. (4) RANDY ORTON, 3 p
Äntligen har Cena tappat titeln, vi fick dock inte se en repris utav Cena vs. Orton ifrån SummerSlam 2007 (förvånandsvärt bra match faktiskt) med Orton som vinnare då Randy fick titeln tilldelad sig. Jag räknar inte alls med stordåd av Orton men hoppas på bättre försvar av titlarna matchmässigt.  En match mot Shawn Michaels på WWE Cyber Sunday skulle väl kunna vara ett steg i rätt rikting?

9. (-) LOW KI aka SENSHI, 2 p
En otroligt skicklig brottare som det varit istortsett knäpp tyst om sedan han skrev på för TNA förra året. Ultimate X matchen mellan Triple X och LAX på TNA Bound for Glory var en besvikelse då deltagarna i den här wrestlingmiljön borde kunnat bjudit upp mer till dans. Det jag imponerades av hur Senshi fick Hernandez att se ut som världens bästa brottare (inge ont om Hernandez). Senshis medverkan höjde matchen ordentligt, tänk er denna brottare med rätt push.

10. (-) RYO SAITO, 1 p
Jag medger att jag denna vecka tar med Saito p ga att ROH gått ut med att det kommer bli ytterligare "Dragon Gate Weekend" men ett stort antal Dragn Gate brottare på amerikansk mark. Självklart håller jag tummarna för att den enligt mig skickligaste jr heavyweight brottaren i DG, Ryo Saito, kommer även denna gång. Saito var även nära på att komma in på listan för några veckor sedan efter sin otroligt underhållande komedi insats i matchen Saito & PAC vs. Shenron & Delirious på Dragon Gate Wrestle Jam 2007.



POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 96 p
2. Nigel McGuinness, 94 p
3. Takeshi Morishima, 85 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. CM Punk, 33 p
7. Claudio Castagnoli, 33 p
8. Brent Albright, 30 p
9. Kevin Steen, 27 p
10. Mitsuharu Misawa, 25 p
11. El Generico, 25 p
12. Naomichi Marufuji, 19 p
13. Daisuke Sekimoto, 18 p
14. Samoa Joe, 18 p
15. Davey Richards, 17 p
16. Randy Orton, 14 p
17. Kota Ibushi, 14 p
18. PAC, 14 p
19. Austin Aries, 13 p
20. Shingo Takagi, 12 p
21. Mike Quackenbush, 10 p
22. Delirious, 10 p
23. Rocky Romero, 9 p
24. Matt Sydal, 9 p
25. KENTA, 9 p
26. Roderick Strong, 9 p
27. Jimmy Jacobs, 9 p
28. Chris Bosh, 7 p
29. Christian Cage, 6 p
30. Edge, 6 p
31. Super Dragon, 6 p
32. Eddie Kingston 6 p
33. Jimmy Rave, 6 p
34. Jigsaw, 6 p
35. Colt Cabana, 5 p
36. Yoshihito Sasaki, 5 p
37. Masato Tanaka, 5 p
38. Erick Stevens, 5 p
39. Toshiaki Kawada, 4 p
40. Mohammed Yone 4 p
41. Masato Yoshino, 4 p
42. Triple H, 3 p
43. Low Ki aka Senshi, 2 p
44. Tyler Black, 2 p
45. Taiji Ishimori, 2 p
46. Chris Hero, 2 p
47. Ryo Saito, 1 p
48. El Blazer, 1 p
49. Kazunari Murakami, 1 p
50. Alex Shelley, 1 p

TNA Bound for Glory 2007
Då var det dags för min första TNA-PPV sedan TNA Sacrifice 2006 om jag inte missminner mig. Ska bli intressant att se vad TNA erbjuder fansen till deras största show för året, deras WrestleMania om nu kan jämföra någon amerikansk wrestlingshow med monstershowen WrestleMania. Efter ett enormt TNA uppehåll så märker jag att deras introvideos och hype-videos fortfarande håller världsklass, det är faktiskt någonting dom alltid har gjort riktigt riktigt bra.

TNA väljer att sparka igång denna pampiga show med en Ultimate X-match vilket jag trodde var en karamell dom skulle spara till senare. Detta är förövrigt en match som på pappret skulle kunna bli riktigt kul då deltagarna är Low Ki.. ursäkta, Senshi och Elix Skipper mot Homicide och Hernandez. Det jag gillar mest med den här matchen är absolut fighterna mellan Senshi och Hernandez, Senshi stiffar på och Hernandez använder powermoves, Senshi får honom att se ut som "A million bucks" så att säga, en singelmatch mellan dom skulle kunna bli riktigt bra. Elix Skipper gör ett stort dyk ifrån ena "Ultimate X-pelaren" rakt ner på Hernandez och publiken blir galen och "This is awesome"-chanten är ett faktum.

Skipper och Homicide klättrar på repen i takt med det odödliga "This is awesome" skriken, båda håller i med både fötter och ben och faller, jag förstod att någon av dom satt en "Neckbreaker" på den andre men det var omöjligt att se vem som fick stryk och vem som överlistade sin motståndare där. Nu har "This is awesome" ropen slutat.. Nu ropar dom "Holy shit". Hernandez kastar ut Elix Skipper ur ringen med en "Border Toss" som såg ut att göra ganska ont vilket ger honom fitt fram att hämta ner X:et och ta hem matchen år LAX. En av de sämre Ultimate X matcher jag sett, Senshi som är en brottare som skulle kunna göra otroligt mycket kreativa saker i denna matchtyp verkade inte sugen på att ta några större risker. Hernandez såg riktigt grymm ut i denna drabbning.

Vi får nu se en promo där Christian Cage dissar så många han kan, speciellt Samoa Joe då det är dom två som ska mötas ikväll. AJ Styles fortsätter sedan promon och är väldigt goofy, vad är grejen med det? Visserligen gör han det ganska bra men AJ Styles som "Phenomenal" AJ Styles var ett säkert kort, ständigt över och ett affischnamn för förbundet vilket inte är något man kan säga om denna lätt efterblivna versionen av samma man.

Fight for the Right match med väldigt skumma regler, väldigt skumma regler. Alla deltagare startar utanför ringen, de åtta första som tar sig in tar sig till steg nummer två där det är "Royal Rumble"-regler. Vems idé kan det här vara? Snubben som vinner denna helskumma tillställning får en titelmatch eller nått i den stilen. Deltagarna i matchen blir tillslut James Storm, Eric Young, Alex Shelley, Chris Sabin, Lance Hoyt, Robert Roode, Junior Fatu och Kaz. Hade hoppats lite på att Jimmy Rave skulle kvalificera sig till denna match, men icke. 2-3 skunder in i matchen åker James Storm ut, minuter senare sliter alla som djur för att får ut tjocksmocken Junior Fatu vilket dom tillslut lyckas med medhjälp av Murder City Machine Guns Alex Shelley och Chris Sabin. MCGS spöar nu alla med sitt tjusiga sammarbeta med double team moves som får Briscoes att se ut som singelbrottare, festen slutar dock tvärt när Chris Sabin åker på en "Bicycle Kick" ifrån Kaz och ramlar ur ringen.

Kaz får sedan bumpa stort när han slängs ifrån ringensutsida ner på golvet av Robert Roode vilket gör att Alex Shelley, Eric Young, Lance Hoyt och Robert Rooder är de fyra män som är kvar efter halva matchen. Idioten Hoyt försöker sig på ett "Moonsault" och puttas självklart ur ringen och Shelley, Young och Roode är ensamma kvar. Shelley försvinner ganska omgående ur matchen och kanadensarna gör upp om vinsten. Idag visade det sig att "Small-Package" är Eric Youngs bästa vän och han tar hem denna skumma match. En match som jag inte fullt förstod mig på, en match som hela tiden saknade allt vad spänning heter.

Promo dags igen och Pacman Jones tillsammans med Ron Killings drar en högljudd och aggresiv promo, vi får senare se Kurt Angle bråka med vad jag förstår är hans fru eller ex-fru eller något annat spännande.

Det är nu dags för ett försvar av TNAs tag-titlar som hålls av Pacman Jones och Ron Killings och titlarna måste bort ifrån Pacman. Jag ser nu att Killings står med en brottare vid sin sida och inte Jones, det är väl tur det.. Antar jag. AJ Styles och lillkillen börjar i ringen och AJ Styles ser riktigt bra ut, en brottare som faktiskt är mycket mer än bara high-flyin (ROH Dissension, vs Danielson). Lillkillen verkar väldigt grön så att säga och har en minst sagt konstig wrestlingoffensiv, har aldrig sett honom förut. Påtal om konstig (och framför allt spattig) wrestlingoffensiv så taggas nu Ron Killings in som älskar att snurra när han gör saker och ting.

Tempot ökar lite grann och lillkillen sätter en "Northern Light Suplex" rakt in i ringhörnan på AJ Styles, Tomko ska anfalla men Pacman drar ifrån utsidan undan repen så att han faller ur ringen. Lillkillen försöker dyka på bjässen Tomko men fångas upp och då passar Killings på att dyka ut på båda två, AJ Styles följer upp med en "Shooting Styles Press" ifrån repen. Publiken älskar det. AJ Styles ser ut att försöka lägga in en attack på Killings men Pacman står på ringens utsida men en massa pengar som AJ snabbt rycker ifrån honom och sen tappar ut på mattan när Killings rullar upp Styles. Hebner vägrar dock räkna ut Styles då han har fullt upp med att roffa åt sig dollarsedlar som ligger i ringen. VA!? Vad är detta? Vi visste ju sedan tidigare att Hebner gillar att fixa pengar vid sidan av att dömma wrestling men det här är ju löjligt. Styles & Tomko pinnar sen Killings med ett double team move.

Jay Lethal som har en "mancrush" på Randy Savage ska försvara sin X-titel emot "Fallen Angel" Christopher Daniels i vad som mycket väl skulle kunna bli en riktig showstealer-match. Jag minns när Jay Lethal var en hungrig ung brottare som var värd att hålla ögonen, det samma gäller säkert nu bara att det inte går att se under alla konstiga kläder, jag ser även att killen har en mick. Aj aj, Lethal har varit en talang i ringen för nått år sedan men har alltid varit mindre bra på micken. Vafan! Att jag inte förstod det tidigare, stackaren är alltså tvungen att prata som Savage också.

Matchen håller högt tempo och Daniels är våldsam och dunkar Lethal upprepade gånger emot publikstängslet, ser ut att göra riktigt ont på Lethal. Den här matchen har hittils inte varit tramsig eller haft några TNA run-ins och det här verkar bli ett titelförsvar av X-titeln så som det var tänkt ifrån början. Bra bumps, ganska högt tempo och smooth brottning. Publiken gillar också det dom ser och vad gör dom då? Japp, dom ropar "This is awesome!" Lethal pinnar tillslut Daniels med något som verkar kallas för "The Lethal Combination". Bra match, så här ska en X-division match se ut.

Två legendariska lag möter varandra, Team 3D och Steiner Bros. Två lag som omöjligt kan ha några toppmatcher kvar i sig baserat på det jag sett de senaste åren. Har dock inte sett mycket utav Rick Steiner men tvivlar på att han är "on fire". Lagen möts i en 2 out of 3 Table Match som visserligen är en intressant matchtyp. 1-0 till Team 3D kommer efter att lagen fightats genom den stora publikhavet. "3D" på Rick Steiner genom ett bord och ECW-legenderna har övertag.

Kvitteringen hänger i luften när Scott Steiner rensar i ringen och teasar en "Frankensteiner" genom bordet på Brother Ray, tappar nästan hakan när den idag relativt klumpiga Scott sätter en "Frankesteiner" på den väldigt klumpiga Brother Ray genom ett bord, och det såg ganska bra ut. 1-1 och det är "liv" i matchen igen. Brother Ray snappar och misshandlar Scotts ben med sitt bälte, antar att Scott inte är taggad på att bli piskad på överkroppen då det antagligen gör lite mer ont. Dom lägger upp Scott på ett bord, ett bord som brister. Inte mycket att hurra över i denna match. Team 3D försöker igen och ska nu fimpa Scott med bord och stolar då Alex Shelley och Chris Sabin rusar ner till ringen och tar uppmärksamheten ifrån Scott Steiner. Steiners vinner. Är antagligen ganska generös i betyget.

Samoa Joe möter Christian Cage i en match där det måste utses en segrare, hoppas att detta kan bli en bra match då den har potential. Publiken är glödhet och höjer matchen en del och med det menar jag inget ont om matchen. Matchen var riktigt bra, run-in försöken stoppades av Matt Morgan och macthen var vad en match mellan Christian Cage och Samoa Joe ska vara. Christian är elakt smart och Joe stiffar på bra, Joe fick tillslut den stora segern emot Cage efter "The Choke". Showens hittils bästa match, utan tvekan. Publiken hjälpte trotts "This i awesome"-rop till en del, som sagt.

Dags för lite hardcore och Abyss, Monsters Ball!
Har det varit någon Monsters Ball macth utan Abyss? Känns som han jämnt medverkar i dessa matcher och vem fasiken är Black Reign? Okej, Mike Tenay svarar ganska snabbt på mina frågor. Ja, Abyss har deltagit i samtliga Monsters Ball och Black Reign är alltså Goldust.
Fight överallt nästan, Rhino missar ett "Gore" och flyger genom reklam skyltar, Raven dyker från hög höjd ner på ett bord som är dekorerat med Abyss. Den korta och ganska kaotiska matchen slutar med att Abyss äntligen får vinna en Monsters Ball match efter en "Black Hole Slam" på både glassplitter och annat vasst.

Dags för main event, två stora namn, wrestlinglegender rent ut sagt gör upp om TNA titeln. Kurt Angle försvarar emot Sting på TNAs svar på WrestleMania, Bound for Glory. Måste bara flika in med att Kurt Angles dress är gräslig, trodde att Jay Lethal skulle ta hem priset "Kvällens Fulaste Outfit" men Kurt Angle krossar all konkurrens på den fronten. Gräslig dress!

Nu till matchen, publiken verkar återigen taggad, dock inte lika taggad som vid Samoa Joe vs. Christian Cage. Tillskillnad ifrån Lethal vs. Daniels och till viss mån Joe vs. Cage som var två bra matcher som började med ganska högt tempo så stressar Angle och Sting ingenting utan tar det lungt men lyckas fortfarande hålla den action-hungriga publiken maximalt intresserade. En bit in i matchen går Angle för en "Angle Slam" men gamlingen Sting kontrar till en "Sunset Flip Pin" och ser då otroligt ung och rörlig ut.

Publiken är vild och igång som fasiken när Sting lyckas kontra ett försök till "Ankle Lock" till sitt "Scorpion Death Lock" när plötsligt Karen Angle skuttar ner mot ringen och jag fylls snabbt med ilska. Den här matchen hade ju varit fövånandsvärt bra hittils, varför detta? All uppmärksamhet och fokus läggs på Angles kvinna och då kommer Nash in i ringen. Glöm inte att detta ska vara main eventet på TNAs största show på året och två personer har redan gjort besök. Fruktansvärt dåligt, speciellt när jag faktiskt uppskattade matchen. Nash golvar Sting med en slapp "Clotheline" och publiken buar.

Efter att Sting sparkat ur en "Angle Slam" så finner vi Sting på backen och Angle uppe i ringhörnan och håller på att falla, han tappar verkligen balansen men lyckas ändå stå kvar, Angle sätter en missad "450 Splash" eller en korrekt "450 Knee Splash" på Sting, väldigt oväntat. Sting vinner tillslut efter att två domare knockats och upprepade larviga Kevin Nash attacker. Matchen började bra men slutade katastrofalt. Skräp.


Hernandez & Homicide def. Elix Skipper & Senshi
** 3/4
Eric Young vann Fight for the Right-matchen
* 1/2
TNA Tag Team Championship Match:
AJ Styles & Travis Tomko def. Team PACMAN
** 1/2
TNA X-Division Championship Match:
Jay Lethal def. Christopher Daniels
*** 1/4
Scott Steiner & Rick Steiner def. Team 3D
* 3/4
Samoa Joe def. Christian Cage
*** 1/2
Abyss def. Raven, Black Reign & Rhino
** 2/3
TNA World Championship Match:
Sting def. Kurt Angle
** 1/2

Randy Orton glider åter igen in på listan.

Vill redan nu meddela att denna text innehåller spoilers ifrån WWE PPVn No Mercy ifrån 7:e oktober. Vill du inte få någonting avslöjat så läs inte. Annars är listan full med namn ifrån förra veckan och ett och annat kärt återseende. Endast ett helt nytt ansikte på listan.


1. (2) NIGEL McGUINESS, 10 p
Nu börjar det vända för McGuiness på allvar, han startade året med att vara det allra största och det allra hetaste på indyscenen men Danielson gjorde comeback och McGuinness var inte längre förbundets kung, i samma veva började ett allt större, väldigt oförtjänat och obegripligt McGuinness hat sprida sig, framför allt över nätet. Ni som sett Danielson vs. McGuinness märker detta hat när Nigel precis tagit ett stort bump och ligger och har synligt ont ute i publiken och två killar böjer sig över britten och vrålar svordommar och ger honom långfingret. Dessa två herrar har nog en del att vara sura över nu för tiden, saker och ting börjar som sagt att vända för Nigel.

2. (-) AUSTIN ARIES, 9 p
Mannen som under sin frånvaro bevisade att hans deltagande var avgörande för att stallkriget skulle hålla har återvänt och är glödhet. På Ring of Honors senaste PPV ska Aries mött Strong i en match som enligt rapporter ska ha varit riktigt bra. Gabe har även gått ut med att Austin Aries och Bryan Danielson ska mötas i en "Best of Three-Series".

3. (3) DAVEY RICHARDS, 7 p
En brottare som bokas varierande på cardet hela tiden men trotts om han brottas som öppnare eller som semi-main event eller main event, oavsett om det varit i PWG, ROH eller i Pro-Wrestling NOAH så har Davey Richards visat imponerande glöd. Davey har inte bjudit på några såkallad "Match of the Year Candidates" men har trots det förmodligen varit de sensate månadernas MVP, åtminstone en av dom.

4. (-) RANDY ORTON, 6 p
Ingenting varar förevigt. John Cena period som WWE Champion har då tillslut kommit till sitt slut och mannen som tar över stafettpinnen är ingen mindre än Randy Orton, och inte är vi förvånade. Tycker själv, baserat på det lilla WWE jag sett iår, att detta är ett suveränt beslut. Orton och hans gimmick har sett bra ut och hans match emot just John Cena är den bästa WWE matchen jag sett iår.

5. (1) BRENT ALBRIGHT, 5 p
ROHs årliga tunering/matchtyp Survival of the Fittest ligger runt hörnet och den hårhänta bruisern Brent Albright är stor favorit att ta hem årets upplaga. Albright är pågång och glödhet och det ska bli riktigt intressant att följa denna brottare under de närmsta åren. Väntar som jag sagt förut på mina ROH Death before Dishonor DVDer där Brent Albright möter Takeshi Morishima i en singelmatch om ROH titeln.

6. (-) KENTA, 5 p
På NOAH-fronten har jag inte hört mycket om deras snygging tillskillnad ifrån Takeshi Morishima, Naomichi Marufuji och Mitsuharu Misawa. Idag är det dock inga saker som tagit plats i Japan och NOAH som för in KENTA på listan utan en nyhet som först lät skräp men efter en del fundering växte sig allt vackrare. Ungtuppen KENTA ställs inför sin livs utmaning när han möter den levande legenden och puroguden Mitsuharu Misawa i USA.

7. (9) JIGSAW, 4 p
Jigsaw som blivit tränad av bland annat Mike Quackenbush har imponerat på rätt personer efter prestationer i bland annat hemförbundet CHIKARA och CZW och bokades tidigt iår av Ring of Honor. ROH verkar tillskillnad ifrån de andra CHIKARA-brottarna de bokar ha en plan för Jigsaw som är senaste medlemmen i det annars sunkiga stallet The Vulture Squad. Jigsaw är en kille att hålla ögonen på.

8. (7) BRYAN DANIELSON, 3 p
Älskar det faktum att Danielson vs. McGuinness fejden fått liv igen på allvar och verkar bli en stor del av Ring of Honor dom närmsta månaderna. Nästa steg i fejden är Survival of the Fittest där Danielson möter McGuinness i en av de sex kvalificerings matcherna.

9. (6) DELIRIOUS, 2 p
Efter en slö insatts på natt ett såg den lätt galna Delirious väldigt bra ut och var en av de vassare deltagarna i Team Danielson vs. Team McGuinness matchen. Delirious har även slängts in i en stor fejd emot ett nytt heelstall i ROH så det verkar trevligt nog som om vi kommer fortsätta att få se Delirious lite mer seriösa sida året ut.

10. (5) EL GENERICO, 1 p
El Generico gick till final men stupade där emot Claudio Castagnoli i Ring of Honors tunering Race to the Top Tournament. Baserat på El Genericos insatser genom den två dagar långa tuneringen så förtjänade han verkligen en finalplats. Ser även fram emot att mina ROH Death before Dishonor DVDer ska dimpa ner i brevlådan med Steenerico vs. Briscoes i en Street Fight.



POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 96 p
2. Nigel McGuinness, 87 p
3. Takeshi Morishima, 75 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. CM Punk, 33 p
7. Claudio Castagnoli, 33 p
8. Kevin Steen, 27 p
9. Mitsuharu Misawa, 25 p
10. El Generico, 25 p
11. Brent Albright, 21 p
12. Naomichi Marufuji, 19 p
13. Daisuke Sekimoto, 18 p
14. Samoa Joe, 18 p
15. Davey Richards, 17 p
16. Kota Ibushi, 14 p
17. PAC, 14 p
18. Shingo Takagi, 12 p
19. Randy Orton, 11 p
20. Mike Quackenbush, 10 p
21. Delirious, 10 p
22. Rocky Romero, 9 p
23. Matt Sydal, 9 p
24. KENTA, 9 p
25. Austin Aries, 9 p
26. Jimmy Jacobs, 9 p
27. Chris Bosh, 7 p
28. Edge, 6 p
29. Super Dragon, 6 p
30. Eddie Kingston 6 p
31. Jimmy Rave, 6 p
32. Jigsaw, 6 p
33. Colt Cabana, 5 p
34. Yoshihito Sasaki, 5 p
35. Masato Tanaka, 5 p
36. Toshiaki Kawada, 4 p
37. Mohammed Yone 4 p
38. Masato Yoshino, 4 p
39. Triple H, 3 p
40. Tyler Black, 2 p
41. Taiji Ishimori, 2 p
42. Chris Hero, 2 p
43. Roderick Strong, 1 p
44. El Blazer, 1 p
45. Kazunari Murakami, 1 p
46. Alex Shelley, 1 p

ROH Race to the Top Tournament: Night 2
Tuneringen är nu inne på sin andra och avslutande natt och showen öppas upp med första tuneringsmatche för aftonen när El Generico tar sig an Chris Hero. Lite snabb återblick från förra natten påminner oss om att Chris Hero slog ut Erick Stevens och El Generico slog ut Delirious. Chris Heros lite tramsiga ROH gimmick funkar tillskillnad ifrån natten innan väldigt bra och bjude inledningsvis på underhållning. Matchen är intressant hela vägen när tillslut El Generico lite överraskande pinnar Hero med en "Backslide" efter att ha varit riktigt riktigt nära på att blivit pinnad själv. Publiken står upp och apploderar när dom inser att deras favorit är klar för fortsatt deltagande.

Andra tuneringsmatchen är Pelle Primeau mot Davey Richards och detta är skandal ifall supertalangen Davey torskar emot den halvkackiga ROH-skolade ungtuppen Pelle. Det här är en tunering som Davey Richards mycket väl skulle kunna ta hem. Roligt innan matchen när Pelle råkar ha sunder sin Top of the Class Trophy och publiken vrålar "You fucked up!" till honom. Davey Richards ger lilla Peller en elak örfil innan matchstart vilket får Primaeu att se rött. Lillkillen kämpar som tusan i början och försöker ta komandot med Davey är tydligt det bättre av de två. Richards kopplar ganska snabbt efter Pelles adrenalinrush grepp om matchen och gör exakt vad han vill. Gillar slutet när Davey sätter en duktig "Tombstone Piledriver" på Pelle som knockar honom men isället för att räkna ut honom sätter han ett submission på stackaren och domaren blir tvungen att stoppa matchen.

Yes! Nu är det dags! Brent Albright möter Jack Evans i kvällens tredje match och jag håller verkligen tummarna för att Albright kommer ge Evans samma behandling som han unnade Matt Cross kvällen innan. "Albrights gonna kill you!" En minnesvärd spot i matchen var utan tvekan när Albright med hjälp av ett "Release German-Suplex" slänger ut Evans ur ringen. Dock inte så dramatiskt som det kan låta, ganska försiktigt och långsamt utfört men fortfarande väldigt häftigt. Evans får senare i matchen även smaka på ett bord plus att han klarar sig ifrån Albrights "Crow Bar" (stavning?) tre gånger! Evans vinner tillslut och jag känner mig lurad och besviken, Albright hade det här ju som i en liten ask.

Äntligen! Vi har sett det i CHIKARA, vi har sett det i CZW och vi får nu se det i ROH. Claudio och Quack i samma ring. Dom här två tillsammans är aldrig en dålig kombination, dom får fram det bästa ur varandra, varje gång.
Tuneringens utan tvekan bästa match hittils, natt 1s matcher även dom inräknade. Fint flyt i allt dom gör samtidigt som dom bjuder på otroligt kreativ och spännande wrestling. Det ända som gör mig gladare just nu är vetskapen om att ROH bokat Claudio vs. Quack II till kommande ROH-show. Claudio vinner efter att ha golvat indyguden Quack med en stor "European Uppercut".

Det är dags för semifinal och den första semin innehåller El Generico som hittils slagit ut Delirious och Chris Hero mot Davey Richards som slagit ut Jigsaw och Peller Primaeu. Det här är den semifinal av de två som på pappret ser bäst ut. Den här matchen leverar faktiskt. Detta är kort och gott en riktigt bra singelmatch, Davey stiffar på och Generico kämpar hungrigt och tappert emot matchen igenom tackvare det massiva publikstödet. Generico sätter tillslut en "Big Boot" i ringhörnan och nästan hela publiken ställer sig upp, Generico sätter "BRAINBUSTAAAAAAAHHH!!!" och publiken vrålar. Generico är klar för final, väldigt välkommet och väldigt överraskande. Publiken storälskade det.
Efter en sån här rykarmatch börjar man undra hur fasiken El Generico ska orka med finalen? Han lär vara helt slut i kroppen.

Seminal numerå zwei är Claudio Castagnoli vs. Jack Evans och visst Evans är en etablerad och erfaren ROH-profil som gjort mycket för förbundet men gillar ändå inte att han tagit sig så långt som han gjort. Finns inga tvivel om att den glödhete Schweizaren Claudio vinner.
Den här matchen kändes inte lång alls, Claudio var ganska anonym och Evans dök för kung och fosterland. Claudio vinner denna match likt sin första match efter att på en överraskande sett trixat in sin "Riccola Bomb". Finalen bör bli bra.

Högtid för att ta en paus ifrån den pågående tuneringen då det är dags för en 6-Man Mayhem Match innehållandes de utslagna brottarna ifrån igår, några av dom åtminsone. Kevin Steen, Jigsaw, Hallowicked, Erick Stevens, Matt Cross och BJ Whitmer ska göra upp i denna multiman match. Finns en god chans att mannen med den enorma "losing streaken" BJ Whitmer förlorar. Den här matchen som alla andra 6-Man Mayhem Matcher är snabba och intensiva och ofta ganska underhållande. Dom som imponerar mest i matcen är BJ Whitmer vars choppar ekade i hela byggnaden och Erick Stevens som fortsätter att visa glöd, även Jigsaw visar vad han går för och imponerar stort. Choo-Choo Stevens och Jigsaw hade en enormt härlig fighting sekvens emot matchens slut. Stevens pinnar tillslut just Jigsaw i en unerhållande match med sin "Doctor Bomb" (hette den så?).

Dags för den intressanta 10.000 $ tag-utmaningen. Team Danielson möter Team McGuinness. Dragons lag består av följande brottare: Matt Sydal, Jay Briscoe och Austin Aries samtidigt som Nigels lag innehåller dessa brottare Mark Briscoe, Delirious och Roderick Strong. Men då tänker nu självklart, det här funkar ju inte. Roderick Strong och Delirious hatar ju varandra? Visst gör dom det, under Team McGuinness entré snappar Delirous och tar tillfället i akt och hoppaf på sin fiende och lagkamrat för kvällen Roderick Strong. Hur ska det här sluta?

Svårt att låta bli att marka när de båda Briscoebröderna blir tvungna att fightas emot varandra. Dom håller inte en skvatt tillbaka och drar på aggresiv mattbrottning och superstiffa armbågar tills dom inser att de är idioti. Mark föreslår att dom ska dra och dricka öl vilket Jay tycker är en strålande idé. Alla andra deltagare blir givetvis rosenrasande och försöker stoppa alkoholfantasterna Briscoes men får smaka på diverse double-team moves. Publiken markar dock fetare än vad jag gjorde.

3 vs 3 har vi nu ett tag tills Delirious får övertaget i matchen mot Austin Aries och maglar honom i ringhörnan med "The Never Ending Story" till hans lagkamrat och fiende Roderick Strong stormar in i ringen, puttar undan Delirious för att fortsätta misshandeln på Austin Aries. Delirious snappar helt och en fight mellan lagkamraterna bryter åter igen ut som Delirious följer med Roddy backstage för att fightas. Nigel är ensam och kämpar tappert emot Bryan Danielson, Matt Sydal och Austin Aries.

Efter stor dominans ska Sydal avsluta kalaset med en "Shooting Sydal Press" på Nigel men blir nerputtad av Dragon som själv vill avsuta med en "Diving Headbutt", Aries ser detta och blir sur, Austin Aries puttar nu ner Danielson och sätter sin "450 Splash" vilket dödar matchen. Team Danielson tar hem matchen via Aries.

Nu är det finaldags mellan två brottare som faktiskt verkligen förtjänar finalplatserna. Både El Generico och Claudio Castagnoli har tuneringen igenom sett väldigt hungriga ut och bjudit på några av det bättre matcherna, både kväll ett och två inräknat. Just denna drabbning börjar med kamp om publiken, Claudio är övertygad om att det finns fler Claudio supportrar som ropar "HEY!" än vad det finns Generico fans som ropar "OLÉ!". It´s on, den oundvikliga chantduellen är igång och det är bara att slå fast vid att båda brottare är ruggigt över, publikfajten slutar oavjort efter mycket gap ifrån de glada fansen.

Själva matchen börjar högst intressant när Claudio snabbt försöker golva Generico med en stor "European Uppercut" men missar, Generico tar tillfället i akt och siktar en en "Big Boot" men missar den också. Redan nu försöker de sig på de större movesen. Några minuter senare försöker Generico testa lyckan med en "Brainbuster" men försöket misslyckas och Claudio fösöker nu avgöra med en "Riccola Bomb", men icke. Trevligt men en annorlunda start på matchen tänker jag samtidigt som jag hoppas att matchen håller sig lika spännande och intressant från start till mål.

Några minuter senare börjar båda brottarna sätta det lite tyngra movsen och jag förstår inte varför, matchen är ju i allra högsta grad väldigt ung fortfarande. Jag inser sen att den här matchen skiljer sig mot de andra då detta är båda brottares tredje match för kvällen, fjärde på två dagar vilket tagit på deras ork. Dom vill bara döda matchen så fort som möjligt samtidigt som båda är för möra för att kontra och blocka varenda försök.

Hade matchen varit lite lite längre hade det varit en pärla men istället så blir det "endast" en spännande match trotts den klena uppbyggnaden. Claudio vinner efter att ha fått tre försök till "Riccola Bomb" kontrade, en "Riccola Bomb" sparkade Generico ur och den sista var för mycket. Det som verkligen höjer matchen trotts att den kändes ganska stressad var publiken och spänningen som absolut fanns där emot slutet. Väldigt fint avslut på showen.



El Generico def. Chris Hero
***
Davey Richards def. Pelle Primaeu
** 1/2
Jack Evans def. Brent Albright
***
Claudio Castagnoli def. Mike Quackenbush
*** 1/2
El Generico def. Davey Richards
*** 1/2
Claudio Castagnoli def. Jack Evans
** 1/2
Erick Stevens def. Jigsaw, Hallowicked, Matt Cross, BJ Whitmer & Kevin Steen
*** 1/4
10.000 $ Tag Team Challange Match:
Team Danielson def. Team McGuiness
*** 1/2
Race to the Top Tournament Final:
Claudio Castagnoli def. El Generico
*** 2/3

Har de senaste veckorna tyvärr enbart kollat på Ring of Honor så veckans lista kommer indeed vara ganska ROH-skadad. Ettan på listan är dock ingenting som går att tjafsa om. Kommer under kommande veckor försöka komma över annan wrestling än endast ROH, börjar själv känna att jag är ganska mätt på deras produkt trotts att senaste showerna jag sett varit spännande. Tillbaka till ämnet, veckans lista innehåller 5 nykomlingar men endast 1 brottare som aldrig varit på listan förut.

1. (5) BRENT ALBRIGHT, 10 p
Efter att ha fått se otroligt stark ut på ROHs andra PPV när han minst sagt körde över stackars Pelle Primaeu i en brutal squash har Albright bara fortsatt att imponera på mig. I ett förbund (Ring of Honor) med en hel del "flygare" känns Brent Albrights hårda no-nonsense stil som en varmt välkommen frisk fläkt. Brent set ruggigt hungrig och taggad ut och blir nog en brottare att verkligen hålla ögonen på under kommande år.
"Albrights gonna kill you!"

2. (1) NIGEL McGUINESS, 9 p
Efter att ha svalnat av otroligt mycket så verkar Nigel McGuinness vara påväg tillbaka till den eldiga och teknisktbrilljanta Nigel vi känner igen sen januari-maj 2007. Efter en riktigt rökarmatch på ROH Driven utmanade Dragon/Nigel Briscoebröderna om deras tag-titlarn i en hyfsat underhållande drabbning och showen efter visade Nigel upp sin trademarkade "fighting spirit". En Nigel McGuinness som är "on fire" är guld för ROH.

3. (-) DAVEY RICHARDS, 8 p
Under ROHs turné i Japan, under Daveys turné med Pro-Wrestling NOAH, under ROHs andra PPV och under hela ROH Race to the Top Tournament har Davey Richards varit glödhet. Förstår inte varför jag inte insett förens nu. Vilken glöd och vilja han brottats med på senaste tiden. Davey Richards har dom senaste månaderna utstrålat säkerhet i allt han gör tillskillnad ifrån Davey för 1 år sedan. Är det någon brottare man skulle kunna kalla "supertalang" så är det antagligen Davey Richards. Han har på senaste tiden övertygat så pass mycket faktiskt.

4. (4) PAC, 7 p
Vem visste vad PAC gjorde för ett år sedan? Eller rättare sagt, vem brydde sig om vad PAC gjorde för ett år sedan? 2007 har varit en drömår för den unga britten som slagit igenom stort mer än i sitt hemland där han varit uppskattad länge. Att säga att PAC slagit igenom över hela världen är inte att överdriva då han bokas överallt. Ring of Honor, CHIKARA-Pro, PWG och Dragon Gate har de senaste månaderna mer eller mindre flitigt bokat denna ungtupp.

5. (-) EL GENERICO, 6 p
Den här killen kommer vara ett av indyscenens absolut största namn om något år, vart Generico än sätter foten har han massivt publikstöd plusa sen på hans senaste matcher ifrån PWG och ROH på det. Folk som säger att det tre indy-brottare som utvecklats mest iår är Kevin Steen, Claudio Castagnoli och El Generico är inte alls ute och cyklar.  

6. (9) DELIRIOUS, 5 p
På senare tid har jag mer och mer börjat tycka om Delirious. Jag var en av dom som till en början inte alls gillade hans hyfsat stora push han fick av ROH men lite mer än ett år senare har jag accepterat pushen och faktiskt början gilla honom. Var riktigt bra på ROH Driven och ROH Race to the top Tournament: Night 2.

7. (2) BRYAN DANIELSON, 4 p
Tre senaste showerna med ROH jag har sett har Dragon antingen main eventat eller semi-main eventat. De tre senaste showerna med ROH jag sett har Dragon stulit showen. Behöver jag skriva mer?

8. (-) MIKE QUACKENBUSH, 3 p
Äntligen fick vi se Claudio vs. Quack i ROH, en match som i allra högsta grad var ögongodis. Deras returmatch är bokad till kommande ROH show samtidigt som den nysläppta Death before Dishonor DVDn innehåller drömmatchen Quack vs. Dragon. Riktigt bra insatser både natt 1 och 2 på Race to the Top Tournament.

9. (-) JIGSAW, 2 p
En av de större talangerna på indyscenen enligt mig. Är verkligen ett fan utav Jigsaw. För er som håller sig uppdaterad med det senasate ifrån ROH vet att förbundet har planer för honom. Det ända man direkt kan klaga på är att lite mer tid på gymmet inte skulle vara något negativt. Vill bara avsluta med att återigen säga att jag är ett stort fan utav Jigsaw och det han gjort på senare tid.

10. (-) CLAUDIO CASTAGNOLI, 1 p
Förra året var Claudio enligt mig helt okej som tag-team brottare eller en utfyllnad i 6-man Mayhem matcher eller liknande och rent utsagt tråkig i singelmatcher. Under ROH Race to the Top Tournament så känner man inte igen Claudio idag och Claudio förra året, dels för att han har ny frilla och dress och dels för att han likt Davey Richards ser och agerar mycker mer säkert i ringen. Håll ögonen på Claudio!


POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 93 p
2. Nigel McGuinness, 77 p
3. Takeshi Morishima, 75 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. CM Punk, 33 p
7. Claudio Castagnoli, 33 p
8. Kevin Steen, 27 p
9. Mitsuharu Misawa, 25 p
10. El Generico, 24 p
11. Naomichi Marufuji, 19 p
12. Daisuke Sekimoto, 18 p
13. Samoa Joe, 18 p
14. Brent Albright, 16 p
15. Kota Ibushi, 14 p
16. PAC, 14 p
17. Shingo Takagi, 12 p
18. Mike Quackenbush, 10 p
19. Davey Richards, 10 p
20. Rocky Romero, 9 p
21. Matt Sydal, 9 p
22. Jimmy Jacobs, 9 p
23. Delirious, 8 p
24. Chris Bosh, 7 p
25. Edge, 6 p
26. Super Dragon, 6 p
27. Eddie Kingston 6 p
28. Jimmy Rave, 6 p
29. Randy Orton, 5 p
30. Colt Cabana, 5 p
31. Yoshihito Sasaki, 5 p
32. Masato Tanaka, 5 p
33. KENTA, 4 p
34. Toshiaki Kawada, 4 p
35. Mohammed Yone 4 p
36. Masato Yoshino, 4 p
37. Triple H, 3 p
38. Tyler Black, 2 p
39. Taiji Ishimori, 2 p
40. Chris Hero, 2 p
41. Jigsaw, 2 p
42. Roderick Strong, 1 p
43. El Blazer, 1 p
44. Kazunari Murakami, 1 p
45. Alex Shelley, 1 p

ROH Race to the Top Tournament: Night 1
IWA-MS har TPI och PWG har Battle of Los Angeles men ROH har länge varit utan en tunering av det slaget tills nu, Race to the Top. Det som gör de andra förbundens tuneringar spännande är iofs att dom ofta bokar outside-talent tillskillnad ifrån ROH som kör helt på brottare ifrån sitt eget roster. Hoppas att detta kommer bli någon som kommer tillbaka varje år likt Survival of the Fittest.

Första matchen får vi se mannen som blivit skolad i ROH Wrestling School Pelle Primeau möta den stora frustrerade BJ Whitmer som mött motgång efter motgång på senare tid. Frustrationen gör sig påmind när BJ flyger ur ringen och stöter i en annan ROH student vid namn Rhett Titus som arbetar som vakt på vissa shower, BJ börjar gorma och slita i honom. Pelle utnyttjar det och sätter en dropkick ifrån ringens utsida på Whitmer. Pelle vinner matchen inte helt oväntat efter bara någon minut, snart måste BJs "losing streak" vända. BJ Whitmer snappar och sätter en "powerbomb" in i ring hörnan och en "brainbuster" på stackars Peller samtidigt som publiken vrålar: "BJ blew it!".

Här har vi en match med två riktiga talanger, Davey Richards möter Jigsaw i den andra matchen ifrån första rundan. När Davey Richards går till ringen ser han heel ut, hans blick säger att han är heel och publikreaktionen är "Han är heel", jag är även beredd på att gissa på att han faktiskt luktar heel. Davey kan utan problem vara en face av klass eller heel om det så är. Davey vägrar skaka hand och spottar Jigsaw rakt i nyllet. Den här matchen skulle kunnat blivit väldigt bra om den hade fått mer tid men iochmed att det är 10 matcher som ska klaras av den här kvällen så är tid inget som växer på träd. Väldigt underhållande match. Davbey Richards tvingar CHIKARA-brottaren Jigsaw att klappa ut.

Tredje matchen i denna tunering är Claudio Castagnoli mot Hallowicked. Det här kan bli väldigt intressant. Sjukt hur över Claudio är, alla älskar honom automatiskt. Jag stor myser när jag ser att två CHIKARA brottare möter varandra av anledningen att dom känner varandra bra och bjuder ofta på väldigt kreativ och glad wrestling. Så var självklart fallet här.
Ett regn av spännande armdrags och kontringar, slutet kom när Claudio tröck Wicked mot mattan för ett pinfall försök samtidigt som han grejat med maskmannens armar och drog upp honom högt i luften. Nu förstod jag vad Claudio pysslade med, "Riccola Bomb" blev för mycket för Hallowicked. Otroligt skön match, älskar den här typen av gladwrestling.

Nu är det dags för den relativt etablerade Matt Sydal mot ROH nykomlingen men ack så populära Mike Quackenbush att göra upp. Den här matchen får lite mer tid på sig än de tidigare och börjar lite försiktigt. Inte förens slutet på matchen försöker dom sig på lite större moves, tidigare har dom försökt slita ut varandra med diverse submissions. Quack vinner matchen tillslut till publikens stora förtjusning. Härligt!

Två hyfsat stora killar, Erick Stevens och Chris Hero möter nu varandra i fjärde matchen i tuneringens första runda. Matchen börjar med att Hero larvar sig som fasiken och retar upp publiken när han visar hur duktig han är. Stevens kroppstacklar Hero till en stor pop och tramset är nu över. Chris Hero och Choo-Choo Stevens klickar bättre än vad jag hade väntat men Chris Heros goofygimmick bjuder inte riktigt upp till match som jag hade hoppats på. Stevens kan mycket väl vara ett namn för framtiden. Chris Hero vinner efter att Larry Sweeney och company distraherat Stevens.

En paus ifrån tuneringen nu när vi får se Roderick Strong försvara sin FIP titel i en såkallad 4-way Fray match som är väldigt vanlig borta i FIP. Reglerna är simpla, detta är en utslagsmatch, du åker ut via pinfall och/eller submission. Aries första match tillbaka och han verkar riktigt taggad, även Gran Akuma verkar väldigt taggad. Dessa två stiffar på varandra när Aries tillslut sätter en "Brainbuster" men stoppas ifrån en "450 splash" och samtliga män hoppar på och lägger sig på Austin Aries och han pinnas. Roderick Strongs reaktion är guld, han hytter med näven och vrålar "YES!!!".

Det tar inte lång tid efter att Austin Aries överraskande nog åkt ut förens Jimmy Rave tvingar Gran Akuma att klappa ut till sitt hemliga vapen, "Heel Hook". Roderick Strong och Jimmy Rave är kvar och gör upp om FIP titeln. Rave och Strong bjuder upp till dans men Strong är inte intresserad av en längre match så han börjar mangla Rave med "backbreakers", 4-5 stycken varav tre direkt efter varandra. Roddy följer upp det med "Strong Hold" och Rave klappar snällt ut.

Maskderby blir vi nu bjudna på när vi får se det otroligt populära brottarna El Generico och Delirious göra upp om fortsatt deltagande i tuneringen. Delirious blir vild när han hör att klockan ringer men istället för att tramsa runt allt för länge tar han komandot. Inledningsvis turas dom om att kontrollera matchen tills Generico sätter en stor "Swinging DDT" som följs upp med "Arabian Press" till en Delirious som står utanför ringen. Generico tar för sig och sätter större moves som "Spin-Out Powerbomb" och en "Big Splash", Delirious krigar sig ganska omgående tillbaka och de maskerade brottarna försöker fram och tillbaka sätta sina större moves men försöken kontras oftast. El Generico tar hem matchen efter 3 stycken "Bigboots" och en "Brainbuster". Kul att Generico avancerar, ett riktigt framtidsnamn.

Jag markar faktiskt när jag inser att uppbyggnaden av Brent Albright verkar ha lyckats fenomenalt. Publiken ropar faktiskt "Albrigths gonna kill you", har inte hört detta sedan Samoa Joe brottades för förbundet. Riktigt roligt.
Efter att de flesta matcher i tuneringen varit relativt lugna så exploderar den här till en början. Albright visar upp sin aggresiva stil och råa styrka medans Cross landar på fötterna hela tiden och får dyka snyggt. Brent Albright är för dominant för Cross och den sistnämde domineras hårt emot slutet och tvingas klappa ut. Albright är glödhet och kanske en av de absolut intressantaste brottarna just nu. Hade den här matchen pågott längre hade det blivit en riktigt riktigt bra match.

Kevin Steen buas ut av vissa i publiken medans han tar sig till ringen men väl i ringen hör man hans fans ropa: "Mr Wrestling!". Steen likt Hero som båda är ruggigt bra heels kan hur dryga dom än är alltid räkna med att ha en relativt stor del av publiken bakom sig. Ganska rolig match där Jack Evans självklart får ta otroligt mycket styk för att sedan komma igen. Det gamla vanliga med andra ord. Dom sabbar en stor spot emot slutet så att Steen lite läskigt landar på huvudet, har inte en aning om vad Evans försökte göra. Nu så blixtrar det till med "630 Splash" och jag ser redan nu fram emot Albright vs. Evans. "Albrights gonna kill you!"

Showens på pappret vädligt stora main event ligger nu runt hörnet. Rivalerna med stort R, Nigel McGuiness och Bryan Danielson beslutar sig för att tillsammans utmana Briscoes om tag-titlarna. Väldigt oväntat att se dom tillsammans. Hur ska publiken ta det här? Dessa frya brottare är utan tvekan de fyra brottare som är mest över i hela förbundet. Vem/vilka kommer ha stödet av publiken?

Efter att de båda lagen känt på varandra en del så kontrolerar Dragon Jay Briscoe i ett armlås då bror Briscoe springer och bryter upp enbart för att få Nigel McGuinness på sig, det hela slutar med ett galet dyk ifrån Mark Briscoe. Nigel McGuinness fejk-rulla in i ringen move han brukar göra framstår ofta mongo i brist på bättre ord men han lyckas golva "Crazy" Mark Briscoe med en ordentlig fejk-rulla-in-i-ringen lariat som inte alls ser larvig ut. Otroligt stiff och väldigt häftigt.

Några highlights utöver den välutförda "Rebound Lariat" så satte Nigel McGuiness en ruggig "Tower of London" som nästan såg ut att knocka ut Jay Briscoe helt. Jay Briscoes dag skulle dock bli värre då han senare i matchen nästan blev halshöggd av en ultra-stiff "Lariat" som såg ut att träffa rakt i ansiktet. Mark Briscoe pinnar tillslut Nigel McGuinness efter dålig komunikation hos utmanar laget, såklart. Danielson visar tydligt hur frustrerad och besviken han är på Nigel McGuinness trotts att det var han själv som råkade golva britten med en "Roaring Elbow".


Pelle Primaeu def. BJ Whitmer
*
Davey Richards def. Jigsaw
** 2/3
Claudio Castagnoli def. Hallowicked
***
Mike Quackenbush def. Matt Sydal
***
Chris Hero def. Erick Stevens
** 3/4
FIP World Championship Match:
Roderick Strong def. Jimmy Rave, Gran Akuma & Austin Aries
*** 1/4
El Generico def. Delirious
** 3/4
Brent Albright def. Matt Cross
** 2/3
Jack Evans def. Kevin Steen
***
ROH World Tag Team Championship Match:
Jay & Mark Briscoe def. Nigel McGuiness & Bryan Danielson
*** 2/3