tuffasaker

1. (1) CM PUNK, 10 p
Jag gläjder mig något enormt över CM Punks framgång i WWE, jag har hela tiden hoppats att WWE ska förstå vilken "oslipad diamant" (för WWE) dom har i Punk. The big E verkar förtillfället ha stora planer för honom då han idag är the man to beat i Vince McMahons tolkning av ECW. En flytt till RAW eller SmackDown! skulle kännas som en bekräftelse att dom verkligen är intresserade av Punk.

2. (-) JIMMY JACOBS, 9 p
Iår har Jimmy Jacobs varit en av de brottare på indyscenen som levererat de mest personliga, träffsäkra och intressanta promos. Årets hittils bästa promos fick vi avnjuta på ROH All-Star Extravanza III och på ROH Good Times, Great Memories blev vi bjudna på en nästan lika bra promo där frustration stod i centrum. Vad står på tur efter BJ Whitmer fejden? Om bara ROH kunde hitta på något med honom. Wink.

3. (2) SAMOA JOE, 8 p
Som vi alla vet vid det här laget kommer Samoa Joe debutera på ett storstilat vis för Pro-Wrestling NOAH när han omgående slängs in i en stor titelmatch mot vinnaren ifrån Mitsuharu Misawa vs. Vinnaren av GHC-titel tunering. Båda alternativen är något utav drömmatcher. Hur många gaijins har slängts in i titelmatch på sin första turné? Detta ser jag fram emot.

4. (3) TAKESHI MORISHIMA, 7 p
Ytterligare en brottare som går väl borta i NOAHs GHC-titel tunering, det kombinerat med sin matchserie emot Bryan Danielson samt ett enligt uppgifter bra titelförsvar emot Katsuhiko Nakajima i början av månaden gör att Morishima är kvar i topp.

5. (4) BRYAN DANIELSON, 6 p
Den ordentliga comebacken för Danielson efter sin ögonskada som han åkte på emot Morishima gjorde han emot... Takeshi Morihsima. Gabe Sapolsky chockade antagligen samtliga Ring of Honor anhängare när han som en blixt från klarblå himmel meddelade att Morishima vs. Danielson II skulle gå av stapeln på Chicago-PPVn.

6. (-) COLT CABANA, 5 p
Ännu en ROH och indyprofil som säger adjö och lämnar för WWE. Av alla namn på indyscenen har jag alltid inbillat mig själv att Colt Cabana skulle passa in rätt bra i WWE. Inga spattiga "indymoves" och inga headdropper moves och en bra look och tonvis med karisma. Det bör funka. Second City Saints återförening i WWE?

7. (-) SHINGO TAKAGI, 4 p
Efter att tillslut ha sett titelmatchen emot Takeshi Morishima som alla talat om blev jag också imponerad, dels för att jag inte sett Shingo så het och dels för att det var en bra match. Kanske till och med Shingo Takagis bästa match någonsin. Vid den här tidpunkten i Morishimas titlereign var nog Shingo den som var närmt seger. Shingo besegrade även Austin Aries i en singelmatch borta i Dragon Gate på deras Wrestle Jam tour som var väldigt underhållande.

8. (6) NAOMICHI MARUFUJI, 3 p
Vill inte spoila någonting så jag fortsätter att använda uttrycket: "Marufuji går väl i NOAHs stora GHC-titel tunering." Naomichi Marufuji mötte förra veckan min personliga favori El Generico i en singelmatch i ROH som enligt uppgifter skulle varit bättre än väntat. På ROHs andra PPV så får vi se Marufuji vs. Whitmer.

9. (-) TYLER BLACK, 2 p
Tyler Black har under det senaste året gjort sig ett ordentligt namn på indyscenen med bra matcher i IWA-MS mot Low Ki och Josh Abercrombie och medverkar även i PWGs årliga tunering Battle of Los Angeles där han ställs emot Alex Shelley i första rundan. Om bara ROH kunde hitta på någonting med honom. Wink.

10. (5) MITSUHARU MISAWA, 1 p
Mitsuharu Misawa har en stor titelmatch på gång, en match som säkert kan bli hans bästa titelförsvar hittils. Misawa kommer som bekant även att medverka på sin första och ända ROH-tour. Första matchen är även den som bekant med KENTA och mot Morishima och Marufuji.


POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 80 p
2. Takeshi Morishima, 72 p
3. Nigel McGuinness, 58 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. Claudio Castagnoli, 32 p
7. CM Punk, 32 p
8. Kevin Steen, 27 p
9. Mitsuharu Misawa, 25 p
10. Naomichi Marufuji, 19 p
11. Daisuke Sekimoto, 18 p
12. El Generico, 18 p
13. Samoa Joe, 18 p
14. Kota Ibushi, 14 p
15. Rocky Romero, 9 p
16. Matt Sydal, 9 p
17. Jimmy Jacobs, 9 p
18. Mike Quackenbush, 7 p
19. Chris Bosh, 7 p
20. Edge, 6 p
21. Super Dragon, 6 p
22. Eddie Kingston 6 p
23. Randy Orton, 5 p
24. Colt Cabana, 5 p
25. Yoshihito Sasaki, 5 p
26. Masato Tanaka, 5 p
27. KENTA, 4 p
28. Shingo Takagi, 4 p
29. Toshiaki Kawada, 4 p
30. Mohammed Yone 4 p
31. Triple H, 3 p
32. Davey Richards, 2 p
33. Tyler Black, 2 p
33. Taiji Ishimori, 2 p
34. Chris Hero, 2 p
35. Roderick Strong, 1 p
36. El Blazer, 1 p
37. Jimmy Rave, 1 p
38. Kazunari Murakami, 1 p
39. Alex Shelley, 1 p
40. Delirious, 1 p

Jag har sedan den dagen jag blev insatt i ROH beundrat deras bokning och framför allt mannen som ligger bakom allt, mannen som bokat allt, Gabe Sapolsky. I denna DVD ska ROH och FIP bokaren Gabe Sapolsky "fantasiboka" Vince McMahons nyskapad och återupplivade ECW. Gabe Sapolsky ska under den kommande timmen och 40 minutrarna boka ifrån juni 2006 fram till december samma år och WWECW hittils ända PPV, WWECW December to Disremeber.

Gabe Sapolsky berättar tidigt att något som för honom är självklart är att ha med Paul Heyman, han anser att WWE fans har ett ganska stort behov av en makthavare i de olika brandsen, i samband med den diskussionen nämns Heymans namn. Något som Sapolsky också slår fast vid tidigt är att de tre titlarna Heavy-titeln, TV-titeln och tag-titlarna som utgjorde något utav en grund hos standard-ECW ska bevaras. Inledningsvis så hör vi många sunda tankar ifrån Gabe "Jimmy Bauer" Sapolsky som understryker vikten av att hålla fast vid det extreme då Extreme Championship Wresltling ständigt är ett namn att leva upp till.

Gabe berättar även om att ifall han skulle boka och ha hand om WWECW skulle han lägga mycket vikt på att produktens utseende skulle skilja sig då SmackDown! är en blå RAW så att säga. SD! och RAW är väldigt lika utseende mässigt med andra ord. Sapolsky berättar att han skulle inte bara dra ner på pyroteknik utan han skulle faktiskt skippa det helt och hållet och köra showena i mindre arenor.

När Gabe Sapolsky ska plocka ut sitt 29 man breda bas-roster så finner vi av förstårliga anledningar en hel del brottare som han arbetat med förut i Ring of Honor. Gabe plockar på sig CM Punk, Brian "Spanky" Kenrick, Paul London, Jamie Noble, Tony Mamaluke och Gunner Scott under sitt OVW, indy och original namn Brent Albright. Förutom Punk och Albright väljer han att plocka upp Elijah Burke med dåvarande facegimmick och Harry Smith ifrån utvecklings verksamheten. När WWECW kickades igång så var det inte bara folk som var på gång, SmackDown! och RAW jobbers på ECW utan några större WWE namn. Sapolsky väljer även här att gå en liten annan väg en vad "originalet" gjorde, istället för Big Show och Kurt Angle väljer han att plocka på sig Ric Flair tillsammans med Randy Orton som sina stora WWE namn. Självklart är inte ett försök till ECW komplett utan ECW-brottare, Gabe säger att han skulle boka följande extrema klassiker RVD, Sabu, Sandman och Tommy Dreamer och håller dom som babyface. Gamla godingar som Balls Mahoney, Justin Credible, Stevie Richads och CW Anderson skulle också plockas in.

Rörande rostern säger Gabe han är sugen på att bygga det en aning på brottare som fansen och WWE-anhängare tycker är ouppskattade av WWE, opushade och helt enkelt lite bortglömda. Brottare som han valt att boka med den motiveringen är Matt Hardy, Shelton Benjamin och William Regal.


Här har ni December to Disremember, enligt Gabe Sapolsky

När det kommer till titlarna förklarar Sapolsky som sagt att han ska ha kvar samtliga tre titlar och etablera en stark tag-team division som hjälper branden ECW att stå ut ifrån deras lite lyxigare (och tag-team döda) syskon RAW och SmackDown. Gabe berättar om sin tag-team vision och det är bara att konstatera att den skulle ha varit hästlängder vassare än de blåa och röda tillsammans. Lag som Brian "Spanky" Kendrick & Paul London, MNM, Val Venis & Stevie Richards, William Regal & Harry Smith samt Little Guido & Tony Mamaluke får mig att inse att vi tittar på en stark tag-division. Något som låter ännu bättre är att Gabe berättar att han hade låtit MNM och Kendrick & London fejdat om titlarna där titlarna skulle byta ägare väldigt ofta. Han ville att tittarna ska känna att titlarna kan byta ägare i vilken match som helst mellan dessa lag.

Nu till ECW-heavy titeln där en mästare skulle krönas efter en mindre ECW originals vs. ECW nykomlingar tunering. Randy Orton vs. Tommy Dreamer, Sabu vs. Shelton Benjamin samt Matt Hardy vs. Rob Van Dam. Randy Orton, Sabu och Rob Van Dam skulle alla gå segrande ur sina matcher och mötas i en "Three Way Dance" som är en match typ som starkt förknippas med gamla ECW. Randy Orton som ser sin medverkan i ECW som ett straff fular till sig titeln för att han måste vara bäst vart han än är, därav väljer han att satsa i en brand han avskyr. Kommande titelmatcher kommer att innehålla många fultrix och ECW inspererade run-ins ifrån Randy Ortons ECW insperarade fuling-stall.

Heavy-titeln har sina run-ins och fuling-knep med Randy Orton och tag-titlarna byter flitigt ägare mellan två hungriga lag så Gabe Sapolsky berättar att TV-titeln ska handla om brottning. Gabe väljer att sätta titeln på Matt Hardy och låta honom försvara titeln i matcher som fokuserar på wrestling. Tänkbara utmanare enligt honom är Jamie Noble, William Regal, Tony Mamaluke. En fejd mot Shelton Benjamin rörande denna titel är även någonting ROHs bokare vill se.

När Gabe förklarar sina fejder han har planerat rörande titlar, intruduktionen av framtidsnamnen Brent Albright och CM Punk, Randy Ortons stall, vändingen i Kendrick//London vs. MNM-fejden och hela upplägget med CM Punk och hans värderingar som skär sig mot ECWs värderingar så känner jag att det här faktiskt hade fått mig att följa WWE igen. Eller ursäkta, fått mig att följa ECW.

SLUTSATS:
Är du intresserad av wrestlingbokning, hur bokare tänker och allt där till är detta verkligen en DVD för dig. Jag är i allra högsta grad facinerad av bokning och satt klistrad i 1 timme och 23 minuter och lyssnade på hur Gabe Sapolsky hade att äga. Serien "Guest Booker" finns även med Kevin Sullivan som bokar om WWE 1984. För er som inte är intresserad av vad en mullig farbror hade velat gjort med ECW och hur han tänker när han bokar wrestling är denna DVD ingenting för dig.

Mark Briscoe och Jay Briscoe gör comeback på listan efter några veckors frånvaro.

1. (2) CM PUNK, 10 p
CM Punk är ECW Champion. Det hade jag aldrig ens vågat fantisera om. Punk kommer att försvara titeln emot Elijah Burk på WWE Unforgiven där han förhoppningsvis lyckas vinna. Nästa steg för CM Punk är väl att bli en ordinarie på SmackDown! eller RAW, känns som han gjort sitt i farmaligan ECW. Jag måste även erkänna att jag kan komma på mig själv dagdrömma om en 15-20 minuters match mot Fit Finlay.

2. (-) SAMOA JOE, 9 p
Det är nu klart när och hur Samoa Joe ska brottas för NOAH och nyheterna förvånade mig på ett minst sagt positivt sett. 27 oktober utmanar Samoa Joe Pro-Wrestling NOAHs GHC-champ för titeln. Det blir antingen Misawa vs. Joe eller Vinnaren av GHC-titel tuneringen vs. Joe. Vilket fall som helst så kommer detta bli minnesvärt, dock väldigt oväntat att han slängs in i titelmatch direkt.

3. (4) TAKESHI MORISHIMA, 8 p
Takeshi Morishima tuffar på i NOAHs GHC-titeltunring samtidigt som han plöjer igenom samtliga utmanare om ROH titeln borta i staterna. Morishima möter Bryan Danielson i en rematch som får folk att bli vilda (det var väldigt oväntat) och folk har börjat göra jämförelser med Vader vs. Flair. Takeshi Morishima har varit glödhet i staterna de senaste månaderna.

4. (6) BRYAN DANIELSON, 7 p
Bryan Danielson senaste match var emot monstret Takeshi Morishima, en match som prisats något enormt, allt har ett pris dock då Dragon skadade ögat ganska allvarligt och varit bänkat hela september. I veckan kom nu nyheten att Bryan Danielson gör comeback imorgon, mot Takeshi Morishima i en rematch.

5. (1) MITSUHARU MISAWA, 6 p
Känns fortfarande ganska overkligt att en av de största namnen inom japanskwrestling, eller rättare sagt en av de största namnen inom wrestling någonsin ska besöka det fjuttiga indy-förbundet Ring of Honor. Overkligt.
Nu väntar vi med spänning för att se vilken den andra Misawa matchen blir.

6. (5) NAOMICHI MARUFUJI, 5 p
Återvänder på stortstilat sett till ROH med en singel-drömmatch för att sedan följa upp det med en stor NOAH-tag team match där han och Misawa möter KENTA och Morishima. Avslutningsvis kan jag meddela att det går fortsatt bra för Naomichi Marufuji i NOAHs GHC-titel tunering, kul för honom efter att han harvat runt i tomma intet efter att han tappat GHC titeln till Misawa.

7. (-) MARK BRISCOE, 4 p
Någon som verkligen får en att längta till Chicago showen som ser grymmt bra ut på papper är ROHs första Ladder Match någonsin. Den sista matchen i Briscoes vs. Steenerico kommer alltså vara en ladder match, jag gissar på att detta kommer vara en av de mest minnesvärda och vildaste matcherna någonsin. Som jag förstår det kommer detta även bli PPV.

8. (-) JAY BRISCOE, 3 p
Jay Briscoe återvänder tillslut in på listan efter att fejden emot Steenerico prisats något enormt och samtliga DVDer innehållandes Briscoes vs. Steenerico matcher kommer att sälja aningen bättre än dom skulle i vanliga fall. En av de bästa fejderna på länge, matchmässigt.
När släpper ROH Straight Shootin med Briscoes?

9. (-) YOSHIHITO SASAKI, 2 p
Nu i veckan kom jag tillslut över matchen som jag letat efter i månader, jag talar givetvis om Yoshihito Sasaki vs. Masato Tanaka. Matchen är bra, inge mer, men det är scenerna som utspelar sig efter att Sasaki förvånande nog pinnar Tanaka som är de minnesvärda. Man får verkligen känslan av att wrestling verkligen betyder allt för ungtuppen.

10. (3) MATT SYDAL, 1 p
Som jag nämnde förra veckan lämnar Matt Sydal indylivet och Dragon Gate för ett försök till framgång i WWE. Sydal, en liten kille med mycket highflyin och fräsiga spotts på schemat borde ha lite problem att smälta in och brottas som WWE vill. Hans tävlingsinriktade fejd emot sin riktiga kompis Delirious avslutar hans indyvistelse.



POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 74 p
2. Takeshi Morishima, 65 p
3. Nigel McGuinness, 58 p
4. Jay Briscoe, 41 p
5. Mark Briscoe, 39 p
6. Claudio Castagnoli, 32 p
7. Kevin Steen, 27 p
8. Mitsuharu Misawa, 24 p
9. CM Punk, 22 p
10. Daisuke Sekimoto, 18 p
11. El Generico, 18 p
12. Naomichi Marufuji, 16 p
13. Kota Ibushi, 14 p
14. Samoa Joe, 10 p
15. Rocky Romero, 9 p
16. Matt Sydal, 9 p
17. Mike Quackenbush, 7 p
18. Chris Bosh, 7 p
19. Edge, 6 p
20. Super Dragon, 6 p
21. Eddie Kingston 6 p
22. Randy Orton, 5 p
23. Yoshihito Sasaki, 5 p
24. Masato Tanaka, 5 p
25. KENTA, 4 p
26. Toshiaki Kawada, 4 p
27. Mohammed Yone 4 p
28. Triple H, 3 p
29. Davey Richards, 2 p
30. Taiji Ishimori, 2 p
31.Chris Hero, 2 p
32. Roderick Strong, 1 p
33. El Blazer, 1 p
34. Jimmy Rave, 1 p
35. Kazunari Murakami, 1 p
36. Alex Shelley, 1 p
37. Delirious, 1 p

Takeshi Morishima har haft en hel del bra matcher så här långt.

Året så här långt: Bästa matcherna
Iår har jag inte kommit över samma mängd wrestling som jag gjorde 2005 och 2006 så denna lista med MOTYC kommer säkerligen sakna några pärlor. Jag listar idag allt ifrån matcher so på allvar är MOTYC till matcher som i vanliga fall skulle placera sig strax utanför en sådan lista i vanliga fall, bloggen har varit ganska död i veckan och ett ordentligt inlägg vore på sin tid.


Samoa Joe vs. Takeshi Morishima, ROH Fifth Year Festival: NYC
En match men ofattbart höga förhoppningar, förhoppningar som matchen tillslut inte levde upp till, det var trotts det en väldigt bra match. En "fejd" som böjade vid oktober 2006 när Takeshi Morishima, Mohammed Yone och Takashi Sugiura var på besök (ej brottas) i ROH. Joe och Morishima började där tjafsa, ett tjafs som ledde till ett stort slagsmål, med andra ord så fanns hatet där vilket bidrog med det lilla extra. Denna match var en av 6 matcher på ROH femårsjubiliems turné, en turné som även kallades "The Samoa Joe Farewell Tour". Helt klart en match värdig att vara en av de sista för Samoa Joe i en Ring of Honor ring.

Jun Akiyama vs. Mohammed Yone, Pro-Wrestling NOAH 2007-04-03
Den här matchen är svår att glömma. Varför? För att av det jag sett iår så finns det ingen match som ens påminner om denna. Matchen exploderar när Yone flyger på legendaren Akiyama i en av de mest intensiva, explosiva och kortaste matcherna på länge. När jag säger kortaste så syftar jag inte på något negativt utan i detta fall så bidrog den korta matchlängden till det positiva helhets intrycket på matchen. Finishers och kraftiga matchavgörande moves stod som spön i backen tillsammans med bumps utanför ringen. Matchen slutade under 10 minuters sträcket. Detta är dock inte årets match på något sett men det var ohyggligt kul att se något så annorlunda.

Jay & Mark Briscoe vs. Kotaro Suzuki & Ricky Marvin, Pro-Wrestling NOAH 2007-01-21
Ja, jag är ganska markig när det kommer till bröderna Briscoe vilket gjorde denna match aningen bättre än vad den var i verkligheten. Inge ont om matchen trotts det, detta var en suverän, speedad spot-fest som fick stora delar av publiken att ge ifrån sig härliga: "Oooh" och "Aaahhh". Många minnesvärda spotts, t ex när Ricky Marvin fångar Mark Briscoe i luften med en hurrancanrana (stavning?) eller som när Mark Briscoe gör ett minst sagt annorlunda dyk över ena ringhörnan. Non-stop action från start till mål.

John Cena vs. Randy Orton, WWE SummerSlam 2007
Förvånandsvärt bra match. Orton jobbar på den ständigt utbuade stackars snällingen John Cenas skalle. De andra matcherna på denna show var väldigt toma så att säga. Headlock, vertical suplex, några slag, sen finisher. Men denna match så fick vi se Randy Orton kämpa för att tidigt försöka bryta ner Cena som de senaste året visat sig vara omänsklig. Om uppbyggnaden var bra så var slutet katastrofalt. Trotts det en av de bättre WWE matcher på väldigt länge.

Samoe Joe & Homicide vs. Nigel McGuinness & Takeshi Morishima, ROH Fifth Year Festival: Chicago
Homicide hatar Morishima, Joe hatar Morishima, Morishima hatar Homicide, Morishima hatar Joe, Nigel hatar Joe samtidigt som självklart Joe hatar Nigel. Denna match var riktigt het. Jag trodde innan jag såg den här matchen att gimmickmatch fantasten Homicide skulle ha problem att hänga med men han skötte sig väldigt bra. Matchen var fylld med hat som jag nämnde och blev därav väldigt stiff på sina ställen. Publiken ansåg antagligen sig själva bli rånade på det bästa när Nigel McGuinness "från ingenstans" pinnade Samoa Joe.
Måste även flika in med att innan matchen började så hyllades Samoa Joe ordentligt av Chicago fansen, hur han lyckades hålla tillbaka tårarna där förstår jag inte.

Team ROH vs. Team Dragon Gate, ROH All-Star Exravaganza III
En match som egentligen heter
Austin Aries, Rocky Romero, Delirious & Claudio Castagnoli vs. Susumu Yokosuka, Dragon Kid, Ryo Saito & CIMA bjöd på precis det vi väntade oss. Högt tempo utan dess like, ROH laget möter ett av Dragon Gates ledande stall, Typhoon, och ingen höll tillbaka. Jag brukar själv försöka välja en MVP i dessa multiman matcher men hade faktiskt väldigt svårt denna gång då alla gjorde en förträfflig insats. Skulle vara kul att se Khali vs. Batista och sen dra på den här matchen för att göra en tempo jämförelse. En av årets absolut bästa matcher.

KENTA, Mohammed Yone & Takeshi Rikio vs. Yoshihiro Takayama, Takuma Sano & SUWA, Pro-Wrestling NOAH
Inte på något sett årets bästa match, inte ens bland toppen. Jag måste dock ta med denna drabbning på listan då jag är otroligt svag för matchen av denna stil. No-nonsense, alla deltagare är här för att slåss och det gjorde dom. Hårda slag, sparkar och örfilar. En av årets absolut hårdaste matcher, utan tvekan.

Jay & Mark Briscoe vs. Shingo Takagi & Naruki Doi, ROH Fifth Year Festival: Liverpool
Den här matchen gav jag väldigt högt betyg när jag recenserade showen, nu i efterhand kan jag tycka att det var aningen för högt av anledningen att jag hade svårt att hålla tillbaka iochmed att jag såg matchen på plats. Den här matchen startade relativt lungt för att ständigt öka tempo. Många i publiken hade svårt att sitta still och samtliga i publiken tappade hakan när Shingo Takagi tillslut pinnade Mark Briscoe. Även om jag tycker att betyget **** som jag gav den var lite för högt är matchen fortfarande en pärla.

Samoa Joe vs. Nigel McGuinness, ROH Fifth Year Festival: Liverpool
Den hårdhänta fejden mellan två av indy-scenens största brottare skulle ta slut i Nigels hemland och jag var där för att se det live. Detta är även Samoa Joes näst sista match för Ring of Honor. Som väntat är denna match stiff och väldsam, b la får McGuinness genomlida en Muscle Buster på ringens utsida. Otroligt häftig sekvens att se live och matchen är jag otroligt tacksam för att jag fick se live. Faktiskt bättre än Joe vs. Morishima.

Bryan Danielson vs. Jimmy Rave, ROH Fight at the Roxbury
Jag var tvungen att se denna show efter att ha sett att Dragon vs. Rave II skulle gå av stapeln. Deras första drabbning höll jag som en stark MOTYC förra året och denna match är detsamma iår, dock så har årets match svagare konkurens än vad förra årets match hade. Danielson och Rave klickar fint i denna match och det är i just sådana matcher man blir påmind om hur mycket man kommer sakna Jimmy Rave i framtiden. Matchen levererade men överträffade dock inte förra årets toppmatch.

Bryan Danielson vs. Go Shiozaki, ROH Live in Tokyo
En tvättäkta drömparning. Efter en del problem innan showen bad ROHs bokare Gabe Sapolsky Bryan Danielson (och antagligen Shiozaki också) att ge publiken något extra. Första av förhoppningsvis många matcher mellan dessa unga framtidsnamn var en helt klart bra match. Tycker att den prisats lite väl mycket men missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att denna match är bra. Hoppas och tror att denna drabbning inte kommer vara den man kommer komma ihåg om 10-15 år när man ser tillbaka på Danielson vs. Shiozaki.

Jay & Mark Briscoe vs. Claudio Castagnoli & Matt Sydal, ROH Respect is Earned
På pappret ser parninge Sydal/Claudio minst sagt udda ut och jag tillsammans med många andra Ring of Honor-fans hade inte speciellt höga förväntningar på denna titelmatch. På ROHs debut PPV så var det just denna match som stal showen. En välutfört spott-fest av enormt högklass. Den här intensiva matchen håller jag som en tveklös Match of the Year Candidate. Rekomenderas verkligen.

Bryan Danielson & Takeshi Morishima vs. Nigel McGuinness & KENTA, ROH Respect is Earned
Det här är vad jag kallar ett match värdig att main eventa en debut PPV. Matchen började lungt och fortsatta relativt lungt fram till slutet. På en PPV som innehållt en del high-spotts och speedade matcher blev denna lite med old-school aktiga matchen en frisk fläkt. Otroligt bra match där Danielson chockar alla när han får rivalen KENTA att ge upp. Även denna match rekomenderas, hela ROHs debut PPV rekomenderas faktiskt.

Naomichi Marufuji & Kota Ibushi vs. KENTA & Taiji Ishimori, Pro-Wrestling NOAH 2007-07-15
Även här har vi en av årets utan tvekan bästa drabbningar. Publiken älskade matchen och dom verkade även älska DDTs golden-boy Kota Ibushi som hade gjorde en strålande insats genom hela denna tag-team tunering. Kota Ibushi stal även showen i denna kvicka spott-fest till match. Allt var välutförd. En riktig Match of the Year candidate. Hoppas vi får se Kota Ibushi mer i Pro-Wrestling NOAH.

Yoshihito Sasaki vs. Masato Tanaka, Zero-1 Max 2007-05-27
Ungtuppen Sasaki möter den minst sagt rutinerad Masato Tanaka. Otroligt imponerad av den nivå Tanaka fortfarande ligger på efter alla år i ECW och FMW. Hur kan han fortfarande ha en fungerande skalle efter alla chairshots? Ingen jätte bra match men visst håller den relativt högklass. Yoshihito Sasaki kämpar sig till en seger efter att Tanaka haft komadot nästan hela tiden, scenerna av en firande Sasaki är något jag sent kommer att glömma. Tro mig.


Har som sagt inte sett på så mycket wrestling iår som jag borde och har därav missat en hel del av 2007s pärlor, jag tänker därför under kommande vecka (förhoppningsvis) posta en artikel om den matchern jag missat iår som jag verkligen borde anstränga mig för att fåtag på.
Tycker ni att det är någon speciell jag borde lägga vantarna på? Skriv i gästboken eller i bloggtråden på swewrestling.com/forums.

Både KENTA och Naomichi Marufuji finns med denna vecka.


Traditionen fortsätter och för nionde fredagen irad kommer veckans saftiga top 10 lista. Denna vecka kommer listan vara bombad av nykomlingar.

1. (3) MITSUHARU MISAWA, 10 p
Den här veckan har allt handlat om Misawa i min wrestlingvärld. Diskussioner om vem kommer han få möta, en diskussion som sen övergick till kommer Misawa & KENTA vs. Morishima & Marufuji leverera? Mitsuharu Misawa kommer att debutera i USA och Ring of Honor i en match dom kommer bidra med uppmärksamhet från hela världen, framför allt ifrån Japan. Jag vill se Misawa i ROH och jag vill se det nu!

2. (9) CM PUNK, 9 p
Efter att i stora delar av matchen burit Morrison på WWE SummerSlam och förlorat i en något för kort match fick CM Punk äntligen lägga vantarna på WWECW titeln i en match som folk prisat ordentligt. Varje framgång för Punk i WWE känns overkligt. Smygpushen på ECW, PPV debuten med Triple H och Shawn Michaels på Survivor Series, WrestleMania debuten och nu ECW titeln. CM Punk verkar faktiskt ha en framtidn i WWE och jag älskar det.

3. (-) MATT SYDAL, 8 p
Det är återigen dags att säga adjö till en ROH profil och ett stort indynamn, även ett av de större namnen borta i Dragon Gate. Matt Sydal har gått ut med att han ska försöka förverkliga sin pojkdröm och det är likt CM Punks att få chansen att brottas i WWE. Matt Sydals sista ROH match kommer inte helt förvånanadne vara emot kompisen och rivalen Delirious i Chicago.
Lycka till i WWE.

4. (2) TAKESHI MORISHIMA, 7 p
Takeshi Morishima har inte fått några titelförsvar av ROH titeln bokade men är inför kommande Ring of Honor shower bokad vilken ökar spänningen för vad Gabe Sapolsky har på gång. Morishima tuffar även på i Japan och har återigen försvarat ROH titeln på japansk mark. Morishima kommer även medverka i den stora hel-NOAH main eventet i Philly den 2:a november.

5. (-) NAOMICHI MARUFUJI, 6 p
Marufuji återvänder till USA för att möta "The Genetic Luchadore" El Generico i en singelmatch, det kommer vara en liten drömmatch för mig men förhoppningarna är inte jätte höga då jag är osäker på hurvida de två brottarna klickar tillsammans. Naomichi Marufuji har även gått väl i Pro-Wrestling NOAHs stora GHC titel tunering.

6. (1) BRYAN DANIELSON, 5 p
Efter ögonskadan mot Morishima har Bryan Danielson blivit bänkad och hans syn är fortfarande suddig på det skadade ögat. Danielson blir alltså tvungen att hoppa av PWGs tunering Battle of Los Angeles 2007, han hade där bokats emot Doug Williams. Jag och stora delar av wrestlingvärlden håller nog tummarna för att Dragon blir kry till Misawa besöket.

7. (-) TOSHIAKI KAWADA, 4 p
Kollade i veckan på diverse HUSTLE klipp där Kawada medverkar på en massa spex. När jag ser detta känns det i allra högsta grad overkligt och oväntat. Antar att det är kul att purolegenden Kawada kan bjuda på sig, publiken äter upp det. Visst det var underhållande att se Kawada dansa i glittriga kalsonger tyckte halva jag, den andra halvan ville bara se Kawada lacka ur och ge den halvnakna taniga sångfågeln en fet Ganso Bomb.
Länk finns längst ner i posten.

8. (-) KENTA, 3 p
Vi finner för andra gången iår KENTA på veckans top-10 lista. KENTA återvänder till ROH tillsammans med sina NOAH kumpaner Takeshi Morishima, Naomichi Marufuji och självaste Mitsuharu Misawa och slängs in i en stor match. En match som kommer ge ROH uppmärksamhet över hela världen.

9. (-) EL GENERICO, 2 p
The Mexicanadian har sin antagligen största match någonsin framför sig när han av ROH bokats emot ingen mindre än Naomichi Marufuji i en singelmatch. Jag har själv tyckt att detta skulle blivit en intressant och säkert bra parning men inte ansett att Generico varit redo för en match av denna storlek. Gabe Sapolsky och ROH verkar tycka att jag har fel och det glädjer mig.

10. (-) DELIRIOUS, 1 p
Delirious och Matt Sydal kommer i Chicago att avsluta sin tävlingsinriktade fejd i en sista match innan Matt Sydal försvinner till WWE. Jag har haft turen att få bevittna en Delirious vs. Matt Sydal drabbning på plats och blev inte besviken och förhoppningarna för denna sista och avslutande match är höga.



POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 67 p
2. Nigel McGuinness, 58 p
3. Takeshi Morishima, 57 p
4. Jay Briscoe, 38 p
5. Mark Briscoe, 35 p
6. Claudio Castagnoli, 32 p
7. Kevin Steen, 27 p
8. Daisuke Sekimoto, 18 p
9. El Generico, 18 p
10. Mitsuharu Misawa, 18 p
11. Kota Ibushi, 14 p
12. CM Punk, 12 p
13. Naomichi Marufuji, 11 p
14. Rocky Romero, 9 p
15. Matt Sydal, 8 p
16. Mike Quackenbush, 7 p
17. Chris Bosh, 7 p
18. Edge, 6 p
19. Super Dragon, 6 p
20. Eddie Kingston 6 p
21. Randy Orton, 5 p
22. Masato Tanaka, 5 p
23. KENTA, 4 p
24. Toshiaki Kawada, 4 p
25. Mohammed Yone 4 p
26. Triple H, 3 p
27. Yoshihito Sasaki, 3 p
28. Davey Richards, 2 p
29. Taiji Ishimori, 2 p
30.Chris Hero, 2 p
31. Samoa Joe, 1 p
32. Roderick Strong, 1 p
33. El Blazer, 1 p
34. Jimmy Rave, 1 p
35. Kazunari Murakami, 1 p
36. Alex Shelley, 1 p
37. Delirious, 1 p


Kawada-spex:
http://www.youtube.com/watch?v=nbe7TamOI0g

Edge och Randy Orton, visst hatar vi dom.

Året så här långt: Bästa heelbrottarna.
Förra året var det inte svårt alls att välja en brottare att titulera "Årets Heel". Det självklara valet för mig och många många andra var Minoru Suzuki som verkligen agerade heel så att det stod härliga till. Vare sig Suzuki slog på älskade lättviktare i NOAH som t ex Naomichi Marufuji och KENTA eller gjorde sig till ett stort namn i All Japan så var Minoru Suzuki wrestlingvärldens mest trovärdiga svin året igenom. Nu fortsätter jag min artikelserie där jag kategori för kategori går igenom det bästa hittils och som ni nu förstår är ämnet idag de bästa heelbrottarna, hittils.

Kevin Steen fick i början av året en chans att tillsammans med sin lojala vapendragare El Generico att återigen försöka etablera sig i Ring of Honor. Steen imponerade rätt personer och bokades ganska omgående (med El Generico) in i en stor fejd emot ROH-tag team champs Briscoes där Kevin Steens heelagerande skulle spela en enorm roll. Kevin Steen har i många år gjort sig känd för att kunna agera heel utan att det ser ansträngt ut, att agera heel naturligt helt enkelt. Vi har sett det i CZW och vi har sett det i PWG och vi har fått se det och lite till i ROH. Kevin Steen har iår likt Minoru Suzuki förra året agerat heel på ett enormt trovärdigt och naturligt sett som verkligen får mig att tro att dom måste vara de elakaste personerna på planeten. Kevin Steen kan jämföras med en respektlös, kränkande, våldsam och hänsyslös "bully" ifrån filmer.

Har inte blivit mycket WWE för mig iår men jag har då och då tittat på enstaka segment, matcher och inslag (även vissa shower) och måste berömma Edge. Edge känns som en modern sports-entertainment heel, en heel som kan gå på micken och få vilken stad som helst att bua honom ut ur byggnaden. Vissa brottare ska vara heel och vissa brottare ska vara face. Edge som face kommer aldrig kunna mäta sig med Edge som heel. Varken vad gäller underhållningsvärde eller få igång publik. Åtminstone inte hos mig.

Trotts att det varit ett återigen WWE fattigt år för mig så har det, hör och häpna, tagit sig in hela två WWE namn i denna artikel. Helt välförtjänt. Talar vi om WWE och heels så går det inte att föra den diskussionen utan att nämna namnet Randy Orton, iaf på den senaste tiden. Något som WWE gör riktigt bra är att dom pushar Orton som känslokall, nej, känslolös. Jim Ross och Jerry Lawler nämner hela tiden att hans ögon är tomma när han på ett skrämmande sett stirrar på den skadade brottaren som ligger golvad framför honom. Genialiskt.

Vad är det som faktiskt kan peta Chris Hero från en sån här artikel? Jo, det som faktiskt kan peta Chris Hero är mannen som står vid hans sida och trissar upp honom samtidigt som han drar några av wrestlingvärldens mest underhållande, elaka och mest vassa promos. Jag talar givetvis om "Sweet N Sour" Larry Sweeney. En old-school brottare som är en naturlig heel med en duktig touch av old-school. I ROH känner vi honom som en old-school manager som är en naturlig heel med en duktig touch av old-school. Vart Sweeney än sätter foten känns hans stil och agerande som frisk fläkt.

Denna post skrevs ganska hastigt och jag kan därav missat någon av de som verkligen varit duktig som heel iår.
Hedersomnämnande till följande brottare Kazunari Murakami, Roderick Strong, Davey Richards, Minoru Suzuki, Chris Hero och Joey Ryan.

Daisuke Sekimoto är en stammis på listan, här får Masato Tanaka smaka på varför.

Efter många veckor med uteblivet wrestling tittande så har jag nu denna vecka tittat på många YouTube matcher och två hela shower, PWG Guitarmageddon II samt WWE SummerSlam 2007. Båda showerna vad mer eller mindre två stycken besvikelser, mer om det kan ni läsa i recensionerna jag postat under veckan. Nu till det alla väntat på, veckans top 10 lista.

1. (1) BRYAN DANIELSON, 10 p
"Going back to Saturday, I started watching the Bryan vs. Morishima match in the locker room with the rest of the crew. The entire locker room was cringing at Bryan's kicks and Morishima's strikes. I found myself just rising and working my way to the curtain so I could watch it in person in the middle of the crowd. I got so lost in the match I couldn't tell you how long it was or at what point I made my way through the curtain to watch the match unobstructed on the ramp. Simply put, it was one of the greatest matches I've ever seen. The great fans of New York really brought it to the next level as the crowd reactions were among the most intense in ROH history. I was elated after the match because after all this is what I enjoy. That elation soon turned to panic and dismay when Paul Turner passed me on the ramp and said "he can't see out of his eye."

Everyone was in a great mood backstage and that quickly changed when Bryan sat down and word began to spread. The entire crew came over to see how Bryan was doing, who of course was taking it like a champ and saying it was no big deal. His eye was telling a different story. As the doctor was looking at it, his eye was rolled back into his head and it stayed that way. Bryan couldn't control it. It was really hard to look at. I can't even imagine how Bryan got through this."
- Gabe Sapolsky, rohwrestling.com

2. (3) TAKESHI MORISHIMA, 9 p
Jag har läst rapport efter rapport efter rapport från Morishima vs. American Dragon matchen och det var länge sedan jag har varit så här hungrig på en match efter ha läst rapporter. Kul som attan att Morishima börjar komma igång med bra titelförsvar efter att ha sett ganska försiktig och vilsen ut i februari.

3. (-) MITSUHARU MISAWA, 8 p
En av världens bästa workers någonsin, en levande legend och nu även en av de stora namn från NOAH som vill testa lyckan på amerikansk mark, rättare sagt i Ring of Honor. Detta är enormt, Misawa i USA är overkligt. Mer motivering behövs inte.

4. (4) NIGEL McGUINESS, 7 p
2006s största stjärnskott och början på 2007s hetaste namn verkar ligga på is och hans "momentum" tar stryk som fasiken, hur ska Gabe Sapolsky som bokar ROH rädda det här? Nigels hårdpush som fortsatte in på 2007 trodde och hoppades jag skulle leda till en självklar plats i toppen av ROH, varför har det saktat ner? Hoppas på att det ligger nått i rykterna om att ROH återvänder till England (oktober sägs det) och Nigel får för en gångsskull vinna ett mainevent i hemlandet, en match mot sin rival detta år - Takeshi Morishima.

5. (-) SUPER DRAGON, 6 p
En av sex brottare som är med och äger det kaliforniska wrestling förbundet PWG och när jag kollar på PWG så tycker jag han verkligen känns som en superstar. Senaste PWG showen jag såg var Guitarmageddon II där Dragon deltar i en 6-manna tag match som han tråkigt nog verkar skada sig i min innan, medans och efter skadan så strålar han ut en sån närvaro och rutin. Väldigt underskattad brottare.

6. (-) RANDY ORTON, 5 p
För mig känns hans move "Punt Kick" som en frisk fläkt i hans arsenal och tillför ofta omedelbar heelhetta. Randy Orton bar ensam matchen emot John Cena till WWE SummerSlams utan tvekan bästa match, en skam att han inte fick vinna titeln efter den insatsen han gjorde där.

7. (5) DAISUKE SEKIMOTO, 4 p
Mycket Zero-One via YouTube har det blivit (där får man sig en Sekimoto dos) och minst lika mycket Sekimoto via YouTube har det blivit de senaste veckorna. Daisuke Sekimoto imponerar stort och jag måste fåtag på Zero One Max Fire Festival ifrån 16 juli där Sekimoto mötte Tanaka.

8. (-) YOSHIHITO SASAKI, 3 p
När jag i beskrivningen av denna lista skriver YouTube så har det blivit otroligt mycket Zero-One jag tittat på, och den här killen visar enorm glöd. Han visar glöd vare sig det är i ett eldprov till match emot Masato Tanaka eller när han är squash offer för den store Yoshihiro Takayama. Såna här killar vill man ska lyckas med det dom gör.

9. (10) CM PUNK, 2 p
Likt Randy Orton fick CM Punk bära sin motståndare, eller jag vet inte om han var tvungen att göra men vilket fall som helst så var det vad han gjorde, CM Punk bar Morrison och matchen på WWE SummerSlam. Kul att se min gamla indy-favorit i en större match på SummerSlam, tro mig, jag markade.

10. (-) ALEX SHELLEY, 1 p
Vad jag förstår är Shelley en av snubbarna som inte trivs i TNA just nu. Shelley började verkligen göra sig ett namn på indyscenen med Chris Sabin som MCMGs när TNA förbjöd alla TNA kontrakterade brottare att göra framträdanden för ROH och PWG. Strax innan förbudet gick Shelley vad han själv beskriver som den bästa matchen i sin karriär tillsammans med Chris Sabin emot Briscoes i ROH. Sägs nu att Shelley har fått någon slags deal när han är tillåten att ersätta skadade Bryan Danielson i PWGs BOLA 07, detta ska vara en "one time only thing".


POÄNGLIGAN 2007:
1. Bryan Danielson, 62
2. Nigel McGuinness, 58 p
3. Takeshi Morishima, 50 p
4. Jay Briscoe, 38 p
5. Mark Briscoe, 35 p
6. Claudio Castagnoli, 32 p
7. Kevin Steen, 27 p
8. Daisuke Sekimoto, 18 p
9. El Generico, 16 p
10 Kota Ibushi, 14 p
11. Rocky Romero, 9 p
12. Mitsuharu Misawa, 8 p
13. Mike Quackenbush, 7 p
14. Chris Bosh, 7 p
15. Edge, 6 p
16. Super Dragon, 6 p
17. Eddie Kingston 6 p
18. Naomichi Marufuji, 5 p
19. Randy Orton, 5 p
20. Masato Tanaka, 5 p
21. Mohammed Yone 4 p
22. Triple H, 3 p
23. CM Punk, 3 p
24. Yoshihito Sasaki, 3 p
25. Davey Richards, 2 p
26. Taiji Ishimori, 2 p
27.Chris Hero, 2 p
28. KENTA, 1 p
29. Samoa Joe, 1 p
30. Roderick Strong, 1 p
31. El Blazer, 1 p
32. Jimmy Rave, 1 p
33. Kazunari Murakami, 1 p
34. Alex Shelley, 1 p

Bryan Danielson, det krävs inget geni för att konstatera att han är en framtida legend.

Bryan Danielson, en framtida legend.
Bara för att en brottare blir tränad av namn som Tracy Smothers, Bobby Eaton, William Regal, Shawn Michaels och Masato Tanaka behöver det inte betyda att brottaren ifråga lyckas, i detta fallet råkar det faktiskt vara så att brottaren lyckats, åtminstone som worker. Man kan ju sen diskutera om man måste brottas i WWE och tjäna kosing och bli "känd" för att lyckas på riktigt eller hållla titlar i Japan och accepteras av deras publik för att lyckas eller bara vara en bländande bra worker för att lyckas. Jag är beredd att säga att, var du än brottas, i stora arenor i USA eller kanske i gympasal i samma land så är det nivån du ligger på som brottare, hur pass bra worker man är som avgör om man lyckats. Det jag vill komma fram till är kort och gott att "American Dragon" Bryan Danielson har lyckats, han har genom framförallt sin brottning gjort sig ett namn över hela världen och hans namn blir mer värdefullt hela tiden, mest i USA och Japan dock.

I AJ Styles och Christopher Daniels gemensamma shootintervju så berättar dom om en match dom hade, dom hade tydligen väldigt fria händer vilket inte på något sätt är ovanligt på indyscenen och den ena av dom sa emot slutet på matchen till den andra: "5 more minutes" och när han berättar det skrattar den andra och säger att det var Bryan Danielson stil av honom att säga så. Ger man Bryan Danielson fria händer så gör han ingenting halvhjärtat, det mycket därför han är ett stort namn på (till en början) amerikas indyscen (nu även i Japan). American Dragon känns som en sån där kille som vad han än gör inte skulle nöja sig förens han är bäst på det han gör, de senaste två åren har jag verkligen varit tacksam att Danielson valde just wrestling att satsa på. Den vilja, passion, glöd, motivation och respekt Bryan Danielson utstrålar får mig ansluta mig till den enorma skara männsikor som non-stop prisar Bryan Danielsons verk i den fyrkantiga ringen.

Den dagen Bryan Danielson cementerade sig som en av mina absoluta favoriter och den man inom wrestling som jag antagligen respekterar mest av alla var 26 augusti 2006 och matcherna som följde. Efter minst sagt hårda titelförsvar av ROH titeln i snart ett år så mötte Bryan Danielson Nigel McGuinness (25 aug) och Colt Cabana (26 aug) i varsina 2/3 Falls matcher, båda skulle sluta med 60 minute draw vilket det isig är imponerande (det var dock väldigt vanligt back in the days men har blivit allt mer ovanligt). De två en timmes drabbningarna var inte dom ensamma anledningen till den massiva respekt Bryan Danielson förtjänade ihop utan det var skadan han oturligt fick efter bara några minuter. Danielson fick "separated shoulder" samt "tore two tendons in the shoulder and tore another tendon in his chest" men fortsatta trotts den enorma smärtan som synligt strålade igenom hans kropp matchen.

Minnesvärd fejd och suveräna matcher emot KENTA

Istället för att släppa titeln på grund utav skada vilket antagligen 4 av 5 brottare skulle ha gjort så fortsatte Bryan Danielson att försvara titeln efter ett litet tags vila. Hans kommande match om ROH titeln emot Austin Aries sköts upp och hans titel försvar av FIP titeln emot Davey Richards ställdes in men hans första titelförsvar efter det korta avbrottet skulle bli mot ingen mindre än hans rival under året KENTA. Det hade länge cirkulerat snack om att en ifrån NOAH skulle få vinna ROH titeln och det skulle aldrigt passat bättre än nu menade "internet". Bryan Danielson hade skadat sig ordentligt, Bryan Danielson har inte kunnat slå KENTA än, KENTA har hårtpushats av ROH. Titelbytet var ett faktum, synd bara att matchen inte kommer bli så bra som den borde iochmed att Dragon är skadad. Folk (jag med) hade fel på alla punkter, Bryan Danielson försvarade titeln i ett av årets absolut bästa matcher, en lång och jämn match som varade över 30 minuter. Trotts skada försvarar Dragon titeln i en lång och hård match.

Okej, vem som helst skulle faktiskt kunna vägra att lägga ifrån sig titeln och sen försöka brottas. Bryan Danielson ville inte lägga ifrån sig titeln och brottades, och som han gjorde det. Hans match emot KENTA kommer föralltid bli ihågkommen som en tvättäkta klassiker och det går inte att understryka nog att Bryan Danielson i allra högsta grad var skadad när han leverarade denna pärla tillsammans med KENTA.
Lika mästerligt som Bryan Danielsons titelperiod var bokat och uppbyggt så höll nästa mästare på att byggas upp på ett minst lika mästerligt sett. Homicide fejdade stort med Jim Cornette, Briscoes och Steve Corino i en stor och välbokad fejd som alltsammans handlade om Homicides kämpaglöd och vilja att bli mästare, för i potten i denna fejd låg som bekant en titelmatch mot Bryan Danielson i Homicides hemstad, New York.

Som du nu kanske förstår så skadade Bryan Danielson sig duktigt i slutet på augusti 2006 men var fast bestämd på att hålla sig till planerna och förlora titeln till Homicide i New York 23 december samma år. 4 månader med ounviklig smärta och hårda matcher.
Jag tar för givet att Bryan Danielson drog ner på dom redan få bokningarna han hade utanför Ring of Honor då japans idag kanske största och populäraste förbund Pro-Wrestling NOAH är riktigt sugna på att boka honom och spinna vidare på hans fejd med KENTA. Bryan Danielson inser att detta är en gyllene chans men är som alla vet fortfarande skadad, Bryan Danielson förvånar en hel del människor när han faktiskt går med på att brottas en tour i Japan. Touren minnar efter fina insatser tillslut ut i ytterligare en match mot KENTA (2 december 06) som även den prisats enormt mycket, dock inte lika bra som deras klassiker på amerikansk mark. Alla som sett KENTA in action vet att han sällan håller tillbaka vilket sjävlklart måste varit påfrestande för Danielsons fallfärdiga kropp.

Bryan Danielson har ont.

Efter en avslutad turné med Pro-Wrestling NOAH som ansågs vara lyckad av de flesta så försvarade Bryan Danielson sin titel i en relativt lam burmatch emot Samoa Joe, anledningen till att den var lam var delvis pågrund utav de ounvikligt höga förhoppningar en Danielson vs. Joe match medför och delvis pågrund utav Bryans manglade kropp.
Nästa, och sista stopp för våran mästare var mot Homicide i New York. Stämningen var på topp och en skadad Bryan Danielson mjölkar ur en spännande match ur den förvånandsvärt tråkiga Homicide och förlorar titeln, Bryan Danielson överlämnar titeln med stil vilket uppskattas av en firande Homicide och ett utsålt Manhatten Center i New York.

Anledningen till att jag skrev den här artikeln just idag hittar vi även den i Manhatten Center i New York där Bryan Danielson utmanade monstret ifrån Japan och ROH mästaren Takeshi Morishima, en match som likt Dragon vs. KENTA beskriv som en absolut klassiker. Gläjder mig visserligen hur bra den matchern verkar ha blivit men det är inte matchkvaliteten som drev mig till denna post. Jag låter ett citat ifrån ROHs bokare Gabe Sapolsky förklara vad det rör sig om.

"Going back to Saturday, I started watching the Bryan vs. Morishima match in the locker room with the rest of the crew. The entire locker room was cringing at Bryan's kicks and Morishima's strikes. I found myself just rising and working my way to the curtain so I could watch it in person in the middle of the crowd. I got so lost in the match I couldn't tell you how long it was or at what point I made my way through the curtain to watch the match unobstructed on the ramp. Simply put, it was one of the greatest matches I've ever seen. The great fans of New York really brought it to the next level as the crowd reactions were among the most intense in ROH history. I was elated after the match because after all this is what I enjoy. That elation soon turned to panic and dismay when Paul Turner passed me on the ramp and said "he can't see out of his eye."

Everyone was in a great mood backstage and that quickly changed when Bryan sat down and word began to spread. The entire crew came over to see how Bryan was doing, who of course was taking it like a champ and saying it was no big deal. His eye was telling a different story. As the doctor was looking at it, his eye was rolled back into his head and it stayed that way. Bryan couldn't control it. It was really hard to look at. I can't even imagine how Bryan got through this."
- Gabe Sapolsky, rohwrestling.com

Triple H är en av två WWE:are på listan.


Ytterligare en vecka med oförskämt lite wrestlingtittande för min del men frukta icke, är det fredag så är det och listan kommer vilket fall som helst. Även denna vecka haglar det in nykomlingar, rekordmånga WWE-brottare kan jag redan nu avslöja. Det som är positivt med att det för mig varit ännu en torr westling vecka är att jag kan slänga in folk på listan som varit duktiga året igenom med legat precis utanför och sniffat.

1. (8) BRYAN DANIELSON, 10 p
American Dragon var kung innan hans snöpliga skada i slutet på 2006 och American Dragon är kung direkt efter comebacken från sin snöpliga skada. Kommer Danielson vinna ROH titeln ifrån Morishima? Gabe har som bekant sagt att han hade planer på att låta Homicide tappa titeln till Dragon från början men skadan satte stopp för det. Första titelförsvaret som känns helt öppet.
Ska även bli spännande att se vad som händer för Dragons del i PWG (där han är champ) och i NOAH som är två förbund han bokas regelbundet i.

2. (1) CLAUDIO CASTAGNOLI, 9 p
Den här månaden blev Nigel McGuinness petad som den attraktivaste europen på amerikasindyscen, schweizaren Claudio Castagnoli har utvecklats enormt och hård pushas av alla förbund han sätter foten i. Vi kommer på ROHs stora Manhattan Show äntligen få se Claudio vs. Hero i ROH och jag hoppas att det är en fejd som kommer leverera matchmässigt.

3. (3) TAKESHI MORISHIMA, 8 p
Morishima ska efter en trög tid som ROH World Champ försvarat titeln emot Claudio Castagnoli och Brent Albright i två rökarmatcher som prisats flitigt på internet. Folk börjar komma allt närmare seger emot Morishima lagom till att världens slugaste brottare Bryan Danielson utmanar om titeln, visst fasiken känns den matchen hur öppen som helst?

4. (6) NIGEL McGUINNESS, 7 p
Har inte sett Nigel brottas på ett tag nu men anledningen till hans höga placering är allt onödigt gnäll han får stå ut med på internet, på ROHs forum finns det 4-5 trådar som tar upp (eller rättare sagt attackerar) Nigels flitiga använding av lariaten. Verkar tråkigt nog faktiskt som hans massiva stöd som han hade i början av 2007 börjar dala ordentligt. En fjärde plats på listan visar att han har mitt stöd, om det nu spelar någon roll.

5. (7) DAISUKE SEKIMOTO, 6 p
Har för tredje veckan irad kollat igenom Sekimoto matcher, gamla och nya. Sekimoto charmar mig larvigt mycket, han utstrålar karisma utan att anstränga sig samtidigt som han har väldigt klassik wrestlingstil och offensiv. Powerbomb, german suplex och lariats sammanfattar det ganska snyggt. Måste få tag på hans match emot Masato Tanaka ifrån förra månaden(?).

6. (-) MASATO TANAKA, 5 p
Kollat igenom många videos med Zero-1 på senaste tiden och den brottare som ser hungrigast ut av alla är faktiskt "gamlingen" och ECW-legenden Masato Tanaka, framför allt isina drabbningar mot ungtupparna Yoshihito Sasaki och Daisuke Sekimoto.
Imponerande vilken nivå han ser ut att ligga på efter allt stryk den kroppen har tagit.

7. (-) MOHAMMED YONE, 4 p
Ytterligare en nykomling, Mohammed Yone har året igenom sett och agerat väldigt hungrigt och motiverat men framförallt explosivt. Yone har många gånger iår varit mannen som förgyllt annars ganska lama 3 vs. 3 matcher i NOAH med sin explosivitet och aggresivitet.
Underbart skön match mot Jun Akiyama, årets bästa match under 10 minuter. Tråkigt att vi inte fick se honom när ROH besökte Japan.

8. (-) TRIPLE H, 3 p
Jag måste erkänna att jag ända sedan första gången jag såg wrestling har varit smygförtjust i Triple H, speciellt hans heelagerande. Nu vankas det comeback efter lång frånvaro på grund utav skada och jag kommer inte ta mig tid att titta på WWE SummerSlam men jag tycker att det är skönt för WWEs del att ha tillbaka honom. Måste avslutningsvis flika in med att jag inte kan hålla med hans åsikter han har om vissa brottare och kan tycka att det inte är nyttigt att han så stort inflytande backstage.

9. (-) CHRIS HERO, 2 p
En av de män som utan tvekan är mest eftertraktad på indyscenen med bokningar överallt. Chris Heros stora fejd mot Claudio Castagnoli som äger rum lite överallt börjar ta fart på allvar i ROH där dom ska gå sin första singelmatch mot varandra på Ring of Honors stora show i Manhattan Center. Claudio och Hero klickar så jag håller tummarna på att någon av deras matcher i fejden blir en klassiker. Det fejdas även i Chikara-Pro.

10. (-) CM PUNK, 1 p
CM Punk har klarat sig förvånandsvärt bra i WWE och det glädjer mig väldigt mycket, istället för att bli stämplad som en "mindre kille" och sen bli tvungen att agera slagpåse på Heat så har CM Punk hanterats väl och har en ECW titelmatch på WWE SummerSlam som jag självfallet hoppas att han tar hem.


POÄNGLISTAN 2007:
1. Bryan Danielson, 52
2. Nigel McGuinness, 51 p
3. Takeshi Morishima, 41 p
3. Jay Briscoe, 38 p
4. Mark Briscoe, 35 p
5. Claudio Castagnoli, 32 p
6. Kevin Steen, 27 p
7. El Generico, 16 p
8 Kota Ibushi, 14 p
9. Daisuke Sekimoto, 14 p
10. Rocky Romero, 9 p
11. Mike Quackenbush, 7 p
12. Chris Bosh, 7 p
13. Edge, 6 p
14. Eddie Kingston 6 p
15. Naomichi Marufuji, 5 p
16. Masato Tanaka, 5 p
17. Mohammed Yone 4 p
18. Triple H, 3 p
19. Davey Richards, 2 p
20. Taiji Ishimori, 2 p
21.Chris Hero, 2 p
22. KENTA, 1 p
23. Samoa Joe, 1 p
24. Roderick Strong, 1 p
25. El Blazer, 1 p
26. Jimmy Rave, 1 p
27. Kazunari Murakami, 1 p
28. CM Punk, 1 p

CM Punk har faktiskt mer att jubla om än vad folk trodde.

Året så här långt: Stjärnskotten
Det har varit relativt dött på min blogg den senaste tiden men nu kommer äntligen en efterlängtad uppdatering. Ämnet är årets stjärnskott så här långt, brottare som är ganska (ibland) nya och har en ljus framtid framför sig som wrestler.


Förra årets stjärnskott för mig blev ingen mindre en Kobashis vapendragare Go Shiozaki som visat sig vara riktigt hungrig. Go Shiozaki utstrålar enorm potential och det är väldigt svårt att låta bli med att fantisera om honom med GHC titeln om några år. Idag är Shiozaki mer eller mindre slagpåse för de större namnen i NOAH men hans välförtjända push ligger runt hörnet. På ROHs Tokyo Show iår fick världen skåda en drömparning när den japanska ungtuppen fick möta något av det finaste amerikas indyscen har att erbjuda nämligen "American Dragon" Bryan Danielson i en riktigt bra match. Jag håller tummarna på att detta inte var sista gången Shiozaki och Dragon stöter på varandra.

Shingo Takagi, föredetta bodybuilder som en dag bestämde sig för att pröva sin lycka som wrestler vilket senare skulle visa sig vara ett klokt beslut. 2004 debuterade Shingo efter att ha skolats i Dragon Gate Dojo samt Animal Hamiguchi Dojo. Under slutet på 2006 och början på 2007 så var Shingo Takagi i ROH genom DG/ROH sammarbetet för att utvecklas och lära sig av den amerikanska stilen och skillnaden är enorm. Efter besöket i staterna ser vi nu en mycket mer säker och "wrestlingsmart" Shingo Takagi som efter besöket i USA fått större förtroende av Dragon Gate än någonsin där han utgör stor del av den nya stallet NEW HAZARD.

En brottare som verkligen har prisats så att det står härliga till iår är utan tvekan Daisuke Sekimoto. Efter att marathon kollat på diverse matcher med Sekimoto, både gamla och nya drabbningar, så måste jag ansluta mig till Sekimoto-fanclub. Antagligen japans hetaste namn just nu har en väldigt no-nonsense arsenal av moves där ingenting används för att det är snyggt. Sekimoto bombar sina motståndare med lariats, chops, german suplexes och powerbombs och jag njuter mig igenom allt. Jag måste få tag på Masato Tanaka vs. Daisuke Sekimoto matchen som fått så bra kritik!!!

Efter att ha imponerat stort på folk efter sina matcher emot välkända amerikaner i 1PW så har PACs karriär, utan att överdriva, gått spikrakt uppåt. I början på året var han englands gullegris och nu, 8 nästan 9 månader senare är han hela amerikas indyscens stora gullegris. Alla vill boka honom, ROH, PWG, Chikara-Pro och Dragon Gate. Första gången jag på allvar kom i kontakt med den brittiska sensationen var när jag såg ROH på plats i Liverpool, PAC mötte Strong och fick stryk så det stod härliga till men det som imponerade var hans enorma glöd och passion han utstrålade.

Okej, CM Punk är kanske inte vad man egentligen ska kalla stjärnskott då han levererat topp matcher under många år innan WWE beslöt sig för att ge honom en chans. Men med WWE mått mätt så är CM Punk ett stjärnskott, han har verkligen tagit till sig WWE stilen om du frågar mig och kan utan problem dra en manusbaserad och opersonlig promo backstage om det behövs. Används han rätt så är han, utan att överdriva, en guldklimp som kan pumpa in stora pengar åt WWE i framtiden.

Davey Richards tar sig för första gången in på listan, välkommen.


Denna vecka har det varit en hel del att göra, därav de få uppdateringarna på bloggen och den fjuttiga mängd wrestling jag kommit över i veckan. Denna lista kommer antagligen skilja sig en hel del till de förra när jag helt går på vad som just nu "charmat" mig inom wrestingvärlden.
Lite variation förnöjer, bland annat kan man se at Briscoe bröderna för tillfället ramlat ur listan men ligger och nosar strakt utanför.

1. (3) CLAUDIO CASTAGNOLI, 10p
Pushmässigt så är Claudio den brottare som får mest uppmärksamhet av ROH och även Chikara-Pro till viss del, Claudio var tidigare nära att gå till WWE där han säkerligen placerats i OVW eller annan träningsverksamhet, dealen rann ut i sanden och kan nu Claudio istället för att gotta sig över cashmoney  gotta sig över enorm framgång på amerikas indyscen.
Enligt "internet" ska Claudio vs. Morishima verkligen levererat vilket glädjer mig.

2. (1) KEVIN STEEN, 9p
Kevin Steen har vissa stunder burit fejden emot Briscoes när det kommer till att förmedla en story med sina backstage promos. Kevin Steen tillsammans med El Generico och Claudio Castagnoli är antagligen de namn vars värde växer snabbast på indy-scenen idag, helt rätt enligt mig. Steenerico är nu PWG-tag champs och Kevin har en intressant rematch mot Necro Butcher på gång i den kalifornska förbundet.

3. (2) TAKESHI MORISHIMA, 8p
Morishima stannar på listans övre halva då han ska ha kommit igång på allvar som ROH Champ, ROH har postat en artikel om hur svag Morishima börjar bli vilket gör att titelförsvaren blir mer intressanta istället för hårda, borderline-squash matcher (egentligen inte, men Morishima såg otroligt stark ut) som mot BJ Whitmer eller Jay Briscoe.
Kan Bryan Danielson faktiskt vinna emot Morishima i New York nästa vecka? Spännande.

4. (-) CHRIS BOSH, 7p
Chris Bosh dundrar in på listan och anledningen är "man förstår inte vad man har förens det försvunnit". Chris Bosh har pågrund utav skada bestämt sig för att tillsvidare lägga sin wrestling karriär på hyllan. Samtidigt som jag känner att det är bra att brottare lyssnar på sina kroppar känns det väldigt deppigt. Boshs micskills tillsammans med minst sagt annorlunda gimmick (hata mexikaner!) var/är guldvärt.
Han lämnar ett stort hål efter sig framför allt i PWG där han var ett stort namn på både singel och tag-team divisionen tillsammans med Scott Lost.

5. (-) EDDIE KINGSTON, 6p
Eddie Kingston är ute ur CZW efter att ha avstått ifrån att följa ägaren John Zandigs order under Kingston/Hero-fejdens avslutande segment, en order som sa att han skulle käka en lariat ifrån Zandig vilket Eddie ej köpte. Eddie Kingston som länge varit sugen på att få brottas för ROH fick förra veckan chansen, visserligen fick han enligt uppgifter skandalöst nog jobba år pajasen Shane Hagadorn. Verkar som ROH inte är lika sugna på Kingston som Kingston är på ROH vilket får mig att hoppas på att kanske PWG väljer att boka honom.

6. (8) NIGEL McGUINESS, 5 p
Väldigt roligt att Nigel McGuiness som varit ganska ROH-exlusiv de senaste året/åren kommer att delta i både IWA-MS samt PWGs årliga tuneringar, vem han möter i IWA-MS TPI är ej klart men i PWGs BOLA möter han ingen annan än Davey Richards. Nigel McGuinness besegrade förövrigt Davey tidigare iår i tuneringen King of Europe Cup 2007 i semifinal.

7. (7) DAISUKE SEKIMOTO, 4p
Sekimoto är kanske en av Japans hetaste namn och någon som man verkligen bör hålla ögonen på. Hans stil känns väldigt powerhouse och det jag sett av honom utstrålar mycket "no nonsense". Någonting jag måste berömma Sekimoto för är även hans förmåga att ta stryk, visst stiffa brottare är super härligt men är inte ett piss värda om dom inte är villiga att ta däng själva. Nyfiken på vart Sekimoto är och hur mycket hans namn är värt om några år.

8. (4) BRYAN DANIELSON, 3p
PWG Champion vilket innebär att han är "the man to beat" i nästan alla förbund han sätter foten i vilket gör honom till indyscenens kanske absolut största namn. Bryan Danielson har likt Davey stora matcher på gång ibåde PWG och ROH. I Pro Wrestling Guerilla möter Dragon Doug Williams i första rundan av deras tuneringen BOLA, i ROH möter han PAC för att sedan kvällen efter utmana Takeshi Morishima om ROH World Titeln.

9. (-) DAVEY RICHARDS, 2p
Davey har varit på ett antal tourer med Pro-Wrestling NOAH på senaste tiden vilket jag kan tänka mig varit otroligt overkligt för honom då han är ett stort fan av puro och NOAH. Davey Richards skrev på sin hemsida förra året att ett av hans mål med sin wrestlingkarriär var att vid ett tillfälle få hålla NOAHs GHC Jr Heavyweight title. Davey Richards har stora matcher på gång i både PWG och ROH där han kommer få möta Nigel McGuinness (PWG, BOLA-07) samt PAC (ROH, Glory by Honor?).

10. (-) JIMMY RAVE, 1p
Jimmy Rave blev tidigare släppt ifrån sitt ROH kontrakt efter enorm frustration enligt många källor, Gabe Sapolsky slutar därmed även med att boka Jimmy Rave i Ring of Honors systerförbund Full Impact Pro vilket är enormt tråkiga nyheter för alla Jimmy Rave fans, jag inräknad. Det cirkulerar visserligen många rykten om att hans realese inte är något annat än en välutförd work. Annars kommer Jimmy Rave delta i PWG årliga BOLA tunering.



POÄNGLIGAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 44 p
2. Bryan Danielson, 42 p
3. Jay Briscoe, 38 p
4. Mark Briscoe, 35 p
5. Takeshi Morishima, 33 p
6. Kevin Steen, 27 p
7. Claudio Castagnoli, 23 p
8. El Generico, 16 p
9. Kota Ibushi, 14 p
10. Rocky Romero, 9 p
11. Daisuke Sekimoto, 8 p
12. Mike Quackenbush, 7 p
13. Chris Bosh, 7 p
14. Edge, 6 p
15. Eddie Kingston 6 p
16. Naomichi Marufuji, 5 p
17. Davey Richards, 2 p
18. Taiji Ishimori, 2 p
19. KENTA, 1 p
20. Samoa Joe, 1 p
21. Roderick Strong, 1 p
22. El Blazer, 1 p
23. Jimmy Rave, 1 p
24. Kazunari Murakami, 1 p

Efter att ha ?gjort London? med flickvännen blev det tillslut min tur att njuta utav England, till tåget och Liverpool med andra ord. Väl framme i Liverpool är man lagom trött och seg efter att ha åkt tåg i 3.5 timmar, jag samtalar med min dam och vänder mig om och får ögonkontakt med Jay Briscoe, på tågstationen. Helt oväntat. Jag är inte riktigt med på vad som händer och lyckas inte få fram något att säga till honom, med i gänget som alla bar på reseväskor var BJ Whitmer och Sara Del Rey, även några mindre snubbar i klädda ROH-merch promenerade med wrestlingprofilerna.
Flera timmar innan showen och jag har redan stött på två stycken wrestlers, perfekt start på vårat Liverpool besök.

Vi spolar fram tiden med några timmar och vi befinner oss nu utanför Olympia Hall och väntar på att få bli insläppta tillsammans med en minst sagt udda samling människor. Det fanns folk med dyra kameror, hårdrockare, totala wrestlingnördar, barn och 60+ tanter med sina 60+ gubbar. Vi stod och räknade minuter till insläppet, inte enbart för att vi (nåja, jag) byggt upp en enorm ROH-hunger utan även för att det blev bara kallare och kallare utomhus. Vi blev tillslut insläppta, hela 35-40 minuter senare än vad som var sagt, riktigt kasst. Om man skulle se det hela från den ljusa sidan så fick man njuta av synen av wrestlingnördar med frusna, iskalla, röda näsor. It was a sight to see så att säga.. Nu när jag väl är inne på ämnet fansen så envisades hela tiden min flickvän med att hon hörde folk som pratade svenska, så om det är någon är på SW som gick runt med en signerad Dragon Gate handuk ala Jack Evans och Matt Sydal och pratade svenska så kan du erkänna i denna tråd.







































Vi blir guidade till våra platser och mycket riktigt är det andra raden precis bredvid ringen vi sitter på, riktigt nära ringen. Nästan lite för nära skulle vi få upptäcka senare. Självklart hinner vi bara njuta av våra platser i 3-5 minuter tills England längsta man sätter sig framför oss, det slutar inte där. Englands bredaste man, som pratar med alla fast att han märker att dom inte vill prata med honom sätter sig bredvid mig och börjat prata. Vilken tur för mig att jag ?inte kan engelska?, otur för han som satt på andra sidan av kolossen som blev den personen som fick lov att lyssna på Englands bredaste mans oändliga babbel. Om ni köper DVDn och ser att Julius Smokes säger ?Bob Marley? till en snubbe i publiken och noterar att till höger om honom sitter något som kan vara Englands längsta man, och kanske även lyckas se att det sitter en bjässe vars käft inte är tyst en sekund snett bakom honom, mitt i smeten sitter jag och försöker avnjuta showen.

Homicide def. Davey Richards
*** ¼
Publiken satt och väntade på Sara Del Rey vs. Allison Danger men fick istället se något som på pappret var bokad som semi-mainevent som öppningsmatch. Skumt. Hursomhelst så kommer Davey ut och rå-heelar och hela Liverpool hatar honom och när Homicides theme drar igång står alla upp. ?187? chants staras ganska snabbt och det är inte alls svårt att se vem som är face.
Matchen kändes lite slapp i början men kom igång mer och mer. Matchens häftigaste händelse var när Homicide placerade Davey på stänglset och saftade på en Topé Con Hilo (stavning?). Publiken blev helt vilda.

Sara Del Rey def. Allison Danger
** 1/2
Helt okej match. Drygt när några idioter i publiken började skrika saker istil med ?Where is Joe?? och ?Joe!?.
Publiken var igång, men inte alls lika mycket som i de andra matcherna.


Min kompis ifrån tågstationen, BJ Whitmer, håller här upp Jacobs för Colt Cabana.

Jimmy Jacobs & Jimmy Rave def. BJ Whitmer & Colt Cabana
** 2/3
Inte alls någon supermatch, inte heller vad något hade räknat med. Matchen börjar med att Rave och Whitmer samt Jacobs och Cabana börjar brawla i varsin sida utav publikhavet, de förstnämnda dundrar fram emot oss och flickvännen blir übernervös, BJ Whitmer gör inget för att lugna henne när han slänger in Jimmy Rave i stolarna aldeles bredvid så att allt välter, totalt kaos. BJ försöker sen ha ner Rave ifrån en trappa upp tillbalkongerna.
Minnesvärt var även när BJ powerbombade Jacobs in i stängslet, Jacobs fick dock sista ordet när han pinnar BJ efter en top-rope Contra Code.
Kul med lite brawl i publiken.


Matt Sydal def. Delirous (2-1)
*** 2/3
Riktigt bra match. Dessa två brottare klickar riktigt bra. Sydal är dryg som fan och tycker att han är riktigt bra. Matchen börjar dock med lite komedi som det ofta är med Delirious och han bjuder engelsmännen på lite underhållning. Sydal får första pinfallet via fultrix, vill minnas att det var en lowblow han använde. Sydal vinner tillslut matchen med 2-1, vid den här tiden var det utan tvekan showens bästa match. Kan ha glömt en massa nämnvärda spots och händelser.

PAUS!
Om jag minns rätt så var det här det var intermission och efter att ha slagit en båge och nöjt traskat ifrån toalett området så inbillade även jag mig höra svenskar prata. Så återigen, om det var några SW-svenskar där är det bara att erkänna.
Jag och flickvännen (hör och häpna) köpte oss en varsin ROH t-shirt, jag tjackade en Briscoes tröja och hon en Samoa Joe tröja. Vem var stod bakom kassan om inte Allison Danger i egen hög person? Lite små häftigt.


Roderick Strong, mannen som gjorde FIP-titeln till en världstitel.

Roderick Strong def. PAC
***2/3
Innan showen så ville jag ?heja? på Roddy men efter att den engelska utmanaren och publiken stora gullegris gjort entré så märkte jag att några ?Roddy?-chants inte skulle startas ikväll. PAC var riktigt över faktiskt, chansen till Roderick Strong chants total dog direkt efter att hans gjort entré då han heelade på som fasiken.
Bra match, Roderick är ritkigt bra heel med många kraftig moves och han verkar jämnt (även som face) inte bry sig ett skit om motståndarna. Ett exempel på det var när dom sabbade en spot när PAC skulle slängas över repen men istället fastnade i ringhörnan, iställer för att låta matchen lida av det så saftar Roddy på med en spark rakt i nyllet på ungtuppen PAC som verkade få ganska ont av det. En av hela showens höjdpunkter var när PAC gjorde en sjukt dyk ur ringen och slog i backen hårt. Flickvännens favorit match på showen förövrigt. Efter matchen så ligger en totalt mörbultad PAC i ringen och Roddy torterar honom med en Strong Hold, gud så heel han är.

Naruki Doi & Shingo def. The Briscoe Brothers (Nya ROH-tag champs!)
****
Oerhört bra match. Hade väntat mig att detta kunde bli en showsteeler likt Austin Aries & Roderick Strong vs. Briscoes på förra Liverpool showen i somras. Mest över hittils kan jag avslöja är Briscoe Brothers, överlägset. Visst Colt Cabana, PAC och Homicide i all ära min jag måste säga att Briscoes helt välförtjänt var mest över.
Matchen var jämnt och händelserik, jag liksom alla andra i publiken visste ju att Briscoes skulle vinna matchen men trodde ibland att japanerna skulle få 1-2-3. När Shingo tillslut pinnade Mark Briscoe efter en jämn, intensiv och händelserik match så stod folk och gapade och man hörde folk säga ?What the fuck!??. Jag hade heller inte alls räknat med att Briscoes skulle tappa titeln i första försvaret. Jag markade faktiskt rätt ordentligt här.
Jay Briscoe snackade eftermatchen om att dom blivit mjukisar och skulle man-up och utmanade brorsan Mark Briscoe till en match på söndagsshowen. Publiken markade.



Samoa Joe och Nigel McGuinness bjöd upp till dans så att säga.

Samoa Joe def. Nigel McGuinness
****
Så kom matchen alla längtat efter. Nigel vs. Joe! Det jag var nyfiken på innan matchen var vem som skulle vara mest över, det var en brottare som var överlägset mest över. Samoa Joe! Matchen var otroligt stiff och det small ordentligt. Oerhört kul när Joe skriker till några bredvid oss att ge honom en stol då han ska köra en ?Olé-olé Kick?, dom i publiken blir helt till sig och försöker rycka loss stolarna ifrån varandra (dom satt ihop), detta måste se otroligt kul ut på DVDn. Som jag nämnde tidigare så small det ordentligt i den här matchen och något snubbe skrek hela tiden ?Stiff him, stiff him up Nigel!?. Senare i matchen när Nigel teasade en ?Tower of London? på utsidan av ringen ala Nigel vs. Marufuji vrålade publiken som fan, inget hände. Dom slåss vidare och nu är det Nigel som sitter uppe i ringhörnan och inte Joe, Joe plockar upp Nigel i en Muscle Buster och krossar honom mot utsidan av ringen och kanske golvet (gick inte att se då alla stod). Nigel blir utburen men Joe vill att han ska skaka hand och kallar honom för en ?brittish pussy? och Nigel får en enormt eldig-look och publiken blir vilda och vem är mest över nu? Lite drygt med fejkad skada i en sån här stor match men konsekvenserna var genialiska. Nigel kommer tillbaka och fighten är igång, den här gången är Nigel favoriten. Häftigt som fan hur dom leker med publiken och kontrollerar vilka som ska hejas på osv osv. Matchen kan ha fått lite förhögt betyg men det var enorm stämning när Nigel kom tillbaka och jag njöt som fan.


ÖVRIGT:
Den här recensionen skrevs 5:e mars 2007 och en del betyg är lite för höga, mycket pågrund utav att det var otroligt mycket häftigare att se dom på plats än på DVD.
Bilderna är tagna av mig och min flickvän vilket säkert nämts i denna text. Den här texten skrevs förövrigt som ett inlägg på SweWrestling.coms forum, därav kan den kännas lite konstig på sina ställen.

Ny fredag betyder självklart ny lista. Denna veckas lista kommer innehålla en del nykomlingar och mycket förändringar överlag. Som jag sagt förut baseras inte listan alltid på vad brottare presterat under just denna vecka. Oftast baserar jag listan på nyheter angående brottarna kombinerat med wrestling jag sett nyligen, kan dock vara wrestling som inte är så färsk utan några månader gammal, om inte mer ibland.


1. (3) KEVN STEEN, 10p
Steen dundrade in på listan som "Veckans raket" förra veckan och klättrar denna vecka lite till. Kevin Steens heelagerande är felfritt och skulle bara det få mig att digga honom, men nu är det så mycket mer med honom. Steen kan brottas många olika stilar samtidigt som han är en av de skickligaste på micken bland indyfolket. Underhållande match med El Generico mot Chikara-teamet Quack & Jigsaw på ROH Domination. Steenerico kröntes nyligen till PWG Tag team champs.

2. (7) TAKESHI MORISHIMA, 9p
Monstret från Japan, ROHs champ börjar nu komma igång lite bättre. Två bra titelförsvar emot Nigel McGuinness och ett nästan lika bra emo Roderick Strong samt ett hyggligt försvar emot Jay Briscoe. Morishima börjar komma in bättre i den amerikanskastilen och matcherna blir bättre lagom till hans stora match emot "American Dragon" Bryan Danielson.

3. (6) CLAUDIO CASTAGNOLI, 8p
Schweiz stolthet håller precis på att slå över till en indystjärna ifrån indybrottare. Pushas bra av samtliga förbund han bokas i. Claudio har förbättrat sin brottning något otroligt detta år och har lagt på lite nya moves samtidigt som han utför allt med mer precision. Bra match tillsammans med gamla kamraten Chris Hero mot Briscoes på ROH Domination, en match där man ser den nya Claudio.

4. (1) BYAN DANIELSON, 7p
Efter att Danielson gjort comeback och man tittar på en ROH show där han inte är bokat känns det verkligen som att det saknas något. En stor "moneymatch" pågång emot Morishima och en intressant story medans han väntar. Dragon slog nyligen El Generico i PWG och blev för första gången PWG Champ. Bryan Danielson är officiellt "the man to beat" på indyscenen.

5. (4) JAY BRISCOE, 6p
FIP och ROH tag-champ, likt Bryan Danielsons ROH och FIP titelperiod så väljer Gabe Sapolsky som bokar de två förbunden att satsa allt på Briscoes. Jay & Mark Briscoe försvarade sina tag-titlar mot "Kings of Wrestling" en underhållande 2/3 Falls Match, hade dock förväntat mig lite mer ifrån matchen.

6. (5) MARK BRISCOE, 5p
Efter Jack Evans är Mark Briscoe ROH och förmodlingen stora delar av indyscenens största daredevil vilket får mig att se fram emot matchserien emot Steenerico, speciellt deras kommande Street Fight. Jag har enormt höga förhoppningar på hela serienmatcher som bland annat kommer innehålla: Street Fight, 2/3 Falls Match samt Steel Cage Match.

7. (-) DAISUKE SEKIMOTO, 4p
Jag har hört mycket bra saker om Sekimoto iår, speciellt de senaste månaderna och har därför kollat igenom 4-5 matcher (inte enbart ifrån iår). Sekimoto imponerar stort och jag kommer hålla ögonen på honom för att det känns i dagsläget att han har enorm potential. Otroligt underhålllande och superstiff match emot Shinjiro Ohtani ifrån 2001 var en av matcherna jag kollade igenom (såg även ett antal ifrån iår, t ex vs. Ryouji Sai).

8. (2) NIGEL McGUINNESS, 3p
Nigel gör ett ordentligt fall, det ända som egentligen hållet honom kvar var den saknaden man kännde på ROH Domination, en show som inte heller Nigel McGuinness var bokad till. Annars så blir det ett intressant år för McGuinness som både kommer att delta i IWA-MS TPI-07 tunering samt PWGs BOLA-07 tunering.

9. (-) EL GENERICO, 2p
Tappade nyligen PWG titeln men vann kvickt tillbaka PWG tag titlarna tillsammans med sin alltmer regelbundna tag-partner Kevin Steen. El Generico (tillsammans med Claudio Castagnoli och Kevin Steen) är ett namn som blommar ut på indyscenen och bokas överallt.
Intressanta matcher på gång i ROH och vem är inte sugen att se El Generico vs. American Dragon ifrån PWG?

10. (-) RODERICK STRONG, 1p
Förlorade nyligen PWG tag-titlara till El Generico och Kevin Steen efter att han och hans partner PAC vunnit en stor titeltunering i PWG. Strong visade mycket av den glöd det ibland känns som han tappat när han nyligen utmanade Takeshi Morishima för ROH titeln i en ganska stiff tillställning.



POÄNGLIGAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 39 p
2. Bryan Danielson, 39 p
3. Jay Briscoe, 38 p
4. Mark Briscoe, 35 p
5. Takeshi Morishima, 25 p
6. Kevin Steen, 18 p
7. El Generico, 16 p
8. Kota Ibushi, 14 p
9. Claudio Castagnoli, 13 p
10. Rocky Romero, 9 p
11. Mike Quackenbush, 7 p
12. Edge, 6 p
13. Naomichi Marufuji, 5 p
14. Daisuke Sekimoto, 4 p
15. Taiji Ishimori, 2 p
16. KENTA, 1 p
17. Samoa Joe, 1 p
18. Roderick Strong, 1 p
19. El Blazer, 1 p
20. Kazunari Murakami, 1 p

Kevin Steen chillar i vad som ser ut att vara en källare.


23 åriga Kevin Steen gjorde 1999 sin pro-wrestling debut efter att ha skolats hemma i Kanada. Steen imponerade på rätt människor och gjorde sig ett namn inte bara i Kanada utan även i USA, tillslut även i Japan. Steen är nu ett av de namn som på allvar håller på att blomma ut på indyscenen, något som USAs största indyförbund Ring of Honor inte var sena att snappa upp.
Kevin Steen hade visserligen vid några tillfällen brottats i ROH förut, bland annat i en "Do or Die" match emot B-Boy samt en 6-Man Mayhem innan han fick kontrakt. Nu i 2007 känns Kevin Steen (tillsammans med El Generico) som en välbehövlig frisk fläkt som bidrar men något som för ROH är nytt.

Visst, Kevin Steen tillsammans med El Generico i ROH är glödheta men de två producerar minst lika mycket guld om inte mer i deras "homepromotion" PWG där de förövrigt vann tag-titlarna tillsammans nyligen. Pro Wrestling Guerilla är ett förbund som har betytt (och betyder) mycket för Kevin Steen och has utveckling som wrestler. Genom PWG fick han gå många singelmatcher emot stora indynamn, brottare som han antagligen inte skulle fått möta i t ex CZW som han även brottades i under en tid. Steen skrev på sin hemsida att han tyckte det var riktigt härligt att få möta Chrisopher Daniels, visserligen var det andra gången men han uppskattade möjligheten. PWG har varit viktigt för Steen, ungefär lika viktig som Steen är för PWG idag. Steen behärskar högflygande brottning, hardcore brottning (förvånandsvärt bra), är idagsläget kanske världens bästa heel, han har även en naturlig promostil. Alla dessa "skills" har ständigt förbättrats och utvecklats i samband med förtroendet han fått av PWG, utan PWG tror jag inte att Kevin Steen hade varit den Kevin Steen han är idag helt enkelt.

2007 ser ut att bli ett riktigt bra år för "Mr.Wrestling" Kevin Steen och när man talar om bra år och Kevin Steen kommer man osökt in på 2005. År 2005 var det året PWG producerade en klassisk fejd, Super Dragon vs. Kevin Steen. Super Dragon vann PWG titeln och var på toppen av sin karriär men blir under de kommande showerna attackerad av någon som klätt ut sig till honom själv, Super Dragon blir alltså attackerad av Super Dragon. Detta är bara början på en historia som innehåller titelbyten, svek, stiffa matcher och en brutal "Guerilla Warfare Match". Jag ser nu tillbaka på den fejden som en odödlig indyklassiker. 2005 var även det året Steen för första gången fick brottas i ROH vid några tillfällen. Kevin gjorde även en lista detta år med 10 brottare han ville möta, en av dom var Austin Aries som han tillslut fick möta i en match om ROH titeln hemma i Kanada. Som grädde på moset åkte Kevin Steen över till Japan för att delta på en ZERO-ONE tour. En tour som han vid den tiden på sin karriär kallade för: "It was the highlight of my career by far right now." Han sa även "And hanging out with Steve Corino, Spanky and Alex Shelley at a karaoke bar was awesome!" vilket säkert var en upplevelse. Kort och gott, 2005 var suveränt för Kevin och utan tvekan det året som namnet Kevin Steen blev värdefullt på indyscenen.

Idag 2007 är Kevin Steen PWG tag-champ tillsammans med sin kompis El Generico och används fenomenalt bra av ROH och har ständigt ögonen på sig ifrån Dragon Gate, jag är baserat på det jag sett av honom iår övertygad om att detta kommer vara året Kevin Steen blir ett av det riktigt stora namnen. I ROH spelar han rollen som vuxen "bully" utmärkt, en gimmick förövrigt passar hans utseende larvigt bra. Samvetslös och onödigt hårdhänt har aldrig kännts så naturligt förut, om du t ex sett Steenerico vs. Quack & Jigsaw ifrån ROH Domination så märker man att Steen spelar heel så bra att man verkligen tror att han är sådan på riktigt, som jag sagt förut, hans agerande är skrämmande naturligt.
Håll ögonen på Kevin Steen under 2007, framför allt han och El Genricos serie med matcher emot Briscoes som utan tvekan kommer bjuda på bra matcher.


Kevin Steen vs. Super Dragon-fejden i ett väl redigerat musikmontage:
http://www.youtube.com/watch?v=XnSVxKqpjYM

Quackenbush tillbaka på listan, här med Tiger Mask.





1. (1)  BRYAN DANIELSON, 10p
Danielson har gjort väldigt bra ifrån sig direkt efter comeback, är det någon man skulle kunna kräva något sådant av så är det just Dragon. Bra match emot Go Shiozaki på ROH Tokyo Show och en minst lika bra match på ROH Fight at the Roxbury mot Jimmy Rave, hade det inte varit så många oväntade problem på Osaka showen hade Danielson vs. Rave III gått av stapeln där, en match som inte blev av för att Gabe Sapolsky bokade om showen en aning för showens bästa. Dragon är även involverad i en intressant storyline som började efter ROH Race to the Top Tourney Night 2. Hur klarade man sig utan Bryan Danielson?

2. (4) NIGEL McGUINNESS, 9p
Nigel McGuinness avancerar återigen upp på listan efter att ha varit med i en förvånandsvärt bra 4-manna 1st contender match på ROH Fight at the Roxbury, en riktig showstealer-match. Fejden mellan Nigel McGuinness och Bryan Danielson verkar inte ha något slut, på ROH Race to the top Tourney Night 2 så skulle vi få se två kaptener med ytterligare 3 brottare i sina lag möta varandra i en het match. De flesta gissade på att det skulle bli Austin Aries vs. Roderick Strong men icke, Nigel vs. Dragon blev det, riktigt spännande.

3. (-) KEVIN STEEN, 8p
Veckans raket denna vecka är Kanadas egna naturbegåvning till heel. Visst, Kevin Steen har kanske en "spattig" wrestlingoffensiv med många minst sagt annorlunda moves men jag måste erkänna att jag inte stör mig på det. På ROH Fight at the Roxbury bar han själv hela Steenerico vs. Briscoes fejden och fick allt att funka. En makalöst brutal match emot Mark Briscoe som fick mig att längta larvigt mycket till Street Fighten mellan de två lagen stal nästan showen. Steen visade denna kväll att han kan, lira hardcore, dra promos av högklass, ha trovärdiga backstagebrawls samt att han är en naturlig heel.

4. (3) JAY BRISCOE, 7p
Jay Briscoe hade på ROH Fight at the Roxbury en duglig match emot Takeshi Morishima om ROHs världstitel, publiken var bakom Jay och trodde efter en imponerande "Death Valley Driver" att han kunde pinna monstret, vilket han självklart inte kunde.
Någon som har greppat att ROH bokar en serie av matcher med Steenerico vs. Briscoes?
Bland annat kommer vi att få se Steel Cage Match, 2/3 Falls Match samt den av mig flitigt hajade Street Fight Matchen.

5. (2) MARK BRISCOE, 6p
Mark Briscoe gör ett fall ifrån sin andra plats han lyckades knipa förra veckan. Efter att ha kollat på ROH Video Wire ifrån ROH Race to the Top Tourney så ser jag fram emot Briscoes insats i Team Nigel vs. Team Dragon matchen, väldigt roligt (ja, roligt är faktiskt rätt ord här).
Mark Briscoe bumpade för kung och fosterland i hans vilda singelmatch emot Kevin Steen, jag vill se Street Fighten nu!

6. (-) CLAUDIO CASTAGNOLI, 5p
Claudios push verkar på allvar börja nu i 2007 och jag kan inte annat än säga: Äntligen. Han har karisma som räcker och blir över och har utvecklats enormt som brottare. Claudio pushas stort av både Chikara-Pro samt ROH och har stora matcher på gång överallt. Ser fram emot Double C´s titelmatch emot Takeshi Morishima som säkert blir underhållande, äntligen får Morishima möta en lite större brottare. Suverän 4-manna match på ROH Fight at the Roxbury ska även nämnas.

7. (-) MIKE QUACKENBUSH, 4p
Det som bidrog mycket till att 4-manna matche på ROH Fight at the Roxbury blev så bra var Quack och Claudios insats, dessa två har haft minnesvärda indy-matcher i både Chikara-Pro och CZW och vi fick nu se lite av deras trollkonster i ROH, magiskt. Dessa två herrar klickar enormt bra och jag njuter mig igenom hela matchen. Varför tog det ROH 5 år innan dom började boka Quack?

8. (7) TAKESHI MORISHIMA, 3p
Takeshi Morishima kommer att delta i NOAHs stora GHC-titel tunering där vinnare fåt möta GHC-mästaren Mitsuharu Misawa, visst håller vi tummarna för Akiyama vs. Morishima.
Takeshi Morishima försvarade även ROH titeln på ROH Fight at the Roxbury mot Jay Briscoe i en okej match där han fick se otroligt stark ut mot slutet. Ska bli intressant att se hans titelförsvar emot de större grabbarna Brent Albright samt Claudio Castagnoli.

9. (-) EDGE, 2p
Visst, Edge är skadad men saknaden av honom tillsammans med en filmsnutt jag såg i veckan spränger in honom på en nionde plats. Filmsnutten jag såg var när Adam "Edge" Copeland säger några ord om Chris Benoit (antagligen innan alla detaljer hade kommit fram dock) och är förkrossad, den hala fulingen ifrån TV är här otroligt mänsklig (såklart) och man känner hans sorg. Det berörde verkligen.

10. (-) SAMOA JOE, 1p
Den suveräna workern Samoa Joe har lyckats med konststycket att aldrig varit med på min Top-10 lista, mycket tackvare TNA och vad dom gör med honom faktiskt. Men nu kan inte TNA och alla deras galna upptåg stoppa honom, Samoa Joe ska till hösten debutera i NOAH och det kan mycket väl vara en av årets bästa nyheter. Samoa Joe ska även ha gift sig nyligen vilket även det är trevligt.


POÄNGLIGAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 36 p
2. Jay Briscoe, 32 p
3. Bryan Danielson, 32 p
4. Mark Briscoe, 30 p
5. Takeshi Morishima, 16 p
6. Kota Ibushi, 14 p
7. El Generico, 14 p
8. Rocky Romero, 9 p
9. Kevin Steen, 8 p
10. Mike Quackenbush, 7 p
11. Edge, 6 p
12. Naomichi Marufuji, 5 p
13. Claudio Castagnoli, 5 p
14. KENTA, 1 p
15. El Blazer, 1 p
16. Kazunari Murakami, 1 p
17. Samoa Joe, 1 p

Takeshi Morishima, när rycker han på listan?


För tredje fredagen irad kommer veckans top-10 med brottare som under veckan gjort sig förtjänt av att kalla sig en av de tio hetaste brottarna vecka 30. Listan baseras visserligen inte helt på saker som tog plats under den gågna veckan utan saker som hänt under den senaste tiden.

1. (5) BRYAN DANIELSON, 10p
Dragon har efter sin comeback varit glödhet. Jag tror faktiskt att Bryan Danielson tillslut kommer lyckas vinna tillbaka sin titel och bli första man att hålla ROH titeln mer än en gång. Dragon har många fräscha parningar kvar som han kan försvara titeln emot som t ex Kevin Steen, Briscoes, El Generico, CIMA, Shingo Takagi, Matt Sydal, Davey Richards, Rocky Romero, Erick Stevens, Claudio Castagnoli och Brent Albright.
Danielson for champ.. Snart.

2. (4) MARK BRISCOE, 9p
Efter en stabil insats på ROHs Tokyo Show så får Mark Briscoe micken basktage, den annars ganska mickskygge brottaren som förlitar sig på Jay Briscoe som har betydligt mycket bättre micskills än sin tandlösa bror Mark. I Tokyo fick vi dock se en av de mest underhållande och mest personliga promos iår när Mark Briscoe försöker snacka med sig Naomichi Marufuji på en fet krogrunda efter showen. Klassiskt.

3. (3) JAY BRISCOE, 8p
Briscoes har många tunga matcher på gång, tunering i Japan samt den flitigt hajpade Street Fight mot ärkerivalerna Steenerico. ROH gick i veckan också ut med att Briscoes vs. Steenerico kommer att bli en serie, dom kommer utöver street fighten även mötas i en burmatch och en 2/3 falls match. Det slutar inte här, på ROH Race to the Top Tourney möter Briscoes det på pappret bästa laget på länge, Bryan Danielson & Nigel McGuinness.

4. (1) NIGEL McGUINNESS, 7p
Efter två veckor irad som etta på min top-10 lista faller McGuinness ganska ordentligt ner till en fjärde plats. Anledningen till fallet är dels att Briscoes och Danielson är ostoppbara och leverar guld i ringen den senaste tiden. En liten del av fallet är även det faktum att jag är lätt besviken på Morishima vs. McGuinness II ifrån ROH Tokyo Show. Det var en stabil match men jag tycket att den påminde på tok för mycket om deras första drabbning för att bli nöjd. Tyvärr.

5. (6) KOTA IBUSHI, 6p
När Kota Ibushi först smög sig in på listan för för två veckor sedan efter att ha imponerat på mig i en match tillsammans med Marufuji mot Briscoes trodde jag hans vistelse på listan skulle vara ganska tillfällig, men icke. Efter att ha sett årets bästa match hittils, Marufuji & Ibushi vs. Ishimori & KENTA har den unga lättviktaren förtillfället cementerat sig fast på listan. Rekomenderar alla att se den relativt spottiga, actionpackade pärlan.

6. (2) EL GENERICO, 5p
Efter att ha blivit veckans raket förra veckan när han dundrat in på en andra plats så gör Generico ett ganska väntat fall men stannar fortfarande kvar på listan. Kommer "The Genetic Luchadore" tillsammans med Kevin Steen faktiskt vinna ROH tag-titlarna? Jag tror faktiskt inte det är omöjligt nu när dom möter Briscoes i en serie av matcher. El Generico blir även en person att hålla ögonen på i ROH Race to the top Tournament.
Ser även fram emot att se matcher med honom ifrån Dragon Gate där han förövrigt tog med PWG titeln.

7. (7) TAKESHI MORISHIMA, 4p
Den gigantiska japanen har svårt att klättra på listan, ungefär lika svårt som han har att åka ur den. Morishima ligger säkert runt plats 6-7 och vi väntar på rycket, ett ryck som jag tror kommer i samband med titelförsvaren emot Claudio Castagnoli och Brent Albright. Takeshi Morishima ska även ha skadad tummen under ROHs Tokyo Show med verkar trotts det vara fit for fight. Läste någon stans att Morishima skulle göra 40+ shower i USA under 2007 och att han inte skulle vara ROH exklusiv, tänkt er en match i PWG mellan Morishima och Super Dragon, eller varför inte mot Necro Butcher?

8. (-) NAOMICHI MARUFUJI, 3p
Marufuji för efter en veckas frånvaro comeback på listan, stabil match på ROHs Tokyo Show plussa sen på att Marufuji reste 5 timmar dagen efter för att "rädda" ROHs Osaka Show, vilken kompis. Men den störtsa anledningen till hans återvändande på listan är att han levererade årets bästa match hittils med Ibushi mot Ishimori & KENTA. Wow.

9. (-) TAIJI ISHIMORI, 2p
Kallas av YouTubes egna purofantast "billzeroision" för en av de kreativaste brottarna i Japan och jag kan faktiskt inte annat än hålla med. Första gången jag blev imponerad av Ishimori var i matchen Ishimori & Romero vs. Suzuki & Marvin. Nu till matchen KENTA & Ishimori vs. Marufuji & Ibushi, fokus hamnade självklart på Marufuji och KENTA och deras match i machen men Ishimori och Ibushi stal showen, stiffa dueller och kvick action av högklass.

10. (-) KENTA, 1p
Skadade sig under Budokan showen men leverarade trots det årets match. Oerhört tråkigt att KENTA pågrund utav skadan inte kunde medverka på ROHs Japan shower, KENTA berättar för den japanska publiken hur det ligger till i en väldigt ledig klädsel, så ledig att han faktiskt, tro det eller ej, har foppatofflor på sig vilket stoppar honom från högra placering.


POÄNGLIGAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 27 p
2. Jay Briscoe, 25 p
3. Mark Briscoe, 24 p
4. Bryan Danielson, 22 p
5. Kota Ibushi, 14 p
6. El Generico, 14 p
7. Takeshi Morishima, 13 p
8. Rocky Romero, 9 p
9. Naomichi Marufuji, 5 p
10. Edge, 4 p
11. Mike Quackenbush, 3 p
12. Taiji Ishimori, 2 p
13. KENTA, 1 p
14. El Blazer, 1 p
15. Kazunari Murakami, 1 p

Eddie Kingston med titel.


Vi sparkar igång veckans bloggskrivande med en post ifrån artikelserien: "Året så här långt", ämnet som kommer att behandlas idag är "Bästa fejder hittils". 2007 har inte bjudit på samma smörgåsbord av välbokade fejder som 2006 gjorde, men det var det nog ingen som heller förväntde sig. 2006 bjöd på Lashley vs. Finlay (faktiskt), Colt Cabana vs. Homicide, Homcide vs. Cornette och co, Styles vs. Samoa Joe vs. Daniels, Aries & Strong vs. Briscoes och den numera klassiska fejden ROH vs. CZW fejden.
Måste dock medge att jag tyvärr inte kommit över samma mängd wrestling 2007 som jag gjorde under 2006 så det finns en stor risk att bra fejder i vissa förbund inte nämnts för att jag inte sett tillräckligt, i vissa fall kanske jag inte sett något alls av förbundet ifråga.


No Remorse Corps vs. Resilience, Ring of Honor

Föredetta tag-mästarna Austin Ares och Roderick Strong började 2-3 månader efter att dom tappat sina titlar till "The Kings of Wrestling" i en godännd match börjat harva runt mer och mer och kom inte riktigt till rätta, deras matcher hade efter den suveräna champerioden börjat kännas ganska uttjatade och det nu hetaste teamet i ROH var utan tvekan Briscoes. Med andra ord, kombon Strong & Aries glansdagar var förbi vilket blev uppenbart för omvärlden när dom förlorade en titelmatch där dom utmanade mästarna Sydal & Daniels och förlorade, som en blixt från klar blå himmel vänder Strong emot sin kompis och lagkamrat och allierar sig med stjärnskotten Davey Richards som i samma veva även han vänder heel.

Ett nytt stall är format, ledaren Roderick Strong och hans vapendragare Davey Richards har format det mega-brutala stallet No Remorse Corps medans en ensam och förvirrad Austin Aries värld är helt upp-och-ner vänd. 2 mot 1 är det tills Aries går ut med att det kommer att bli mer än en fejd, det kommer vara ett stalkrig, kort därefter plockar han som första medlem in spotmonkeyn Matt Cross, till mångas förvåning. De båda stallen rustar upp lagen ganska snabbt och heelstallet plockar in den återvändande Rocky Romero samtidigt som Austin Aries tar in ROH nykomlingen Erick Stevens som imponerat med segrar.
Fejden tog enormt med stryk när Austin Aries förbjöds att brottas för ROH av TNA, det var dock en tidsfråga innan Aries skulle komma loss. Austin Aries är nu tillbaka och fejden ser ut att kunna ta fart igen, en het street fight är på gång mellan NRC & Matt Sydal vs. Resilence & Delirious.


Jay & Mark Briscoe vs. Kevin Steen & El Generico, Ring of Honor

Vad som började med ett eldprov för de återvändande ROH brottarna Generico och Steen ifrom av en tag-match på Ring of Honors "Fifth Year Festival"-tour mot stjärnorna Briscoes har nu utvecklats till något mer än bara en tävlingsinriktad fejd. Efter Mark Brirscoes otäcka SSP som total krashade ner i betonggolvet och splittade upp Marks huvud till den grad att blod friskt började sippra ut har han vandrat runt med en stor bullseye på huvudet. I den otäcka matchen så vann den ensamma Jay Briscoe (Mark skadade som sagt huvudet allvarligt och bars ut omgående) tillbaka tag-titlarna till Briscoes vilket även det bidrar till att Steen och Generico vill ha rematch. Alla som känner Kevin Steen ifrån PWG eller CZW vet att han inte är den som sitter och väntar på en titelmatch.

Efter ett makalöst försvar av titlarna på ROHs debut PPV så kunde inte Steen tätt följd av sin lojala vapendragare El Generico inte titta på mer och stormade ringen och ett stort och otroligt väl genomfört slagsmål bryter ut. Det hela slutar med att Mark Briscoes huvud får ta stryk backstage och Briscoes är rosenrasande. En av årets mest efterlängtade matcher enligt mig är street fighten som jag inte kan hajpa nog mellan dessa två lag på kommande Death before Dishhonor-show. Snackas även om att den finns en chans att vi får se fejden avslutas i en stålbur vilket även det är en miljö där dessa kreativa wrestlers bör passa i.


Jimmy Jacobs vs. BJ Whitmer, Ring of Honor

Fejden började på allvar redan april 06 och ligger nu på is en aning efter Jacobs nackskada som han fick under deras senaste drabbning. Den djupt förälskade Jimmy Jacobs styrs som med en järnhand av sin kärlek Lacey och gör precis allt hon begär, iår har hennes begäran mest varit att ta slut på BJ Whitmers karriär. Lacey som inte alls har några känslor vad gäller hennes känslomässigt vilsna legosoldat Jimmy Jacobs, hon bryr sig bara om segrar, vinner Jacobs sina matcher betyder det ju självklart att hon är en suverän manager vilket är allt som betyder något för henne, åtrminstone var det så förr, nu är krossa Whitmer allt som beytder något.

Lacey ger stackars Jimmy falska förhoppningar vilket driver honom till att göra det mesta livsfarliga sakerna i ringen. Vi har iår fått se Lacey, Brent Albright & Jimmy Jacobs vs. Daizee Haze, Colt Cabana & BJ Whitmer i en NO DQ match, Jimmy Rave & Jimmy Jacobs vs. Colt Cabana & BJ Whitmer samt Jimmy Jacobs vs. BJ Whitmer i en "Falls Count Anywhere" match. Jacobs har gått segrande ur de två första matcherna för att sedan torska den vilda "FCA" matchen, Jacobs som vid det här laget utvecklat en oberäknelig, samvetslös och otroligt mörk heelkaraktär är inte alls den pajas han var vid början av fejden, en fejd som 1 år efter dess start avgjordes i en stålbur som många anser vara årets hittils bästa match. Själv tror jag vi får se fler matcher ifrån denna fejd som bidragit enormt mycket till skapandet av BJ Whitmer karaktären och Jimmy Jacobs karaktären. Den här fejden är om inte en indy-klassiker utan tvekan en ROH-klassiker.


Chris Hero vs. Eddie Kingston, CZW

En fejd som vad jag förstår det började 2005, det var en en så kallad doubleheader med en Chikara-Pro show först för att sedan avsluta aftonen med en CZW show. På en första showen, Chikara showen, vann den självklara heelen Chris Hero mot "The King of Diamonds" Eddie Kingston, orent dessutom. En rasande "King" börjar dra en frustrerad promo om vad som har hänt och där startar den numera klassiska fejden. Kingston försöker gång på gång att få Hero att komma ner till ringen och fightas med Hero vägrar och slänger ut hinder i vägen, "blast from the past" så att säga. Kingston blir tvungen att möta gamla fiender som Super Dragon och Gran Akuma istället för att faktiskt kunna lägga vantarna på Chris Hero himself. I kombination med att Hero tillsammans med den andra halvan av "The Kings of Wrestling" Claudio Castagnoli attackerar folk ifrån Kingstons stall "BLK OUT" och att Eddie Kingston aldrig lyckas fåtag på Hero bryter han snart ihop totalt och sitter i en underbar promo på knä och vädjar om en match med Chris Hero.

Kingston får tillslut händerna på Hero och fejden rullar vidare, efter några möten mellan KoW och BLK OUT så finner vi tillslut Chris Hero med CZW titeln och den dras omedelbart in i fejden, titeln tar fejden till en ny nivå som behövs för att hålla den het.
Eddie Kingston vinner titeln ifrån Hero men skadar sig sen. "The Last of a Dying Breed" Eddie Kingston kommer sen tillbaka galen som fasiken och det är nu (om inte tidigare) vänt, Chris Hero är nu face och Eddie Kingston är heel.
Allt hat leder till en match, en match där verkligen allt eller inget gäller. 7:e april förlorar tillslut Chris Hero en "Loser Leaves CZW" match och tackar förbundet i ett känslomässigt laddat tal, trotts det vägrar Eddie Kingston skaka hand. Vad jag förstår var det tänkt att CZWs ägare John Zandig som prisar Hero och tackar han för han insats i b la ROH vs. CZW-fejden skulle kötta på den tjuriga heelen Eddie Kingston när den sistnämda är sur efter matchen, något som Eddie inte köpte alls och lämnade ringen. Eddie Kingston fick sen sparken direkt, vad jag förstår. Det vill säga forumsnack senare bekräftat via wikipedia.

För andra veckan irad postar jag nu min Top 10 lista. Listan baseras på brottares insats den senaste tiden (behöver inte vara just den här veckan), dom kanske har visat enorm passion för wrestling, imponerat med att mjölka bra matcher ur en kass worker eller kanske fått välförtjänt uppmärksamhet av sitt föbund. Det finns även ett poängsystem i denna lista som funkar som följer, väldigt simpelt, ettan får 10 pinnar, tvåan 9 pinnar, trean 8 pinnar osv osv.. Detta är enligt mig (förutom ganska nördigt) ett roligt tidsfördriv i arbetslöshetens dagar.
Det finns tre nykomlingar på veckans lista varav en nårpade en riktigt högplacering.

1. (1) NIGEL McGUINNESS, 10p
Svårt att hitta någon anledning att peta Nigel ifrån första platsen. Han fortsätter producera i ringen, han fortsätter bokas i stormatcher i ROH och även NOAH fortsätter att fltigt boka den tekniska britten. Allting verkar gå upp för Nigel iår, skulle bli förvånad om inte Europas hetaste wrestlingnamn kommer vara ROH champ innan 2008. Jag tror Morishima får se upp på nästa UK-tour.

2. (-) EL GENERICO, 9p
Veckans raket bli denna vecka utan tvekan Generico som nästan på egenhand får mig att kolla igenom timmar med PWG film på YouTube. Den mexikanska kanadensaren visar gång på gång att han är så mycket mer än en simpel spottmonkey som kan göra ett snyggt springboard-moonsault ur ringen. Generico kan "wrestlingtänket" och är utöver det trotts sina icke existerande engelska-skills väldigt karismatisk. En av de matcher jag ser mest fram emot är den hajpade ROH streetfighten mellan Briscoes och Steenerico.

3. (2) JAY BRISCOE, 8p
Briscoes tuffar på som dom gjort sedan comebacken i början av 2006. Med titlar och tunga titelförsvar, plussa sedan på en av ROHs hetaste fejder, emot Kevin Steen och El Generico. Briscoes ska om jag förstod Gabe rätt varit några av de populäraste brottarna på ROH/NOAH-showen (av jänkarna) och publiken skyndade för att kunna klappa på dom när dom lämnade ringen efter matchen.

4. (3) MARK BRISCOE, 7 p
Den tandlösa daredivelen fick tillsammans med brorsan gå hela tre matcher på de två ROH showerna i Japan.
Även Briscoes fortsätter att bokas av NOAH och deltar i Nippon TV Cup Jr. Heavyweight Tag League där de senast mötte Kotaro Suzuki & Ricky Marvin i en rematch sedan titelförlusten på en mäktig Budokan Hall-show.
Måste även avsluta här med att jag ser galet mycket fram emot Briscoes vs. Steenerico i en Street Fight på ROH Death before Dishonor.

5. (5) BRYAN DANIELSON, 6p
Deltog på senaste Budokan Hall-showen för NOAH i vad som på pappret ser ut som en glödhet 6-manna tagmatch. Morishima, Yone & Shiozaki vs. Danielson, McGuinness & Romero. NOAH vs. ROH kort och gott.
Verkar onekligen som att ROH bygger upp deras nästa stora "moneymatch"
vilket kommer att bli monstret Takeshi Morishima mot den sluga och taktiska Bryan Danielson om ROH titeln. Visst Morisima har kört över alla men Danielson är Danielson, ROH hade innan Dragons skada planer på att Homicide skulle vinna titeln ifrån honom i december för att sedan förlora tillbaka den till "The Best Wresling in the World" som han kallar sig själv. Ser även grymmt mycket fram emot Danielson vs. Quackenbush.

6. (8) KOTA IBUSHI, 5 p
Efter att Kota Ibushi charmat sunder mig för någon vecka sedan kan jag inte få nog av honom och jag älskar det faktum att NOAH har bokat honom som en deltagare i deras Nippon TV Cup Jr. Heavyweight Tag League. Kota ska enligt många internetfans gått en MOTYC tillsammans med Naomichi Marufuji mot Taiji Ishimori och KENTA inför 14.600 personer på senaste Budokan Hall. Räkna med framtida NOAH bokningar, han har även charmat ROH bokare Gabe Sapolsky s Kota i ROH i framtiden är nog inte omöjligt.

7. (6) TAKESHI MORISHIMA. 4p
Det har nyligen släppts en ROH DVD som går under namnet ROH Good Times, Great Memories där monstret Morishima försvarar titeln emot Shingo Takagi i vad som beskrivs som detas bästa ROH match någonsin. Anledingen till att Morishima inte placerar sig högra trotts att han är en skräckinjagande, välbokad ROH-champ är att hans matcher i USA ofta är bra, eller riktigt bra, hittils inga suveräna som kan kallas MOTYC.
Jämför man matchkvaliten med Danielsons matcher som champ ser du stor skillnad, men inga ont om Morishima som måste tycka det känns ovant och främmande att arbeta i USA. Morishima producerar ALDRIG dåliga matcher och är inte på något sett dålig, han är till och med så bra så att han enligt mig är den sjunde hetaste brottaren just nu.

8. (-) MIKE QUACKENBUSH, 3p
Här har vi en indygud. Jag kommer nog aldrig förstå varför det tog ROH 5 år att boka Quackenbush som ständigt varit ett av de största namnen på indyscenen och fått folk att tappa hakan i förbund som bland annat IWA-MS, CZW och Chikara-Pro. Quackenbush har en enormt het match på gång emot en annan indygud, Bryan Danielson. En match som säkert kommer sälja några DVDer till indynördar som längtar efter den här matchen lika mycket som jag. Håller även tummarna för att Quack går långt, om inte vinner ROH Race to the top Tourney och på allvar etablerar sig i USAs största indyförbund, det är inte mer än rätt.

9. (4) ROCKY ROMERO, 2p
Romero gör ett duktigt fall på min lista, tyvärr. Romero är glödhet i övrigt och har vart överallt, PWG, ROH, CMLL, NJPW, IGF och NOAH. Han har varit överallt. Jag hoppas att Romero, antagligen efter No Remorse Corps historian, pushas som en äkta toppgubbe i ROH. Skon klämmer kanske på hans mic-skills, har aldrig i hela mitt liv sett honom dra en promo och jag är rädd för att det finns en anledning bakom det.

10.(-) KAZUNARI MURAKAMI, 1p
Hade glömt bort hur härligt elak Murakami är. Jag blev ordentligt påmind om hur ond han är när han bokstavligen talat körde över NOAHs oskyldiga publikfavorit och gullegris nummer ett - Naomichi Marufuji. En längre rematch efterlyser jag, jag vill se Murakami åka på nöten. Ska även tillägga att jag markade som fan när den hetsiga Mohammed Yone kom till undsättning, Mohammed Yone som precis missar att ta sig in på veckans lista. Känns dock som hans afto kommer att dyka upp här förr eller senare.



POÄNGLIGAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 20 p
2. Jay Briscoe, 17 p
3. Mark Briscoe, 15 p
4. Bryan Danielson, 12 p
5. Takeshi Morishima, 9 p
6. Rocky Romero, 9 p
7. El Generico, 9 p
8. Kota Ibushi, 8 p
9. Edge, 4 p
10. Mike Quackenbush, 3 p
11. Naomichi Marufuji, 2 p
12. El Blazer, 1 p
13. Kazunari Murakami, 1 p

Halva året har gått och för att inte bli helt ställd när året börjar röra sig emot sitt slut och det ska röstat bland massa awards så börjar jag med en serie när jag går igenom det bästa hittils inom olika kategorier. Kategorin som fokus ligger på just idag är "Bästa highflyers - hittils".
Här kommer en bunt namn som har varit i en klass för sig själva... Hittils.
Jag är medveten om att många av dessa namn kanske är namn som WWE och TNA-fantasten känner till, men frukta icke! Tackvare YouTube kan jag länka några minuter långa montage med brottaren som det rör sig om så att alla kan få ett smakprov.


PAC
"The Man Gravity Forgott", den brittiska sensationen PAC har imponerat stort hittils. Killen kan utföra alla flippar och volter som Jack Evans kan men gör det med mer precision och koncentration (Evans kan lätt uppfattas som slarvig) samtidigt som allt ser riktigt snyggt ut. När jag tidigare iår såg ROH på plats i Liverpool var det bara att konstatera att engelsmännen älskar sin PAC och det var en riktig upplevelse att se honom live. Hans karriär går spikrakt uppåt med bokningar utanför England i bland annat PWG och Chikara-Pro, han är just nu i Japan och brottas sin första tour med Dragon Gate vilket passar honom perfekt. Personligen håller jag tummarna för att karriären fortsätter att gå uppåt för en av englands största daredevils, jag ser gärna att han t ex bokas av ROH på amerikansk mark och fortsatt jobb i Dragon Gate utöver alla jobb hemma i England.



EL GENERICO
Den kanadensiske mexikanen är för tillfället "the man to beat" i PWG och har gjort sig ett namn på allvar i ROH tillsammans med sin kanadensiska vapendragare Kevin Steen. Karisma och enormt snygga flygmoves är något som ständigt kännetecknat den maskerade publikfavoriten. El Generico har genom sina övertygande insatser under 2007 hittils även han bokats av det japanska förbundet Dragon Gate. Jag tvivlar inte en sekund på att Generico snabbt kan bli lika över i DG med sina "Ole!" som han är i staterna och kanada.
Jag ser spännt fram emot Kevin Steen & El Generico vs. Briscoes uppkommande "Street Fight Match" som hajpas ordentligt på ROHs forum.

El Generico vs. PAC (Musikvideo)
http://www.youtube.com/watch?v=Lu5eLV-QKvs

KOTA IFUSHI
Här kan vi snacka om kärlek vid första ögonkast. Första gången jag såg en Kota Ifushi match vilket bara var någon vecka sedan blev jag helt mega-imponerad. I matchen Ifushi & Marufji vs. Briscoes i NOAH så visade han vad han gick för och drog fram moves jag aldrig sett förut. Jag hoppas att det bara är en tidfråga innan något större förbund (NOAH, NJPW eller AJPW... helst NOAH) plockar upp honom och hans karriär tar fart på allvar.
Purofantasten och wrestlingmontage guden "billzeroision" skriver på youtube: "Music video of the best young junior in Japan, IBUSHI KOTA!" samtidigt som ROHs bokare Gabe Sapolsky skriver "It was my first time seeing Ibashi and this guy is Japan's next huge star."

Kota Ifushi (Musikvideo)
http://www.youtube.com/watch?v=3lcUa_qZLgw

RICKY MARVIN
Marvin har verkligen blommat ut under 2007 och blivit mångas gullegris. Marvin använder kvick och kreativ high-flyin som ofta får mig att tappa hakan. Här kan vi tala om precision, allt ser otroligt proffsigt ut och trotts svårighetsgraden så missar han sällan sina spektakulära moves. Vann tillsammans med Kotaro Suzuki GHC Jr Heavyweight titlarna ifrån Briscoes tidigare iår i en högtflygande spottfest av högklass. Det här är även en brottare som jag hoppas vi får se på amerikanska indy-shower för att gå några matcher emot folk han aldrig mött, jag vet bland annat att Gabe Sapolsky är ett stort Ricky Marvin-fan.

Briscoes vs. Ricky Marvin & Kotaro Suzuki (Musikvideo)
http://www.youtube.com/watch?v=CPlDOUn8s9Q

MATT SYDAL
Matt Sydal är också en kille som får allt se vädligt snyggt och smooth ut, men framför allt väldigt enkelt. Utan större ansträngning kan han leverera wrestlingvärldens absolut snyggaste "standing moonsault". Sydals push började 2006 och fortsätter genom 2007 med titlar och Dragon Gate bokningar. Sydal och gått och blivit ett stort namn borta i Japan och Dragon Gate där han bland annat fått möta och teama med Jushin Liger i olika tag-matcher och även fått äran att hålla Open the Brave Gate-title vilket är förbundets näststörsta singeltitel. Matt Sydal är en brottare, oavsett vart hans match är bokat på cardet, öppnare eller mainevent, som man måste hålla ögonen på. Killen har många många showstealer matcher under i bagaget.

CIMA & Matt Sydal vs. Jushin Liger & BxB Hulk
http://www.youtube.com/watch?v=2eF0bsQWtWU


Andra brottare som förtjänar att nämnas är Kotaro Suzuki, Taiji Ishimori, Lince Dorado, Dragon Kid och Matt Cross.

Tänkte varje fredag posta en Top 10 med 10 brottare som kanske gjort en tung comeback, brottare som kanske mjölkat ut en förvånandsvärt bra match ur en kass worker eller bara brottare som förtillfället  är "on fire". Brottaren som placeras på första plats får 10 p, den på andra får 9 p osv osv, detta ska sen förhoppningsvis hjälp mig när bland annat ska rösta på "Årets Brottare" i www.swewrestling.com s årliga awards. Annars är det en tidfördriv här i arbetslösheten som heter duga.

1. NIGEL McGUINNESS, 10 p
Ända sedan superpushen i ROH i slutet av sitt pute-titeläventyr har Nigel bokats i stora matcher, stora matcher som han övertygat och levererat i. Engelsmannen var under en kort period Ring of Honors största namn i Samoa Joe och Bryan Danilsons frånvaro, detta hade han förtjänat ihop genom hyggliga promos men framför allt genom bra matcher och hans ständigt återkommande "fighting spirit". Alla ser vi fram emot Morishima vs. McGuinness II, en match som blivit mycket mer trovärdig nu när han smygpushas av NOAH.

2. JAY BRISCOE, 9 p
En tidsfråga innan Briscoebröderna skulle få titlarna, nu har dom titlarna och detta året verkar bli ännu bättre än deras annars helt suveräna 2006. Märks även att Gabe lägger fokus på mer tunga titelförsvar vilket får titlarna att verka viktigare samtidigt som Briscoes känns som riktiga stjärnor. Håll ögonen på Jay och Mark Briscoe under 2007.

3. MARK BRISCOE, 8 p
Det mesta jag skrev under Jay Briscoe gäller självklart här. Anledningen till att Mark Briscoe finner sig själv en placering lägre än brorsan är att Jay enligt mig är snäppet vassare som singelbrottare, de funkar dock suveränt som en enhet där de kompleterar varandra bra. Mark är en daredevil och Jay Briscoe är stenhård med stiffa elbows och en brutal runningboot. Som sagt, håll ögonen på Jay och Mark Briscoe under 2007.

4. ROCKY ROMERO, 7 p
Fan vad jag vill att den här svinheelen ska torksa... Nej förresten, han måste vinna, han är grymm! Så går mina tankar under alla Romeros matcher. Ofta väldigt bra heelbeteende, semi-shooter stil tillsammans med wrestlingvärldens snyggaste tights, där har vi ett framgångsrecept som inte går att ifrågasätta. Romero får kort efter sin ROH comeback enormt förtroende när han slängs in i heelstallet NRC och matchas emot världstjärnorna Marufuji och KENTA i varsin singelmatch. Romero är glödhet.

5. BRYAN DANIELSON, 6 p
Vilken efterlängtat comeback, vilken välförtjänt pop. Bryan Danielson ägde hela ROH Respect i Earned. Bryan Danielson har en titelmatch på gång, 25 Augusti i Manhattan. Stämningen kommer vara på topp när American Dragon möter (antagligen) det japanska mostret Takeshi Morishima i en drömmatch. Känns annars ovant och spännande att se Danielson utan titeln.

6. TAKESHI MORISHIMA, 5 p
Ett monster, har snart bulldozrat igenom hela ROHs roster. Allt ifrån Aries, McGuinness till Pearce och Whitmer.   Finns det någon som kan vinna emot honom? Det är antagligen det Gabe vill att vi ska tänka, och visst gör jag det åtminstone. Andra titelförsvar som är på gång är mot Jmmy Rave, Jay Briscoe, Roderick Strong och Claudio Castagnoli bland annat (vissa har redan gått av stapeln men ej släppts på DVD). Morishima är "the man to beat i ROH".

7. EDGE, 4 p
Jag är inte ett stort fan av WWE, men Edge kan jag inte låta bli att älska. Har inte sett mycket av hans senare bravader men om han kör vidare på Rated R-Superstar gimmicken på SmackDown! som han gjorde så drygt, svinigt och helt perfekt på RAW så kan Edge mycket väl vara WWE guldklimp No.1. Undertaker skadad, av med titeln, vem sätter vi den på då? Edge!
Där har vi ett beslut som jag måste ge WWE kredd för, fler beslut av den sorten kanske får mig att börja slö titta på WWE igen, vem vet?

8. KOTA IIFUSHI, 3 p
Såg han för förtsta gången under Nippon Jr Heabyweight Cup (hette den så?) i NOAH tillsammans med Noamichi Marufuji. Som jag förstår det är han både DDTs golden boy och snygging samtidigt. Otrolig high-flying skills tillsammans med det som kännetecknar de flesta japanska lättviktare - stiffa sparkar. Såg några moves i matchen emot Briscoes som jag aldrig sett förut. Kota Iifushi imonerade som fan. Jag vill se mer.

9. NAOMICHI MARUFUJI, 2 p
Så skönt att se föredetta GHC-champen i ROH igen, ännu härligare att se honom vinna. Skulle vara sugen på en titelmatch mellan Morishima och Marufji fast en sådan match vill nog inte NOAH av förståliga skäl att ett annat förbund ska använda. En sådan match vill dom antagligen ska gå av staplen hemm i NOAH då det självklart är en drömmatch. Läste dock att hans match emot ungtuppen Matt Sydal skulle ha floppat ganska duktigt, Matt Sydal misslyckades enligt mig även med att övertyga emot KENTA.

10. EL BLAZER, 1 p
Har sett många highlights videos med den här killen och fick se liraren in-action emot Rocky Romero på IGF-showen. Matchen vart kort, mer eller mindre en squash där Romero dominerade men Blazer drog fram det jag sett i videos. Vilka moves.


Där har ni min top-10 för vecka 28 och här är toplistan poängmässigt, visserligen exakt likadan då det är första gången men den kommer ändras med tiden.

POÄNGLISTAN 2007:
1. Nigel McGuinness, 10 p
2. Jay Briscoe. 9 p
3. Mark Briscoe, 8 p
4. Rocky Romero, 7 p
5. Bryan Danielson, 6 p
6. Takeshi Morishima, 5 p
7. Edge, 4 p
8. Kota Iifushi, 3 p
9. Naomichi Marufuji, 2 p
10. El Blazer, 1 p